Naturvärdesklass:

1

Kommundel:

Areal(ha):

Besöksdatum:

Skydd:

Natura2000 Naturreservat

Värdeaspekt:

Ramlaklint och Uvabergets flerskiktade naturskog har mycket höga naturvärden. Skogen på bergen är gammal och domineras av tall och gran. Terrängen är varierad med bergstoppar, branter och djupa näringsrika fuktiga svackor. Tillsammans med en rik tillgång på gammal död ved ger området livsutrymmen för en rad krävande lavar, mossor och vedinsekter. Uvabergets naturskog är dessutom en av länets rikaste vedsvampfloralokaler och en viktig plats för flera fågelarter.

Väster om Ramsjön norr om Lekeryd ligger två berg, ett i norr och ett i söder, med urskogsartad natur. Här finns branta bergväggar, granskog med 130-år gamla träd och i de högre partierna finns hällmarktallskog. Berggrunden består av yngre vulkanit, Smålandsporfyr. Moränen har sitt ursprung i Östergötlands kalkrika berggrund vilket bl a märks i söder som har en tydligt kalkpåverkad moss- och kärlväxtflora, t ex lundstjärnblomma, skogsbingel och blåsippa. Berget är mytomspunnet och många sägner förekommer. Enligt sägen ska det funnits en fornborg på Ramlaklints topp och det berättas också om en jätte med namnet Ramle. Uvabergets naturskog ligger ca 50 m från strandkanten och består av flera bergshöjder med smala, djupa, mellanliggande svackor. Svackorna innehåller ofta källpåverkad mark. En källa förekommer på Uvaberget. Uvaberget domineras av grov- och högstammig granskog. Här finns granar med en ålder uppemot 140 år och på de bördigaste delarna finns granar med diametrar nära 1 meter med trädhöjder runt 35 m. På bergtopparna bland lavrika hällar växer tallskog. Många av träden är gamla, har pansarbark, platta kronor och är förmodligen bortåt 200 år gamla. Lövinslaget är störst i branterna och i bryn mot åkermark. Här finns rönn, asp, vårtbjörk, klibbal, lönn och sälg. Tidigare odlingsmark i brynen består av ung gråalskog. Längst i söder växer ek, lönn och hassel kring en sprickrik, översilad bergvägg. Lågörter dominerar fältskiktet men med inslag av såväl högörter som blåbärsris. På bergtopparnas torra och grunda jord utbreder sig ris av blåbär, lingon och ljung. I den breda, lite flacka dalen i skogens mitt breder ormbunkarna ut sig. Inslaget av död ved är rikligt vilket gör att området är en av få skogar i kommunen som hyser en så rik vedsvampflora, här finns t ex sällsynta arter som kötticka och gränsticka. De beskuggade lågorna hyser också en rik mossflora här kan nämnas långfliksmossa och den rödlistade vedtrappmossan. Markflorans mosstäcke består mest av de vanliga skogsmarksmossorna hus-, vägg- och kammossa. I blockterräng finns inslag av bl a västlig hakmossa och mörk husmossa. På källmark trivs källpraktmossa. De skiftande substrat- och exponeringsförhållandena ger förutsättningar för en varierad lavflora. På högstubbar växer knappnålslavar, bland annat kornig nållav och gulnål. Stora bladlavar, som lunglav och skinnlav, växer på rönn och asp, ibland högt uppe i grenverket. I hela området växer rikligt med hänglavar, främst vanlig skägglav. Beskuggade lodytor är viktiga substrat för känsliga lavar som t ex skuggblåslav. Det norra berget, Ramlaklint gränsar direkt till Ramsjöns strand och är en 70 meter hög klippa som höjer sig över Ramsjön. Bergets topp ligger 280 meter över havet. Östsidan består av ett stup varifrån jätteblock, höga som hus, har lossnat och lagt sig på kant. Ramlaklint är klätt av skog, med undantag av rasbranten på östsidan. En reslig, olikåldrig och grov tallskog med inslag av gammal gran växer på öst- och sydsidan samt på toppen. De äldsta tallarna har mäktiga grenar och platt pansarbark, på några av stammarna kan man skönja brandljudsliknande skador. En kraftig uthuggning under 1940 - 1950 har gynnat de gamla tallarnas utveckling samt skapat förutsättning för en ny generation tall och lövträd. På nordsidan dominerar gran med inslag av löv. Lövinslaget utgörs huvudsakligen av medelålders björk, rönn, sälg och asp med inslag av ek och lönn. Norr om berget tillkommer klibbal. Utmed den västra reservatsgränsen utgörs skogen av yngre likåldrig gran med inslag av ett fåtal lövträd. Grova aspar förekommer i den bitvis blockrika terrängen. Här påträffas rikligt av lunglav. Hänglavsfloran är välutvecklad på senvuxna granar och rönn. Lodytorna är viktiga lokaler för exponeringskänsliga lavar. Rik förekomst av solexponerad död ved utgör en god miljö för vedlevande insekter och den är även viktig för knappnålslavar. Talrika gnag- och utgångshål på torrakor och barrlågor antyder en rik förekomst av vedinsekter, bl a bronshjon. Floran, som är präglad av det varierade, bitvis torra och grunda underlaget, domineras på toppen av renlavar, ljung, lingon och blåbärsris, för att i branterna övergå till gräs- och örttyp. Reservatets östra del utgörs av en udde i Ramsjön. På krönet och närmast den klippiga stranden är tallen gammal. Gran dominerar på djupare jordlager. Lövinslaget utgörs av asp, rönn, björk och al. Torrträd och högstubbar av dessa trädslag erbjuder växtplatser för vedsvampar. Närmast vägen har många granar vindfällts. I sydsluttningen, mot stigen till en rastplats vid stranden, växer yngre barrskog med inslag av kvistiga, grova granar som tyder på en tidigare mer öppen hagmarkskaraktär. Området har en rik och värdefull lav- och mossflora med b la båkpraktmossa, fällmossa, grön sköldmossa, sotlav, streckmossa och den hotade laven broktagel. Fågellivet i områdena är rikt. Av häckande arter kan nämnas ringduva, sparvuggla, spillkråka, större hackspett, gärdsmyg, rödhake, järnsparv, taltrast, rödvingetrast, nötkråka, tofsmes, svartmes och grönsiska. Korsnäbb, pärluggla och korp kan höras kring bergen. Storlom kan höras från Ramsjön. I närheten hörs bl a fiskgjuse. Järpe har påträffats i Uvabergets naturskog. Bland däggdjuren har älg, rådjur, räv, grävling och mård setts.

Se fastställd skötselplan för naturreservatet