Hälsa och
säkerhet >
Miljökvalitetsnormer – Luft, Buller och Vatten
Miljökvalitetsnormer
är ett juridiskt styrmedel som infördes i och med tillkomsten av miljöbalken
1999. Syftet med miljökvalitetsnormer är att komma till rätta med hälso- och
miljöpåverkan från diffusa utsläppskällor som till exempel trafik och jordbruk.
Utgångspunkten
för en miljökvalitetsnorm är att den tar sikte på tillståndet i miljön och vad
människan och naturen bedöms kunna utsättas för utan att ta alltför stor skada.
Normen avspeglar därför den lägsta godtagbara miljökvaliteten eller det önskade
miljötillståndet, men tar vanligtvis inte sikte på hur mänsklig verksamhet ska
utformas.
En
miljökvalitetsnorm omfattar ett visst geografiskt område, vilket kan vara en
kommun, hela landet, en vattenförekomst eller som i havsförvaltningens fall ett
helt havsområde.
Miljökvalitetsnormerna
ska inte förväxlas med miljökvalitetsmål, som beskriver det tillstånd som det
samlade miljöarbetet ska leda till. Miljökvalitetsmålen är oftast mer
långtgående.
Idag finns
det miljökvalitetsnormer för luft, buller och vattenkvalitet.
Luft
Definition
Miljökvalitetsnormer
för utomhusluft syftar till att skydda människors hälsa och miljön samt att
uppfylla krav som ställs genom vårt medlemskap i EU. Miljökvalitetsnormerna för
luft omfattar flera olika ämnen och partikelstorlekar. De flesta ämnena som
omfattas av normerna för luft är så kallade gränsvärdesnormer som ska följas,
medan några är så kallade målsättningsnormer som ska eftersträvas.
Gränsvärdesnormer anger de gränsvärden som inte får överskridas, för att varken
människors hälsa eller djur, växter och kulturvärden ska skadas. Det finns
miljökvalitetsnormer för följande ämnen: kvävedioxid/kväveoxider, svaveldioxid,
bly, partiklar (PM10 och PM2,5), bensen, kolmonoxid, ozon, arsenik, kadmium,
nickel och bens(a)pyren.
Riktlinjer
·
Vid nyexploatering ska det
säkerställas att åtgärderna inte orsakar/bidrar till ett överskridande av
miljökvalitetsnorm.
·
Vid nyexploatering ska ett
hållbart trafiksystem byggas där kollektivtrafik och gång- och cykel är norm.
·
Befintlig kollektivtrafik och
gång- och cykelinfrastruktur ska utvecklas för att minska transportbehovet med
bil.
·
Kommunen ska följa upp
effekterna på luftkvaliteten från stadsbyggnad och förtätning och vid behov ska
negativa effekter reduceras.
Motivering
För att
kontrollera och följa upp luftkvaliteten i Jönköping mäts luftföroreningar
kontinuerligt på tre olika platser. Mätning av partiklar PM10 sker på
Barnarpsgatan och på Lantmätaregränd samt kväveoxider
NO2 och bensen mäts på Kungsgatan. Mätning av NO2 och PM10sker kontinuerligt
under hela året.. Utöver kontinuerliga mätningar görs
stickprovsmätningar på olika gator under vissa år. Mätningar visar att halten
av partiklar på Barnarpsgatan har varit för höga under ett år.
Stickprovsmätningar på Norra Strandgatan, Östra Strandgatan och Kortebovägen visar
på så höga halter av partiklar PM10 att risk finns att miljökvalitetsnormerna
överskrids om trafiksituationen förändras.
Miljökvalitetsnormen
avseende partiklar PM10 överskreds under år 2008 på Barnarpsgatan varpå ett
åtgärdsprogram upprättades för att få ner partikelhalterna. De kontinuerliga
mätningarna på Barnarpsgatan visar att miljökvalitetsnormen för partiklar PM10
sedan dess inte har överskridits.
Miljökvalitetsnormen
avseende kvävedioxid, NO2, överskreds under år 2010 vid Kungsgatan. År 2010
bedömdes dock inte som ett normalt år på grund av en lång och kall vinter,
vilket medförde att åtgärdsprogram inte behövde upprättas enligt
Naturvårdsverket. Kommunen har fortsatt göra mätningar av NO2 vid Kungsgatan
och normerna har inte överskridits.
Översiktsplanen
syftar till förtätning för att minska behovet av transporter med bilar.
Ambitionen är att bilåkandet ska minska eller åtminstone inte öka trots en ökad
befolkning. Miljökvalitetsnormen för luft bedöms därför inte påverkas negativt
av översiktsplanen. Innan trafikinfrastrukturändringar eller nya planer
beslutas ska effekterna det får på trafiksituationen studeras för att
säkerställa att miljökvalitetsnormer inte överskrids. Mätningarna som utförs
kommer fortsätta för att följa upp att arbetet går i rätt riktning.
Definition
Miljökvalitetsnormen
för omgivningsbuller är en målsättningsnorm, som gäller för större vägar,
järnvägar och flygplatser i hela landet, samt i kommuner med över 100000
invånare. I förordningen om miljökvalitetsnormer skriver regeringen ”det ska
eftersträvas att omgivningsbuller inte medför skadliga effekter på människors
hälsa”. Mer konkret säger normerna att bullersituationen i kommunen skall
kartläggas vart 5e år och ett åtgärdsprogram skall upprättas för att minska
effekterna av buller.
Riktlinjer
·
I enighet med
miljökvalitetsnormer ska bullersituationen kartläggas vart 5:e år
·
Åtgärdsprogram ska upprättas
baserat på resultatet från kartläggningen med syfte att minska bullerpåverkan
på kommuninvånarna.
Motivering
Jönköpings
kommun genomförde en kartläggning för situationen 2011 och ska uppdatera den
med en ny kartläggning av situationen 2016 som ska redovisas under 2017.
Befintlig kartläggning redovisas under fliken underlag. Kommunen har i enlighet
med miljökvalitetsnormen tagit fram ett åtgärdsprogram som omfattar buller från
väg-, järnvägs- och flygtrafik och som gäller mellan år 2014 – 2018. Syftet med
åtgärdsprogrammet är att minska negativa effekter på människors hälsa och att
skapa en bättre ljudmiljö. Åtgärdsprogrammet kommer att uppdateras efter nästa
kartläggning och fortsätta efter 2018.
Att
långsiktigt minska bullerstörningar handlar till stor del om att minska
uppkomsten av buller. Det är ett långsiktigt arbete som omfattar såväl
planering av den fysiska miljön, som arbeten med att minska behovet av resor
och främja hållbara alternativ för de resor som ändå görs. Genom att förtäta
och hålla ihop staden förbättras förutsättningarna för kollektivtrafik och
gång- och cykeltrafik, vilket i sin tur kan minska biltrafiken och dess buller.
Med en ökad kollektivtrafik är det viktigt att bussar och tåg är så tysta som
möjligt. Elbussar som är mycket tystare än nuvarande fordonspark förväntas inom
en snar framtid att bli ekonomiskt konkurrenskraftiga och har möjlighet att
drastiskt förbättra bullersituationen i tätorter. Även lägre hastigheter sänker
bullernivån, då bullerbidraget från däck och underlag minskar.
Inom
åtgärdsprogrammet jobbar kommunen både med befintlig situation och med
planering och nyexploatering.
I befintlig
situation handlar det om att till exempel erbjuda fönsterbidrag för de mest
bullerutsatta bostadsfastigheterna, åtgärda bullerutsatta utomhusmiljöer på
förskolor/skolor samt kartläggning av ljudmiljön i parker, rekreationsområden
och tysta områden i kommunen.
I
planeringsarbetet är det viktigt att bullerfrågan tas upp i ett tidigt skede.
Genom bra planering kan man undvika många problem som är svåra och dyra att
lösa i efterhand. Det kan handla om hur stadsdelar planeras så att mindre
bullerkänsliga byggnader kan skärma bostäder och utomhusmiljöer som är mer
bullerkänsliga. I många fall är bullersituationen i tätorter sådan att för att
möjliggöra bostadsbebyggelse måste man göra avsteg från riktvärdena.
Riktlinjerna avseende avsteg handlar mycket om att skapa en mindre bullerutsatt
sida och placera sovrum mot den vilket minskar risken att boende störs av
buller då. Hur avsteg genomförs behöver detaljstuderas i varje projekt för att
finna en bra lösning för den unika situationen.
Definition
Miljökvalitetsnormerna
anger kvalitetskrav som gäller för varje vattenförekomst (inom vattendistriktet),
avseende ytvatten och grundvatten. Miljökvalitetsnormerna anges i
kvalitetstermer, för vilka det finns föreskrifter från Havs- och
Vattenmyndigheten för ytvatten och SGU för grundvatten. Övergödning, försurning
och fysiska förändringar är de största problemen i Jönköpings kommun.
Sjöar med
en minsta yta på 1 km² och vattendrag som är minst 15 km långa definieras som
vattenförekomster och deras status har bedömts enligt MKN. Om en
vattenförekomst har olika status i olika områden ska den delas upp i mindre
vattenförekomster. Länsstyrelsen i Jönköping har även bedömt sjöar och
vattendrag av särskilt värde men som inte kan klassas in enligt denna definition
– det är till exempel Axamosjön och Rocksjön.
Kartlagret
i Underlag visar statusklassningar
för vattenförekomsterna i kommunen, både grundvatten- och ytvattenförekomster,
enligt fastställda vattenkvalitetsnormer 2009-2015.
Riktlinjer
·
Alla vattenförekomster ska ha
god ekologisk och kemisk vattenstatus och/eller statusen ska inte försämras
·
Dagvattenutsläpp ska genomgå
en tillräckligt hög rening innan det når vattenförekomster, dvs.
miljökvalitetsnormerna för vatten ska inte överskridas.
·
Ingen ytterligare belastning
på vattnet får ske via avloppsutsläpp.
·
Kalkningsverksamheten ska
fortlöpa inom försurningspåverkade områden och biologiskt återställningsarbete
ska utföras för att arter som försvunnit eller minskat i antal på grund av
försurning för att de ska kunna återkomma/återhämta sig.
·
LIS – områden
(landsbygdsutveckling i strandnära områden), i direkt anslutning till sjöar som
inte uppnår god ekologisk status till följd av övergödning är endast lämpliga
om kommunalt vatten- och avlopp kan anordnas.
·
Ingen ytterligare extern
tillförsel av näringsämnen (fosfor) får ske i områden kring vattenförekomster
som inte uppnår god ekologisk status på grund av övergödning. En skyddszon ska
lämnas på jordbruksmark i anslutning till dessa vatten.
·
Arbete med en sammanhängande
grön och blå infrastruktur är nödvändigt för att ha livskraftiga populationer
av alla vattenlevande eller arter kopplade till vatten.
Under
fliken Teknisk försörjning – Dagvatten
samt Teknisk försörjning –
Vattenförsörjning finns kommunens riktlinjer presenterade.
För att
uppnå god status eller/och inte försämra statusen på kommunens
vattenförekomster behövs många åtgärder och hänsynstaganden, se riktlinjer för
Särskilt värdefulla vatten. Särskilt värdefulla vatten består av de områden som
bedömts tillhöra de högsta klasserna, högsta naturvärde och mycket högt
naturvärde, klass 1 och 2, i kommunens naturvårdsprogram. Här ingår även
vattenförekomster som har inventerats och bedömts efter naturvårdsprogrammet
2009 och som kommer att införas i kommande version av naturvårdsprogram.
Motivering
En given
utgångspunkt är att all verksamhet ska planeras, byggas och bedrivas på ett
sätt som är långsiktigt förenligt med miljökvalitetsnormerna och som förhindrar
att förorenande ämnen når känsliga vattenmiljöer. I samband med fortsatt
planering på detaljnivå bör dagvattenutredningar tas fram som redovisar vilken
belastning som dagvattnet kan orsaka på vattendragen samt vilka åtgärder som
behöver vidtas för att nå önskat resultat.
Kommunen
håller i dagsläget på att ta fram en Vattenförsörjningsplan, ny Dagvattenstrategi
samt ny Vatten- och avloppsplan. Dessa dokument medverkar till att kommunen
arbetar för att uppnå god ekologisk status för alla vattenförekomster.
Övervakning
och kontroll av ytvattenkvaliteten i Jönköpings kommun sker löpande, bland
annat genom kommunala vattenprovtagningsprogram, elfiskeprogram och provfiske
samt genom det samordnade recipientkontrollprogrammet (SRK) där bland annat
vattenråden Vätternvårdsförbundet och Nissans vattenvårdsförbund är
samordnande. Inom miljö- och hälsoskyddskontorets
tillsyn kontrolleras verksamheter som släpper ut förorenat vatten till
vattendragen samt dagvattenutsläpp. Kommunen arbetar även aktivt med
restaureringsåtgärder i vattendrag, bland annat genom att öppna upp fria
vandringsvägar för fisk och andra vattenlevande organismer.
Inom
jordbruket kan ovarsam spridning av vissa bekämpningsmedel och växtnäringsämnen
orsaka en försämrad ytvatten- och grundvattenkvalité. Även markarbeten såsom
omfattande schaktning, grävning eller borrningsarbeten utgör ett hot genom en
ökad risk för spridning av annars fastlagda ämnen samt en ökad risk för
spridning av förorenande ämnen från arbetsmaskiner. Även tillförsel av material
för exempelvis utfyllnad och utjämning av mark innebär en risk då det inte kan
uteslutas att det i vissa fall förekommer utfyllnad med orena massor. Andra
riskkällor för yt- och grundvattnets kvalité omfattar deponier,
uppställningsplatser, skjutbanor, kyrkogårdar samt tillfälliga eller långvariga
upplagsplatser eller platser för sortering av avfall.
Det är
nödvändigt att uppnå en välfungerande grön och blå infrastruktur och då behövs
sammanhängande ytor för att kunna bevara landskapet i ett naturvårdssammanhang.
Livskraftiga miljöer för förekommande naturtyper och arter ska finnas med
möjlighet till spridning och en sammanhängande yta där de förekommer. För att
det ska vara möjligt behövs en grön infrastruktur på land och i vatten, på
lokal, regional och landskapsnivå. Sammanhängande områden av värdefull natur
ska inte splittras upp. Det är nödvändigt både inom tätorterna där situationen
för arterna kan vara mer pressade genom nybyggnation av bostäder, fastigheter
och infrastruktur men också i det omgivande landskapet där fragmenteringen av
skogar, hävdade områden, våtmarker och andra värdefulla miljöer kan vara
betydande. Det är viktigt inom infrastruktur då vägar och öppna miljöer ofta
kan fungera som spridningsbarriärer för många djur som till exempel fiskar,
groddjur, hasselmus, utter och större däggdjur.
All
hantering av skadliga ämnen som kan komma i kontakt med grundvattnets
tillrinning utgör en risk för dess vattenkvalité. Olyckor kan orsaka stora
utsläpp av skadliga ämnen men även kontinuerliga diffusa utsläpp riskerar att
hota grundvattenmagasinen på sikt. Exempel på diffusa utsläpp som kan vara
skadliga för grundvattnets kvalité är dagvatten från vägar och upplag, ovarsam
hantering av bekämpningsmedel, målarfärg och städmedel samt fordonstvätt med
olämpliga produkter. Energianläggningar i jord och berg kan utgöra en risk
genom läckage av köldbärarvätska vid såväl anläggning som drift. För
bergvärmeanläggningar är det framförallt borrhålet i sig som utgör en risk då
detta skapar en transportväg mellan markytan och grundvattnet. Även
oljecisterner för uppvärmning av bostäder kan utgöra en risk, framförallt vid
transporter och påfyllning.
Genom att
miljö- och hälsoskyddskontoret kan ställa krav och villkor vid
tillståndsgivning och vid sitt tillsynsarbete kan riskerna med föroreningar i
vattenmiljöer minimeras och övervakas.
De
förutspådda klimatförändringarna inom kommunen kan i framtiden medföra en
negativ påverkan på grundvattnets vattenkvalité. Ökade vattentemperaturer kan
påverka den markkemiska process som är av betydelse för vattenkvaliteten och en
högre risk för översvämningar kan medföra ett ökat läckage av förorenat
ytvatten till grundvattenmagasinen genom översvämningar av förorenade
markområden samt bräddningar av avloppsledningar.
Bakgrund
I
Jönköpings kommun har 71 ytvattenförekomster statusklassats och utav dessa
utgörs 26 stycken av sjöar och 43 stycken av hela eller delar av vattendrag.
Över hälften av dessa har en ekologisk status som är klassad som måttlig eller
otillfredsställande (ingen förekomst är klassad dålig). Inom kommunen finns 44
grundvattenförekomster som har fastställda miljökvalitetsnormer och utav dessa
är det två stycken som idag har otillfredsställande kemisk status
(Jönköping/Huskvarna och Hovslätt/Huskvarna). Den kvantitativa statusen är god
för samtliga förekomster, vilket betyder att vattenuttagen är i balans med
nybildningen av grundvatten. Jönköpings kommun tillhör två Vattenmyndigheter,
Södra Östersjöns vattendistrikt samt Västerhavets vattendistrikt.
Genomförandet
av vattenförvaltningen, som är det svenska genomförandet av EU:s
vattendirektiv, innebär att Sverige ska kartlägga och analysera alla vatten,
fastställa mål/kvalitetskrav och upprätta åtgärdsprogram för vattenmiljöerna i
Sverige samt övervaka dem. Syftet är att uppnå målsättningen ”god vattenstatus”
i alla vatten senast år 2015 och med vissa undantag år 2021 alt 2027. Kommunen
ska tillsammans med andra myndigheter arbeta för att god status ska uppnås.
Andra kvalitetskrav får fastställas om det finns särskilda skäl.
Vattenmyndigheten inom respektive vattendistrikt har beslutat om
miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplan.
Ytvatten
Till
vattenförekomsterna med sämst ekologisk status hör Landsjön med tillflödet
Lyckåsån och Lilla Nätaren med tillflödet Huluån samt Munksjön och vattendragen Grissleån/Sågån och Vederydsån. Dessa
vatten är prioriterade i Jönköpings kommuns åtgärdsarbete. Andra exempel på
vattendrag som inte uppnår god ekologisk status är Röttleån,
Huskvarnaån med Lillån och Lillån i Bankeryd. De vanligaste orsakerna till att
god ekologisk status inte uppnås är att vattenförekomsten har problem med
övergödning, vandringshinder för fisk, sträckor som är rätade och rensade,
igenslamning av bottnar, flödespåverkan eller miljögifter. Då det bedöms som
mycket svårt att genomföra de åtgärder som krävs för att miljökvalitetsnormen
god ekologisk status ska uppnås till år 2015 har en tidsfrist till år 2021
lämnats för samtliga vattenförekomster som i dagsläget inte har god status.
I
Jönköpings kommun är det endast Munksjön som inte uppnår miljökvalitetsnormen
för kemisk status. Munksjön är kraftigt förorenad med höga halter av
kvicksilver och andra tungmetaller och är dessutom tydligt påverkad av
intilliggande verksamheter med bland annat utfyllnader och fibersediment. Även
för Munksjön har Vattenmyndigheten lämnat en tidsfrist till 2021 då man bedömt
att det är ekonomiskt orimligt och/eller tekniskt omöjligt att vidta de
åtgärder som behövdes för att uppnå en god ekologisk status till 2015.
Grundvatten
14
grundvattenförekomster bedöms idag ha en risk att den kemiska statusen försämras
eller inte kan behållas till 2021. Till dessa kan nämnas bland annat Bankeryd,
Barnarp, Bottnaryd-Tunarp, Tallen-Ören och Vaggeryd-Taberg förutom
Jönköping/Huskvarna och Hovslätt/Huskvarna där statusen redan idag är
otillfredsställande pga. miljögifter som PAH:er,
arsenik och bly mm. Ett stort antal miljöfarliga verksamheter förekommer inom
vissa av områdena, närheten till stora vägar och förekomsten av förorende
områden utgör andra problem. Det medför en risk att grundvattnet kan komma att
belastas av förorenande ämnen och miljögifter.