Definition
Radon är en luktfri, radioaktiv gas som finns naturligt i marken och bildas när det radioaktiva grundämnet radium sönderfaller. Gasen kan komma in i byggnader via otätheter mot marken.
Radon i byggnader kan komma från exempelvis marken under byggnaden, hushållsvatten från borrade brunnar eller byggnadsmaterial.
Riktlinjer
· Kommunen rekommenderar att slangar läggs under alla nybyggda bostadsfastigheter och andra byggnader där människor vistas under längre tid, så att eventuell radongas kan ledas bort.
· Radonhalten i marken ska kontrolleras i samband med grundundersökningar i områden som detaljplaneläggs för bostäder och/eller verksamheter.
Motivering
När radongas sönderfaller bildas radioaktiva metallatomer, så kallade radondöttrar. Dessa fastnar på damm som människor och djur andas in och de kommer på så sätt ner i lungorna, där alfastrålningen kan orsaka cancer. Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer att radon i bostäder orsakar runt 500 lungcancerfall per år i Sverige, vilket betyder att näst efter rökning är radon den vanligaste orsaken till lungcancer. Eftersom radon är ett hälsofarligt ämne har Folkhälsomyndigheten och Boverket bestämt att radonhalten inte bör överstiga 200 Bq/m3 (becquerel per kubikmeter) i bostäder och allmänna lokaler.
Tidigare har kommunen delats in i låg- och normalriskområden gällande radonhalter i mark. Erfarenheten har dock visat att i princip all mark är tillräckligt radonhaltig för att kunna orsaka radonhalter över gränsvärdet inomhus, om husets konstruktion är felaktig. Genom att lägga slangar under alla nybyggda bostäder begränsas risken för skadliga mängder med radon i bostaden.