Definition
Stark och ihållande värme, en så kallad värmebölja, kan vara påfrestande och skadlig för många människor, speciellt de som redan är sjuka. Det finns olika definitioner av värmebölja i Sverige, vi utgår från SMHI, som definierar värmebölja utifrån meteorologiska parametrar. De menar att en värmebölja infaller då man har en sammanhängande period då dygnets högsta temperatur överstiger 25 °C minst fem dagar i sträck.
Riktlinje
· Kommunen ska i den fysiska planeringen ta hänsyn till värmeproblematik och minska stadsbebyggelsens bidrag till att temperaturen utomhus och inomhus höjs lokalt vid värmeböljor.
· Jönköpings kommun ska beakta kommande behov av kylning av lokaler för samhällsviktig verksamhet vid ny- och ombyggnation.
Motivering
Värmeböljor beskrivs ofta som positiva, men de medför även en del negativa konsekvenser för människor, djur och växtlighet, samt infrastruktur. Många vill gärna att det ska vara varmt, men alla människor klarar inte av värmeböljor lika bra. Det finns ett påvisat samband mellan ökad dödlighet och värmeböljor och effekten för varje person beror på hur sårbar var och en är. Enligt forskning (Umeå universitet) ökar dödligheten redan efter två dygn med dygnsmedeltemperaturer på 22-23°C eller högre. Andra beräkningar visar att en grads ökning av sommartemperaturen i Sverige på sikt ger en ökning av dödsfall med 1,2 % och en ökning på 4 grader ger 5,3 % fler dödsfall om inte åtgärder vidtas. Klimatförändringar bedöms leda till höjd medeltemperatur samt att de riktigt varma dagarna både blir fler och ännu varmare. Särskilt utsatta är små barn, äldre och grupper med vissa sjukdomar. Sammataget konstateras dock att förhöjda temperaturer kan utgöra en livshotande risk i vissa fall. Utomhustemperaturen avgör vilket behov som finns av uppvärmning eller kylning inomhus och de beräknade effekterna av klimatförändringarna visar att behovet av såväl kylning som uppvärmning förväntas minska.
Städer är generellt varmare än det omgivande landskapet, det beror framförallt på att mängden värmehållande material är betydligt större, vilket leder till att temperaturen höjs lokalt, en effekt som kallas urban värmeö (urban heat island). Skillnaden i temperatur märks framförallt på natten, då staden kyls långsammare. En genomtänkt utformning av kommunens tätorter kan därför göra att värmens negativa konsekvenser för människorna i tätorterna minskas. Den bebyggda miljöns förmåga att hålla värme avgörs bland annat av bebyggelsens geometri, dess ytmaterial och material, andelen hårdgjorda ytor, mängden vegetation och hur mycket värme och luftföroreningar som släpps ut. Det innebär att ju fler människor, transporter och energikrävande byggnader som finns på platsen, desto mer bidrar mänsklig aktivitet direkt till värmeökningen. Dessa faktorer planeras av människan och genom att påverka dessa kan den lokala temperturökningen begränsas något. Byggnadernas höjd, avstånd och riktning avgör bland annat hur de skuggar omgivningen och vilka ytor som blir solbelysta, det avgör också hur värmen reflekteras mellan till exempel väggar, samt hur snabbt bebyggelsen kyls av på kvällarna. Flera av de material som idag används i stor utsträckning, som betong, tegel och asfalt, är exempel på material som lagrar och avger mycket värme och höjer därmed temperaturen. Temperaturen i tätorter kan därför sänkas genom att välja material som lagrar och avger mindre värme.
Utöver byggnadernas och de hårdgjorda materialens påverkan, regleras temperatur bland annat med hjälp av sol/skugga och den avdunstning som sker, främst från växtlighet och öppet vatten. Det innebär att vi kan planera för ett jämnare klimat i tätbebyggt område genom att inkludera element som ger skugga, både ute i offentliga miljöer och som beskuggar byggnader så dessa inte hettas upp. Temperaturen påverkas också av vattenbalansen i området. Det krävs energi för att förånga vatten och då vatten förångas sänks temperaturen. Genom att till exempel ha fördröja vattenavrinningen så finns det kvar mer vatten att förånga i tätorten och därigenom sänka temperaturen. Även växtlighet sänker temperaturen, då vatten från växterna förångas och träd och buskar ger skugga. Parker och bostadsnära skogar är oftast svalare än bebyggelsen runtomkring på dagarna, speciellt grönområden med många och stora träd. Nattetid kyls de dock långsammare. Växtligheten kan både utgöras av parker och enskilda träd, men också av gröna tak eller fasadväxtlighet. Gröna tak bidrar till att minska svängningar i yttemperaturen, förbättra inomhuskomfort och minska energiförbrukningen inne i byggnaden, och samtidigt minska yt- och lufttemperatur utanför den. Att inkludera vattenelement och växtlighet på olika sätt bidrar även till att upplevelsevärdet på platsen höjs.