Natur > Skyddad natur > Områdesbeskrivningar befintliga naturreservat

Angerdshestra prästskog är en äldre talldominerad sandbarrskog. Flera tallar är äldre än 200 år. Hägnabäcken rinner längs med området. Skogen är flack och är en trevlig strövskog och det går en stig genom reservatet.

Beslutsår: 2013
Areal: 19,2 hektar
Läge: 500 meter väster om Angerdshestra kyrka
Ägare: Svenska kyrkan (Skara stift)
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är att bevara och återställa naturtyperna äldre talldominerad sandbarrskog, skogbevuxen mosse, barrblandsumpskog och bäckmiljö och samtidigt bevara biologisk mångfald knuten till dessa naturtyper. Stora delar av skogen växer på sandmark men i området finns även skogbevuxen mosse. Området kring Hägnabäcken, som rinner längs reservatets östra gräns, är delvis sumpskog med gran, tall, klibbal, björk och asp. Skogen i reservatet är överlag gammal och har höga naturvärden. I området har det hittats flera ovanliga arter som indikerar att skogen är viktig för bevarande av biologisk mångfald. Bland annat finns här den rödlistade svampen korktaggsvamp.

Berget

Naturreservatet Berget är ett värdefullt skogsområde norr om Gränna. Gamla ekar sätter sin prägel på naturreservatet.

Beslutsår: 2013
Areal: 8,2 hektar
Kommun: Jönköping
Läge: cirka 5 km nordost om Gränna
Ägare: Staten (Naturvårdsverket)
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara och vårda barrblandskog med senvuxna ekar i en solexponerad västbrant samt bevara biologisk mångfald knutna till dessa miljöer. Hela naturreservatet ligger i en sluttning ned mot Vättern och är delvis brant och kuperad. Höjdskillnaden inom reservatet är cirka 35 m och i de brantaste partierna går berg i dagen. Området gränsar till Girabäckens naturreservat och Vretaholms eklandskap ligger i närheten. Inom området finns ett flertal sällsynta växter som är upptagna på den svenska rödlistan. De stora och gamla ekarna är viktiga växtplatser för moss- och lavarter. Lövträden i området är till största delen björk, asp och hassel. I området finns även ett mindre klibbalkärr. I norr övergår naturen till en granblandskog. Bland fåglarna trivs många mesarter och sångare, bland annat svartvit flugsnappare, svarthätta och grönsångare.

Boerydsberget

Naturen karaktäriseras av en långsträckt, västvänd brantskog. Höjdskillnaden inom reservatet är cirka 80 m, högsta punkten ligger på 216 meter över havet. Från toppen av branten erbjuds en magnifik utsikt över Vättern och Visingsö.

Beslutsår: 2013
Areal: 37 hektar
Läge: Boerydsberget ligger öster om turistvägen mellan Gränna och Ödeshög vid byn Boeryd
Ägare: Enskilda
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är att bland annat att bevara och vårda naturskogsartad ädellövskog och blandskog i brantmiljö ge möjligheter till naturupplevelse och ett rörligt friluftsliv, inom ramen för bevarandet av naturvärdena. Lövskogen med ek, ask, alm och lind dominerar i området. På de solbelysta, torraste partierna i branten växer främst ek med inslag av tall. Längre ner i branterna är det mer slutet och fuktigt och här dominerar alm och ask. Det finns även inslag av asp, lönn och oxel. Hassel och är vanligt förekommande och på de tidigare betespåverkade ytorna förekommer hagtorn och berberis. I området finns många skyddsvärda träd. Bland annat finns det rikligt med hamlade träd i de betade markerna. Ett flertal rödlistade och andra ovanliga arter är knutna till de hamlade träden. I lövskogen finns en mängd olika växtarter. Här återfinns bland annat tandrot, vätterros, ramslök, trolldruva, underviol, gulsippa, sårläka och hässleklocka.

Bondberget

Bondberget är namnet på den skogklädda höjd som skiljer Jönköping från Huskvarna. Reservatet är ett mycket uppskattat och välbesökt friluftsområde och skogarna genomkorsas av otaliga stigar och motionsspår.

Beslutsår: 1974
Storlek: 372 hektar
Kommun: Jönköping
Jönköpings kommun
Förvaltare: Jönköpings kommun

Syftet med Bondbergets naturreservat är att bevara ett område nära tätorten som har omväxlande och rik natur och som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet. Från flera platser har man en enastående utsikt över Vättersänkans landskap. Det är ett rikt fågelliv under våren med olika sångare, trastar och hackspettar. Bland de mer ovanliga fågelarterna i reservatet kan nämnas mindre flugsnappare och i väldigt sällsynta fall sommargylling. Bland områdets många buskar finns hägg, hagtorn, hassel, vildapel och en. Här finns lundmiljöer, branter och raviner med växter som desmeknopp, lundvårlök, strutbräken och hässlebrodd. Nordvästra delen av reservatet domineras helt av ädellövskog med bland annat ek, ask och lind. Typiskt för området är de många gamla, grova och spärrkroniga ekarna. Tidigare fanns här glest trädbevuxna slåtter- och betesmarker, men de har vuxit igen till lövskog. I västra delen, på båda sidor om Jära slalombacke, är skogen nästan urskogslik med många döda och kullfallna träd. Den trollska skogen, med sina höga tallar och gamla grova granar, har också inslag av ek. Genom naturreservatet går vandringsleden Södra Vätterleden. Den passerar friluftsanläggningen Öxnegården i nordöst och Järabacken i väster. Öxnegården ägs och drivs av Friluftsfrämjandet Öxnegården. Här finns motionsspår, dusch, bastu och servering, samt sommartid även minigolf och boule.

Bosgårdsbranten

Med sina branter ner mot Vättern är Bosgårdsbrantens naturreservat ett dramatiskt område att vandra i.

Beslutsår: 2012
Storlek: 33 hektar
Läge: 2 km väster om Kaxholmen mellan sjöarna Vättern och Landsjön.
Ägare: Privat
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med Bosgårdsbrantens naturreservat är bland annat att bevara en äldre lövskog med inslag av tall och solexponerade träd med dess biologiska mångfald. Bosgårdsbrantens naturreservat är ett kuperat område där den lägsta punkten är i väster vid E4:an cirka 100 meter över havet och den högsta punkten är en liten kulle cirka 200 över havet. Det finns flera stup i området. Många olika trädslag trivs i de solexponerade branterna. Här växer bland annat björk, asp, oxel, alm, ask, rönnbär, bok, vildapel och hassel. Ek är det dominerande trädslaget på de flacka partierna. På berghällar där jordlagret är tunt trivs tall bäst. I området finns det gott om döda träd - lågor och torrakor – något som är viktigt för många djurarter. I området trivs många fågelarter som hackspettar, duvor, trastar och mesar. I den fuktiga miljön finns många mossarter och växter som blåsippa, gulsippa, tandrot och ormbär.

Bottnaryds urskog

Naturreservatet Bottnaryds urskog är en mycket gammal barrskog, märkt av ålder och vind. Martallarna är grova och vridna. Torrakor (torkade träd) och omkullfallna träd ligger orörda. Bottnaryds urskog ligger strax öster om Bottnaryds samhälle inom det så kallade Bottnarydsfältets isälvsavlagringar. Delar av skogen växer på en tydligt markerad rullstensås och i naturreservatet finns även en högmosse och en liten göl.

Beslutsår: 1969 och reviderat 2004
Storlek: 38 hektar (utvidgades 2004)
Ägare: Svenska Kyrkan
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara och återskapa en talldominerad barrnaturskog och att bevara de arter som är knutna till denna och att ge möjlighet till naturupplevelse och naturstudier, inom ramen för bevarandet av naturvärdena. Skogen består av 300–400-åriga tallar och upp till 200 år gamla granar. Floran och svampfaunan är rik och intressant. I reservatet finns även intressanta insekter som till exempel vedlevande skalbaggar. Älg och rådjur vistas i området och ett stort antal fåglar häckar i de talrika boträden. En grupp fåglar som trivs bra i området är hackspettar, bland annat uppträder tretåig hackspett regelbundet i naturreservatet. Bland övriga fåglar är det korsnäbbar och mesar som är vanligast förekommande.

Brattaberget

Ungefär 8 kilometer nordost om Gränna ligger Brattabergets naturreservat, ett mångfaldigt område där man på lång sikt kan följa skogens naturliga förändring och utveckling mot urskog.

Beslutsår: 1990
Storlek: 68,5 hektar
Läge: 8 kilometer nordost om Gränna
Ägare: Privat
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet Brattaberget är bland annat att skydda områdets befintliga naturskogsdelar och att bereda allmänhet och skolor möjlighet att besöka området och därmed få kännedom om denna typ av landets natur. I Brattabergets naturreservat växer främst gran, men även löv- eller ekblandskog. En stor del av granskogen är planterad och har därför inget stort naturvärde. Reservatets två största naturskogslika områden består av blandskog. De andra består av en samling lindar, en yta med blåbärsgranskog och en mindre bäckdal med höga klibbalar. Många träd är gamla och grova, täckta med lavar och mossor som tyder på att skogen är orörd. Målet med reservatet är att hela området ska få utvecklas fritt till en naturskog där hotade skogsarter kan växa skyddat. Reservatet rymmer flera örter som är hotade av skogsbruket. Exempel på sådana är tandrot, underviol, sårläka, lungört, långsvingel och myskmadra. I bäckdalsområdet är marken blockig och sumpig och floran ovanligt rik. Här växer till exempel ovanliga arter som gullpudra, strutbräken, desmeknopp och springkorn

Domneån

Domneån mynnar i Vättern strax norr om Bankeryd. Åns mynning är en bred ravin med torv- och kärrmarker i botten. Torvlagren och de geologiska bildningarna kring ån visar mycket om förloppet för inlandsisens avsmältning och landskapets utveckling de senaste 10 000 åren.

Beslutsår: 1986
Storlek: 21 hektar
Ägare: Jönköpings kommun
Naturtyp: Ravin, kärr, vattendrag

Domneåns naturreservat omfattar ravinen vid Domneåns mynning. Ravinen har eroderats ner i en platå av grus och sand som avsattes vid isavsmältningen. Vid åns mynning har botten av ravinen försumpats och kärr med djupa torvlager bildats. Torvlagren, som når till ett djup av 30 meter under Vätterns nuvarande yta, visar klimat- och vegetationsförändringar flera tusen år tillbaka i tiden. Kärren i ravinen breder ut sig i takt med att Vätterns vattenyta stiger. I kärret växer bland annat granbräken och kärrull. Gnagspår på trädstammar visar att bävern periodvis förekommer i området. Likaså händer det att älg betar i Domneåns kärrmark. Längs vattendraget häckar flera par av forsärla och i sällsynta fall även strömstare. Domneån är kraftigt reglerad, vilket försämrar lekmöjligheterna för harr och öring. Däremot finns här flera strömsnäckor och bland det bottenlevande djurlivet finns försurnings- och föroreningskänsliga arter av bland annat dag- och nattsländor.

Dumme mosse

Dumme mosse är ett av länets största, mest varierade myrområden med många olika våtmarkstyper. Vida kala mossar av olika slag, glest trädbevuxna kärr, öppna mader och sumpskogar är några exempel. Den stora och orörda mossen har mycket högt värde för både vattenförhållanden och fågel-, djur-, insekts- och växtliv.

Beslutsår: 1998
Storlek: 2 865 hektar
Läge: Sydväst om Jönköping vid Jönköpings flygplats
Ägare: Jönköpings kommun, staten och privat markägare
Förvaltare: Jönköpings kommun

Syftet med naturreservatet är att bevara myrens naturliga hydrologi så att myrkomplexets olika delar bildar en helhet för växt- och djurliv. Även friluftslivets intressen ska tillvaratas, om de inte motverkar naturvårdsintresset. Dumme mosses största delar upptas av kala högmossar. Blöta höljor och torra tuvor ger en mosaikartad växtlighet med dominans av vitmossor och starr. Växtlivet på mossen har inslag av både nordliga, östliga och västliga arter som dvärgbjörk, skvattram, klockljung och myrlilja. Vattendragen som går igenom mossen omges huvudsakligen av näringsfattiga kärr. Strax söder om riksväg 40 ligger ett större medelrikkärr med bland annat knagglestarr, gräsull och ängsnycklar. Mossen har ett rikt fågelliv. Ute på mosseplanet kan du under våren och sommaren stöta på ljungpipare, storspov, grönbena och trana. Ängspiplärkan är den vanligaste småfågelarten på mossen tätt följd av buskskvättan som häckar i de delar av mossen där småträden växer lite tätare. I skogsområdet är korsnäbbar, hackspettar och mesar vanliga. Under vinterhalvåret kan man se kungsörn jaga över mossen.

Erstad kärr

Erstad kärr är en unik flyttfågellokal. Kärret ligger vid Erstadsviken på norra delen av Visingsö och är det enda i sitt slag vid södra Vätterns stränder. Området betas väl och är skilt från Vättern av en låg strandvall. Särskilt om sensommaren är Erstad kärr en viktig rastplats för flyttande fåglar.

Beslutsår: 1999
Storlek: 14 hektar
Ägare: Staten och privat
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är att bevara och utveckla områdets funktion som betydelsefull våtmarkslokal för rastande och häckande fågelarter. I Erstad kärr har de flesta av landets and- och vadarfåglar observerats. Här häckar gravand, rörhöna, strandskata, rödbena, mindre strandpipare, gulärla, tofsvipa och vissa år svarthakedopping. I kärret finns dessutom en stor skrattmåskoloni. Under vår och höstflyttningen rastar stora mängder arktiska vadare som kärrsnäppa, brushane, svartsnäppa, spov- och kustsnäppa. Under juli och augusti brukar även stora antal av arten dvärgmås uppehålla sig i kärret. Ett par gamla karpdammar finns centralt i området. Kärret är en av få växtplatser i länet för havsstrandväxterna havs- och blåsäv.

Eskilstorps ormgranar

I Eskilstorp, fyra kilometer söder om Lekeryd, finns ett av landets få bestånd av ormgranar. Ormgranar har ett märkligt utseende med färre och oftast längre grenar än normala granar.

Beslutsår: 1969
Storlek: 1,3 hektar
Ägare: Privat
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Enstaka ormgranar finns lite varstans, men det är ovanligt med hela bestånd. Förutom i Eskilstorp lär det förekomma bara på sex platser till i landet. Ormgranens märkliga utseende beror på att den av genetiska orsaker har förlorat förmågan att bilda sidoskott på grenarna. Stammen eller en gren kan växa flera år utan att bilda något eller bara några enstaka sidoskott. I Eskilstorp finns ett hundratal ormgranar. Den äldsta granen är cirka 150 år och enligt ortsbefolkningen är den moderträdet för beståndet. Historien berättar att en soldat Esk tog med sig en planta från Ryssland när han återvände från Svensk-ryska kriget i början av 1800-talet. I reservatet utförs all röjning och gallring så att ormgranen gynnas.

Fåglarödjan

Lövskogen i Fåglarödjans naturreservat ligger inom det lövrika Biosfärområde Östra Vätternbranterna.

Beslutsår: 2004
Storlek: 5 hektar
Ägare: Staten
Läge: Jönköpings kommun, cirka 1 kilometer öster om Skärstad kyrka
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med reservatet är att bevara och utveckla en lövskog med grova träd och död ved samt bevara de listade habitaten enligt EU:s art- och habitatdirektiv i gynnsamt tillstånd. Branter, block, bäckmiljö och ett litet klibbalkärr bidrar till områdets varierande natur. Högsta punkten ligger cirka 275 meter över havet. Berggrunden utgörs av granit och jordarten av morän. En bäck rinner genom hela reservatet mot nordnordväst. I reservatets sydöstra del finns en hålväg. Lövskogen i Fåglarödjan domineras av ek, asp, klibbal och björk, med inslag av alm, rönn, tall och gran. Hassel och hägg förekommer i buskskiktet. Moss- och lavfloran är rik, med arter som källpraktmossa och traslav. Vanliga fågelarter är grönsångare, flugsnappare och svarthätta.

Girabäcken

Girabäckens ravin har en mycket varierande flora och fauna. Tidigare har området använts för brytning av sandsten. Nu är området ett fint strövområde.

Beslutsår: 1998
Storlek: 10 hektar
Ägare: Privat
Läge: på Vätterns östra sida, 5 kilometer norr om Gränna
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med reservatet är att säkerställa en lättillgänglig geologisk nyckel-lokal och att skydda och bevara bäckravinens karaktär av säregen ädellövskogsbiotop. Girabäckens ravin har en en hög luftfuktighet vilket gynnar många ovanliga växter och mossor. Under våren doftar ravinen av all ramslök och på flera träd kan du hitta murgröna. Den jämt fuktiga miljön i kombination med lövskogen gör att många ovanliga snäckor trivs i området. Här finns bland annat den mycket sällsynta snäckan större barksnäcka (Ena montana). Bland fågellivet märks under våren främst sångare som grönsångare, svarthätta och trädgårdssångare samt olika flugsnappare. Under vinterhalvåret kan du se stenknäck, större och mindre hackspett samt flera olika mesarter. Berggrunden i området kring Girabäcken består i huvudsak av cirka 800 miljoner år gammal sandsten. Formationen är indelad i tre avdelningar där den undre består av gulaktiga sandstenar, den mellersta av färgade sand- och mostenar och det övre av lerstenar och kalkstenar. De övre lagren ses ovan jord tillsammans med blottade hällar som är vanliga i området. Sandstenen har under vissa tider brutits för kommersiellt ändamål.

Gisebobranten

Gisebobranten ligger i Biosfärområde Östra Vätterbranten och är en kraftigt sluttande västbrant. Reservatet sträcker sig från naturreservatet Vista kulle i norr till Gisebo i söder och omgärdar en lång sträcka av Vistakullevägen.

Beslutsår:2015

Storlek: 19 hektar

Ägare: Privat

Läge: Jönköpings kommun, cirka 1 kilometer väster om Kaxholmen, mellan Vättern och Landsjön
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är att bevara en västvänd och solexponerad brant med löv- och tallskog, naturvärdesträd, bevara biologisk mångfald knuten till en västvänd och solexponerad brant med löv- och tallskog samt bevara biologisk mångfald knuten till naturvärdesträd. Ek och tallskog är dominerande bland träden på höjderna men i området växer en mängd olika lövträd och buskar som oxel, apel, rönn, fågelbär, måbär, en, sälg, nypon, björk, hassel, hagtorn, lönn, lind och gran. Det finns gott om gamla och knotiga tallar i branten. Även solbelysta torrakor (döda stående träd) tornar upp sig i branten. På en plats i Gisebobranten finns tydliga spår från minst två skogsbränder, brända träd är väldigt viktiga för flera insektsarter. Här och var i branten finns enstaka grova träd av alm, lind och ek. Några gamla lindar med spår av hamling (beskäring av lövgrenar som under vintern användes som djurföda) finns i området. I övrigt är träden av varierande grovlek och ålder. Överlag är tall äldst och ädellövträden yngre och det finns gott om död ved i branten. I luckorna på höjderna finns det gott om med nyponbuskar. Vissa delar av Gisebobranten har en rik flora med arter som skogsbingel, blåsippa, storrams, tandrot och tibast. Prydnadsbock är regelbundet förekommande i Gisebobranten och området kring Vista kulle och Brattebrogsbranten. Prydnadsbock och även svartbrun brunbagge, som också är funnen i området, är vanligtvis bunden till äldre hassel. Almblombock är noterad vid ett tillfälle och är en art som vanligtvis går på alm eller ek. Både hasselmus och hasselsnok är funna vid Vista kulle, det är två arter som är beroende av varma öppna ytor och buskmarker. Gisebobranten utgör bra häckningsmiljöer för fåglar som mesar, sångare och hackspettar. Det finns fynd av arter som tyder på häckning av bland annat entita, grönsångare, stenknäck, rosenfink och spillkråka. Under höstarna pågår längs med Vätternbranten ett mäktigt fågelsträck. Vista kulle är en känd plats för att observera och räkna sträckande fågel.

Huskvarnabergen

Huskvarnabergen ligger i Östra Vätterbranternas biosfärområde och upptar en 3,5 kilometer lång sträcka av förkastningsbranten mot Vättern och höjdplatån österut, där de högsta delarna ligger över 300 meter över havet.

Beslutsår: 1999
Storlek: 375 hektar
Läge: norr om Huskvarna

Ägare: Jönköpings kommun, staten och privat markägare
Förvaltare: Jönköpings kommun

Syftet med naturreservatet är att bevara ett område med såväl geologiska och botaniska, som kulturhistoriska värden. Syftet är också att bevara området för dess stora betydelse för det rörliga friluftslivet samt för visst anläggningsbundet friluftsliv. Berggrunden, består av kalkrika grönstenar. Höjdskillnaderna är stora i berg och dalar och lövrikedomen är stor. Växtligheten innehåller en rad ovanliga och sällsynta växter, särskilt i rasbranterna och bäckdalarna. Här växer bland annat vildkaprifol, tibast, murgröna, bergjohannesört, ärtvicker och kransrams. Av orkidéväxter är noterat Sankt Pers nycklar och tvåblad, samt nästrot och spindelblomster. På bergsplatån finns ett kulturlandskap med många hävdgynnade arter som jungfrulin, slåtterfibbla, slåttergubbe, solvända, ormrot och jordtistel. Det är ett rikt fågelliv inom reservatet och under våren ljuder det av sång från svarthätta, grönsångare, flugsnappare, rödhakar och trädgårdssångare. På bergen finns en hel del odlingsmark, främst kring gårdarna Vassarp, Stibbarp, Läxarp och Smedstorp. De öppna områdena ökar variationen i landskapet och gör det tilltalande. De innehåller dessutom en hel del biologiska värden.

Högemålsbranten

Högemålsbranten är 1 km lång sprickdal med ca 60 meter skillnad mellan den högsta och lägsta punkten. Det finns flera utsiktspunkter med vidsträckt utblick över skogarna. Terrängen har många stora stenblock och berghällar. En bäck rinner delvis genom reservatet innan den mynnar i Stensjön. Större delen av branten är klädd med lövskog. Reservatet ligger i samma område som reservaten Huluskogen och Brattaberget.

Beslutsår: 2011
Storlek: 12,6 hektar
Ägare: Staten och enskilda
Läge: Strax öster om gården Högemålen drygt 5 km nordost om Örserum
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet Högemålsbranten är bland annat att bevara och återskapa ett olikåldrigt lövskogsområde med både triviallövträd och ädellövträd i brantmiljö, med dess biologiska mångfald bevara. I lövskogen hittar du gamla och grova aspar, gammal sälg, lönn och tall och stora och gamla buskar av hassel. I branterna finns rikligt med döda träd och död ved av olika trädslag och nedbrytningsgrad. Det är en miljö som många djur- och växtarter trivs i. Sammanlagt har åtta rödlistade lavar och mossor noterats från området. I de partier där träden är relativt unga, finns lavar som vanligen växer på äldre träd. Lunglav och gelélavar förekommer ofta även på yngre träd med klenare grenar och stammar. Här har man också noterat, den för trakten ovanliga, aspfjädermossan. På lönnarna finns korallblylav och ärgmossa.

Ingaryd

Ingaryd är en äldre, välbevarad gård med både skog- och jordbruksmark som har stor artrikedom. Området är mycket välbesökt och flera stigar löper genom terrängen. Reservatet är till för att bevara den biologiska mångfalden i skog och odlingslandskap. Den stora variationen av olika sorters natur gör att många arter trivs i området.

Beslutsår: 2008
Storlek: 52 hektar
Ägare: Föreningen Ingaryds natur
Läge: cirka 2,5 km sydöst om Rogberga kyrka

Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med reservatet är bland annat att bevara biologisk mångfald knuten till naturskogsartad barrblandskog och ett odlingslandskap med alléer och skyddsvärda träd samt ge möjlighet till naturupplevelser inom ramen för bevarandet av naturvärdena. En bäck, sumpskogspartier, block och små branter, bidrar till den varierade växtligheten i den gamla barrskogen. Stora delar av skogen är över 100 år. I reservatet finns också många olika sorters lövträd som bok, björk, asp och sälg. Du kan hitta flera fina gamla ekar i ädellövskogen. På de äldre, grova träden växer ovanliga lavarter som västlig njurlav och kort parasitspik. Det småskaliga odlingslandskapet består av åkermark, betesmark, åkerholmar, odlingsrösen och ett stort antal grova träd som ek, ask, alm och björk. En imponerande allé med främst lönn och björk kantar uppfartsvägen till gården. Markerna hålls öppna genom betande kor. Det finns gott om blommande träd och buskar på åkerholmar och i bryn. I lövskogens marker kan du under våren njuta av arter som vitsippa, liljekonvalj och blåsippa.

Jordanstorp

I naturreservatet Jordanstorp får skogen växa ostört och utvecklas fritt. På den avgränsade höjden, i naturskogens fukt och skugga, finns livsrum för många hotade djur och växter. Jordanstorp ligger inom Biosfärområde Östra Vätterbranterna.

Beslutsår: 1999
Storlek: 16 hektar
Ägare: Privat
Läge: Öster om Gränna, norr om sjön Bunn
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Naturreservatet är en urskogliknande barrblandskog på södra halvan av en bergsknalle. Skogen är i större delen av området minst 200 år gammal och består av granar och tallar som är både höga och grova. I branterna växer också lövträd som asp, ek och björk. I slutet av 1990-talet blåste stora delar av skogen i naturreservatet ned. De grova trädstammarna har fått ligga kvar i naturreservatet, eftersom många sällsynta insekter och svampar behöver sådana trädstammar för att överleva. Området har särskilt stort naturvärde genom sin betydelse för djur- och växtarter knutna till gamla grova barrträd. Flera hotade och sällsynta skalbaggar har hittats i området. Moss- och lavfloran är rik med många hotade arter. Vid inventeringar har bland annat hittats norrlandslav, lunglav och skrovellav. Växter i området ger tecken på att skogen troligtvis betades förr i tiden. Flera olika buskarter som hassel, en och svartoxbär finns och örter som trolldruva, vätteros, blåsippa och vårärt växer på marken.

Kattehålet

Naturreservatet Kattehålet ligger i kuperad terräng mellan sjöarna Ören och Bunn. Skogen är gammal och här växer flera olika trädslag som tall, gran, asp, ek och lind. Kattehålet ligger långt ifrån stora vägar och städer. Stillheten och tystnaden är påtaglig. Det finns inga markerade stigar, vandringsleder eller andra anordningar för friluftslivet. Kattehålet ligger inom Biosfärområde Östra Vätterbranterna.

Beslutsår: 2008
Storlek: 24,5 hektar
Ägare: Staten och privat markägare
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är att bland annat att bevara biologisk mångfald knuten till en gammal barrblandskog med ett stort lövträdsinslag. Den största delen av reservatet är en lövrik barrblandskog som domineras av mycket grova granar. Trots att vissa granar har en omkrets på mer än 250 cm så är åldern på dem knappt 100 år. Död ved av gran noteras rikligt, både som gamla och mossbelupna lågor, färska vindfällen och stående torrträd. Inom barrskogsområdet står utspritt flera 10-tals slätbarkade tallar som är kring 200 år och här trivs bland annat hackspettsarten spillkråka - en nyckelart i skogen vars bohål återanvänds av flera andra arter. Gamla vidkroniga och grova ekar i området vittnar om ett tidigare öppnare landskap då skogen betades. Insprängt i området finns stora och gamla buketter av hassel. Asp finns i hela reservatet och höga naturvärden är knutna till detta trädslag. Asp finns både som gamla och grova och som murkna lågor. I sumpskogen är det rikligt med död ved i olika nedbrytningsstadier. Järpe och den rödlistade entitan häckar i denna miljö. Markvegetationen är frodig med arter som vårärt, blåsippa, gullpudra och storrams. Sammanlagt har mer än 20 signalarter påträffats i Kattehålet.

Klevabergen

Klevabergen är en ca 2 km lång lövskogsbrant strax söder om Huskvarna tätort. Här finns en rik flora och flera ovanliga moss-och lavarter.

Beslutsår: 2013
Areal: 28,4 hektar.
Ägare: Enskilda och staten (Naturvårdsverket)
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län.

Syftet med naturreservatet är att bland annat att bevara och vårda en gammal ädellövskog i brantmiljö med solexponerade tallar och senvuxna ekar. Som i många av branterna i Östra Vätterbrantsområdet dominerar ek och tall i de övre delarna och ask och alm i de nedre delarna. Andra förekommande trädslag är gran, lind, lönn, asp och björk. Det finns ett flertal lindar som växer på bergbranter och stenblock. Deras stammar är korta, tjocka och knotiga vilket visar att de tidigare har hamlats. De ihåliga trädstammarna är viktiga för flera insektsarter. En del av ekarna är av jätteträdsdimensioner men de flesta är knotiga, klena och krattartade. Många av ekarna som växer där jordtäcket är lite tjockare är invuxna bland både gran, hassel och olika lövträd. Det finns gott om lodytor och block med flera ovanliga arter som fällmossa, porellor och traslav. I lövskogsmiljöer som Klevabergen trivs många olika fågelsläkten exempelvis flugsnappare, sångare och hackspettar. Bland växterna hittar man arter som blåsippa, vätteros och ormbär.

Klevenbranten

Klevenbranten är ett stycke mycket värdefull natur som ingår i Biosfärområde Östra Vätterbranterna. Här finns gamla träd som hyser flera spännande insekter och som har upplevt historiska vingslag! Norr om kommungränsen sammanfaller reservatet med Narbäckens naturreservat i Ödeshögs kommun.

Areal: 16,4 hektar
Kommun: Jönköping
Lägesbeskrivning: Cirka 9 km norr om Gränna tätort
Fastighetsägare: Enskilda
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara och vårda gammal ädellövskog med fuktigt mikroklimat samt bevara och vårda en gammal blandskog i brantmiljö med solexponerade tallar och senvuxna ekar. I områdets översta delar och i branten är den torra och steniga marken bevuxen med tall, lind och ekskog. Nedanför branten är marken istället fuktig och bördig och i norr ger Narbäckens ravin ett ännu blötare och mer skyddat mikroklimat. I dessa delar dominerar ek, alm, ask och hassel i trädskiktet. I området finns ett antal jätteträd och även en del hamlade träd. I området finns fem registrerade nyckelbiotoper. Klevenbranten har en rik landsnäcksfauna bland annat förekommer de rödlistade arterna större barksnäcka och bukspolsnäcka. Klevenbranten och närliggande naturreservatet Boerydsberget har inventerats med avseende på insekter. Man har då bland annat hittat de rödlistade arterna enfärgad brandsvampbagge, svartbrun brunbagge och sprängtickgnagare. Sammanlagt har man hittat 11 rödlistade evertebrater. I lövskogens finns många växtarter, bland annat tandrot, trolldruva, gulsippa, bäckbräsma och skärmstarr. På våren breder en vit matta av blommande och doftande ramslök ut sig över reservatets fuktiga delar. Även en rad intressanta mossor och lavar har påträffats inom reservatet. Några av dess är gammelekslav, savlundlav, stiftklotterlav, skogsbäckmossa och västlig husmossa.

Komosse/Komosse södra

Komosse tillhör Europas värdefullaste myrområden. Den är en av de största myrarna i södra Sverige. Området är så gott som orört av människan och rymmer en mångfald av olika slags våtmarker.

Storlek: 4700 hektar (varav 1101 hektar ligger i Jönköpings län)
Ägare: Statligt och privat
Läge: Jönköpings kommun, över gränserna till Tranemo och Ulricehamns kommun i Västra Götalands län.
Naturtyp: Våtmarker, högmosse, sumpskog.
Förvaltare: Västkuststiftelsen

Komosse ligger på en höjdplatå mellan Nissan och Ätrans dalgångar, på gränsen mellan Jönköpings och Västra Götalands län. 1101 hektar av mossen ligger i Jönköpings län. Mossen delas i en sydlig och en nordlig del av vägen mellan Mulseryd och Köttkulla. Här finns vidsträckta öppna mosseplan med sluttande, välvda eller plana mossar, sumpskogar, rik- och fattigkärr, bäckar, dråg och tjärnar. Komosse har stora höjdskillnader i jämförelse med andra högmossar. Mellan mossens högsta och lägsta punkt är det cirka 30 meter. Som högst når mossen 348 meter över havet, vilket är tre meter högre än Smålands Taberg. Variationen i fuktighet, höjd och näringsrikedom gör att växtligheten är mycket omväxlande. Här finns en mängd vitmossearter och en intressant blandning av östliga, västliga, nordliga och sydliga växter. I fuktigare partier växer till exempel myrlilja, dystarr, vitag och ängsull. I näringsrikare partier finns snip och myggblomster. På torrare delar växer ljung, skvattram och andra ris tillsammans med klockljung, rosling och olika lavar. I trädbevuxna delar av mossen dominerar låga tallar. Inom Komosses skiftande miljöer vistas många våtmarksfåglar, både som tillfälliga besökare och som häckande. Förutom områdets karaktärsarter, ljungpipare och ängspiplärka, häckar också grönbena, brushane, småspov och trana på Komosse.

Krakhultabäcken

Krakhultabäcken är ett vattendrag i form av strömmande vatten. Bäcken mynnar ut i Nissan och utgör exempelvis en viktig reproduktionslokal för öringen. Området är utpekat som nationellt särskilt värdefullt med avseende på natur och fiske.

Beslutsår: 2013
Areal: 9,3 hektar, varav 0,2 hektar vatten
Läge: cirka 10 km sydväst om Mulseryds kyrka
Ägare: Svenska kyrkan (Skara stift)
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara ett strömmande vattendrag utan artificiella vandringshinder och med en hög ekologisk ytvattenstatus. Jämfört med övriga vattendrag i trakten har Krakhultabäcken en hög grad av naturlighet med få tecken på exploatering eller andra mänskliga ingrepp som påverkar vattendragets naturliga profil vilket gör att flera känsliga arter trivs i området. I vattendragen fortplantar sig öringen och andra fiskarter som har noterats här är lake, elritsa, gädda, bäcknejonöga och bergsimpa. Här finns många skyddsvärda arter, bland annat en rödlistad och mycket försurningskänslig dagslända. Skogen kring Krakhultabäcken utgörs av barrblandskog med inslag lövträd samt enstaka gamla, grova tallar.

Källenäs

Naturreservatet Källenäs är en gammal urskogslik tallskog på sandmark. Marken är fattig på arter. Men på de åldriga tallarna växer rikligt med hänglavar. Söder om Källenässjön ligger Källenäs, en av länets få tallhednaturskogar. Området blev naturskyddat 1937 som domänreservat och ombildades till naturreservat 1996.

Beslutsår: Avsattes som domänreservat 1937, omvandlades till naturreservat 1996.
Storlek: 8 hektar
Ägare: Staten
Läge: Cirka 25 kilometer sydväst om Jönköping
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är att bevara den gamla barrskogen med de arter som är knutna till den. Skogen ska lämnas till fri utveckling. De äldsta tallarna är cirka 200 år och här finns gott om så kallade torrakor (döda träd) och lågor (liggande trädstammar) som tillför extra näring till den magra tallheden. I områdets sydöstra del växer också en hel del gran. Terrängen i området är flack och marken är torr och sandig. Torrast är det i västra delen av reservatet, här växer nästan bara lavar på marken. Trots det magra underlaget är skogen ganska tät. Sandbarrskogar är naturligt artfattiga men i Källenäs finns det gott om hänglavar som till exempel garnlav och talltagel. I dessa miljöer trivs främst småfåglar som olika mesar exempelvis tofsmes, svartmes och talltita. Hackspettsarten spillkråka bygger gärna sina bon i de gamla tallarna. Under vår och sommar häckar grå flugsnappare och rödstjärt i skogen.

Lyngemadssjön

Runt Lyngemadssjön kan du uppleva en spännande och mycket varierad natur med flerhundraårig skog, bergbranter, myrmark och en grotta. Miljön i reservatet ger många ovanliga fåglar, mossor och lavar möjlighet att leva här och Hästgångsån finns utter.

Beslutsår: 2007
Storlek: 165 hektar
Ägare: Staten
Kommun: Jönköping och Vaggeryd.
Läge: Lyngemadssjön ligger i Vaggeryds och Jönköpings kommuner, öster om Hokasjön cirka 3 mil söder om Jönköping.
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara biologisk mångfald knuten till barrblandskog samt tillgodose allmänhetens behov av områden för friluftsliv. Lyngemadssjön, en uppdämning av Hästgångsån, har fått ge namn åt hela naturreservatet. Sjön är näringsfattig och färgas brun av humusämnen. Antalet öar i sjön kan variera något då vattennivån höjs och sänks i kraftverksdammen. Vissa öar är bergknallar och kan sticka upp mer än 10 meter över vattenytan. I reservatet växer barrskog, mest tall men gran förekommer också. Medelåldern på tallskogen är 130 år men flera träd är över 200 år. På de gamla träden växer tallticka, som trivs bäst på tallar som är äldre än 150 år. Rovfåglar bygger bon i de gamla och grova träden och spillkråka, som är kräsen med var den bygger bo, finns i området. I granskogen är träden upp till 160 år gamla. Här växer flera ovanliga mossor, till exempel vedtrappmossa och långfliksmossa. I reservatet ligger en liten mosse. På öarna växer knotiga tallar – en del är hela 300 år gamla. Vid Lyngemadssjön häckar bland annat storlom, fiskgjuse, drillsnäppa och kricka. Under sommaren är rastande vadare en vanlig syn, till exempel gluttsnäppa och skogssnäppa. I sjön simmar bland annat abborre, gädda och benlöja. Uppströms kring den fina ravinen längs Hästgångsån syns ibland spår efter utter.

Målabråten

Målabråtens naturreservat är en frodig lövskog, viktig för mossarter som trivs i den fuktiga miljön. Området ligger i en nordsluttning, ca en kilometer söder om Landsjön, med en höjdskillnad på 100 meter. Reservatet ligger inom Biosfärområde Östra Vätterbranterna.

Beslutsår: 2012
Storlek: 19,4 ha
Läge: Jönköpings kommun, 3,7 km sydväst om Skärstads kyrka
Ägare: Privata
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara och vårda en äldre blandlövskog dominerad av ädellövträd, asp och al med inslag av grova ädellövträd, grov asp och grov hassel samt tillgodose allmänhetens behov av friluftsliv och möjlighet till motion och rekreation.

Målabråtens naturreservat är en lövskog med stor andel lövträd. Ek, ask och alm är dominerande bland lövträden. Ek växer huvudsakligen i höglänta torra delar av reservatet medan ask och alm är mer frekventa i de delar av reservatet som ligger mellan blöta och torra partier. I blöta delar, längs bäcken och på översilningsmark, växer det gott om klibbal. Även gråal förekommer i reservatet. Förekomst av grova aspar och grov hassel bidrar till områdets höga naturvärden. I området är det en hög luftfuktighet vilket gynnar flera mossarter. Den ovanliga alsidenmossan växer på murken alved på flera platser i reservatet. Bland växterna kan nämnas skogsbingel, rödblära, hässleklocka, stinksyska, svavelsippa och skogsstarr. I de nedre delarna av ravinerna växer den högvuxna ormbunken strutbräken som för tankarna till en urtidsskog. Fågelarter som har observerats i området är gröngöling, spillkråka, mindre hackspett och stenknäck - arter som trivs i lövskog. Lövskogen ligger nära Kaxholmens samhälle och utnyttjas flitigt för friluftsliv.

Nyckelås

Nyckelås är ett för länet ovanligt stort lövskogsområde med många sällsynta arter. Skogen breder ut sig i sluttningen ner mot Nässjön och Tidan. Ett stort antal källflöden och inslag av kalkrika bergarter gör att det finns en rik och krävande växtlighet i området.

Beslutsår: 2005
Storlek: 151 hektar
Ägare: Enskilda och staten
Kommun: Mullsjö och Jönköping
Läge: Mullsjö och Jönköpings kommuner cirka 1 kilometer väster om Bjurbäcks kyrka.
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med reservatet är bland annat att bevara och utveckla en äldre lövskog med både ädellöv- och triviallövträd, bevara en åsträcka av Tidan samt att ge möjlighet till naturupplevelse inom ramen för bevarandet av naturvärdena. Nyckelås naturreservat består mest av lövskog där lövträd ek och ask dominerar. På de grova ädellövträden växer lung- och almlav och andra lavar. Längs med Tidan växer en tidvis översvämmad strandskog med bland annat klibbal, björk, hägg och viden. Här finns ovanliga växter som dvärghäxört, trolldruva, vätteros och springkorn. De rödlistade almlav och strimsporig hjorttryffel finns i reservatet. Hela området är mycket värdefullt för fåglar. Här finns mindre hackspett som trivs i den lövrika miljön och flera par häckar i området tillsammans med de vanligare arterna spillkråka, gröngöling och större hackspett. Här finns gott om trastar och sångare exempelvis grå-, svartvit och mindre flugsnappare samt svarthätta, trädgårds-, grön-, löv- och härmsångare. Bivråk och lärkfalk är arter som häckar i området och över sjön jagar fiskgjusen regelbundet. Vid Tidan finns forsärla och drillsnäppa. Under vinterhalvåret är det gott om mesfåglar i skogen, framförallt stjärtmes. I Tidans åsträcka förekommer de mycket ovanliga arterna flodpärlmussla och spetsig målarmussla. Musslorna är fridlysta och får inte plockas. Bäver finns regelbunden i naturreservatet.

Rocksjön

Reservatet är beläget mitt i Jönköping. Förutom klarvattensjön Rocksjön med inpumpat Vättervatten finns här värdefulla våtmarker, sumpskogar och ett mycket rikt djur- och växtliv.

Storlek: 79 hektar
Ägare: Jönköpings kommun
Läge: Jönköpings kommun, mitt i centrala Jönköping
Förvaltare: Jönköpings kommun

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara natur av ursprunglig och skött karaktär i form av sumpskogar, våtmarker, sjö och vattendrag samt att tillgodose stadens och kommunens invånares behov av rekreations- och friluftsområden i naturområden av ursprunglig karaktär. Rocksjön har ett mycket rikt fågelliv. Under vår och sommar sjunger sävsparv, rörsångare och kärrsångare i vassområdena. Du kan höra vattenrallens grymtande inifrån vassen och under kvällarna frlyger morkullor och enkelbeckasin över området. I kanalerna finns drillsnäppa och flera arter småfåglar. Bland rovfåglarna märks brun kärrhök och lärkfalk. Bland däggdjuren finns bland annat utter och bäver. Sveriges största spindel, större kärrspindel lever här och sitter ofta bredvid spängerna. Området är mycket viktigt för rekreation, friluftsliv och sportverksamhet. Kanotverksamhet pågår framför allt under årets varmare period och här arrangeras större löpevenemang som Vårruset runt Rockjön.

Rosenlunds bankar

Rosenlunds bankar störtar Vätterns södra strand dramatiskt ner i vattnet. Rosenlunds bankar är en 35 meter hög och 2 kilometer lång erosionsbrant som kan ses redan på långt avstånd och är ett karaktäristiskt inslag i landskapsbilden. Reservatet utökades i mars 2008, från cirka 17 hektar till 37 hektar.

Beslutsår: 1971
Storlek: 37 hektar
Ägare: Jönköpings kommun
Läge: Jönköpings kommun, vid Vätterns södra strand, mellan Huskvarnaviken och Jönköpingsviken
Naturtyp: Geologisk formation, 35 meter hög erosionsbrant
Förvaltare: Jönköpings kommun

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara den geologiska formationen och de naturliga processer som är kopplade till formationen. Rosenlunds bankar är en av Sveriges mest berömda istidsavlagringar och är ett mycket karaktäristiskt inslag i landskapsbilden. Erosionen av bankarna pågår ständigt och krönet flyttas 20-30 meter under en 100-årsperiod. Eftersom landhöjningen är större i norra än i södra Sverige, tippar Vätterns vattenyta långsamt mot söder och vattennivån stiger med ungefär 1,7 millimeter om året. Bankarna är uppbyggda av lösa jordlager och bildades då inlandsisen smälte för 12000 år sedan. Jorddjupet vid Rosenlunds bankar är mycket stort, mellan 50 och 100 meter. Rasbranterna skapar en utmärkt häckningsmiljö för backsvalor som gräver ut bohålor i sanden och en stor koloni häckar i branterna. Längs stranden finns flera par strandskator. Skrämmafältet, den öppna gräsbevuxna ytan i anslutning till rasbranterna, är mycket viktig för rastande flyttfåglar. Under vår och höst kan man skåda flyttfågel och tidiga vårmorgnar kan man bland annat stöta på ringtrastar som rastar på dess väg till häckningsmiljöerna i fjällen. På delar av rasbranten och bankarna växer lövskog. I den fuktiga miljön bland lövträden trivs många landlevande snäckor, bland annat den ovanliga barksnäckan. I närheten av Skrämmabäcken finns också fem skyddsvärda jätteträd av ek. Trädens omkrets är mellan tre och sju meter. Här trivs flera fladdermusarter exempelvis vatten-, nordisk och större brunfladdermus.

Råbyskogen

Naturreservatet Råbyskogen ligger på höjderna öster om Skärstad i Jönköpings kommun. Reservatet är ett ovanligt stort område med gammal barrskog. Råbyskogen ligger inom Biosfärområde Östra Vätterbranterna.

Beslutsår: 2006
Storlek: 116 hektar
Ägare: Staten och privat
Läge: Jönköpings kommun, cirka 2 kilometer ostsydost om Skärstad kyrka
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med reservatet är bland annat att bevara och utveckla en naturskogsartad barrblandskog samt att inom ramen för bevarandet av naturvärdena, ge möjligheter till naturupplevelse, naturstudier och vetenskaplig forskning. Terrängen i området är omväxlande och kuperad. Bergbranter och stup, kärr, mossar och små gölar ryms inom gränserna. Skogen domineras av en blandskog med gran och tall. Stora delar av skogen är gammal och det finns stora, grova tallar på höjderna. Förekomsten av döda träd är bitvis mycket god och mängden ökade i stormarna både 1995 och 2005. De döda träden är viktiga för att hackspettar och skalbaggar ska överleva. Exempel på arter som förekommer är tjäder, järpe, grön sköldmossa och skuggblåslav. I reservatte finns en välbevarad kulturmiljö i torpet Hägnen som vårdas av Skärstad hembygdsförening. Jönköpings kommuns naturskola bedriver via Ekobussen en del av sin verksamhet i området.

Röjeberget

Röjeberget är ett brantområde som ligger vid byarna Grav och Fingalstorp mellan Huskvarna och Gränna längs E4:an och är en del av Biosfärområde Östra Vätterbranterna.

Beslutsår: 2011
Storlek: 60,6 hektar
Ägare: Enskilda samt staten
Läge: ca 5 km nordväst om Skärstad kyrka
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara och vårda naturskogsartad ädellövskog och blandskog i brantmiljö, bevara och vårda hamlade träd med dess biologiska mångfald samt att ge möjligheter till naturupplevelse och ett rörligt friluftsliv. Röjeberget är varierat med både blandskog, lövskog, ädellövskog, hamlade träd och en mindre betesmark på en ”hylla” i branten. Inom området finns både rika, fuktiga miljöer och magra hällpartier som är solbelysta. Mycket höga naturvärden finns i de bäckraviner som löper ned mot Vättern. Naturvärdena är knutna till ett flertal olika trädslag och ädellövskogen är särskilt värdefull. Brantmiljön är rik på lodväggar som ofta översippras av vatten. Här, liksom på gamla lövträd och hamlade träd, finns en rik flora av mossor, lavar och svampar. Den stora variationen av miljöer och småbiotoper ger goda förutsättningar för många olika arter. I de fuktigare och ädellövskogsdominerade delarna finns en rik flora med arter som skogsbingel, tandrot, blåsippa, gulsippa och trolldruva. På marken växer det bland annat kranshakmossa och tujamossa. Några signalarter av mossor som noterats är platt fjädermossa, grov fjädermossa, västlig husmossa och olika baronmossor. Flera rödlistade lavar växer på främst de senvuxna ekarna, till exempel blyertslav, gul dropplav och rosa skärelav.

Sjöbergen

Sjöbergen är ett dramatiskt område som inbjuder till omväxlande terrängvandring och ett dopp i Vätterns svalkande vatten. Sjöbergen är ett av flera reservat som ligger i biosfärsområdet Östra vätterbranterna.

Beslutsår: 2011
Storlek: 90,7 hektar
Läge: Jönköpings kommun, mellan Vättern och E4:an, ca 2,5 km väster om Ölmstad kyrka.
Ägare: Enskilda, staten
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara naturskogsartad skog i brantmiljö samt att tillgodose möjligheter till naturupplevelse och ett rörligt friluftsliv, inom ramen för bevarandet av naturvärdena. Sjöbergens naturreservat är en 7 km lång brant med drygt 100 meters skillnad mellan den högsta och lägsta punkten. Stora delar av naturreservatet gränsar direkt mot Vättern. Utför branterna i reservatet rinner flera bäckar som mynnar ut i Vättern. I vissa delar av naturreservatet har inget skogsbruk kunnat bedrivas på grund av den branta terrängen. Därför har området utvecklats till en naturskog med gamla och knotiga träd. Skogen består av tall och gran med inslag av lövträd som ek, lind, alm och lönn. Här finns flera lindar som tidigare har beskurits (hamlats) för att användas som vinterfoder till djur. Växtligheten är mycket varierande. På de solbelysta klipphyllorna växer blodnäva och brudbröd och i de fuktigare områdena hittar du bland annat lungört och blåsippa. I området finns också ett flertal sällsynta och rödlistade moss- och lavarter som vedtrappmossa och gammelekslav. Sjöbergens natur är utmärkt för många fågelarter. Flera fågelarter använder Vätterbranterna som rastplats under höstflytten söderut. Med lite tur kan du under vinterhalvåret se havsörn patrullera över branterna. Det har förekommit häckning av falk i området vilket namnet på ett av bergen i området, Falkaberget, antyder.

Skams hål

Här kliver du in i ett naturområde som rymmer en mängd spännande mossarter. Under sensommaren och hösten kan du även hitta goda matsvampar i området.

Beslutsår: 2005
Storlek: 43,6 hektar
Ägare: Statligt och privat
Läge: Jönköpings kommun, cirka 5 kilometer väster om centrala Jönköping
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med reservatet är bland annat att bevara och utveckla en källpåverkad sumpskog med ett flertal rödlistade och sällsynta arter av framförallt kärlväxter och mossor samt att ge möjligheter till naturupplevelse och ett rörligt friluftsliv, inom ramen för bevarandet av naturvärdena. Inom reservatet finns källflödet Skams hål som är en registrerad kulturlämning. Lallerydsbäcken med biflöden rinner norrut och avvattnar området. Södra delen av reservatet ligger i Hallbyterrängen som är ett kamelandskap, vilket kännetecknas av kraftiga åsryggar och djupt nedskurna raviner. I norra delen av området är den näringskrävande rödgula trumpetsvampen mycket vanlig. Längs med bäckarna och i anslutning till källflöden växer den hotklassade dunmossan och den ovanliga rutlungmossan. För att arterna ska fortsätta att växa är det viktigt att skogen inte avverkas och att områdets hydrologi inte förändras.

De vanliga däggdjuren som älg, rådjur, grävling och mård finns i området. Här finns fågelarter som spillkråka, större hackspett, mindre korsnäbb och olika mesarter.

Slottsberget

Slottsberget ligger strax norr om Skärstad i Jönköpings kommun. Genom området går flera stigar och när lundblommorna blommar under våren är området som mest välbesökt. På sluttningarna och i hela reservatet växer en frodig blandlövskog med ek som det dominerande trädslaget. Här finns även öppen naturbetesmark med flera vackra jätteekar. Toppen av berget ligger på 240 meter över havet och ger en fantastisk utsikt över Landsjön.

Beslutsår: 2009
Storlek: 22,4 hektar
Ägare: Enskilda och Jönköpings kommun
Läge: Strax norr om Skärstad
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara och skapa förutsättningar för biologisk mångfald knuten till en äldre ekdominerad och olikåldrig blandlövskog samt att tillgodose områden för behov av friluftsliv. Slottsberget kännetecknas främst av sina stora ekar. Genom området rinner en bäck som slingrar sig runt mossbelupna stenar och kring bäcken växer stora klibbalar, aspar och ekar. Det finns gott om stående och liggande död ved i olika nedbrytningsstadier, många av de grova ekarna har dessutom döda grenar i kronorna, vilket är värdefullt för ett flertal arter av insekter. Marken är näringsrik och det finns en artrik lundflora med bland annat lundstjärnblomma, blåsippa, gullpudra och skogsbingel. Slottsberget hyser ett antal häckande fågelarter. Arter som häckar i lövskogen är skogsduva, stenknäck, härmsångare, grönsångare, trädgårdssångare och svarthätta. I den lite fuktigare miljön kring bäcken och där inslaget av al och asp är lite större häckar arter som mindre hackspett och entita. Slottsberget är även en viktig miljö för rastande arter under höst- och vårflytten som olika arter trastar och finkar.

Strömsberg

I Strömsbergsskogen finns nästan alla Sveriges lövträd representerade. Stora delar av skogen har vuxit upp på den gamla hagmarken som fanns här på 1800-talet och fram till mitten på 1900-talet. Naturreservatet är ett attraktivt närströvområde för alla Jönköpingsbor. Reservatet ägs och förvaltas av Jönköpings kommun.

Storlek: 236 hektar
Ägare: Jönköpings kommun
Läge: Jönköpings kommun, Jönköpings tätort, Ljungarum
Förvaltare: Jönköpings kommun

Syftet med Strömsbergs naturreservat är att bevara ett område med biologiskt värdefull lövnaturskog från framtida större mänsklig påverkan och att i lämplig omfattning underlätta allmänhetens möjlighet att uppleva områdets natur. Reservatet ligger på Jönköpingsdalens östra sluttning. Området består av gammal, igenvuxen betesmark och uppodlat jordbrukslandskap. I Strömsbergsskogen växer främst hassel, björk och ek. Ädlare lövträd som alm, ask och lind förekommer också. Delar av skogen är planterad, till exempel vissa områden med bok, poppel och gran. Kvar sedan hagmarkstiden står ett antal jätteträd, bland annat en imponerande lind och flera gamla ekar, där den äldsta är drygt 600 år. Dessutom finns många gamla vildaplar. Strömsberg har en rik växtlighet, framför allt i bäckravinerna som genomkorsar sluttningen. Här växer främst så kallade lundväxter, där vitsippa och blåsippa är dominerar. Andra viktiga lundväxter är skogsbingel, lundstjärnblomma, ängsfräken och majbräken. Här kan man även hitta mindre vanliga arter som lungört, skogsstarr, tandrot och hässlebrodd. På flera håll i reservatet kan man se spår av vilda djur, som älg, skogshare, grävling och rådjur. Den varierande skogen ger också ett rikt fågelliv, bland annat häckar den sällsynta, mindre flugsnapparen i området.

Strömsholmsskogen

Naturreservatet Strömsholmsskogen är en lövsumpskog som ligger precis intill Huskvarnaån, mitt mellan sjöarna Ylen och Ramsjön. Området är låglänt och mycket blött, dels av vatten från ån och dels av de kärr som finns i skogen. Här växer lövsumpskog och flera av de gamla träden har bildat rejäla socklar.

Beslutsår: 2007
Storlek: 19 hektar
Läge: Cirka 10 kilometer norr om Lekeryd och 3,5 kilometer nordöst om Svarttorps kyrka
Ägare: enskilda markägare
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är att bevara och utveckla en lövträdsdominerad sumpskog samt de arter som är knutna till naturtypen. Strömsholmsskogen ligger i Biosfärområde Östra Vätterbranterna. Här växer mest björk, men det finns även klibbal och enstaka gråalar, sälgar och aspar. Flera träd i kärren är så kallade sockelträd, där den nedersta delen av trädet blivit bredare och bildar en sockel. Sockeln är den äldsta delen av trädet och kan vara mycket äldre än de trädstammar som växer upp ur den. Socklar bildas framför allt på klibbal som växer i blöta miljöer. Växtligheten i Strömholmsskogen är mycket artrik. Här växer bland annat älgört, tuvtåtel och olika starrarter. Bland de mer ovanliga arterna finns missne, korallrot, grönvit nattviol och vattenblink. I några av kärren finns slåtterblomma och kärrsälting, som vanligtvis växer i rikkärr. Vattenståndet i Strömsholmsskogen varierar under året, men även under sommaren är det blött i området. Det är viktigt att bevara skogen som den är och inte påverka vattenståndet. Om området skulle torrläggas försvinner sumpskogen, kärren och alla de arter som är beroende av den här miljön för att överleva. I Strömsholmsskogen trivs flera våtmarksfåglar, till exempel skogssnäppa och enkelbeckasin. Här finns även gott om trastfåglar och sångare, till exempel koltrast, taltrast, grönsångare och lövsångare. Mindre hackspett har setts i reservatet och den häckar troligen någonstans i området.

Säbybranten

Naturreservatet består av två områden. Det större området i väster är mycket svårtillgängligt. Här finns branter med en höjdskillnad på 150 meter. I branterna växer tät barrblandskog. Men där berget går i dagen växer tall och lövträd. Här finns flera riktigt gamla ekar och massor med död ved. Eftersom terrängen är svårtillgänglig kan skogen nästan liknas vid urskog. I Säbybranten finns också bäckraviner och källflöden där luftfuktigheten ständigt är hög.

Beslutsår: 2011
Storlek: 33,4 hektar
Läge: 5 km västnordväst om Skärstads kyrka
Ägare: Privat
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med att skapa Säbybrantens naturreservat är att bevara en senvuxen barrblandskog med ett stort inslag av ädellövträd i brantmiljö med dess biologiska mångfald samt bevara en varierad ädellövskog och blandskog i olika åldrar med förutsättningar för stor artrikedom. Granskogen, med mycket liggande död ved, är en bra livsmiljö för olika mossarter. I de ljusare och öppnare delarna av barrblandskogen finns växter som gullpudra, svart trolldruva, vätteros och gulsippa. I områden som tidigare betades växer hassel-, nypon- och slånbärsbuskar. De äldre och grövre träden är också mat- och boplats för många insekter, bland annat den mycket sällsynta skalbaggsarten reliktbock. I de döda trädens ihåligheter hittar exempelvis spillkråkan föda och många av träden är lämpliga boplatser för rovfåglar. I den otillgängliga västbranten har det under lång tid vuxit skog. Där det varit möjligt har markerna trots sin otillgänglighet brukats. Man kan se spår av skogsbete, utmarksbete, plockhuggning och hamling. Säbybranten ligger i ett pärlband av befintliga och planerade naturreservat. Inga vägar leder in i reservatet som idag är ett och mycket sparsamt besökt naturområde. Det planeras inte för några anordningar inom reservatet. Länsstyrelsen arbetar istället med att tillgängliggöra för friluftslivet i andra mer lättillgängliga och närbelägna naturreservat vilka representerar stora delar av de naturupplevelser som Säbybranten erbjuder.

Taberg

Smålands Taberg hör till länets mest kända platser. Berget syns från mycket långt håll där det reser sig över 100 meter högre än omgivningen, cirka 343 meter över havet. Betydelsen för landskapsbilden kan knappast överskattas och utsikten från toppen är magnifik.

Beslutsår: 1985
Storlek: 68 hektar
Läge: 13 kilometer söder om Jönköping
Ägare: Jönköpings kommun och staten
Förvaltare: Jönköpings kommun

Syftet med naturreservatet är bland annat att för framtiden bevara Taberg med dess ovanligt goda förutsättningar som utsiktsberg, dess barrskogsprägel med lövträdsrika nedre sluttningar, samt att underlätta för människor att utnyttja berget för ett mångsidigt friluftsliv i skog och mark. Taberg avsattes som naturreservat 1985 främst på grund av sin geologi och unika växtlighet. Det är ett välbesökt turistmål och utnyttjas flitigt för friluftsliv. Naturskyddsföreningen äger delar av berget och visar gruvan under sommaren. Åt söder och öster stupar berget nästan lodrätt medan det i norr och väster har en flackare lutning. Taberg är en isolerad malmkropp av den ovanliga bergarten titanmagnetitolivinit, som såvitt känt bara finns på ett ställe till i världen. Förutom järn innehåller malmen vanadin och titan. Gruvbrytning har pågått ända sedan 1400-talet och fram till 1951. Berget har därför också ett stort kulturhistoriskt värde. Genom den mycket speciella bergarten titanomagnetitolivinit har Taberg en särpräglad och mycket artrik växtlighet. Här finns ormbunksarter som grönbräken och brunbräken som endast finns på några få platser i landet. I reservatet växer också arter som skogsklocka, stickelfrö och nästrot. Som lokal för mossor tillhör Taberg de artrikare i södra Sverige. Sandödla finns på bergets sluttningar och sex av landets fladdermusarter övervintrar i de gamla gruvgångarna.

Uvabergets naturskog och Ramlaklint

Norr om Lekeryd, väster om Ramsjön, ligger de två bergen Ramlaklint och Uvaberget. Det ena bjuder på gammelskog, det andra på vacker sjöutsikt. Kanske finns här också rester av en gammal fornborg. Ramlaklint och Uvaberget ligger inom Biosfärområde Östra Vätterbranterna.

Beslutsår: 2005
Storlek: 26 hektar
Ägare: Staten
Läge: Jönköpings kommun, vid Ramsjöns sydvästra strand, cirka 5 kilometer nordväst om Svarttorps kyrka
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med reservatet är att skydda naturskogen och låta den utvecklas utan särskilda vårdinsatser samt genom smärre anordningar ge allmänheten möjlighet att bese områdena. I naturreservatet växer främst barrskog. Några granar är upp till 130 år gamla. Området är orört, bara de träd som kastats omkull av vinden har i vissa fall tagits om hand. Berget består av flera toppar där den högsta ligger 60 meter över sjöns yta. På hällmarken i bergets högsta partier växer tallskog, också den gammal och orörd. Inslaget av död ved är rikligt vilket gör att det är få naturskogar i länet som hyser en så rik vedsvampflora, här finns t ex sällsyntheter som kötticka och gränsticka. Längst i söder förekommer en tydligt kalkpåverkad moss- och kärlväxtflora, till exempel lundstjärnblomma, skogsbingel och blåsippa. På stubbar växer knappnålslavar, bland annat grynig nållav och gulnål. Stora bladlavar, som lunglav och skinnlav, växer på rönn och asp, ibland högt uppe i grenverket. I hela området växer rikligt med hänglavar, främst vanlig skägglav. Fågellivet är typiskt för barrskogen. I solexponerade rotvalv kan man se balgropar efter skogshöns som orre och järpe. I grova torrträd av gran har spillkråkan mejslat ut bohål som sekundärt blir boträd för bland annat pärluggla. Bland övriga arter finns ringduva, sparvuggla, större hackspett, gärdsmyg, rödhake, järnsparv, taltrast, rödvingetrast, nötkråka, tofsmes, svartmes och grönsiska. Korsnäbb och korp kan höras kring bergen. Storlom kan höras från Ramsjön. Bland däggdjuren har älg, rådjur, räv, grävling och mård setts.

Uvaberget Tenhult

Uvaberget är ett dramatiskt naturområde med branta klippväggar som bjuder på en vacker utsikt. Uvaberget reser sig ca 260 meter över havet och klippväggen ner mot Tenhultasjön är ca 45 meter hög.

Kommun: Jönköping
Läge: ca 2 km söder om Tenhult
Areal: 37 hektar (ha), varav vatten 19,5 ha
Ägare: Staten (Naturvårdsverket)
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är bland annat att bevara biologisk mångfald knuten till brantmiljöer och barrnaturskog samt att ge möjlighet till naturupplevelse och ett rörligt friluftsliv samt bibehålla vissa kulturvärden, inom ramen för bevarande av naturvärden. Naturreservatet består till större delen av brantmiljöer med barrblandskog. De lätt sluttande partierna med solbelysning bidrar också till den stora variationen. Trädslagen tall och gran dominerar området med undantag för översilad alsumpskog i den norra delen och inne i viken. De högsta naturvärdena finns främst knutet till gamla och grova lågor av gran och till de gamla vidkroniga och senvuxna tallarna som påträffas längs med branterna. De många olika livsmiljöerna bidrar till en stor mångfald när det gäller både växter och djur. Inom området har de båda rödlistade arterna gränsticka och vedtrappmossa påträffats samt signalarter som exempelvis ullticka, strutbräken och kattfotslav. I betesmarken finns det spår av en betesmarksflora med bland annat stor och liten blåklocka, gulmåra och åkervädd. Det har observerats spår av insektsarterna granbarkgnagare och bronshjon. Brantmiljöerna och de gamla tallarna är viktiga för häckande fåglar. Från Uvaberget är även sparvuggla, spillkråka och järpe rapporterade. I och vid Tenhultasjön finns små- och storlom samt brun kärrhök och fiskgjuse.

Vista kulle

Vista kulle är en uppstickande bergstopp vid Vätterns östra strand, ett attraktivt och välbesökt utflyktsmål. Förutom den storslagna utsikten, över Vättersänkan och Skärstadsdalen, kan man på toppen även beskåda resterna av en fornborg. Vista kulle är också en känd plats för observation av fåglar som flyttar längs med Vättern. Vista kulle ligger inom Biosfärområde Östra Vätterbranterna.

Beslutsår: 1981
Storlek: 13 hektar
Ägare: Jönköpings kommun
Läge: Jönköpings kommun, cirka 1 kilometer väster om Kaxholmen, mellan Vättern och Landsjön
Förvaltare: Jönköpings kommun

Syftet med reservatet är att bevara områdets karaktär och i viss mån underlätta allmänhetens friluftsliv. Naturreservatet har en naturtyp som är typisk för Östra Vätterbranterna: den är bergig, karg och brant, men även rik och frodig med ädellövskog och örter. Berggrunden inom området utgörs främst av grönsten (diorit och gabbro), en bergart som lätt vittrar. Vittringen har gjort att marken blivit näringsrik och trivsam för en hel del ganska ovanliga örter som till exempel underviol, lungört, gulsippa och murgröna. På vårarna lyser toppen gul av vårlök. På sluttningen mot söder och sydost växer också Sankt Pers nycklar, fältvädd och stor fetknopp. På nordsidan av Vista kulle finns en del speciella moss- och lavarter som gynnats av den näringsrika berggrunden. Under hösten passerar många flyttfåglar östra Vätterstranden på väg söderut. Vista kulle, som ligger 152 meter över Vätterns yta, är en utmärkt plats för ornitologer som gör regelbundna fågelräkningar här. Vista kulle har även kulturhistoriska värden med rester av en fornborg från folkvandringstiden, 400 – 500-talet efter Kristus. Den är en av fyra kända fornborgar i Jönköpings län. I början av 1900-talet bröts byggsten vid Vista kulles västra sida, som därför har blivit mycket brant. Under denna period gick en smalspårig järnväg förbi kullen och genom berget. Idag går bilvägen på den gamla banvallen utmed Vista kulles branta sluttning. Söder om reservatet planeras ett nytt reservat med liknande naturmiljöer, Gissebobranten.

Vretaholms eklandskap

Vid Vretaholm strax norr om Gränna är kontrasterna stora mellan åkerlandskapet närmast Vättern och förkastningsbrantens lövskogar. I västsluttningen ovanför gamla riksvägen ligger dels betesmarker, dels fina lövskogsområden. Betesmarken har ett trädskikt av ek där flera av träden är mycket gamla och grova. Vretaholms eklandskap ligger inom Biosfärområde Östra Vätterbranterna.

Beslutsår: 2001 och 2009
Storlek: 103 hektar
Ägare: Privat och staten
Läge: Jönköpings kommun, strax norr om Gränna, mellan riksväg 1 och E4: an
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Syftet med naturreservatet är att bland annat att bevara och skapa förutsättningar för biologisk mångfald knuten till jätteeksmiljöer. Österut övergår betesmarken i en ädellövskog dominerad av grov lågvuxen ek som växlar med yngre partier, där inslaget av asp, björk och al är större. En del av de brantaste delarna domineras av alm, ask och lönn. Flera av ekarna är spärrkroniga och har tidigare stått i en öppen mark. Men i de brantaste delarna har skogen förmodligen varit tät under lång tid. Här finns också grova exemplar av alm, björk och gran. Buskskiktet är också varierat. Området är förhållandevis orört och här finns en hel del död ved i form av torrträd, högstubbar och lågor av varierande storlek och ålder. I växtligheten märks tårticka, storgröe och trolldruva. Ganska många arter av landsnäckor har hittats här. Flera av dem är typiska för äldre lövskog med lång kontinuitet. De grova ädellövträden, framförallt solexponerade exemplar, är värdefulla för lavar och olika insektsarter. Här finns till exempel ett stort antal både sällsynta och vanligare arter av vedlevande skalbaggar. Bålgetingen, Smålands landskapsinsekt, är vanlig i reservatets gamla ihåliga ekar.

Västanå

Här finns allt från tallmo till frodig lövskog. En vandring genom Västanå naturreservat bjuder på kontraster. I den övre delen av branten växer tallarna direkt på berget medan den nedre delen är täckt av lummig lövskog med många av våra ädla lövträd. I norra delen av reservatet rinner Röttleån genom en djup ravin. Västanå ligger inom Biosfärområde Östra Vätterbranterna.

Beslutsår: 1982 och 2015
Storlek: 161 hektar
Ägare: Privat
Läge: 5 kilometer söder om Gränna.
Förvaltare: Länsstyrelsen i Jönköpings län

I de nedre delarna av området växer bokskog och örtrika lövblandskogar med stort inslag av ädellövträd och gråal. Buskmiljön i lövskogen är välutvecklat och vårväxtligheten är rik på mellanhäxört, lungört samt blå-, vit-, och gulsippor. Under sommaren blommar stora bestånd av ramslök, storrams och sårläka. På förkastningsbrantens övre delar växer en näringsfattig hällmarkstallskog. Inom området finns rikligt med mark- och vedlevande svampar, bland annat flera sällsynta och hotade arter. Slöjröksvamp, igelkottröksvamp och dystersopp växer på marken i bokskogen medan skillerticka lever på bok. Västanå har också ett rikt fågelliv med till exempel mindre flugsnappare och skogsduva. Öster om motorvägen finns fler orörda skogsområden, som bitvis domineras av ädellövträd. Närmast vägen dominerar medelålders ek och i vissa delar överväger tall. Grova gamla träd av flera arter finns här och var. Lågor, torrakor och högstubbar av främst al, asp och björk i olika nedbrytningsgrad förekommer spritt. Marken är småkuperad med bergryggar och fuktstråk med alkärr. Mot öster domineras skogen dels av bok, dels av björk. Här finns flera grova träd, bland annat spärrkroniga bokar, gamla granar och rikligt med klen död ved. I området finns en mycket rik vårflora och ett rikt fågelliv. Mindre flugsnappare och rosenfink lever här tillsammans med mer vanliga arter som svarthätta, trädgårdssångare, grönsångare och gärdsmyg. På våren och hösten rastar här många av de flyttfåglar som använder Vättern som ledlinje när de flyger. Branten stupar inte direkt ner i vattnet utan övergår i ett planare område nere vid sjöstranden - de så kallade rasterna. De är uppbyggda av 700 - 800 miljoner år gamla bergarter som bildats av skalresterna efter oräkneliga små vattenlevande djur. Rasterna tros ha fått sitt namn på den tiden Visingsöborna tog hit sina djur på bete. När det var ont om bete på Visingsö "rastade" man boskapen på den smala landremsan i stället. Rasternas skyddade läge, nedanför branten, ger ett gynnsamt lokalklimat. Delar av Röttleån i söder, sträckan av Röttleån nedanför Röttle by ner till Vättern samt tillrinnande bäckmiljö från öster inkorporerades 2015 i reservatet. Här finns ett flertal nyckelbiotoper. Harr och öring leker i sträckan av Röttleån närmast Vättern, som betecknas som östra Vättersidans viktigaste uppväxtområde för dessa fiskarter.