Värdefulla
vatten > Områdesbeskrivningar
Katalogen består av särskilt värdefulla vattenförekomster – 50 Klass 1 och 2-objekt ur Naturvårdsprogram för Jönköpings kommun.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Jönköping öster
Ekologisk status: -
Areal: 38,2 hektar (79 hektar för hela reservatet)
Kemisk status (ej Hg): -
Skydd: Naturreservat
Sedan 2010 skyddas Rocksjön med omgivande våtmarker som naturreservat. Rocksjön är ur natur- och friluftssynpunkt en mycket värdefull sjö. Våtmarkerna runt Rocksjön är en unik rest av ursprunglig natur mitt i Jönköping. Här finns en mångformig fiskfauna med bland annat EU-arten nissöga samt noteringar av siklöja, harr och röding. Området är mycket rikt ornitologiskt sett, både av häckande, övervintrande och rastande fåglar. Bland häckande skyddsvärda fåglar i sjön eller dess omedelbara närhet finns brun kärrhök, snatterand, skedand och kanske smådopping. I sjön finns under höst och vinter bergand, brunand och salskrake. Här finns utter och bäver som rör sig i Rocksjön/Munksjöns vattenområden. Friluftsvärdet i sjön är stort genom vistelser i naturen, kanotverksamhet och badmöjligheter.
Rocksjön är belägen inom Jönköpings tätort och ingår i Tabergsåns vattensystem. Sjön är mesotrof (medelrik) med ett obetydligt färgat vatten. Medeldjupet i sjön är 4,3 meter och det största djupet ligger på omkring 12 meter. På vissa håll finns en dymäktighet på botten av 10 meter. Tillrinningsområdet är 27 km2 och utgörs av skogs- och jordbruksmark, men även industri- och bostadsmark Rocksjöns naturliga tillflöde utgörs av Strömsbergsbäcken i söder, vilket tillsammans med ett antal mindre punktutsläpp för med sig förorenat dagvatten från industri-, bostads- och vägområden till sjön. Genom att vatten från Vättern pumpas in i sjön via Liljeholmskanalen är vattenkvalitén i Rocksjön dock relativt god. Sjöns utlopp består av den naturliga Rocksjöån och den grävda Simsholmskanalen. Simsholmskanalen grävdes ursprungligen för att förbättra vattenkvalitén i södra delen av Munksjön och färdigställdes på 1960-talet. Rocksjön omges av våtmarker som tillsammans med de närliggande våtmarkerna vid Munksjön utgör en sammanhållen rest av ett större våtmarksområde som enligt SGU:s jordartskarta från 1915 utgjorde omkring 340 hektar. Berggrunden består av Visingsögruppens bergarter och jordarten är till största delen torv med inslag av sand. I sjöns sediment finns måttligt höga tungmetallhalter av bland annat kvicksilver och koppar.
Naturvärdena i området kring Rocksjön är mycket höga. Området fungerar lite som en oas där många arter vars utbredning begränsats genom stadens tillväxt samlas.
Våtmarkerna runt Rocksjön utgörs av lövsumpskogar med björk och al, sjöstrandsnår med viden, vassar och högstarrkärr (rikkärr). Här förekommer regelbundet utter och bäver samt större och mindre vattensalamander. Fågellivet är rikt med bland annat brun kärrhök och den rödlistade arten mindre hackspett. Fiskfaunan är mångformig med EU-arten nissöga som främsta art och här med sin enda förekomst i länet. Ett 20-tal övriga fiskarter har påträffats där de vanligaste är abborre, mört, sarv och gers. Evertebratfaunan av trollsländor, spindlar och snäckor är rik. Här finns till exempel större kärrspindel som globalt sett är rödlistad i kategorin sårbar. Det finns flera rikkärrsmiljöer där man bland annat kan finna den rödlistade mossan käppkrokmossa, svampen trollhand och örten höstspira. Även de botaniska värdena är höga. En botanisk inventering av Rocksjön och dess omgivande våtmarker gjordes av Botaniska Sällskapet 1990, då skyddsvärda arter som noterades i sjön var korsandmat, sjöranunkel, sydbläddra, kalmus, vattenskräppa, dyblad, hornsärv och hårsärv. En inventering av insekter, bland annat vattenlevande skalbaggar, gjordes under sommaren 2008. Fågellivet i och vid Rocksjön är mycket rikt. En häckfågelinventering gjordes av Länsstyrelsen 2005/06 varpå 85 arter noterades. Totalt har dock ca 160 fåglar noterats vid Rocksjön. I strandkanten häckar skäggdopping, sothöna, grågås medan de rödlistade salskrake, brunand och bergand samt den för trakten ovanliga smådoppingen rastar i sjön.
Friluftsvärdet är mycket stort i området och i sjön. I framför allt norra delen av sjön sker kanotverksamhet och det finns en 1000-metersbana markerad av bojar i sjön. Det finns en badplats med sandstrand på nordöstra stranden samt en 18-håls frisbeegolfbana som är öppen för allmänheten. Kulturvärdena är höga genom angränsande John Bauer-parken där Bauerfamiljen hade ett sommarhus i början av förra seklet.
Omfattande skötsel behövs för att upprätthålla naturvärdena i och kring Rocksjön. Dessa specificeras i den till naturreservatet bifogade skötselplanen. Som exempel kan nämnas att rikkärret i söder kräver slåtter minst vartannat år och det stora vassområdet i väster kräver regenering av vassen genom vasslåtter på vintern minst vart femte år. Leder och stigar ska hållas öppn och spänger ska underhållas kontinuerligt. Det är av största vikt för fauna och flora att inpumpningen av vatten från Vättern fortgår för att bibehålla den goda vattenkvalitén. Provtagning av vattenkvalitén ska göras regelbundet och vid behov ska åtgärder vidtas. Det är även viktigt att fisk som inte kan reproducera sig i Vättern (ex. mört, braxen och gädda) får möjlighet att ta sig från Munksjön till Rocksjön via Rocksjöån för reproduktion på mer lämpade bottnar. Tillflöden norr om Rocksjövallen bör åtgärdas för att förbättra vattendragens reningskapacitet.
Bergand (VU)
Brunand (NT)
Brun kärrhök (EU)
Citronfläckad kärrtrollslända (EU)
Grynig dagglav (VU)
Gräshoppsångare (NT)
Kungsfiskare (VU)
Käppkrokmossa (NT, EU)
Nissöga (EU)
Mindre hackspett (NT)
Ozyptila gertschi (NT)
Pungmes (EN)
Rosenfink (VU)
Rosenporing (NT)
Salskrake (NT)
Siklöja (EU)
Storröding (EN)
Större kärrspindel (VU)
Större vattensalamander (EU)
Utter (VU, EU)
Videticka (NT)
Ål (CR)
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings
kommun - sjöar och vattendrag.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2006. Fåglar i Rocksjöområdet - fågelområde
nära centrala Jönköping.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2006. Provfiske. Barnarpasjön och Rocksjön.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Huskvarna
Ekologisk status: Måttlig-God
Längd: 1,9 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Huskvarnaån nedanför fallen hyser en rik fauna och flora. Ån har stor betydelse som vandringsvatten för Vätterns fiskar och de hotade arterna öring och harr. Utter finns utmed hela Huskvarnaån även i stadsmiljön. Här förekommer också rödlistade fågelarter mindre hackspett och kungsfiskare. Även utter finns utmed stränderna. Mycket av åns ursprungliga stränder är utfylld och idag återstår bara en del av det tidigare våtmarkskomplexet med kärr och mossmarker nedanför Huskvarnafallen. Flera ovanliga växter, t ex jättestarr, förekommer främst i våtmarksområdets ursprungliga natur. Huskvarnaån i centrum har stora rekreationsvärden i det centrumnära läget och gångcykelvägar gör naturen lättillgänglig.
Denna delsträcka av Huskvarnaån startar vid Lillån vid Huskvarna, rinner genom Huskvarna tätort och mynnar ut i Vättern. Sträckan är drygt 2 kilometer lång och har ett avrinningsområde på 665 km2. Sträckan är biotopkarterad, vilket innebär att man genom fältbesök har kartlagt den påverkan som finns i vattendraget. Hela delsträckan är kraftigt rensad. Delsträckan utgörs av lugnflytande vatten och omfattar många olika biotoper, sumpskog med uthängande grenar, starrbevuxna stränder och breda vassbälten, samt lundskogar med källflöden och gamla träd. Nedanför fallen vid Ådalsvägen har Huskvarnaån flera tillflöden, varav Lillån utgör det största och viktigaste för fiskfaunan. En naturinventering gjordes 1995 som beskriver värdena och en skötselplan för Huskvarnaån antogs av kommunfullmäktige 1997-03-27. Den ekologiska statusen i Huskvarnaån: Vättern-Lillån vid Huskvarna är måttlig. Det är förhöjda halter av näringsämnet fosfor i vattnet som har avgjort statusen. Förhöjda fosforhalter är tecken på övergödning, vilket kan leda till syrebrist och förändringar i ekosystemet. Bedömningen stärks av att vattendraget har en relativt stor hydromorfologisk påverkan. Detta innebär att människan genom rensning och omgrävning har förändrat vattenmiljön, vilket kan skada djur- och växtlivet. Inga biologiska undersökningar är gjorda. Huskvarna avloppsreningsverk ligger i anslutning till ån.
Ån är rik på fisk och viktig för öring och harr och andra vandrande fiskar. Åns grundbottnar och vegetationsrika stränder är viktiga platser för skydd, födosök och lekplatser. Området har en differentierad och rik fågelfauna. De flesta av Sveriges svalarter och seglare har noterats över vattnet i centrala Huskvarna. Kungsfiskare och mindre hackspett hör hemma i de miljöer som Huskvarnaån ger, en stillaflytande å för kungsfiskaren och sumpskogar med död ved för hackspetten. Rörhöna och pungmes har noterats i åns vasstränder. Stränderna är vegetationsrika med gräs och halvgräs eller skog/buskvegetation. Mycket av marken runt ån är utfyllnadsmark, men nedanför Vapenvallen finns en sumpskog med bland annat jättestarr och springkorn som hör till åns ursprungliga natur på 1950-talet. Innan dess, på 1700- och 1800-talet hörde våtmarken runt ån till odlingslandskapet och hölls i hävd. De utgjordes då till stor del av starrängar. Ett par små öar av torv mellan Rumlaborg och Esplanadbronbär bar 1995 på en vegetation som avviker från den övriga strandvegetationen. På öarna växer hjortron, gråstarr men också ovanliga rikkärrarter såsom slokstarr, tagelstarr och vippstarr. En flora som det sannolikt fanns mer av runt Huskvarnaån nedanför fallen innan stränderna fylldes ut. Ravinsluttningen och stranden väster om Kovasjön har en lundmiljö med skogsbingel, hässleklocka, långsvingel, springkorn, gulsippa och källflöden med gullpudra.
Huskvarnaån är ett centralt tillgängligt grönområde som är välförsörjt på gångcykelvägar, broar och bryggor. Den är Alfred Dalinskolans närmaste naturområde och nyttjas också av sportfiskare och kanotister. Sammantaget är Huskvarnaån i centrum ett viktigt och välutnyttjat rekreationsområde. Fornlämningen Garpa skans finns mellan kyrkogården och ån. Den är Rumlaborgs södra förskansning beläget vid ett gammalt vadställe av sanddynor i våtmarken. Idag ligger skansen vid ett av åns bredare partier av sumpskog. En av de större sandöarna är tudelad då en rak åfåra grävdes 1965. Innan samhällsutbyggnaden, som huvudsakligen har skett de senaste 100 åren, var Huskvarnaån en meandrande å i torvmark med gungfly och sandbankar. Idag återstår mindre än 5 ha av de 20 ha våtmark nedanför Huskvarnafallen i början av 1900-talet. Många intressanta arter finns noterade från denna tid bl a hartmansstarr, tätört, vitstarr, paddfot, bandnate och skånskt mannagräs. På en karta från 1800-talet är ca 45 ha madängar inritade utmed ån. Den mest ursprungliga natur som finns kvar idag är sumpskogen mellan Vapenvallen och ån, samt den långa sandreveln utanför kyrkogården och ett par öar av torv vid Esplanadbron. De är dock inte är lika hårt hävdade som på 1800-talet.
Enligt skötselplanen ska områdets ursprunglig natur värnas och grönområdena på vardera sida om Esplanadbron mot Huskvarna centrum ha parkkaraktär. För att förbättra åns ekologiska status och vattenkvalité bör dagvattenhantering och belastningar från Huskvarna avloppsreningsverk ses över. Huskvarnaåns nedre del är reproduktionsområde för Vätteröring, varför regleringen av Huskvarnaån bör anpassas så att inte öringbeståndet tar skada
Blomvass
Gullpudra
Gulsippa
Harr
Hässleklocka
Jättestarr
Kungsfiskare (VU, EU)
Kärrbräken
Mindre hackspett (NT)
Mörk igelknopp
Pungmes (VU)
Radgräs
Rörhöna
Sjöranunkel
Slokstarr
Svärta
Tagelstarr
Taggsallat
Utter (VU)
Vattenskräppa
Vippstarr
Öring
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Utdrag
ur hotartsregistret 2007.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Jönköpings kommun, 1997. Skötselplan för Huskvarnaån, delen Kvarnbron - Oset.
Jönköpings kommun, 2004. Grönstrukturplan för Jönköping och Huskvarna.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Huskvarna
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 13,6 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Lillån vid Huskvarna och dess tillflöden har skurit ut ett ravinlandskap i isälvssedimenten söder om Vättern och har höga geologiska värden. Lillån vid Huskvarna har pekats ut som regionalt värdefull med avseende på natur och nationellt särskilt värdefull med avseende på fiske. Vattendraget utgör vandringsväg och reproduktionslokal för skyddsvärda fiskarter i Vättern såsom öring och flodnejonöga. Även dalen kring Lillån vid Huskvarna har intressanta naturvärden och utgör en viktig spridningskorridor för skogliga biotoper och arter knutna till död ved och lundmiljö. Biotopvariationen är stor och det strömmande vattnet och rasbranter ger unika förutsättning för ovanliga fåglar, bland annat den rödlistade arten kungsfiskare (VU). Lillådalen är även viktig för friluftslivet och utgör en grön korridor med tätortsnära lummig natur. I området finns vägar och gångstigar. Lillån vid Huskvarna med tillflöden utgör ett system av värdefull natur karakteristiska för trakten och är en ansvarsmiljö i Jönköping.
Lillån vid Huskvarna har sin källa i Tenhultstrakten och rinner genom Tenhultsdalen, som begränsas av Vätterbranten i öster och Öxnehagabranten i Huskvarna, för att mynna i Huskvarnaån nedströms Huskvarnafallet. Vattendraget är knappt 14 kilometer långt och består till största delen av strömmande sträckor. De övre delarna rinner genom jordbruksmark och den nedersta delen rinner genom en trädbevuxen ravin. Lillån vid Huskvarma har ett avrinningsområde på 40 kvadratkilometer (km2), varav den största delen består av skogsmark. En större del av ån, från Tenhult och fram till mynningen, har biotopkarterats. Detta innebär att man genom fältbesök har kartlagt den påverkan som finns i vattendraget. Närmiljön domineras av löv- och blandskog och åkermark och hela 45 procent (%) av strandlängden bedöms vara starkt påverkad. 31 % av den karterade sträckan är kraftigt rensad och/eller rätad/omgrävd. Flera tillflöden ansluter till ån både från öster och västerifrån, där en av de större är Musslebobäcken. Både Lillån och tillflödena har skurit djupa dalgångar i de glacifluviala sediment som finns söder om Vättern. Mäktiga jordlager med sorterade skikt av grus, sand, mo och lera. De geologiska värdena är både de glacifluviala (isälv) formationerna i landskapet med mjukt böljande terräng och den pågående geologiska process där vattendragen skär ut ett system av raviner i djupa jordlagren. Lillån meandrar fram i botten av en djupt nedskuren ravin, 30-50 meter djup, och har färska skredärr i branta dalsidor. Lillåns ekologiska status bedöms vara måttlig. Det är de uppmätta fosforhalterna i åns nedre del som avgjort statusen då de är extremt höga och visar på dålig status. Buffertkapaciteten är dock god och undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar hög status och fisksamhället god status.
Ett av de viktigare naturvärdena är Lillån som fiskväg, reproduktionslokal och uppväxtområde för Vätterns skyddsvärda fiskfauna, bl.a. harr, flodnejonöga och öring. Övriga förekommande fiskarter i Lillån är gädda och elritsa. En mycket lång sträcka av ån är tillgänglig för uppvandrande fisk. Uppströms i Lillån finns dammar vid Klevarp, Bogla och Nedergården i Tenhult. Bottenfaunan är försurningskänslig, vilket indikerar att Lillån har en god vattenkvalite som ger en bra livsmiljö. Området har en värdefull fågelfauna med gröngöling, skogssnäppa, härmsångare, stenknäck och mindre hackspett. Forsärla häckar i området, liksom kungfiskare. Strömstare rör sig i området och morkulla spelflyger återkommande. Utmed vattendragets nedre del finns ett flertal nyckelbiotoper med ovanliga biotoper som ravin, sprickdal, örtrikt bäckdråg, källpåverkad mark, svämskog, bergbrant, lövlund, ädellövskog och naturlig skogsbäck. Utmed Lillån från Bråneryd till Rogbergavägen kantar alkärr eller en bård av gråal åfåran och rikligt med strutbräken. Uppåt sluttningarna växer ädellövskog och det finns gott om grova spärrgreniga ekar, varav flera når jätteträddimensioner. Tidigare markanvändning var ett öppnare landskap med åker, slåtter, betesmark och handelsträdgård. De spärrgreniga ekarna har trädhåligheter och en del grova döda grenar, vilket ger livsmiljöer för vedlevande svampar och insekter. Överlag har trädskiktet stor variation med ett femtontal olika arter. Lillån meandrar starkt och korvsjöar har bildats. Partier av marken runt Lillån är källpåverkad och här växer källtuffmossa, som är en krävande art vad gäller högt pH. Rutlungsmossa är också väl representerad. Tagelstarr finns i ett rikkärr nedanför Bråneryds kyrkogård. Förbi industrimark i Bråneryd är det en smal skoglig bård utmed ån och buffertzonen för naturvärdena är liten, liksom närmast utloppet i Huskvarnaån, där parkmark omger Lillån. En av Lillåns mest värdefulla avsnitt är i höjd med norra Bråneryd. Där är ån djupt nedskuren och meandrar kraftigt i ravinens botten. I höjd med Lillåvägen, finns ett område med svämskog och här bygger knäckepilen upp ekosystemet. Översvämningskogar är en naturtyp typisk i vattendrag söder om Vättern, men få naturliga sådana skogar finns kvar. Det finns i anslutning till Tabergån och Huskvarnaån. I sluttningen väster om Lillån är igenväxningsmark med hassellundar, triviallövskog samt ung ekskog. Här har noterats spillkråka, göktyta och mindre flugsnappare, vilka alla är skyddsvärda fåglar i ett nationellt eller europeiskt perspektiv. Utmed bäckar och i källpåverkad mark växer strutbräken i rikligt mått. I sprickdalar och bergbranter, vid tillflödena, finns lind och här är skogen betydligt äldre vilket förekomsten av mörk husmossa, fällmossa och grov fjädermossa påvisar. Här finner man också intressanta arter svampar lindskål, kandelabersvamp och de vackra gräsen hässlebrodd och storgröe.
Den norra delen av området är tätortsnära och utnyttjas i stor utsträckning till rekreation. Hela Huskvarna Söder och stadsdelarna Gråbo, Tormenås och Bråneryd gränsar till Lillåns gröna stråk. Flera stigar genomkorsar området. Skogen runt ån har gott om kojor och de grunda bäckar är en kreativ miljö för barn att leka i. Gång- och cykelvägar genomkorsar Lillådalen i södra Huskvarna och möjligheterna till naturupplevelser är stora både på fritiden och på cykelväg till jobb, skola eller Huskvarna centrum. Sammantaget hyser Lillån i Huskvarna en natur som är karakteristisk för södra Vätterbygden. Det är lundmiljö i ravin och meandrande vattendrag omgiven av sumpskogar. Karaktärsväxter lundstjärnblomma, strutbräken och storgröe har goda förutsättningar och bland karaktäristiska fåglar utmed Lillån kan nämnas mindre hackspett, stenknäck, forsärla, kungsfiskare och morkulla. Den höga luftfuktigheten tillsammans med en hög andel död ved ger en intressant flora och fauna av vedlevande svampar, insekter och landsnäckor.
Tätortsnära skogskötsel med stor hänsyn till naturvärdena. Lillådalen är ett värdefullt naturområde att utreda med avseende på naturskydd. I Lillåns avrinningsområde bör åtgärder inom jordbruket för att minska näringsläckaget prioriteras för att förbättra vattenkvaliteten och därmed öka öringproduktionen. Då det finns förorenade områden utmed ån bör en översyn av utsläppskällor göras och skyddszoner bevaras och skapas. Även påverkan av föroreningar från dagvatten, biotopvård av rensade sträckor samt anläggning av omlöp bör ses över.
Alsidenmossa
Blåsflikmossa
Bäckbräsma
Droppklibbskivling
Flodnejonöga (NT)
Forsärla
Fällmossa
Grov fjädermossa
Gröngöling
Grönsångare
Guldlockmossa
Gullpudra
Göktyta (NT)
Härmsångare
Hässlebrodd
Hässleklocka
Kandelabersvamp (NT)
Kransrams
Krusig ulota
Kungsfiskare (VU, EU)
Källtuffmossa
Kärrfibbla
Lind
Lindskål
Lundelm
Lundstjärnblomma
Lönnlav
Mindre flugsnappare (NT)
Mindre hackspett (NT)
Mörk husmossa
Porella
Rutlungmossa
Skogsbräsma
Skogshakmossa
Skärmstarr
Spillkråka (EU)
Springkorn
Stenknäck
Storrams
Storgröe (NT)
Strutbräken
Stubbspretmossa
Tallört
Tandrot
Tagelstarr
Trolldruva
Trubbfjädermossa
Törnskata (NT)
Vittagging
Västlig husmossa (NT)
Ärgmossa
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Skogsstyrelsen. Nyckelbiotopsinventeringen.
Skogsstyrelsen. Sumpskogsinventeringen.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Utdrag ur
hotartsregistret 2007.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Jönköpings kommun. Nyckelbiotopsinventering.
Jönköpings kommun, 2004. Grönstrukturplan för Jönköping och Huskvarna
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Järstorp
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 13,8 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: Natura 2000
Dunkehallaån är utpekad som regionalt särskilt värdefull med avseende fiske. Åns nedre del har naturvärdena knutna till rinnande vatten med värdefulla miljöer för fisk- och fågelfauna. Åns inlopp utgör lekplats för öring och harr och vattendraget är bedömt som regionalt särskilt värdefullt ur fisksynpunkt. Ädellövskogen och lundmiljön utmed Dunkehallaån ger ravinen en värdefull skogsmiljö och flera par strömstare och forsärla häckar i området. De kulturhistoriska byggnaderna och broar utgör lämpliga biotoper för dessa fågelarter. Alkärr och strandskog utmed vattendraget har stora naturvärden. Dunkehallaravinen utgör ett grönt stråk i stadsbebyggelsen och är därför av stor betydelse för friluftslivet.
Dunkehallaån har sin källa i våtmarksområdet Dummemosse, som utgör natura 2000-område, och mynnar 14 km senare i Vättern. Avrinningsområdet är 26 km2 varav knappt hälften utgörs av skogsmark. Längs med Dunkehallaåns nedre delar finns fornlämningar från Jönköpings tidiga industriepok och därmed också dammar, stensatta grunder och rester av dammfästen. Området har stora rekreationsvärden genom sitt tätortsnära läge och utgör ett intressant besöksmål för turister. Ravinen från Vättern till Dalvik omfattar både skog och mer öppen parkmark. Skogen utgörs huvudsakligen av ädellövskog med lundflora och det ovanliga lundgräset storgröe förekommer. Äldre ädellövträd förekommer både i skog och park. Dunkehallaån från Klämmestorp till Dalvik har ett lugnt flöde och är omgivet av strandskog och alkärr. I alsumpskogen finns inslag av källpåverkad mark och flera alar är sockelträd. Faunavärdena är höga med lämplig livsmiljö för landlevande snäckor. I ravinens sluttningar växer gran och tallskog med inslag av löv. Fågellivet är rikt. Även detta område är tätortsnära och har höga sociala värden. Uppströms Klämmestorp nyttjas grönområdet av Jönköpings fältrittklubb med ridvägar och stigar och dessa delar är huvudsakligen av naturkaraktär med skog. Längs med Dunkehallaån finns en vandringsled, Dunkehallaleden, som följer ån från Kortebovägen upp till Sveahäll. Där tar Hallbyleden vid och leder uppströms till friluftsområdet Hallbyskogen.
Ett bevarande- och utredningsprogram har tagits fram för Dunkehallaåravinen. I denna anges att skogen närmst ån bör bevaras och genom att lämna alkärr och strandskog till fri utveckling gynnas naturvärdena. Vegetation som skadar eller skymmer fornlämningar kan tas bort. Trots insatser för att underlätta fiskvandring utgör trumman under Kortebovägen en svårforcerad passage för harren. Ytterliggare arbete bör därför utföras för att underlätta för harren att nå lekområden uppströms ån.
Öring
Harr
Mindre flugsnappare (NT)
Strömstare
Forsärla
Storgröe
Blågrönt mannagräs
Skogsstyrelsen. Nyckelbiotopsinventeringen
Grönstrukturplan för Jönköping och Huskvarna, 2004, Jönköpings kommun.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Utdrag ur hotartsregistret 2007.
Naturinventering Jönköpings kommun 1980.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Södra Vätterbygdens fågelklubb, 1994. Forsärla och strömstare i södra
Vätterbygden.
Jönköpings kommun, Stadsbyggnadskontoret, 2006. Bevarande- och
utvecklingsprogram för Dunkehallaravinen.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Bankeryd
Ekologisk status: Måttlig
Areal: 190 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: Fågelskydd
Domneådammen har ett rikt fågelliv med exempelvis häckande storlom, mindre strandpipare, dubbelbeckasin, dvärgbeckasin, skrattmås, forsärla, fisktärna och sångsvan. Dammen har stor betydelse som rastlokal för änder och vadare. Domneådammen är avsatt som fågelskyddsområde och är värdefull även ur landskapsbildsynpunkt samt för friluftslivet. På bankarna i norr vid Domnaryd växer den starkt hotade arten grönskära.
Domneådammen inklusive Risbrodammen är belägen drygt 5 km sydväst om Bankeryd och tillhör Vätterns vattensystem. Tillrinningsområdet är 37,7 km2 och består huvudsakligen av skogs- och myrmark. Inslag av odlingsmark finns utmed sluttningarna till dammen. Norra delen av Dummemosse avvattnas via Dummeån och Trollabäcken, vilka bägge mynnar i Domneådammen. Dammen är anlagd som ett vattenmagasin och vattenståndet regleras via ett dämme vid Risbrodammens utlopp. Dämmet utgör vandringshinder för fisk. Eftersom dammen är anlagd saknas en naturlig strandzonering och fortfarande syns många rester av de träd som dämdes över på 1940-talet. Kring Domneådammen är bebyggelsen sparsam medan det utmed Risbrodammens västra sida finns många fritidshus samt en del åretruntbostäder. Någon vattenprovtagning utförs normalt inte i dammen, däremot sker en regelbunden provtagning vid Domneåns mynning. Enstaka provtagningar i Domneådammen visar på en måttligt hög fosforhalt och en hög kvävehalt. Dammen har ett starkt färgat vatten och buffertkapaciteten bedöms vara god. Den ekologiska statusen har klassats som måttlig. Domneådammen utgör den norra gränsen för Dumme mosse som är utpekat som både naturreservat och Natura 2000-område. I Domneådammen växer gyttrad igelknopp, rödlånke, hästsvans och kransslinga och på bankarna i norr vid Domnaryd växer den starkt hotade arten grönskära. Förekommande fiskarter i dammen är gädda, abborre, mört, sutare samt eventuellt öring. Fisket i Risbrodammen är relativt omfattande och administreras av Risbrodammens fiskevårdsområdesförening.
Domneådammen är avsatt som fågelskyddsområde och har ett rikt fågelliv med bland annat häckande storlom, mindre strandpipare, dubbelbeckasin, dvärgbeckasin, skrattmås, forsärla, fisktärna och sångsvan. Under vår och höst rastar sångsvan och änder. Vadare rastar på de grunda stränderna och rovfåglar passerar området under flyttning. På våren spelar dvärgbeckasinen över mossen och till de häckande vadararterna hör grönbena och ljungpipare. Under vinterhalvåret förekommer en eller flera kungsörnar i området. I Domneån nedströms dammen häckar flera par forsärlor och vissa år även strömstare. Vid Gigeryd på den västra sidan av Domneådammen finns ett fågeltorn. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller för Domneådammen-Risbrodammen. Dammen har en tillåten regleringsamplitud på 2 meter, något som kan medföra negativa effekter på biologin.
Ingrepp som riskerar att försämra dammens vattenkvalitet och dess värde som fågellokal bör undvikas. Det bedöms som sannolikt att den omfattande regleringen har negativa effekter på biologin. Ett förslag till åtgärd är därför att förändra vattendomen för att minska den stora regleringsamplituden. Målet är då ett relativt högt och jämt vattenstånd under våren för att inte spoliera häckningen för en art som storlom och ett lägre vattenstånd under sommaren för att rastande vadare ska kunna finna lämplig föda på de blottlagda stränderna.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Bankeryd
Ekologisk status: Måttlig
Längd (km): 9,7
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: Delvis reservat
Domneån är utpekad som nationellt värdefull med avseende på fiske och regionalt värdefull med avseende på natur. Vattendraget utgör reproduktionsområde för öring och harr och uppströms i ån förekommer troligtvis ett sparsamt bestånd av flodpärlmussla. Öringreproduktionen är god på de tillgängliga strömvattensträckorna men den varierande vattenföringen i ån förmodas ge en stor dödlighet hos yngel och ungar. Nära åns mynning är området klassat som riksintresse för naturvården och är dessutom avsatt som naturreservat. Domneån är värdefullt för fågellivet med arter som häckande mindre flugsnappare, forsärla och strömstare. Flera rödlistade arter växer i anslutning till ån och till bottenfaunan hör försurnings- och föroreningskänsliga arter. Området kring Domneån är av stor betydelse för friluftslivet.
Domneån mynnar i Vättern strax norr om Bankeryd och utgör gräns mellan Jönköping och Habo kommuner. Källområdet består av norra delen av Dummemosse, ett våtmarksområde som pekats ut som naturreservat och Natura-2000 område. Domneån avrinningsområde är 66 km2 och domineras uppströms av våtmark och längre ner i systemet av skogsmark. Även odlingsmark och tätbebyggd mark förekommer inom avrinningsområdet. Bitvis har Domneån en stor fallhöjd och ån är därmed kraftigt reglerad. Tre regleringsmagasin finns i åns övre delar; Domneådammen, Risbrodammen och Klerebodammen. Genom regleringen tillåts vattenföringen periodvis att bli mycket låg i ån, vilket har en negativ påverkan på framförallt öringyngeln. Totalt finns åtta vandringshinder i Domneån varav sex är artificiella och två är naturliga. Trots förekomsten av kraftverk finns fortfarande flera avsnitt av ån som har strömmande vatten.
Öring, harr och flodnejonöga från Vättern utnyttjar strömmande partier i åns nedre delar som lek- och uppväxtområden. Dammen vid Aledal utgör det första definitiva vandringshindret för uppvandrande öring. Uppströms vandringshindren förekommer stationär öring. Övriga fiskarter som finns i ån är abborre, benlöja, bäcknejonöga, mört, gädda, lake och elritsa. Fynd av skal från flodpärlmussla har gjorts i Domneån vilket indikerar att arten kan finnas kvar i ett svagt bestånd. Vid inventeringen 2003 konstaterades det att beståndet har en mycket dålig status. Till bottenfaunan hör flera försurnings- och föroreningskänsliga arter av bland annat dag- och nattsländor. Bäver förekommer periodvis i åns nedre delar. Längs vattendraget häckar mindre flugsnappare liksom flera par av både strömstare och forsärla. Även kungsfiskare har noterats. Bland rödlistade arter som växer i anslutning till vattendraget kan till exempel dunmossa, rödlånke och skogsbäckmossa nämnas. Även arter som brunstarr, granbräken och slokstarr växer längs ån. Utmed vattendraget finns nyckelbiotoper knutna till både skog och vatten, främst i de nedre delarna där alsumpskogar och källpåverkade slänter uppvisar höga naturvärden (23:026).
Domneåns ekologiska status bedöms vara måttlig. Både kväve- och fosforhalterna är höga och vattnet i ån är starkt färgat. Undersökningar av påväxt av kiselalger, bottenfauna och fisk visar dock på god status. Buffertkapaciteten är mycket god. Vid Bankeryds utkant nära Domneån och riksväg 195 finns en nedlagd kommunal avfallsdeponi. Från denna sker ett visst utläckage av tungmetaller till såväl ån som till grundvattnet. Området kring Domneån är även värdefullt för friluftslivet, exempelvis korsar den 20 km långa Bankerydsleden vattendraget på ett par platser. Domsand vid Domneåns mynning utgör en stor småbåtshamn och dessutom en välfrekventerad badplats.
Genom att åtgärda det nedersta vandringshindret vid Aledals kraftverk skulle den tillgängliga arealen bra uppväxtområde för Vätteröringen öka. Korttidsregleringen i Domneån är ett problem för fisken och bland annat påverkas öring- och harrleken. Även storlommens häckning i Domneådammen påverkas negativt av korttidsregleringen. Detta skulle kunna åtgärdas genom att införa en minimitappning om minst 10 % av medelvattenföringen. Åtgärder längre upp i vattendraget bör inriktas på att förbättra beståndet av flodpärlmussla. För att minska lakvattenpåverkan på grundvatten och Domneån behöver bland annat ytterligare åtgärder såsom en förbättrad täckning vidtas på den nedlagda avfallsdeponin i Bankeryd.
Dunmossa (NT)
Flodpärlmussla (VU)
Flodnejonöga (NT)
Grönskära (EN)
Kungsfiskare (VU) (EU)
Mindre flugsnappare (NT) (EU)
Rödlånke (NT)
Skogsbäckmossa (NT)
Storlom (EU)
VISS (Vatteninformationssystem Sverige)
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Jönköpings kommun, Stadsbyggnadskontoret. Bevarande- och utvecklingsprogram för
Dunkehallaravinen. 2006.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Bankeryd
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 36 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Lillån i Bankeryd är utpekad som nationellt särskilt värdefull med avseende på fiske och regionalt särskilt värdefull med avseende på natur. Ån har ett mycket högt naturvärde och utgör ett viktigt reproduktionsområde för vätteröringen. Till den artrika fiskfaunan hör även harr och flodnejonöga. Bottenfaunan är artrik och varierad och bland fåglar som häckar i anslutning till ån kan den hotade kungsfiskaren nämnas. En stor del av vattendraget utgörs av möjliga limniska nyckelbiotoper och i anslutning till ån finns även skogliga nyckelbiotoper. Lillån bedöms vara nationellt särskilt värdefull ur fisksynpunkt och regionalt särskilt värdefull ur naturmiljösynpunkt. Ån och dess omgivning är dessutom värdefull för friluftslivet.
Lillån i Bankeryd har sina källflöden i det småkuperade och barrskogsbevuxna landskapet norr om Axamosjön. Ån är omkring 36 km lång och har ett avrinningsområde på 35 km2. Lillåns dalgång domineras av sandiga lättgenomsläppliga jordar som ger en liten fastläggning av näringsämnen från framför allt den omgivande jordbruksmarken. Nedre delen av ån rinner genom Bankeryd där den passerar genom Attarpsdammen innan den mynnar ut i Vättern vid Vidablick. Förutom några dammar och gölar saknas sjöar i vattensystemet. Vattendraget har en måttlig vattenhastighet som kan kopplas till en ringa lutning i området, vilket medför att lugnflytande vatten är den vanligast förkommande strömhastighet i ån. Bottensubstratet domineras av sand som ibland förekommer tillsammans med sten. Troligtvis transporteras stora mängder sand då det observerats att ån snabbt blir grumlig vid höga vattenflöden. Vattendraget är väl skuggat av kantzoner som mestadels består av lövskog, men det förekommer även partier med hyggen, åker- eller betesmark som medför dålig skuggning av ån. Lillåns ekologiska status bedöms vara måttlig. Det är undersökningar av fisksamhället som har avgjort statusen. Undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar hög status medan mätningar av näringsämnet fosfor visar otillfredsställande status. Förhöjda fosforhalter i vattnet är tecken på övergödning, vilket kan leda till syrebrist och förändringar i ekosystemet. Mätningar av försurning (pH) visar dock god status. Lillån har ett mycket välbuffrat vatten och till skillnad från Dunkehallaån och Domneån utgörs inte Lillåns källområde av mossmark, vilket gör att ån har ett svagt till måttligt färgat vatten.
I vattendraget finns idag sex vandringshinder varav samtliga är artificiella. Sjöåkradammen som byggdes 1907 utgjorde tidigare ett vandringshinder då det hade en icke-fungerande fiskväg, men år 2000 revs dammen och en naturlig stenbeklädd åfåra återskapades. Attarpsdammen, belägen mitt i Bankeryds samhälle, byggdes på 1960-talet. År 2005 inrättades en fiskpassage i form av ett omlöp på 165 meter. Det var av stort intresse att få bort vandringshindret vid Attarpsdammen då det uppströms finns sträckor som lämpar sig fint för lek- och uppväxtområden för öring. Redan 2006 observerades öring som gick upp för lek, dock kan förekomst av gädda i Attarpsdammen utgöra ett hot mot utvandrande smolt. Kvarndammen i Månseryd utgjorde det längst uppströms belägna vandringshindret för vätternöringen i Lillån Bankeryd och år 2007 byggdes här ett omlöp. Utöver dammutrivningarna har ett par vägtrummor som tidigare utgjorde svåra passager för öring åtgärdats. I Lillån förekommer både stationär öring och uppvandrande öring från Vättern. Den senare utnyttjar endast ån som lekområde. Den bedömda öringproduktionen är idag hög och vattendraget är även ett potentiellt viktigt reproduktionsområde för harr. Vid elfiske i vattendraget har abborre, gädda, elritsa, mört, sutare, lake, småspigg, bäcknejonöga, flodnejonöga och signalkräfta noterats. Förekomst av flodkräfta kan inte uteslutas i vattendragets övre del. Forsärla häckar regelbundet vid ån och vissa år även strömstare och kungsfiskare. Bottenfaunan är artrik och varierad och här förekommer arter känsliga för försurning.
Halva delen av vattendragets inventerade sträcka från mynningen i Vättern upp till Toveryd utgörs av möjliga limniska nyckelbiotoper. Uppströms Attarpsdammen finns till exempel mycket fina strömvattensträckor. Ovan Järstorp finns även en nyckelbiotop intill vattendraget (örtrik allund). Vättern med öar och strandområden utgör ett riksintresse för naturvård enligt miljöbalken. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller för Lillån nedströms riksväg 47/48. Inom detaljplanelagt område är strandskyddet upphävt. Lillåns dalgång genom Bankeryd frekventeras i stor utsträckning som närströvområde av boende i Bankeryd. Backamoskogen vid Lillåns nedersta del är till exempel ett väl utnyttjat friluftsområde och den 20 km långa Bankerydsleden korsar bland annat Lillån på ett par platser. Attarpsdammen arrenderas av Bankeryds Sportfiskeklubb för framför allt klubbens ungdomsverksamhet.
Aktiva åtgärder krävs för att uppnå en god ekologisk status i Lillån i Bankeryd.
Riktade åtgärder mot jordbruket behöver komma till stånd för att minska belastningen av kväve och fosfor på vattendraget. Inom de delar av Lillån med biflöden som passerar jordbruksbygder, bör skyddszoner utmed vattendragen anläggas. Likaså bör möjligheten för kreatur att gå ner till ån begränsas, eftersom detta leder till såväl en ökad grumlighet som en ökad tillförsel av näringsämnen. I åns nedre delar finns även en stark påverkan på vattenkvalitén från Bankeryds reningsverk. Det kan även finnas enskilda avlopp som mynnar i ån via diken. Bankeryds reningsverk kan ha stor påverkan på både produktionen av öring och harrens uppvandring i ån. Orsaker till detta kan vara utsläpp av bl.a. ammonium och ammoniumkväve från reningsverket och dagvattentillförseln från Bankeryd men även fysiologisk stress på fisken från uppvärmning av vattnet i Attarpsdammen. Även biotopvård på rensade sträckor som idag är tillgängliga för vätterns öring vore positivt för att öka tätheten av öring.
Flodnejonöga (NT)
Forsärla
Kungsfiskare (VU)
Öring
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Jönköpings kommun, 2004. Grönstrukturplan för Jönköping och Huskvarna.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Jönköping söder
Ekologisk status: God
Längd: 2,3 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Tabergsån: Munksjön-Lillån vid Råslätt är utpekad som regionalt särskilt värdefull med avseende på natur och nationellt särskilt värdefull med avseende på fiske. Vattendraget har stor betydelse som lek- och uppväxtområde för vätteröring och i den nedre delen av vattendraget finns ett harrbestånd. Tabergsån har ett högt naturvärde och delar av ån har klassats som riksintresse för naturvård då området utgör den naturgeografiska regionens mest välutbildade ravinsystem. Fågellivet utmed vattendraget är rikt, exempelvis kan nämnas kungsfiskare, mindre flugsnappare och mindre hackspett. Till de häckande fåglarna hör strömstare och forsärla. Den bottenlevande faunan är artrik. I området finns även förekomst av utter. Tabergsån är bedömd som regionalt särskilt värdefull ur naturmiljösynpunkt och nationellt värdefull ur fisksynpunkt. Fina alkärr och naturreservatet Taberg finns i åns närhet. Tabergsdalen med Tabergsån har dessutom ett stort värde för friluftslivet och det finns flera kulturhistoriskt intressanta miljöer.
Tabergsån rinner från Vederydssjön genom Tabergsdalen till Munksjön för att slutligen mynna ut i Vättern. Delsträckan Tabergsån: Munksjön-Lillån vid Råslätt rinner som namnet skvallrar mellan Lillån vid Råslätt och Munksjön. Sträckan är strax över 2 kilometer lång och har ett avrinningsområde på 212 km2, främst bestående av skogsmark. Hela sträckan har biotopkarterats, vilket innebär att man genom fältbesök har kartlagt den påverkan som finns i vattendraget. Närmiljön består av främst lövskog men även en del våtmark. Vid Kettilstorp ligger en golfbana i anslutning till ån. Ingen del av sträckan har rensats eller rätats/grävts om och på denna delsträcka av Tabergsån förekommer inga vandringshinder. Vid Haga korsas vattendraget av riksväg 40 och i området går ån även längsmed en nedlagd avfallsdeponi. Flera misstänkta förorenade områden finns utmed vattendraget som tidigare varit kraftigt påverkat av förorenande industriutsläpp. Den ekologiska statusen i Tabergsån: Munksjön-Lillån vid Råslätts bedöms vara god. Det är undersökningar av fisksamhället som har avgjort statusen medan undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar hög status. Mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning (pH) visar god status. Förekomsten av basiska bergarter i Tabergsdalen medverkar även till en god buffertkapacitet i ån.
Sträckan Tabergsån: Munksjön-Lillån vid Råslätts utgör riksintresse för naturvård (31:005). Riksintresset grundar sig främst på att ravinsystemen kring vattendragen utgör den naturgeografiska regionens mest välutbildade ravinsystem.
Vid Haga passerar ån genom ett av kommunens större alkärr (31:005). I Tabergsån förekommer såväl stationär som uppvandrande öring från Vättern. I mindre omfattning förekommer även harr i åns nedre del. Vid elfiske i Tabergsån har dessutom fångats abborre, elritsa, gädda, bergsimpa, mört, lake, bäcknejonöga och flodnejonöga. Tabergsåns fiskevårdsområdesförening administrerar sportfisket i ån. Det bottenlevande djurlivet är artrikt och varierat. Utter rör sig i området.
För att Vätteröringen skall kunna utnyttja lämpliga lek- och uppväxtmiljöer bör samtliga vandringshinder upp t.o.m. Bruksdammen rivas ut eller åtgärdas på annat sätt. Ytterligare biotopvård som t ex utläggning av block, lekgrus och död ved bör genomföras nedströms de första definitiva vandringshindren. Det finns även ett visst behov av att bevara och skapa skyddszoner längs med vattendraget.
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Barnarp
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 25,7 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: Riksintresse NV
Lillån vid Råslätt är klassad som regionalt särskilt värdefull med avseende på miljö och regionalt värdefull med avseende på fiske. Ån har stor betydelse som reproduktionsområde för vätteröring och hyser en bottenfaunan med högt naturvärde. De nedre delarna och ån och dess välutvecklade ravinsystem är klassat som riksintresse för naturvården. Fågellivet utmed vattendraget är rikt med häckande fåglar som strömstare och forsärla. Bäver finns noterad från åns nedre del. Området kring vattendraget har ett stort värde för friluftslivet och Hällstorps övre kraftstation från 1915 utgör en kulturhistoriskt intressant industrimiljö.
Lillån vid Råslätt är omkring 26 kilometer lång och slingrar sig fram i en u-form. Ån rinner söder ut från Riddersberg ner mot Ubbarp och Västraby, för att vid Lovsjön vända riktning och gå norr ut igen, genom Barnarp och Lockebo, för att slutligen mynna ut i Tabergsån 2 km sydväst om Munksjön. Avrinningsområdet är 74 kvadratkilometer (km2) och utgörs till 24 procent (%) av skogsmark. Lillån är biotopkarterad från mynningen i Tabergsån upp till Lovsjön, vilket innebär att man genom fältbesök har kartlagt den påverkan som finns i vattendraget. Närmiljön domineras av barr- och lövskog. Omkring 9 % av strandlängden bedöms vara starkt påverkad och 26 % av sträckan är kraftigt rensad och/eller rätad/omgrävd. Öppen mark och åker förekommer utmed åns övre delar. I Lillåns nedre del har ån skurit sig djupt ner i de mäktiga sandlager som finns söder om Jönköping. Lillån har här ett meandrande lopp med väl utvecklade raviner. Den del av Lillån vid Råslätt som sträcker sig från Hällstorpsdammen till mynningen i Tabergsån ingår i Lillåns-Tabergsåns raviner som utgör riksintresse för naturvården (31:005). Området är den naturgeografiska regionens mest välutbildade ravinsystem. Lillåns stora fallhöjd har på flera platser utnyttjats för elkraftproduktion, vilket medfört att Lillån nu till stora delar har ett lugnflytande till svagt strömmande lopp. Kraftverken är korttidsreglerade, vilket kan innebära stora variationer i vattenföringen under kort tid. Totalt finns nio vandringshinder längs med ån (sju dammar och två naturliga hinder) vilka samtliga utgör definitiva vandringshinder för uppvandrande fisk. Övre delen av ån är dessutom rätad och starkt påverkad av rensningar samt.
Lillåns ekologiska status bedöms vara måttlig med förhöjda halter av växtnäringsämnena kväve och fosfor. Förhöjda fosforhalter i vattnet är tecken på övergödning, vilket kan leda till syrebrist och förändringar i ekosystemet. Det är undersökningar av fisksamhället som har avgjort statusen, medan undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar hög status. Mätningar av försurning (pH) visar god status. Även buffertkapaciteten är god och inslaget av myrmarker i avrinningsområdet avspeglas i det ofta starkt färgade vattnet. Bottenfaunan i Lillån bedöms ha höga naturvärden framför allt beroende på förekomsten av nattsländorna Hydropsyche saxonica och Baraea pullata. I mindre omfattning utnyttjar öringen från Vättern även Lillån som reproduktionsområde och vid det senaste provfisket förekom det en stor mängd av årsungar av öring. Förekomsten av steniga partier med strömmande vatten i åns nedre del är dock begränsad, vilket missgynnar öringen. Förutom öring finns även abborre, elritsa, gädda, lake och mört i ån. Strömstare och forsärla häckar på flera platser utmed ån. I Torsvikskärret sydväst om Barnarp häckar sångsvan och området är även en rastlokal för sångsvan och änder. Bäver finns noterad från åns nedre del.
Lillån rinner nära bostadsområdena Råslätt, Grästorp och Kättilstorp, vilket gör dalgången till ett välfrekventerat närströvområde. Lillån passerar den norra delen av Kättilstorps golfbana strax före dess utlopp i Tabergsån. Vandringsleden Södra Vätterleden mellan Huskvarna och Bottnaryd passerar över Lillån söder om Hällstorpsdammen. Hällstorps övre kraftstation från 1915 utgör en kulturhistoriskt intressant industrimiljö.
För att återfå en god vattenkvalité måste belastningen av näringsämnen från jordbruksmark och enskilda avlopp minska. Biotopvård i form av utläggning av block, lekgrus och död ved bör genomföras nedströms det första definitiva vandringshindret. Från Lockebodammen vid Hellstorps kvarn bör en minimitappning i torrfåran säkerställas. Det finns även ett visst behov av att bevara och skapa skyddszoner längs med vattendraget.
Backsvala
Forsärla
Kungsfiskare
Mindre flugsnappare
Strömstare
Sångsvan
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Norrahammar
Ekologisk status: God
Längd: 12,2 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Sandserydsån har ett högt naturvärde och är bedömd som nationellt värdefull ur natursynpunkt samt regionalt värdefull ur fisksynpunkt. Den nedre delen av ån utgör ett reproduktionsområde för öring. Vattenkvaliteten är god, fågellivet rikt med häckande fåglar som strömstare och forsärla, och det finns en intressant flora intill vattendraget. Storgröe, som är rödlistad, växer i området och ån avvattnar det värdefulla Dumme mosse-området. Området har dessutom värde för friluftslivet då det till exempel finns en led utefter vattendraget. En stor del av vattendraget utgörs av forsande och strömmande sträckor som är klassade som limniska nyckelbiotoper. I anslutning till ån finns även ett mindre område som är klassat som nyckelbiotop i skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering.
Sandserydsån och dess biflöden avvattnar den södra delen av Dumme mosse och Ulvakullsmossen samt barrskogsområden väster om byn Sandseryd. Även större delen av området vid Jönköpings flygplats avvattnas till Sandserydsån. Ån har en mycket stor fallhöjd och flyter samman med Tabergsån vid Hovslätt. Avrinningsområdet är ca 24 km2. På den knappt två kilometer långa åsträckan mellan Rödjorna och mynningen i Tabergsån faller ån omkring 110 m. Den stora fallhöjden märks tydligast i de många vattenfallen som kallas Hassafallen. På den inventerade sträckan mellan Rödjorna och mynningen i Tabergsån domineras vattendraget av strömmande sträckor och ungefär halva sträckan är rensad. Närmiljön domineras av lövskog. Det finns åtta vandringshinder på sträckan varav tre är artificiella och fem är naturliga. Samtliga hinder ligger utmed åns nedre delar mot Hovslätt. Bebyggelsen utmed ån är begränsad till gårdarna vid Lidstorp och Rödjorna. Sandserydsåns ekologisk status bedöms vara god. Det är undersökningar av fisksamhället som har avgjort statusen. Undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar dock hög status. Mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning (pH) visar god status. Den stora andelen mossmark i avrinningsområdet kan avläsas i det starkt färgade vattnet som ger en hög halt organiskt material. Åns buffertkapacitet kan under vinterhalvårets högflödessituationer bli mycket svag men är för övrigt god.
Sandserydsån hyser höga naturvärden. Åns källområde ligger inom Dumme mosse naturreservat. Även Ulvakullsmossen söder om Dumme mosse bedöms ha höga naturvärden. Strax väster om Sandseryd skär Sandserydsån genom Fridhemsmyren, som är ett våtmarkskomplex med höga naturvärden. Ån är lek- och uppväxtområde för Vätternöring, men den stora fallhöjden gör att den uppvandrande öringen bara kan utnyttja den nedre delen av ån. Uppströms Hassafall förekommer stationär öring. Andra fiskarter i ån är bäcknejonöga, elritsa och lake. Flodkräftan är utslagen i ån och har ersatts av signalkräfta. Vid Hassafallen rinner ån fram i en ganska djup ravin med äldre barrskog på ömse sidor. Bitvis rinner ån djupt nedskuren i berget. Här finns höga naturvärden knutna till hög luftfuktighet och skiftande ljusförhållanden eftersom det förekommer både syd- och nordvända dalsidor. Hassafallen är ett populärt utflyktsmål och är mycket lätt att besöka eftersom det utgår en vandringsled från Hovslätts Hembygdsgårds parkering. Leden ingår i "Till fots i Jönköping och Huskvarna". Strömstare och forsärla tillhör häckfåglarna utmed ån och till floran hör arter som kärrfibbla och storgröe som är rödlistad. En stor del av vattendraget utgörs av limniska nyckelbiotoper. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller för Sandserydsån nedströms den nedlagda järnvägen Jönköping-Ulricehamn.
För att naturvärdet ska bestå är det viktigt att vattenkvalitet förblir god och att det finns ett trädskikt som är slutet över ån. Det är viktiga kriterier för bland annat forsärla, strömstare och öring. Sandserydsåns nedre delar bör bevaras som ett utflyktsmål med vildmarkskaraktär.
Forsärla
Strömstare
Storgröe (NT)
Öring
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2007. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Norrahammar
Ekologisk status: God
Längd: 6,0 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Kallebäcken är utpekad som nationellt särskilt värdefull med avseende på fiske och nationellt värdefull med avseende på natur. Vattendraget är grundvattenpåverkat och stora delar av utgörs av limniska nyckelbiotoper. Bäcken utgör ett viktigt reproduktionsområde för vätteröring och hyser en värdefull bottenfauna med bland annat den hotade nattsländan Wormaldia occipitalis. Skogen längs Kallebäcken har stora naturvärden med flera rödlistade arter som till exempel dunmossa. I anslutning till vattendraget finns ett intressant fågelliv med bland annat strömstare och forsärla. Ett avsnitt av Kallebäcken med närområde är klassat som nyckelbiotop i skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Området kring Kallebäcken är dessutom värdefullt för friluftslivet och Rörets kraftverk utgör en kulturhistoriskt intressant industrimiljö.
Kallebäcken rinner från Boerydssjön och mynnar i Tabergsån i Hovslätt. Avrinningsområdet är 11 km2 och utgörs till största del av skogs- och våtmark. De nedre delarna omges av tätbebyggelse (Hovslätt) men i övrigt finns ingen bebyggelse nära bäcken och de övre delarna är tämligen orörda. Namnet Kallebäcken kommer sig av det utmed bäcken finns många utströmningsområden för grundvatten, vilket ger ett betydligt kallare vatten jämfört med närliggande vattendrag. Bäcken domineras av forsande och strömmande sträckor. En knapp tredjedel är kraftigt rensad men ingen del rätad/omgrävd. Flera vandringshinder har åtgärdats i de nedre delarna av bäcken och i dagsläget återstår endast ett definitivt och tre partiella vandringshinder för öring. Öring kan ta sig ca 4 km upp i bäcken.
Kallebäckens ekologiska status bedöms vara god. Risken bedöms som liten att statusen försämras på grund av näringsämnen. Buffertkapaciteten är god. Vattenfärgen i bäcken kan variera starkt från ett starkt färgat vatten under högflödessituationer till ett obetydligt färgat vatten under lågflödessituationer med övervägande utströmmande grundvatten i bäcken. Statusen för fiskfaunan bedöms som god. Stationär öring finns i de övre delarna och Vätternöringen fortplantar sig i bäcken. Till fiskfaunan hör även bergsimpa och bäcknejonöga. Statusen för bottenfaunan bedöms som hög. Värdefulla bottenfaunaarter i bäcken är exempelvis bäcksländan Dinochras cephalotes och två sällsynta nattsländorna Wormaldia occipitalis och Philopotamus montanus. Wormaldia occipitalis är rödlistad. Även sötvattensmärla och en ovanlig art av hattsnäckor är rapporterade fynd från bäcken. Häckning av strömstare har noterats utmed bäcken, liksom förekomst av forsärla.
Närmst bäcken växer i huvudsak löv- och blandskog. Skogen har stora naturvärden med översilningskärr där det växer storgröe och hotade mossarter som dunmossa och grön sköldmossa (34:023). Ett avsnitt av Kallebäcken med närområde är en skoglig nyckelbiotop (34:009). Över 80 % av bäckens sträckning utgörs av limniska nyckelbiotoper och bäcken utgör ett typexempel på den limniska nyckelbiotopen "grundvattenpåverkad bäck", med kallt vatten och stabilt flöde. Rörets kraftverk (Ängsfors nedre kraftstation) från 1915 nära Kallebäckens mynning i Tabergsåns utgör en kulturhistoriskt intressant industrimiljö. Kraftverket byggnadsminnesförklarades 1994. Området kring Kallebäcken har ett mycket stort värde för den naturintresserade besökaren med flera välanvända stigar. År 2011 anlades vandringsleden ”Kallebäck leden”, vilken börjar vid Åsafors och följer bäcken ungefär 2,5 km uppströms.
För att bevara de stora naturvärden som finns i Kallebäcken och dess dalgång bör en skyddszon skapas utmed vattendraget. Det rensade sträckor som blivit tillgängliga efter att vandringshinder åtgärdats bör återställas.
Wormaldia occipitalis (VU)
Dunmossa (NT)
Storgröe (NT)
Öring
Forsärla
Strömstare
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Månsarp
Ekologisk status: God
Längd: 17.7 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Tabergsån är utpekad som regionalt särskilt värdefull med avseende på natur och nationellt särskilt värdefull med avseende på fiske. Tabergsån har ett högt naturvärde och delar av ån är klassad som riksintresse för naturvården då området utgör en av regionens mest välutbildade ravinsystem. Tabergsån har även stor betydelse som lek- och uppväxtområde för vätteröring och i den nedre delen av vattendraget finns ett harrbestånd. Fågellivet utmed vattendrage62:069 är rikt, exempelvis kan nämnas kungsfiskare, mindre flugsnappare och mindre hackspett. Till de häckande fåglarna hör strömstare och forsärla. Den bottenlevande faunan är artrik. Tabergsån är bedömd som regionalt särskilt värdefull ur naturmiljösynpunkt och nationellt värdefull ur fisksynpunkt. Fina alkärr och naturreservatet Taberg finns i åns närhet. Tabergsdalen med Tabergsån har dessutom ett stort värde för friluftslivet och det finns flera kulturhistoriskt intressanta miljöer.
Tabergsån rinner från Vederydssjön genom Tabergsdalen till Munksjön för att slutligen mynna ut i Vättern. Källflödet kommer från Hestramossen, på gränsen mellan Jönköpings och Vaggeryds kommuner. Delsträckan Tabergsån: Lillån vid Råslätt-Vederydssjön utgörs som namnet skvallrar om utav den del av vattendraget som rinner mellan Vederydssjön och Lillån vid Råslätt. Nedströms Vederydssjön rinner Tabersån genom den tätbefolkade och markerade Tabergsdalen där samhällena Månsarp, Taberg, Norrahammar och Hovslätt avlöser varandra utmed ån fram till den centrala delen av Jönköping. Sträckan är drygt 15 kilometer lång och avrinningsområdet är 34 km2, till största delen bestående av skogsmark. Dagvatten från gator och tak i samhällena tillförs Tabergsån på flera platser. Utmed ån ligger en nedlagd avfallsdeponi vid Bårarp. Flera misstänkta förorenade områden finns utmed vattendraget som tidigare varit kraftigt påverkat av förorenande industriutsläpp. Hela åsträckan har biotopkarterats, vilket innebär att man genom fältbesök har kartlagt den påverkan som finns i vattendraget. Närmiljön domineras av lövskog tätt följt av artificiell mark och 41 procent (%) av strandlängden bedöms vara starkt påverkad. Endast 8 % av sträckan är kraftigt rensad och/eller rätad/omgrävd. Lillån utgör Tabergsåns största biflöde. Till övriga biflöden hör bland annat Rocksjöån, Sandserydsån, Kallebäcken och Kåperydsån. Vattenföringen i ån regleras vid Vederydssjön.
I Tabergsån finns tiotalet vandringshinder varav samtliga är artificiella. I syfte att återskapa tidigare fiskvandring genom att öppna upp fria vandringsvägar för öring och andra vattenlevande organismer gjordes en utrivning av Hökhultsdamen år 2005. År 2011 skapade man fria vandringsvägar även i den närmst uppströms liggande Massadammen. Förprojekteringar har utförts för att utreda möjligheten att öppna upp fria vandringsvägar kring ytterligare 4 uppströms liggande dammar; Bruksdammen, Masmästardammen, Magnussomnadammen och Jönsonadammen. Ytterligare stora insatser har gjorts i och utmed ån i form av uppstädning, biotopförbättrande åtgärder för fisk samt olika åtgärder för att underlätta för besökaren att uppleva dalgångens många natur- och kulturvärden. I Tabergsån förekommer såväl stationär som uppvandrande öring från Vättern. Från Hovslätt till Norrahammar erbjuder ån mycket goda lek- och uppväxtmiljöer för öring. Vid elfiske i Tabergsån har dessutom abborre, elritsa, gädda, bergsimpa, mört, lake, bäcknejonöga och flodnejonöga som är rödlistad fångats. Det bottenlevande djurlivet är artrikt och varierat. Tabergsåns fiskevårdsområdesförening administrerar sportfisket i ån.
Tabergsåns ekologiska status bedöms vara god. Det är undersökningar av fisksamhället som har avgjort statusen. Undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar dock hög status. Mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning (pH) visar god status. Buffertkapaciteten är god eller mycket god i hela Tabergsån nedströms Vederydssjön. En bidragande orsak till detta är effekten av de kalkningsåtgärder som vidtagits i de försurningspåverkade delarna av vattensystemet uppströms Vederydssjön. Förekomsten av basiska bergarter i Tabergsdalen medverkar även till en god buffertkapacitet i ån. Tabergsåns källområde utgörs av moss- och barrskogsmarker, vilket bland annat avspeglas i det humusrika och starkt färgade vattnet. Ett parti av Tabergsåns nedre del, från Sandserydsåns mynning till riksväg 40, och nedre delen av Lillån, från Hällstorpsdammen till sammanflödet med Tabergsån, är riksintresse för naturvård (31:005). Riksintresset grundar sig främst på att ravinsystemen kring vattendragen tillhör regionens mest välutvecklade. Tabergsån rinner förbi det unika berget Taberg som både är ett naturreservat, Natura 2000-område och riksintresse för naturvård. Taberg är värdefullt främst på grund av geologin och den särpräglade växtligheten med bland annat förekomst av sällsynta ormbunkar. Strax norr om Månsarps station rinner ån genom ett fint alkärr (35:011) och vid Haga passerar ån genom ett av kommunens större alkärr (31:005). Röshultsmossen (35:007), som är belägen strax öster om Vederydssjön, bedöms ha naturvärden och den norra delen av mossen avvattnas till Tabergsån. Betesmarkerna vid Kåperyd (35:005) har både mycket höga botaniska och kulturella värden.
Tabergsån är klassisk mark för forsärlan; här gjordes det första fyndet av häckande forsärla i Norden 1916. För forsärlan erbjuder de talrika gamla byggnaderna utmed ån goda häckningsplatser och Tabergsdalen utgör ett av artens starkaste fästen i landet. Även strömstaren häckar med många par utmed Tabergsån. För strömstaren är det framför allt de många stensatta dammbyggnaderna som utgör lämpliga häckningslokaler. Vissa år förekommer även kungsfiskare som häckfågel utmed ån. Bäver och den hotade sommargyllingen finns noterad från åns övre del. Utmed stora delar av Tabergsån finns nyckelbiotoper knutna till både skogliga och limniska värden. Tabergsdalen har ett stort värde såväl som närnaturområde för boende i dalen och som ett välkänt utflyktsmål för besökande. Utmed ån finns flera avsnitt med promenadstigar och vandringsleder och vid Taberg korsar Södra Vätterleden dalgången. År 2013 invigs en ny vandringsled längs med Tabergsån mellan Månsarp och Jönköping; Tabergs-å-leden. Vid Kettilstorp ligger en golfbana i anslutning till ån. Tabergs gruva med tillhörande anläggningar för malmhanteringen samt Norrahammars bruk, utgör kulturhistoriskt intressanta industrimiljöer.
För att återskapa tidigare fiskvandring så att vätteröringen kan utnyttja lämpliga lek- och uppväxtmiljöer i ån bör arbetet med att riva ut dammar/åtgärda dessa på annat sätt fortskrida i Bruksdammen, Masmästardammen, Magnussomnadammen och Jönsonadammen. Att riva ut fler dammar efter detta är svårmotiverat ur ett kostandseffektivt synsätt och dammarna bör istället bevaras ur kulturhistorisk synpunkt. Ytterligare biotopvård som t ex utläggning av block, lekgrus och död ved bör genomföras nedströms de första definitiva vandringshindren. Det finns även ett visst behov av att bevara och skapa skyddszoner längs med vattendraget.
Alträdbasbagge
Flodnejonöga (NT)
Forsärla
Harr
Kungsfiskare (VU)
Loppstarr (VU)
Mindre flugsnappare (NT)
Mindre hackspett (NT)
Sommargylling (EN)
Strömstare
Vattenveronika
Öring
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Bottnaryd
Ekologisk status: God
Areal: 163,4 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Nässjön är utpekad som nationellt särskilt värdefull ur naturmiljösynpunkt. Sjön är oreglerad och omges av stor andel naturliga markanvändningstyper. Naturreservatet Nyckelås, med stor andel lövskog, gränsar till västra delen av sjön. Fågellivet kring sjön är rikt och vid den södra delen finns mader som är värdefulla för fågellivet. Fria vandringsvägar för fisk finns via Tidan upp till Brängen. Fiskfaunan är artrik med bland annat öring och ål. Flodpärlmussla förekommer uppströms vid Brängens utlopp. Nässjön är dessutom värdefull för friluftslivet.
Nässjön ingår i Tidans vattensystem och är belägen 10 km nordväst om Bottnaryds samhälle på gränsen till Mullsjö kommun. Sjön är näringsfattig och omges huvudsakligen av barr- och blandskog med inslag av betesmarker. Tidan, som rinner genom den norra delen av sjön, är Nässjöns största tillflöde. I söder mynnar Hulebäcken som avvattnar Svansjön och Tokebosjön och i sydost mynnar Andsjöån som avvattnar Andsjön. Nässjön avvattnas norrut till Stråken. Nässjön är en oligotrof med en areal på areal på 197 ha och ett största djup på 11,2 m. Stränderna är mestadels sandiga med en måttlig vassutbredning, framför allt bestående av sjösäv. Sjön omges av landskog med inslag av odlad mark framför vid sjöns norra del. Tillrinningsområdet är 199,7 km2 stort och består av skogs-och myrmark med en mindre andel jordbruksmark. Vandringshinder i form av dämme finns 5 km nedströms sjön. En viss fritidsbebyggelse finns på den östra sidan i närheten av Andsjöåns mynning. Vid norra delen av sjön ligger byn Bjurbäck. I övrigt förekommer endast enstaka gårdar i sjöns närhet.
Nässjön bedöms ha en god ekologisk status. Det är mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning (pH) som har avgjort statusen. Den hydromorfologiska påverkan är dessutom liten. Det innebär att sjöns vattennivå och utlopp i stort sett inte är påverkat av människan. Kväve- och fosforhalterna är måttligt höga enligt mätningar fram till 1998 och buffertkapacitet är mycket god. Sjön har ett måttligt färgat vatten och en låg till måttligt hög halt av organiskt material. Siktdjupet bedöms som måttligt. I Nässjön finns en artrik fiskfauna med nejonöga, siklöja, gädda, sutare, löja, braxen, mört, lake, gers, abborre, ål och öring. Flodpärlmussla förekommer uppströms vid Brängens utlopp. I sjön häckar bland annat sjöberoende fåglar som storlom, grågås och fiskgjuse och i Tidan nedströms häckar forsärla och strömstare. Nässjöns tillopp i söder, Hulebäcken, omges av mad- och kärrmarker som är fina fågelmarker. På den västra sidan om Nässjön vid kommungränsen ligger Nyckelås naturreservat och Natura 2000-område (41:003) med mycket höga naturvärden. Ett utökad strandskydd intill 200 m från strandlinjen gäller för Nässjön. Nässjön är av stort intresse för det rörliga friluftslivet. En kommunal badplats (Mullsjö kommun) finns i sjöns norra del. En fiskevårdsområdesförening finns bildad för den södra delen av sjön, det vill säga den del som hör till Jönköpings kommun.
För att de stora naturvärden som Nässjön med omgivningar uppvisar bör åtgärder som riskerar att skada naturvärdena undvikas.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Bottnaryd
Ekologisk status: God
Areal: 372,1 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Stråken är utpekad som nationellt värdefull med avseende på natur och fiske. Sjön har ett högt naturvärde på grund av den mångformiga strand- och vattenvegetationen, den artrika fiskfaunan och det rika fågellivet. Till fiskfaunan hör arter som till exempel öring och siklöja. Fåglar som storlom, fiskgjuse och grågås häckar i sjön. Stråken ligger i en markant sprickdal som utgör riksintresseområdet Stråkendalen-Bottnarydsfältets norra huvuddel. Stråkensänkan är av mycket stort geovetenskapligt intresse och är av avgörande betydelse för tolkningen av den senaste inlandsisens avsmältning. Området har även stora landskapsbildsmässiga värden. Stråken anses vara ett framstående exempel på en näringsfattig klarvattensjö och sjön är dessutom utpekad som regionalt särskilt värdefull ur naturmiljösynpunkt och nationellt värdefull ur fiskesynpunkt.
Stråken är en drygt två mil lång och sällan mer än 500 m bred sprickdalssjö som sträcker sig från Bottnaryd och norrut. Större delen av Stråken ligger i Mullsjö kommun, men den södra delen av sjön ligger inom Jönköpings kommun. Höjden över havet är 207,6 m och sjön ingår i Tidans vattensystem. Stråken är en näringsfattig klarvattensjö med en areal på 9,3 km2 och ett största djup på så mycket som 37,5 m. Sjön omges av barr- och lövskog samt inslag av odlad mark. Tillrinningsområdet är 406,7 km2 stort och består av skogsmark med en mindre andel myr- och jordbruksmark. Stränderna är mestadels minerogena med sand, sten och lera. Det finns en mängd vikar och uddar i sjön. I vikarna växer en hel del vassar samt växter som exempelvis trubbnate, notblomster, nålsäv, strandpryl, grovnate, vippstarr och braxengräs. Stråken regleras genom kraftverket Tidafors ca 2,5 km nedströms utloppet. Vid Ryfors en knapp kilometer uppströms Tidans inlopp i Stråken sker en viss reglering av ån. Runt hela sjön finns en spridd bebyggelse av såväl åretruntboende som fritidshus.
Stråken bedöms ha en god ekologisk status. Det är undersökningar av fisksamhället som har avgjort statusen och bedömningen stärks av mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning (pH) som båda visar god status. Sjön har ett mycket stort siktdjup och ett måttligt färgat vatten. Buffertkapaciteten är mycket god. Till den norra halvan av Stråken mynnar tillflödet Mullsjöån som har ett näringsrikt vatten med en hög kväve- och fosforhalt. De höga kväve- och fosforhalterna förklaras av att ån utgör recipient för avloppsreningsverket i Mullsjö. Stråken och dess omgivningar uppvisar stora naturvärden. Stråkensänkan är en fortsättning på Tidandalen och av mycket stort geovetenskapligt intresse. Området utgör riksintresseområdet Stråkendalen-Bottnarydsfältets norra huvuddel, har stora landskapsbildsmässiga värden och är av avgörande betydelse för tolkningen av den senaste inlandsisens avsmältning. Varierande och omfattande glacifluviala avlagringar förekommer såsom ändmoräner, terasser, dödisgropar och getryggsåsar. På västsidan av Stråken finns åspartier som ibland skjuter ut som uddar i sjön. Till sjöns fiskfauna hör arter som öring, siklöja, gädda, braxen, mört, abborre, lake, ål, benlöja och gers. Signalkräfta är utsatt i sjön. Fiskgjuse, grågås, skogssnäppa samt många par av storlom häckar i sjön och Bockön utgör ett fågelskyddsområde. Ett utökat strandskydd intill 200 m från strandlinjen gäller för Stråken. Stråkens långsmala form i en djup sänka och de omväxlande stränderna gör sjön tilltalande för besökare både på sommaren och på vintern. Stråken utnyttjas flitigt för ett båtburet friluftsliv med såväl rodd- och motorbåtar som kanoter. Stråkenbadet i den södra delen av sjön är en kommunal badplats. Under vintrar med bra isförhållanden är Stråken ett populärt utflyktsmål för skridskoåkning. En fiskevårdsområdesförening finns bildad för sjön.
För att Stråkens goda vattenkvalitet och dess stora värde som natur- och rekreationsområde ska bestå bör skadliga ingrepp undvikas.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Mulseryd
Ekologisk status: God
Areal: 96.3 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Elsabosjön ingår tillsammans med Komosse i ett riksintresse för naturvården. Till sjöns häckande fåglar hör storlom och i sjön växer bland annat flotagräs. Fiskfaunan är naturligt artfattig men bland annat öring och ål lever i sjön. Den rödlistade flodkräftan har tidigare funnits i sjön och ett flertal återutsättningsförsök har genomförts. Storlom hör till sjöns häckande fåglar.
Elsabosjön är en näringsfattig sjö med ett starkt brunfärgat vatten från mossarna runtomkring. Sjön ingår i Nissans vattensystem och ligger vid den östra kanten av Komosse, ca 5 km sydväst om Mulseryd på gränsen till Älvsborgs län. Den västra delen av sjön tillhör Tranemo kommun. Elsabosjön avvattnas via Sågån till Mulserydssjön och till sjön mynnar några bäckar som avvattnar delar av Komosse. Sjön är grund med ett största djup på 10,7 m och en areal på omkring 1 km2. Tillrinningsområdet är 10 km2 och består av myr- och skogsmark med en mindre andel odlad mark. Sjön omges av myr- och skogsmark samt inslag av odlingsmark och stränderna består av låglänta myr- och sumpmarksstränder samt av högre liggande moränstränder. Notblomster växer i sjön men övervattens- och flytbladsvegetationen är sparsam. Den huvudsakliga bebyggelsen finns samlad i byn Elsabo, därutöver finns enstaka fritidshus vid sjön.
Elsabosjöns ekologiska status bedöms vara god. Det är undersökningar av fisksamhället som har avgjort statusen. Bedömningen stärks av mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning (pH) som visar God status. Mätningar av siktdjupet visar dock måttlig status. Den hydromorfologiska påverkan är liten, vilket innebär att sjöns vattennivå och utlopp i stort sett inte är påverkat av människan. Området är försurningspåverkat och kalkning av Elsabosjön har pågått sedan 1985. Från och med 1988 utförs årlig kalkning av sjön och sjön är i fortsatt behov av kalkning. Elsabosjön har en god buffertkapacitet enligt mätningar fram till 2005. Elsabosjön ingår i ett riksintresse för naturvård där bland annat även Komosse ingår. Komosse har mycket stora naturvärden och utgör naturreservat, Natura 2000-område och Ramsarområde. Även myrkomplexet Gräskärret (44:007) sydost om sjön har höga naturvärden. Storlom hör till sjöns häckande fåglar och nedströms i Sågån häckar även strömstare. Flotagräs Sparganium gramineum som är sällsynt i regionen växer i sjön. Fiskfaunan i Elsabosjöns är naturligt artfattig med bland annat ål och öring i både sjön och nedströms i Sågån. Den försurningskänsliga mörten tycks ha klarat sig och inget av de två tillfällen som Elsabosjön har provfiskats har indikerat att fisken i sjön varit negativt påverkad av
försurning. Flodkräfta har tidigare funnits i sjön men återfanns vid senaste provfisket, 2004, endast i sjöns utlopp i Sågån, efter en utsättning år 2000. Ytterliggare utsättningar av flodkräfta har ägt rum vid ett antal tillfällen i Elsabosjön, dock har inga kräftor fångats vid uppföljningsfisken där det senaste ägde rum år 2012. Även flodpärlmussla har tidigare funnits i Sågån men gick tillbaka kraftigt i och med försurningen. Det närbelägna Komosseområdet är av mycket stort värde för friluftslivet medan sjön i huvudsak besöks av de närboende. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller för Elsabosjön.
Fortsatt kalkning av sjön behövs för att undvika en försurningspåverkan. Flodkräftsbeståndet bör följas upp.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Mulseryd
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 21,0 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Mosaiken av strandskog och öppen våtmark kring Nissan utgör en värdefull miljö på grund av att det är viktiga biotoper för många växter och djur. Kring Nissan finns nästan helt orörda mader och hela området har ett stort inslag av död ved vilket är viktigt för växt- och djurliv både i och omkring vattnet.
Den del av Nissan som rinner genom kommunen har sitt källområde i mossmarkerna väster om Gagnaryd och rinner sedan vidare i en båge förbi Jära till Svanåns inlopp söder om Norra Unnaryd. Denna delsträcka av Nissan rinner mellan Svanån och Lillån. Avrinningsområdet är 312 km2, varav den största delen utgörs av skogsmark. Närmiljön domineras av barrskog men där finns även en mosaik av strandskog av löv- och barrträd med inslag av främst öppen våtmark. Vattendraget har ett meandrande lopp och kantas av stora öppna och nästan helt orörda mader. Längs åfåran har många korvsjöar och ävjor snörts av från de kraftiga meanderslingorna. Vattendraget har en hög andel limniska nyckelbiotoper men även sträckor som påverkats genom rensning och omgrävning, något som ändrar vattenföringen och därmed kan skada djur- och växtlivet. I ån finns också dammar eller andra hinder som hindrar vattenlevande växter och djur från att röra sig fritt. Den ekologiska statusen i Nissan: Svanån - Lillån är måttlig. Området ingår i kommunens kalkningsverksamhet.
Området har ett stort inslag av död ved i form av stubbar, rotvältor, torrakor och lågor där påväxten är riklig i form av mossor, lavar och svampar. I området finns ett sumpkärrsparti av högstarr-örttyp som är lite artrikare med till exempel ett tiotal starrarter som ärt- och hirsstarr. Svag lokal påverkan från anslutande hyggen och äldre dikning förekommer. Kungsfiskare förekommer i området och vattendraget har en artrik fisk- och bottenfauna samt ett svagt bestånd av flodpärlmussla. I den anslutande Lillån är djurlivet artrikt och varierat med bland annat öring. Vattendraget har problem med främmande arter som bäckröding och signalkräfta. Även de morfologiska förändringarna bedöms vara ett miljöproblem då de har inneburit en stor habitatförlust för framförallt öringen.
För att vattendraget ska uppnå en fortsatt god ekologisk status krävs fortsatta kalkningsinsatser i området. Norra Nissandalens FVOF, Jönköpings kommun och Länsstyrelsen i Jönköpings län har gemensamt tagit fram ett åtgärdsprogram för att stärka öringbeståndet i Nissan. Våren 2010 beslutades att allt fiske riktat mot laxartad fisk skulle förbjudas i Nissan och dess biflöden inom fiskevårdsområdet ett år i taget under 2010-2015. Förhoppningen är en återhämtning av fiskbestånden. Biotopvård i form av skapande av lämpliga habitat såsom stånd- och lekplatser för öring bör fortgå. För att naturvärdena ska bestå bör inga ingrepp som hotar att skada strandskogen eller våtmarken utföras. Död ved bör lämnas/läggas ut.
Kungsfiskare (VU)
Flodpärlmussla (EN)
Hirsstarr
Öring
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1996. Våtmarker i Jönköpings kommun.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för
kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Mulseryd
Ekologisk status: Otillfredsställande
Längd: 7,0 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Grissleån/Sågån har ett högt naturvärde och bedöms vara nationellt värdefull med avseende på natur- och fiske. Ån hyser flera intressanta arter som till exempel flodkräfta och knölskräddare. Fiskfaunan är artrik med bland annat öring och i anslutning till vattendraget häckar strömstare och forsärla. En stor andel av ån utgörs av potentiella limniska nyckelbiotoper. I vattendraget finns kulturhistoriska värden i form av stengrunder och dammfästen efter en kvarn och en såg. Komosseområdet som delvis avvattnas av ån har förutom mycket höga naturvärden även ett mycket stort värde för friluftslivet.
Sågån/Grissleån rinner mellan Elsabosjön och Mulserydssjön, en sträcka på knappt 7 kilometer. En dryg kilometer innan utloppet delar vattendraget sig i två grenar, Sågån och Grissleån. Avrinningsområdet är 26 km2 och utgörs till 62 procent av skogsmark och 4 procent av sjöytor. Hela sträckan har biotopkarterats, vilket innebär att man genom fältbesök har kartlagt den påverkan som finns i vattendraget. Närmiljön domineras av barrskog och våtmark. De östra delarna av Komosse avvattnas till Sågån via flera mindre bäckar, vilka har ett mycket surt vatten under höst- och vårflödena. Vattendraget domineras av strömmande sträckor och den stora fallhöjden mellan Elsabosjön och Mulserydssjön medför att Sågån framför allt i dess nedre del har en forsande karaktär. Omkring 4 procent av strandlängden bedöms vara starkt påverkad och endast 1 procent av sträckan är rätad/omgrävd. I nedre delen av vattendraget finns rester av Mulseryds kvarn och Mulseryds såg i form av stengrunder och dammfästen.
Sågån-Grissleåns ekologiska status bedöms vara otillfredsställande. Det är undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) som har avgjort statusen. Bedömningen stärks av mätningar av försurning (pH). Undersökningar av fisksamhället och mätningar av näringsämnet fosfor visar dock god status. Området är försurningspåverkat och kalkning av Elsabosjön och Mulserydssjön har pågått sedan 1985. Trots kalkningen klarar Sågåns nedre delar inte måluppfyllelsen utan har en regelbunden förekomst utav surstötar. Detta beror på att kalkningen i Elsabosjön inte räcker till hela Sågån, som dessutom får tillskott av surt vatten från Komosse. Trots låga pH-värden håller sig oorganiskt aluminium oftast under 20 μg/l. Arbete pågår för att försöka förbättra kalkningseffekten i området. År 2012 bedömdes försurningspåverkan i Sågån för första gången vara stark. Tidigare har bedömningen pendlat mellan måttlig och betydlig. Av försurningskänsliga grupper saknades snäckor, musslor och iglar medan bäckbaggar var relativt talrika. Inga försurningskänsliga sländarter förekom. År 2012 förekom inga årsungar utan endast äldre öring vid en av elfiskelokalerna i Sågån medan den andra lokalen uppvisade reproducerande bestånd av öring och signalkräfta, om än i låga tätheter. I Grissleån förekom både årsungar och äldre öring, dock i låga tätheter. Tidigare har det funnits ett mycket sparsamt bestånd av flodpärlmussla i ån, men inventeringar av flodpärlmussla i Sågån 2002 och 2009 resulterade inte i några fynd.
I Sågån förekommer de sällsynta bäcksländearterna Capnopsis schilleri och Nemurella pictetii, nattsländan Lype phaeopa och halvvingarna Aphelocheirus aestivalis och knölskräddare. Förutom öring lever även abborre, bäcknejonöga, elritsa, gädda, lake och mört i ån. Häckande forsärla och strömstare är noterade vid Sågån och flodkräfta, som försvann i försurningens inledning, är nu återintroducerad i ån. Totalt finns sex vandringshinder i Grissleån, samtliga naturliga och ett utgör definitivt hinder för öring. I Sågån finns också sex vandringshinder varav dammarna vid Mulseryds såg och kvarn samt vid Grenhestra är definitiva vandringshinder för öring. Övriga tre vandringshinder, en trumma uppströms Kvarnstugan, dammen vid Äsebo och en ålkista nedströms Elsabosjön utgör alla partiella vandringshinder för öring. Sågåns delavrinningsområde omfattar delar av Komossereservatet som har mycket stora naturvärden. Komosse har myrskyddsplan utgör naturreservat, Natura 2000-område, Ramsarområde och är klassad som riksintresse för naturvården. Komosseområdet har även ett mycket stort värde för friluftslivet. Sågån rinner i kanten av Skallemossen som har höga naturvärden och en bit nedströms Elsabosjön rinner ån genom en sumpskog med naturvärden. Inom ett avsnitt av Sågåns nedre del bildar ån ett mindre kvillområde med flera fåror.
Fortsatta kalkningsåtgärder inom området är nödvändiga för att undvika en försurningspåverkan. Dessutom bör arbete för att förbättra kalkningseffekten i området fortgå. Beståndet av flodkräfta bör följas upp. Målsättningen på lång sikt är även att stärka flodpärlmusselbeståndet i Sågån genom utsättningar och öppnande av vandringsväg för öringen. Vidare bör man spara eller skapa skyddszoner intill skogsbruksmarken för att minska påverkan på vattendraget. Död ved bör läggas ut i vattendraget och rensade sträckor återställas.
Flodkräfta (EN)
Knölskräddare (NT)
Flodpärlmussla (EN)
Öring
VISS (Vatteninformationssystem Sverige). Jönköpings kommun,
1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2007. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Jönköpings kommun, 2004. Grönstrukturplan för Jönköping och Huskvarna.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2007. Vätterbäckar i Jönköpings län. Meddelande
2007:42.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för
kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Mulseryd
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 11 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Lillån: Kattån - Kyrkebäcken utgör ett nationellt värdefullt fiskevatten och ingår i riksintresset Nissan uppströms Unnefors som är värdefullt främst genom sin genuina öringstam. I Lillån finns en värdefull bottenfauna med bland annat svartbent bäckbroms och i anslutning till vattendragen häckar strömstare och forsärla. Stora delar av Kattån utgörs av limniska nyckelbiotoper och nedströms Sågeviksdammen finns en skoglig nyckelbiotop. I området finns ett svagt bestånd av den starkt hotade flodpärlmusslan Margaritifera margaritifera.
Lillån: Kattån - Kyrkebäcken rinner mellan NO Arvidabo och Nissan, en sträcka på omkring 11 kilometer. Sträckan kan delas in i tre etapper: Lillån som rinner mellan Gunnahemssjön och Nissan, Kattån som rinner mellan Gunnahemssjön och Källenässjön och Kyrkebäcken som rinner mellan Källenässjön och bäckens källområe. Lillån: Kattån - Kyrkebäcken har ett avrinningsområde på 37 km2, varav största delen utgörs av skogsmark. Vattendragen domineras av lugnflytande sträckor tätt följt av strömmande och stråkande/forsande sträckor. Intill Lillån och Kattån finns mest våtmark och barr/blandskog. Sågeviksdammen är det enda vandringshindret på sträckan och den utgör definitivt vandringshinder för både öring och mört.
Den ekologiska statusen i Lillån: Kattån - Kyrkebäcken är måttlig. Det är undersökningar av fisksamhället som har avgjort statusen. Undersökningar av kiselalger på stenar och bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar dock hög status.
Vattendraget har en viss människlig påverkan i form av rensning och omgrävning som har förändrat vattenmiljön. Området är försurningspåverkat och kalkningsverksamhet har pågått i området sedan 1986. Kalkningen omfattade från början fem sjöar samt våtmarkskalkning i liten omfattning från och med 1987. I dag sker främst våtmarkskalkning och sedan 2010 direktkalkas endast Munkabosjön. Kattån och Kyrkbäcken bedöms vara försurade och i behov av fortsatt kalkning.
Bottenfaunan återhämtat sig i vattendragen och i Lillån bedöms den ha mycket höga naturvärden med förekomst av svartbent bäckbroms (Ibisia marginata), den ovanliga trollsländearten Calopteryx splendens och nattsländan Molannodes tinctus. I ett försök att bevara flodkräftan i vissa vattendrag i länet har återintroduktioner av arten skett i Kattån vid flera tillfällen, men vid provfisket 2004 fångades inga kräftor. I Kattåns nedre delar fanns öringen kvar när kalkningen startade men ingen reproduktion kunde konstateras. I de övre delarna av ån slogs öringen ut helt av försurning och återintroducerades med start 1997. De senaste åren har öringreproduktionen ökat i Kattåns nedre delar och sedan 1998 har även årsungar fångats i de övre delarna. Andra fiskarter som finns i vattendragen är abborre, gädda, lake och mört. Strömstare och forsärla häckar vid Kattån och strömstare övervintrar vid Lillån. I Kyrkebäcken har öring satts ut 1998, 2003 och 2004. Elfisken har visat på en fortsatt god tillgång på såväl årsungar som äldre öringar, vilket indikerar att fiskfaunan inte är negativt påverkad av försurning. De senare elfiskena även förekomst av enstaka elritsor och signalkräftor. Flodpärlmusslan har gått kraftigt tillbaka i området.
Ett skogsavsnitt utmed Kattån nedströms Sågeviksdammen är en skoglig nyckelbiotop (42:069) och i anslutning till Gunnahemssjön finns strandsumpskogar (42:057). Hela vattendragssträckan mellan Sågviksdammen och sammanflödet med Kvarnån utgörs av limniska nyckelbiotoper och även uppströms Sågviksdammen förekommer det limniska nyckelbiotoper.
För att vattendraget ska uppnå en fortsatt god ekologisk status krävs fortsatta kalkningsinsatser i området. Biotopvård i form av skapande av lämpliga habitat såsom stånd- och lekplatser för öring bör fortgå. Genom att anlägga en fiskväg eller riva ut Sågviksdammen skulle öringen få tillgång till större arealer lämplig uppväxtmiljö. För att naturvärdena ska bestå bör inga ingrepp som hotar att skada strandskogen eller våtmarken utföras. Död ved bör lämnas/läggas ut.
Strömstationär öring
Lake
Forsärla
Strömstare
Svartbent bäckbroms
Gatropoda
Caenidae
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Utdrag ur hotartsregistret 2008.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2005. Nissans övre avrinningsområde. Meddelande
2005:19.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för
kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Mulseryd
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 5,4 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Helgaboån är utpekad som nationellt värdefull med avseende på natur och fiske. Vattendraget bedöms ha en hög grad av naturlighet en hög artrikedom av fisk och bottenfauna. Ån utgör reproduktionsområde för öring och hyser ett starkt bestånd. Åns nedre del utgörs delvis av limnisk nyckelbiotop.
Helgaboån rinner från Toppängskärret till Mulserydssjön. Avrinningsområdet är litet, knappt 10 km2, och utgörs av barrskogsområden och mossmarker. Vattendraget domineras av strömmande sträckor. Vandringshinder saknas men vissa delar av ån utgöras av omgrävda sträckor. Helgaboån bedöms ha en måttlig ekologisk status. Påväxtkiselalger visar på måttlig status och bottenfaunan visar på hög status enligt provtagningar fram till 2006. Enligt elfisken fram till 2006 är fiskfaunans status god. Avrinningsområdets skogs- och mossmarker avspeglas i Helgaboåns betydligt till starkt färgade vatten. De skiftande flödesförhållandena i ån påverkar halten av syretärande ämnen (TOC), som har varierat från en låg till en mycket hög halt. Ån utgör sedan 2007 ett av åtta okalkade referensvattendrag i Jönköpings län. Surstötar och höga värden av oorganiskt aluminium förekommer i samband med höga vattenflöden och ån uppvisar en mycket svag buffertkapacitet. Trots detta hyser ån gott om öring. Vid senaste undersökningen 2012 var dock tätheten av öringårsungar mycket liten (1,8 individer/100 m2) och försurningspåverkan bedöms vara måttlig på gränsen till betydlig. Kvävehalten i ån är hög till måttligt hög (mätningar fram till 2004) och fosforhalten är låg (mätningar fram till 2006). I Helgaboån finns en artrik fisk- och bottenfauna, t.ex. har den sällsynta bäcksländan Capnopsis schilleri, nattsländan Hydroptila dalman och dagsländan Ephemera danica noterats. Till fiskfaunan hör förutom öring även bergsimpa, bäcknejonöga, elritsa, gädda och lake. Helgaboån avvattnar ett rikkärr med omgivande våtmark (42:044) söder om Lilla Älgås som har höga naturvärden. Det finns ytterligare en våtmark och en sumpskog samt en skoglig nyckelbiotop (42:042) vid Helgabo.
Biotopvård på rensade sträckor och utläggning av död ved i ån. Samtliga åtgärder som kan skada områdets naturvärden bör undvikas.
Öring
Lake
VISS (Vatteninformationssystem Sverige)
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för
kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Mulseryd
Ekologisk status: God
Längd: 28,0 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Lillån-Grissleån, Grissleån-Älgån och Nissans källflöde har pekats ut som nationellt värdefulla med avseende på miljön. Området är även klassat som riksintressant då det hyser en genuin öringstam. Nissan har en artrik fisk- och bottenfauna och inom området finns fler sällsynta och hotade arter som t.ex. flodpärlmussla. Även lake förekommer i vattendraget. Forsärla, strömstare och kungsfiskare häckar i området och smålom häckar inom Natura 2000-området Gagnaryds som angränsar till vattendraget. Nissan är värdefull för friluftslivet med ett betydande fritidsfiske och längs med vattendraget finns flera kulturhistoriskt intressanta industrimiljöer.
Den del av Nissan som rinner genom Jönköpings kommun har sitt källområde i mossmarkerna väster om Gagnaryd. Ån rinner sedan vidare i en båge förbi Jära till Svanåns inlopp söder om Norra Unnaryd. Delsträckorna Svanån-Lillån, Lillån-Grissleån och Grissleån-Älgån utgör omkring 28 km av Nissans sträckning. Närmiljön domineras av barr- och blandskog. Utmed Nissan har ån på flera platser meandrat i det sandiga isälvsmaterialet och på vissa platser även skapat så kallade korvsjöar. Meanderbildningar förekommer vid Norra Unnaryd (44:005), Bosarp (42:001) och Mulseryd (42:058). Nissan och närmiljön kring dess meandrande lopp har höga naturvärden. Störta delen av vattendraget utgörs av lugnflytande sträckor, men det finns på flera ställen strömmande och forsande partier som ger goda livsmiljöer för en mängd olika arter. Flera vandringshinder har åtgärdats i Nissan och man arbetar aktivt med olika typer av biotopvård för att återskapa naturliga lek- och uppväxtområden för framföralt öring. Genom utrivningen av Unneforsdammen har fria vandringsvägar skapats från Nissafors upp till Nissans källflöde.
Nissans övre delar har varit kraftigt försurningspåverkade och kalkas sedan 1989 genom vårmarkskalkning. Innan kalkningen påbörjades förekom surstötar vid högflöden och buffertkapaciteten var mycket dålig. I Nissans övre del kalkas de tre biflödena Bullerbäcken, Krakhultabäcken och Jonsbobäcken, samtliga med våtmarkskalkning. I Nissans källflöden och övre del finns en genuin öringstam som har ett stort skyddsvärde och är klassad som riksintresse. Till övre delen av Nissan mynnar även flera bäckar, vilka utgör viktiga reproduktionsområden för öringen i huvudfåran. I och med försurningen gick öringbeståndet kraftigt tillbaka inom hela området och slogs ut helt i Nissans övre del. I de mindre biflödena skedde ingen eller endast sporadisk öringreproduktion. Sedan kalkningen startade har artantalet vid elfisken ökat i Nissans källområde och öringbeståndet som i det närmaste var försvunnet har återkoloniserat området. Tätheten av årsungar är dock låg eller obefintlig på vissa lokaler. De senaste åren har elritsa och signalkräfta reproducerat sig och bestånden ökat kraftigt varför fiskfaunan ändå bedöms vara opåverkad av försurning. Kalkningsåtgärderna har medfört att ån nu bedöms ha en god buffertkapacitet. Lillån-Grissleån, Grissleån-Älgån och Nissans källflöde bedöms ha god ekologisk status men med ett fortsatt kalkningsbehov. Till fiskfaunan hör förutom öring och elritsa även abborre, ål, bergsimpa, bäcknejonöga, gädda, lake, elritsa och mört. Nissan har ett artrikt bottenfaunasamhälle med flera sällsynta arter som t.ex. nattsländearterna Ceratopsyche silfvenii, Brachycentrus subnubilus, Notidobia ciliaris och Hydropsyche saxonica, dagsländan Rhitrogena germanica och bäcksländan Capnopsis schilleri. Inom Nissans källområde häckar flera hotade eller hänsynskrävande fågelarter som är knutna till vattenmiljöer såsom storlom, smålom, sångsvan, strömstare och forsärla.
I den övre delen av Nissans avrinningsområde finns flera naturområden som är klassade som riksintressen för naturvården: Nissan uppströms Unnefors, Gagnaryds mosse, Svanån-Radan och Vattlasjöområdet. Större delen av naturreservatet Komosse (42:051) och en mindre del av naturreservatet Dumme mosse (22:015) hör till Nissans avrinningsområde. Natura 2000-området Gagnaryds mosse (43:035) har mycket höga naturvärden och myrkomplexet tillhör ett av de främsta i regionen. I Nissans källområde skär ån genom rullstensåsen Getaryggen (43:045), som här omges av myrmarkerna Getaryggsmossen, Trattamossen och Västre mosse vilka samtliga har höga naturvärden. Mossen Nissa källa och Hestramossen (35:025) har höga naturvärden liksom även strandmaderna utmed ån sydväst om Bosarp (44:001). Nedströms Lillåns inlopp i Nissan omges ån på en cirka två kilometer lång sträcka av kärrmarker med mycket höga naturvärden (42:056). Den stora andelen myrmark i Nissans avrinningsområde avspeglas i åns starkt färgade vatten.
Nissans dalgång är av mycket stort värde som rekreations- och friluftsområde. Sportfiskeverksamheten kring Norra Unnaryd har vuxit under senare år men på grund av den kraftiga nedgången i öringbeståndet beslutades det år 2010 att allt fiske riktat mot laxartad fisk skulle förbjudas i Nissan och dess biflöden inom Norra Nissandalens FVOF ett år i taget under perioden 2010-2015. Förhoppningen är en återhämtning av fiskbestånden. Jära vattensåg från 1862, Skogslids såg intill Öxnabäcken, Spaafors vattensåg norr om Unnefors och Hoppebo kvarn vid Unnefors utgör kulturhistoriskt intressanta industrimiljöer. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller för Nissan nedströms väg 656. Inom detaljplanelagt område i samhällena Ryd och Norra Unnaryd är dock strandskyddet delvis upphävt.
För att vattendraget ska uppnå en fortsatt god ekologisk status krävs fortsatta kalkningsinsatser i området. Norra Nissandalens FVOF, Jönköpings kommun och Länsstyrelsen i Jönköpings län har gemensamt tagit fram ett åtgärdsprogram för att stärka öringbeståndet i Nissan. Våren 2010 beslutades att allt fiske riktat mot laxartad fisk skulle förbjudas i Nissan och dess biflöden inom fiskevårdsområdet ett år i taget under 2010-2015. Förhoppningen är en återhämtning av fiskbestånden. Biotopvård i form av skapande av lämpliga habitat såsom stånd- och lekplatser för öring bör fortgå. För att naturvärdena ska bestå bör inga ingrepp som hotar att skada strandskogen eller våtmarken utföras. Död ved bör lämnas/läggas ut.
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Jönköpings kommun, Stadsbyggnadskontoret. Bevarande- och utvecklingsprogram för
Dunkehallaravinen. 2006.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för
kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Mulseryd
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 6 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Bullerbäcken har ett högt naturvärde och utgör reproduktionsområde för öring från Nissans huvudfåra. Fiskfaunan är artrik och i bäcken lever den rödlistade dagsländan Rhithrogena germanica. Bullerbäcken har en hög grad av naturlighet och är bedömd som nationellt värdefull med avseende på natur och fiske
Bullerbäcken rinner från Långhultamosse till Nissan där den mynnar i höjd med Spafors. Avrinningsområdet är 6 m2 och utgörs i huvudsak av skogsmark. Riksväg 26 korsar bäcken. På den inventerade sträckan från vägen till sammanflödet med Nissan består bäcken av lika delar lugnflytande och strömmande sträckor. Det finns inga vandringshinder på sträckan. Närmiljön domineras av barr/blandskog och två sumpskogar finns utmed vattendraget. Bullerbäckens ekologiska status bedöms vara måttlig. Bäcken har varit mycket kraftig försurningspåverkad och innan kalkningen startade 1992 uppmättes pH på 5,0. Bullerbäcken är numera ett målområde för kalkning och kalkningar genomförs i biflöden. Surstötar förekommer men buffertkapaciteten bedöms vara god. Risken för övergödning bedöms som liten. Elfiske har utförts på lokalen Spafors sedan 1987 och totalt har sex fiskarter noterats i Bullerbäcken; öring, lake, bäcknejonöga, elritsa, gädda och bergsimpa. Elfiske under 2009 visade på goda tätheter av öringårsungar. Vid 2012 års undersökning konstaterades att lokalen är ett fint öringhabitat med en hög täthet av äldre öring men med endast två årsungar och en elritsa noterades. Fiskfaunan bedöms därmed vara måttligt försurningspåverkad. Bottenfaunan bedöms ha hög status baserat på en provtagning från 2003, bland annat har den rödlistade dagsländan Rhithrogena germanica noterats. Elfiske fram till 2012 visar på god status för fiskfaunan.
För att naturvärdena ska bestå är det viktigt att bäcken kalkas även i fortsättningen. En biotopkartering av närmiljön och för att undersöka rensning och förekomst av död ved bör genomföras för att kunna bedöma skyddsbehovet i närmiljön och föreslå biotopvårdsåtgärder. Samtliga åtgärder som kan skada områdets naturvärden bör undvikas.
Rhithrogena germanica (NT)
Öring
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd
och restaurering av sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala
ström och Göta älv. Remissversion.
VattenInformationSystem Sverige (VISS), 2008. Utdrag
ur databas.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för
kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Angerdshestra
Ekologisk status: -
Längd: 3,5 kilometer
Kemisk status (ej Hg): -
Skydd: -
Kvarnån är klassad som nationellt värdefull ur fiskesynpunkt. Ån utgör ett reproduktionsområde för öring och även lake finns i området. I Kvarnån finns ett sparsamt men reproducerande bestånd av flodpärlmusslor. Bottenfaunan har återhämtat sig sedan kalkningen startade och har nu höga naturvärden. Långa sträckor av bäcken utgörs av limniska nyckelbiotoper. Storlom och strömstare förkommer i området. Vid Yås finns en kvarn som utgör en kulturhistoriskt intressant industrimiljö. Kvarnån tillhör riksintresset Nissan uppströms Unnefors.
Kvarnån rinner från Munkabosjön och mynnar i Kattån strax innan inloppet i Gunnahemssjön. Avrinningsområdet är 10 km2 och utgörs huvudsakligen av skogsmark. I närmiljön finns i huvudsak våtmark och barr/blandskog. Drygt halva sträckan mellan Munkabosjön och sammanflödet med Kattån utgörs av limniska nyckelbiotoper och i ån förekommer strömmande såväl som lungflytande sträckor. Det finns sex vandringshinder utefter vattendraget varav fem utgörs av dammar och ett utan en vägtrumma. Området är försurningspåverkat och kalkningsverksamhet har pågått sedan 1986. Åren 1986-1990 kalkades endast sjöarna, men sedan 1991 sker våtmarkskalkning i kombination med kalkning av Munkabosjön och Källenässjön. Innan kalkningen startade uppmättes pH på 5,5 i Kvarnån. De vattenkemiska undersökningarna under perioden 1991-2005 har visat på en god effekt av kalkningarna och området bedöms idag ha en obetydlig försurningspåverkan. Även undersökningar av bottenfaunan tyder på en obetydlig försurningspåverkan. Området är dock i behov av fortsatta kalkningsinsatser. Påväxtanalyser från 2007 visar att ån är näringspåverkad vilket kan bero på avloppsreningsverket vid Yås fritidsby.
Nissan uppströms Unnefors inräknat bland annat Kvarnån är klassat som riksintresse för naturvården. Ån utgör ett reproduktionsområde för öring och det förekommer även lake i området. Elfiskeundersökningen år 2012 visade på en hög och stabil förekomst av öringårsungar samt enstaka elritsor. Till fiskfaunan hör även bäcknejonöga, abborre, gädda, lake och mört. I Kvarnån har även ett mindre bestånd av flodpärlmusslor noterats vid inventeringar 1994 och 2007. Då man hittat individer mindre än 50 mm definieras beståndet som reproducerande. Bottenfaunan har höga värden med bland annat fynd av den regionalt sällsynta nattsländan Hydroptila dalman. Tidigare har det funnits ett bestånd av flodkräfta i Kvarnån, men arten försvann i och med försurningen. Utmed Kvarnån finns två sumpskogar och en skoglig nyckelbiotop (43:024) med höga naturvärden vid Munkabo. Kvarnån rinner förbi Yås där det finns ett slåtterkärr med höga naturvärden (43:25) och en kvarn som utgör en kulturhistoriskt intressant industrimiljö.
För att undvika en försurningspåverkan på vattensystemet behöver kalkningsinsatserna fortgå. Samtliga åtgärder som kan skada områdets naturvärden bör undvikas.
Flodpärlmussla (VU)
Storlom (EU)
Öring
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings
kommun - sjöar och vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2005. Nissans övre avrinningsområde. Meddelande
2005:19.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Norra Unnaryd
Ekologisk status: -
Längd: 2,2 kilometer
Kemisk status (ej Hg): -
Skydd: Naturreservat
Krakhultabäcken är utpekad som nationellt särskilt värdefullt med avseende på natur och nationellt värdefull med avseende på fiske. De nedre delar har mycket höga naturvärden och vattendraget är sedan 2013 skyddat som naturreservat. Jämfört med övriga vattendrag i trakten har Krakhultabäcken en hög grad av naturlighet med få tecken av mänsklig påverkan. Stora delar av vattendraget utgör limnisk nyckelbiotop i form av strömmande vatten. Krakhultabäcken mynnar i Nissan och utgör en viktig reproduktionslokal för öring. Utöver öring har fiskarterna lake, elritsa, gädda, bäcknejonöga och bergsimpa noterats i bäcken, liksom den rödlistade och försurningskänsliga dagsländan Rhithrogena germanica och nattsländan Hydropsyche sazonica.
Krakhultabäcken rinner från Krakhult och mynnar i Nissan ca 1 km norr om Spafors, en sträcka på ca 2 km. Området kring mynningen i Nissan utgör en del av det riksintresse för naturvård som har pekats ut längs med Nissan (NRO06035), vars vatten utgör lek- och uppväxtområde för en naturligt förekommande öringstam. Sedan 2013 utgörs de nedre delarna av Krakhultabäcken av naturreservat. Bäcken domineras av strömmande sträckor och en stor del av bäcken utgörs av möjliga limniska nyckelbiotoper. Avrinningsområdet är 6,3 km2 och utgörs i huvudsak av barrblandskog. Närmst vattendraget finns inslag av lövträd samt enstaka gamla, grova tallar. Bitvis finns gott om död ved i vattnet i form av vindfallna medelålders granar. Våtmarkskalkning har utförts i området kring Krakhultabäcken sedan år 1993. Innan kalkningen startade var de övre delarna av Krakhultabäcken mycket sura med ett lägsta pH-värde på 4,0 och öringbeståndet var sparsamt utan rekrytering. Kalkningsåtgärderna fick dock omedelbar effekt och år 1994 kunde man konstatera öringreproduktion i bäcken. Sedan dess har Krakhultabäcken tidvis varit försurningspåverkad, vilket lett till att årsungar av exempelvis öring saknats helt vissa år. Fosforvärden saknas men risken för övergödning bedöms som liten på grund av kalkningen. Fiskfaunan är undersökt på två lokaler i bäcken där man förutom öring även funnit lake, elritsa, gädda, bäcknejonöga och bergsimpa. Under 2013 byttes två vägkulveterar ut som tidigare utgjorde partiellt vandringshinder för öring för att öppna upp fria vandringsvägar för fisk. I anslutning till vattendraget ligger området Vallgårda (44:002), vilket utgör riksintresse för kulturmiljövård.
Genom naturreservatsföreskrifterna är Krakhultabäcken skyddad från mänsklig påverkan i form exploatering och skogsbruk i dess direkta närhet samt mot ingrepp som riskerar att ändra vattenföringen eller påverkar hydrologin i området. För att bevara de höga naturvärdena bör vattendraget ha fortsatt fria vandringsvägar för fisk samt ett variationsrikt trädskikt med en hög andel lövträd. Vid behov bör kalkning eller andra lämpliga åtgärder utföras för att behålla ett neutralt pH-värde. Fisket regleras inte genom reservatsföreskrifterna, varför ett fiskevårdsområde med riktlinjer för fisket i bäcken bör bildas. En ökad andel lövträd i kantzonen samt mer död ved i vattnet kan höja naturvärdet ytterligare.
Öring
Lake (NT)
Rhithrogena germanica (NT)
Hydropsyche sazonica
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd
och restaurering av sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala
ström och Göta älv. Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 20013. Beslut om bildande av naturreservatet
Krakhultabäcken i Jönköpings kommun.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2009. Värdefulla vatten i Jönköpings län.
Meddelande nr 2009:23.
Artdatabanken 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Norra Unnaryd
Ekologisk status: -
Längd: 2,8 kilometer
Kemisk status (ej Hg): -
Skydd: -
Bortrebäck har en artrik fiskfauna och är ett potentiellt reproduktionsområde för öring från Nissans huvudfåra. Den nedre halvan av vattendraget utgörs till stor del av limniska nyckelbiotoper. Bortrebäck bedöms vara nationellt värdefull med avseende på natur och fiske.
Bortrebäck avvattnar bland annat Kockö mosse och mynnar i Nissan ca 3 km söder om Norra Unnaryd. Riksväg 26 korsar bäcken. Avrinningsområdet är 9 km2 och utgörs i huvudsak av skogsmark. Vattendraget domineras av strömmande sträckor och det finns inga vandringshinder. Närmiljön utgörs till största del av barr- och blandskog. Relativt stora dikningar har gjorts och ungefär en fjärdedel av bäcken är rensad. Vattendraget är kraftigt försurningspåverkat och regelbundna surstötar förekommer. Av praktiska skäl genomförs ingen kalkning, utan bäcken fungerar som referens till andra små biflöden till Nissan. I Bortrebäck finns ett sparsamt öringbestånd och vattendraget utgör ett potentiellt reproduktionsområde för öring från Nissans huvudfåra. Vattendraget har god förekomst av äldre öringungar men vid flertalet elfisketillfällen har årsungar saknats helt, varför man gör bedömningen att bäcken har en betydande försurningspåverkan. Förutom öring finns bergsimpa, elritsa, gädda och lake i bäcken. Den nedre halvan av bäcken utgörs till stor del av limniska nyckelbiotoper. Delar av vattendraget inventerades 2010 och bedömdes ha enormt fina uppväxtområden med mycket ståndsten och block. Dock är förekomsten av lekområden dålig eftersom fallhöjden hindrar lekgruset i bäcken att ligga kvar. Mynningen ut i Nissan bedömdes som bra. Sträckan hyser gott om död ved i vattnet.
För att bevara och höja naturvärdena i Bottrebäck krävs åtgärder i form av iordningställande av lekbankar samt utläggning av död ved. Igenläggning av diken för att återskapa våtmarksarealer i bäckens avrinningsområde vore positivt. Samtliga åtgärder som kan skada områdets naturvärden bör undvikas.
Öring
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd
och restaurering av sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala
ström och Göta älv. Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för
kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass:1
Kommundel: Norra Unnaryd
Ekologisk status: God
Längd: 2,8 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Svanån: Nissan - Radan är utpekad som nationellt särskilt värdefull med avseende på natur med en hög artrikedom hos bottenfauna och fisk. I ån förekommer öring, ett svagt bestånd av den hotade flodpärlmusslan och en bottenfauna med flera intressanta arter som till exempel dagsländan Rhithrogena germanica. I området häckar fåglar som forsärla och sångsvan. Området är förhållandevis orört med en tilltalande landskapsbild och vattendraget är dessutom värdefullt för friluftslivet. Haraldsbo kvarn utgör en kulturhistoriskt intressant industrimiljö. Svanån: Nissan - Radan ingår i ett större område som pekats ut som riksintresse för naturvården.
Svanån utgör ett av de större tillflödena till övre delen av Nissan och den delen som beskrivs här rinner från Radan och mynnar i Nissan i Gislaveds kommun 2 km nordväst om Mossebo. Avrinningsområdet är 181 km2, varav 75 procent (%) består av skogsmark och 7 % av sjöytor. Stora delar av ån utgörs av strömmande sträckor. Hela vattensystemet var tidigare starkt hotat av försurning och Svanån var svårt försurningsskadad med pH på 5,0 när kalkningen påbörjades 1987. I dagsläget är Svanån ett målområde för kalkning som utförs uppströms och i biflöden. Det finns även flera kalkade våtmarker utmed ån. Naturvärdena är beroende av att kalkningen fortsätter. Svanåns sträckning mellan Radan och Nissan bedöms ha en god ekologisk status. Det är undersökningar av fisksamhället som har avgjort statusen. Bedömningen stärks av mätningar av näringsämnet fosfor som visar God status. Undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar dock Hög status. Den hydromorfologiska påverkan är liten. Det innebär att vattendragets form och flöde i stort sett inte är påverkat av människan. Svanån har vanligen ett betydligt till starkt färgat vatten, fosforhalten är måttligt hög (mätningar fram till 2006) och kvävehalten är måttligt hög (mätningar fram till 2004). Risken för övergödning bedöms som liten.
Området kring Svanån: Nissan – Radan är förhållandevis orört med ett värdefullt djurliv och en tilltalande landskapsbild. I ån förekommer öring samt ett svagt bestånd av den hotade flodpärlmusslan. Tidigare fanns även flodkräfta i vattendraget, men den slogs ut av försurningen och finns nu bara i Svanåns övre del ovan Svansjön. Öring- och flodpärlmusselbeståndet gick också tillbaka på grund av försurningenmen sedan kalkningen startade har öringbeståndet och antalet fiskarter ökat i ån. Förutom öring finns även abborre, elritsa, bergsimpa, bäcknejonöga, gädda, lake, mört, regnbåge och ål. Bottenfaunan i Svanån bedömdes som betydligt försurningspåverkad innan kalkningen startade, men har nu mycket höga naturvärden med förekomst av flera regionalt sällsynta och rödlistade arter, såsom skinnbaggen Aphelocheirus aestivalis, bäckflugan svartbent bäckbroms, snäckan Gyraulus crista, dagsländorna Rhitrogena germanica och Ephemerella mucronata och nattsländorna Molanna albicans, Notidobia ciliaris och Ceratopsyche silfvenii. Vid vattendraget häckar forsärla och häckande sångsvan och storlom finns i vattensystemet. Delar av Svanåns sträckning är bedömd som limniska nyckelbiotoper eller möjliga nyckelbiotoper. Svanån: Nissan - Radan ingår tillsammans med Stengårdshultasjön och Radan nedströms Stengårdshultasjön i ett område som är klassat som riksintresse för naturvården. Nedre delen av Svanån och Radan ingår dessutom i Norra Nissandalens fiskevårdsområde. Områdets vildmarksprägel, i kombination med långa sträckor strömmande vatten som är tillgängliga för sportfiske, har lockat allt fler besökare under senare år. Genom anläggande av gångbroar, spänger och vindskydd har områdets tillgänglighet ökat.
För att motverka försurningspåverkan i sjöarna och vattendragen måste kalkningen fortsätta i området. Norra Nissandalens FVOF, Jönköpings kommun och Länsstyrelsen i Jönköpings län har gemensamt tagit fram ett åtgärdsprogram för att stärka öringbeståndet i Nissan. Våren 2010 beslutades att allt fiske riktat mot laxartad fisk skulle förbjudas i Nissan och dess biflöden inom fiskevårdsområdet ett år i taget under 2010-2015. Förhoppningen är att se en återhämtning av öringbeståndet. För att återfå ett livskraftigt bestånd av öring i Svanån krävs ett fortsatt aktivt åtgärdsarbete. Mer död ved behöver tillföras ån.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Norra Unnaryd
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 7,2 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Jonsbobäcken är utpekad som nationellt värdefull med avseende på natur och fiske. Fiskfaunan är artrik och vattendraget utgör ett reproduktionsområde för öring från Nissan. Långa sträckor av bäcken utgörs av limniska nyckelbiotoper. Bäcken rinner ifrån Komosse, ett våtmarkskomplex som pekats ut som riksintresse, naturreservat och Natura 2000-område.
Jonsbobäcken rinner från Komosse och mynnar i Nissan vid Norra Unnaryd. Avrinningsområdet är 11 km2 och utgörs i huvudsak av skogsmark. Vattendraget domineras av strömmande och stråkande/forsande sträckor och flera av dessa utgörs av limniska nyckelbiotoper. En liten del av vattendraget är rensat och en damm i biflödet i Karsbo utgör definitivt vandringshinder för öring. I Jonsbobäcken finns en artrik fiskfauna med bergsimpa, bäcknejonöga, elritsa, lake och öring. Vattendraget utgör reproduktionsområde för öring från Nissans huvudfåra. Nissans övre delar vid Jonbobäcken har varit mycket kraftig försurningspåverkad och innan kalkningen startade 1992 uppmättes pH 4,5 i Jonsbobäcken. Jonsbobäcken utgör i dagsläget målområde för kalkning men trots detta förekommer surstötar och troligtvis påverkas Jonsbobäcken av försurning under vissa år. Vid elfisken 2010
till 2012 förekom reproducerande bestånd av öring, bergsimpa och signalkräfta vilket indikerar obetydlig försurningspåverkan. Bottenfaunan visar på hög status och ingen försurningspåverkan enligt provtagning från 2003. Dock tyder tätheter av öringungar 2012 på sämre förhållanden. Klassningen av försurningsgraden är därför ett gränsfall mellan obetydlig och måttlig. Jonsbobäcken bedöms ha en måttlig ekologisk status och risken för övergödning bedöms som liten.
För att naturvärdena ska bestå är det viktigt att bäcken fortsätter att kalkas. Fria vandringsvägar för fisk bör skapas genom utrivning av damen som utgör vandringshinder, alternativt anläggande av omlöp. Det aktiva skogsbruket är det huvudsakliga hotet mot vattensystemet och dess naturliga omgivning i de övre delarna av Nissan. För att kunna fastställa en fullständig hotbild och utreda behovet av skyddszoner längs vattendraget bör en biotopkartering av närmiljön göras. Man bör även öka förekomsten av död ved i vattnet.
Öring
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv. Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för
kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Norra Unnaryd
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 23,0 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Svanån är utpekat som nationellt särskilt värdefullt med avseende på natur och nationellt värdefullt med avseende på fiske. I vattendraget finns förekomst av öring, ett glest bestånd av flodpärlmussla samt häckande forsärla. I de övre delarna finns även ett bestånd av flodkräfta kvar. Dessutom häckar storlom i ett par av systemets sjöar. Även bottenfaunan har höga naturvärden med flera rödlistade och regionalt sällsynta arter såsom Notidobia ciliaris. De högsta naturvärdena finns nedströms Svansjön medan de övre delarna av Svanån är mer påverkade.
Svanån utgör ett av de större tillflödena till övre delen av Nissan och den del som beskrivs här rinner från Gettrabosjön till sammanflödet med Radan. På vägen passeras ett flertal småsjöar såsom Gettrabosjön, Hagsjön, Uppsjön och Svansjön. Ett par kilometer uppströms Svanåns sammanflöde med Radan finns en så kallad bifurkation, det vill säga ån delar sig i två grenar. Huvudfåran rinner åt sydväst medan en mindre fåra, Åsabäcken (44:005), avlänkas västerut direkt till Nissan. Vattendraget domineras av strömmande sträckor även om de övre delarna har inslag av lungflytande sträckor. Svanåns avrinningsområde är 70 km2, varav den största delen består av skogsmark. Närmiljön domineras av barr- och blandskog samt våtmark. Delsträckan är biotopkarterad, vilket innebär att man genom fältbesök har kartlagt den påverkan som finns i vattendraget. Fem vandringshinder för fisk har noterats. Två dammar i Sågrydet utgör definitiva vandringshinder för öring och två vägövergångar i vattendraget östra del utgör partiella hinder för öring. Vid Haraldsbokvarn finns ett vandringshinder som är passerbar för öring men partiellt för mört. Där Svanån rinner samman med Radan har biotopvårdande åtgärder utförts, i form av utläggning av block och sten samt tillförsel av död. Området kring Svanån kalkas årligen genom våtmarkskalkning såväl som sjökalkning i fem sjöar i åns nordöstra del. Innan kalkningen påbörjades 1987 var området mycket kraftigt försurningspåverkat och pH uppmättes till 4,5. Öring- och elritsebeståndet slogs ut i Svanåns övre delar och flodkräftbeståndet gick tillbaka i och med försurningen. Sedan kalkningen startade har öringbeståndet liksom antalet fiskarter ökat. Det är dock svårt att upprätthålla vattenkemin i området och den sammantagna biologin visar försurningspåverkan. I de nedre delarna av Svanån har öringtätheten ökat men bedöms fortfarande som låg i förhållande till antalet lämpliga öringbiotoper.
Den ekologiska statusen i Svanån: Radan - Gettrabosjön är måttlig. Det är mätningar av försurning (pH) som har avgjort statusen. Undersökningar av kiselalger på stenar (påväxt) samt bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar hög status. Mätningar av näringsämnet fosfor och fisksamhället visar god status. Vattendraget har en viss hydromorfologisk påverkan, vilket innebär att människan genom rensning och omgrävning har förändrat vattenmiljön. Dammar eller andra hinder hindrar vattenlevande växter och djur från att sprida sig. Svanån har vanligen ett betydligt till starkt färgat vatten. Kvävehalten i ån är måttligt hög (mätningar fram till 2004) liksom fosforhalten (mätningar fram till 2006). Under 2003 återintroducerades öring i Svanån ovan Svansjön där den nu åter reproducerar sig. Andra fiskar som lever i den övre delen av Svanån är lake och mört. Även elritsa fångas numera. I nedre delen av Svanån finns ett glest bestånd av flodpärlmussla och storlom häckar i ett par av systemets sjöar. Bottenfaunan i ån är värdefull och i åns övre del är den regionalt sällsynta arten Notidobia ciliaris funnen. I övre delen av Svanån finns även den hotade flodkräftan kvar.
Utmed Svanåns övre del finns flera sumpskogar och värdefulla våtmarker till exempel Danemossen (43:005) på gränsen mellan Jönköpings och Vaggeryds kommuner, och våtmarkerna vid Uppsjö och Arvegöl (43:006). På en ca tre kilometer lång sträcka nedströms Gullberget rinner ån genom våtmarkskomplexet Långhulta mosse (44:020) som består av mader och mossmarker med höga naturvärden. Där Svanån mynnar i Svansjön finns ett opåverkat våtmarkskomplex med höga naturvärden som består av flera mossar omgivna av starkt slingrande vattendrag med mader. Svanån och Svansjön ingår i Norra Nissandalens FVOF och nyttjas av en turistfiskeentreprenör.
Norra Nissandalens FVOF, Jönköpings kommun och Länsstyrelsen i Jönköpings län har gemensamt tagit fram ett åtgärdsprogram för att stärka öringbeståndet i Nissan. Våren 2010 beslutades att allt fiske riktat mot laxartad fisk skulle förbjudas i Nissan och dess biflöden inom fiskevårdsområdet ett år i taget under 2010-2015. Förhoppningen är att se en återhämtning av öringbeståndet. För att återfå ett livskraftigt bestånd av öring i Svanån krävs ett fortsatt aktivt åtgärdsarbete. Mer död ved behöver tillföras ån. I Svanån uppströms Sågrydet är målsättningen att få till stånd ett livskraftigt bestånd av flodkräfta.
Öring
Flodkräfta (CR)
Flodpärlmussla (EN)
Rhithrogena germanica (NT)
Notidobia ciliaris
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Utdrag ur hotartsregistret 2008.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för
kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Norra Unnaryd
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 7,8 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd:-
Radan: Svanån – Stengårdshultasjön har en hög grad av naturlighet och bedöms vara nationellt särskilt värdefull med avseende på natur. Artrikedom hos bottenfauna och fisk är hög. I vattendraget finns öring, ett svagt bestånd av flodpärlmussla och den rödlistade dagsländan Rhithrogena germanica. I området häckar fåglar som forsärla och sångsvan. Vattendraget är dessutom värdefullt för friluftslivet och bidrar till en tilltalande landskapsbild. Radan: Svanån – Stengårdshultasjön ingår i ett större område som är klassat som riksintresse för naturvården.
Denna delsträcka av Radan rinner mellan Stengårdshultasjön och Svanån och utgör gräns mellan Jönköpings och Gislaveds kommun. Avrinningsområdet är 108 km2 och utgörs till största delen av skogsmark med ett stort inslag av myrmarker och 10 procent av sjöytor. Radan domineras av strömmande sträckor och 8 % av sträckan är rensad. Närmiljön domineras av barr- och blandskog. Det finns två dammar vid Radanshus och Gunnarsbo som är passerbara för öring. Radans nedre del bedöms ha en måttlig ekologisk status. Det är fisksamhället som har avgjort statusen. Undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) och mätningar av näringsämnet fosfor visar dock hög status. Försurning (pH) visar God status. Radan har ett starkt färgat vatten, men såväl fosforsom kvävehalterna är låga till måttligt höga. Buffertkapaciteten bedöms som god i Radans nedre del. Vattendraget ingår i ett område som är klassat som riksintresse för naturvården. Området är förhållandevis orört med en tilltalande landskapsbild. Omfattande biotopåtgärder har utförts för att återställa de tidigare flottledsrensade vattendragen. En fiskväg har t.ex. byggts vid Radaholm och Gunnarsbo.
Radan ingår i ett målområde för kalkning som genomförs uppströms och i biflödena. Det finns även flera kalkade våtmarker utmed ån. Innan kalkningen påbörjades 1981 i Radans avrinningsområde var området kraftigt försurningspåverkat mät uppmätta pH-värden på under 5,0. Öringsbeståndet har gått tillbaka på grund av försurningen men har efterhand ökat igen. Abborre, bergsimpa, elritsa, gädda, lake, mört, regnbåge och ål är andra fiskar som finns i vattendraget. Förekomsten av flodpärlmussla har tidigare varit riklig, men har i och med försurningen gått tillbaka och numera är beståndet mycket sparsamt. Vid Radan häckar forsärla och häckande sångsvan finns i vattensystemet. Även strömstare finns vid ån. Bottenfaunan i Radan har delvis hämtat sig sedan kalkningen startade och är artrik med bland annat den rödlistade dagländan Rhithrogena germanica. Det finns flera sumpskogar utmed vattendraget och i Hösabo finns det en skoglig nyckelbiotop. Nedre delen av Svanån och Radan ingår i Norra Nissandalens fiskevårdsområde. Områdets vildmarksprägel, i kombination med långa sträckor strömmande vatten som är tillgängliga för sportfiske, har lockat allt fler besökare under senare år. Genom anläggande av gångbroar, spänger och vindskydd har områdets tillgänglighet ökat. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller för Radan: Svanån - Stengårdshultasjön.
Området är i behov av fortsatta kalkningsinsatser. Biotopvård i form av skapande av lämpliga habitat såsom stånd- och lekplatser för öring bör fortgå. I arbetet med att få ett livskraftigt bestånd av öring i området som även gynnar flodpärlmusslan bör inga ingrepp som hotar att skada strandskogen eller vattendraget utföras. Död ved bör lämnas/läggas ut.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Norra Unnaryd
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 6,0 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Närmrebäck är utpekad som nationellt värdefull med avseende på natur och regionalt värdefull med avseende på fiske. Bäcken hyser en artrik fiskfauna och utgör ett potentiellt reproduktionsområde för öring från Nissan. Delar av bäcken utgörs av möjliga limniska nyckelbiotoper och bäcken är bedömd som regionalt värdefull ur naturmiljösynpunkt.
Närmrebäck rinner från Hösabo och mynnar i Nissan ca 2 km sydväst om Norra Unnaryd i Jönköpings kommun. Avrinningsområdet är 11 km2 och utgörs nästan uteslutande av skogsmark. Vattendraget har biotopkarterats, vilket innebär att man genom fältbesök har kartlagt den påverkan som finns i vattendraget. Närmiljön domineras av barr- och blandskog och åkermark. Vattendraget domineras av nästan lika delar strömmande och lugnflytande sträckor och 49 % av ån är kraftigt rensad. Det finns två vandringshinder varav det vid Övre dammen är ett definitivt hinder för öring. Ungefär halva vattendraget är påverkat av omgrävning eller rensning. Närmiljön domineras av barrblandskog tätt följt av åkermark. Den ekologiska statusen i Närmrebäck bedöms vara måttlig. Det är mätningar av försurning (pH) som har avgjort statusen. Undersökningar av fisksamhället samt mätningar av näringsämnet fosfor visar god status. Närmrebäck har varit kraftigt försurningspåverkad och regelbundna surstötar förekommer. Buffertkapaciteten är svag. Närmrebäck direktkalkas inte men ingår i ett åtgärdsområde för kalkning.
Närmrebäck har en artrik fiskfauna med öring, bergsimpa, bäcknejonöga, elritsa och lake. Bäcken är ett potentiellt reproduktionsområde för öring från Nissans huvudfåra. Tillgången på öring, såväl årsungar som äldre, har generellt varit god även om variationen mellan olika provtagningar varit ganska stor. Vid elfiskena 2010, 2011 och 2012 har förekomsten av öring varit god och reproduktionen av både bergsimpa och öring har fungerat. Försurningspåverkan bedöms som obetydlig på lokalen. Utmed vattendraget finns flera sumpskogar och delar av bäcken utgörs av möjliga limniska nyckelbiotoper. I anslutning till bäcken vid Hösabo finns fina ängs- och betesmarker med höga naturvärden (44:16 och 44:17).
All påverkan i form exploatering och skogsbruk i vattendragets direkta närhet bör undvikas, liksom övriga ingrepp som riskerar att ändra vattenföringen eller påverkar hydrologin i området. För att bevara de höga naturvärdena bör vattendraget ha fortsatt fria vandringsvägar för fisk samt ett variationsrikt trädskikt med en hög andel lövträd. Mängden död ved i vattnet kan med fördel ökas och tillförsel av lekgrus för att förbättra lekområdenas kvalitet samt etablering av kantzoner bör prioriteras.
Öring
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd
och restaurering av sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala
ström och Göta älv. Remissversion.
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Utdrag ur hotartsregistret 2008.
Jönköpings Fiskeribiologi AB, 2013.
Åtgärdsplan för biotopvårdsåtgärder i sju vattendrag inom Nissans
avrinningsområde ovan Nissafors.
aturvärdesklass: 2
Kommundel: Norra Unnaryd
Ekologisk status: -
Längd: 6,0 kilometer
Kemisk status (ej Hg): -
Skydd: -
Apelåsabäcken är utpekad som nationellt särskilt värdefull med avseende på fiske och regionalt särskilt värdefull med avseende på natur. Bäcken är värdefull främst genom att den utgör ett potentiellt reproduktionsområde för öring från Nissans huvudfåra. En mycket stor andel av vattendraget består av möjliga limniska nyckelbiotoper.
Apelåsabäcken rinner från sydöstra kanten av Komosse och mynnar i Nissan ca 2 kilometer (km) nordost om Norra Unnaryd i Jönköpings kommun. Avrinningsområdet är 4,5 km2 och utgörs huvudsakligen av skogsmark. Närmiljön består till största delen av barr/blandskog. Vattendraget domineras helt av strömmande sträckor och en mycket stor andel av bäcken är klassad som möjlig limnisk nyckelbiotop. Sten är det vanligast förekommande bottenmaterialet. Vandringshinder saknas men omkring halva vattendraget är rensat. Periodvis är vattenflödet i bäcken mycket lågt. Övervägande delen av Apelåsabäcken bedöms ha bra till mycket bra uppväxtområden för öring. Apelåsabäcken är utsatt för en kraftig försurningspåverkan och pH är regelbundet under 5,0. Området ingår i kommunens kalkningsverksamhet, men ingen direktkalkning sker i vattendraget. I Apelåsabäcken finns öring, elritsa och bergsimpa. Även om öringbeståndet är sparsamt och rekryteringen är försurningspåverkad utgör bäcken ett potentiellt reproduktionsområde för öring från Nissans huvudfåra. Trots stora mellanårsvariationer har öringtätheten i de flesta fall varit som förväntat och stundals även bättre. Någon påverkan från dålig vattenkemi eller hög vattentemperatur tycks inte ha förelegat trots att Apelåsabäcken uppvisat pH- och alkalinitet under gränsvärdena.
All påverkan i form exploatering och skogsbruk i vattendragets direkta närhet bör undvikas, liksom övriga ingrepp som riskerar att ändra vattenföringen eller påverkar hydrologin i området. För att bevara de höga naturvärdena bör vattendraget ha fortsatt fria vandringsvägar för fisk samt ett variationsrikt trädskikt med en hög andel lövträd. Mängden död ved i vattnet kan med fördel ökas.
Öring
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd
och restaurering av sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala
ström och Göta älv. Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för
kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Norra Unnaryd
Ekologisk status: -
Längd: 1,0 kilometer
Kemisk status (ej Hg):-
Skydd: -
Åsabäcken är utpekad som nationellt särskilt värdefull med avseende på natur. Vattendraget utgör ett viktigt lek- och uppväxtområde för Nissanöringen.
Åsabäcken ingår i Nissans vattensystem som är beläget öster om Norra Unnaryd. Markerna kring Åsabäcken domineras av skog och våtmarker och inslaget av jordbruksmark är litet. Åsabäcken utgör en så kallad bifurkation där Svanån delar upp sig på två vattendragsfåror som rinner åt olika håll. Denna del utgör endast någon kilometer och mynnar i Nissan. Området kring Åsabäcken är försurningspåverkat och ingår i kommunens kalkningsverksamhet. Innan kalkningarna påbörjades uppmättes pH- och alkalinitetsvärden < 5,0 respektive 0,00 mekv/l i stora delar av Svanån avrinningsområde. Försurningen orsakade en tillbakagång av öringbeståndet. År 2005 noterades den högsta öringtätheten sedan elfisket började på lokalen 1984. Vid uppföljande fisken 2006, 2007, 2008 och 2009 minskade antalet men såväl årsungar som äldre öringungar noterades tillsammans med yngre elritsor, vilket indikerar tidvis god vattenkvalitet. Åren 2010 och 2011 var det relativt låg förekomst av öring och bara enstaka årsungar. Vid den senaste undersökningen 2012 var förekomsten av öring relativt god med flera årsungar. Åsabäcken är utpekad som nationellt särskilt värdefull med avseende på natur. I vattendraget har fiskarterna bergsimopa, bäcknejonöga, eltitsa, gädda, regnbåge, lake, ål och öring noterats. Två vägtrummor som utgjorde partiella vandringshinder för öring har åtgärdats under 2005 och 2006.
För att motverka försurningspåverkan bör området kring Åsabäcken fortsatt kalkas.
För att naturvärdena ska bestå bör inga ingrepp som hotar att skada vattendraget naturliga hydrologi utföras.
Öring
Lake
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Rogberga/Öggestorp
Ekologisk status: God
Längd: 17.6 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Musslebobäckens är utpekad som regionalt värdefull med avseende på natur och fiske. Bäckens dalgång har ett högt naturvärde. De glacifluviala bildningarna är geologiskt värdefulla och ger området en tilltalande landskapsbild. De nedre delar av bäcken är viktiga lek- och uppväxtområden för öring och i vattendraget förekommer även flodnejonöga som är rödlistad. Musslebobäcken bedöms vara regionalt värdefull ur fisk- och naturmiljösynpunkt. Stora delar av bäcken och dess omgivning är klassad som limniska och skogliga nyckelbiotoper eller områden med höga naturvärden. Speciellt nedre delen av bäcken, mellan järnvägen och väg 31, utgör en värdekärna. Lövskogen utmed bäcken är artrik och olikåldrad med rikliga inslag av ädellövträd och död ved. Inom området förekommer även värdefulla fuktiga områden med källpåverkad mark. Även floran är artrik och intressant med bland annat laxticka, kandelabersvamp och jättestarr. Området är värdefullt för fåglar och mollusker och utmed bäcken finns flera intressanta kulturspår.
Musslebobäcken rinner från Rogbergasjön och mynnar i Lillån-Huskvarna vid Bäckadal i Jönköpings kommun. Landskapsbilden är speciell då vattendraget bitvis skurit ut djupa raviner i isälvsavlagringarna och området är rikt på glacifluviala formelement som åsar och kullar. Avrinningsområdet är ca 14 km2 stort och domineras av skogsmark. En sträcka på ca 1,6 km av vattendraget (upp till väg 31) har inventerats. Större delen av den inventerade sträckan utgörs av limniska nyckelbiotoper och en stor del av bäcken med omgivande kantzoner är klassade som nyckelbiotop eller områden med höga naturvärden av skogsstyrelsen. Den del av vattendraget som inventerats utgörs nästan enbart av strömmande sträckor. I Musslebobäcken finns ett par naturliga fall och gamla dammar som utgör definitiva vandringshinder för uppvandrande öring. De två nedersta hindren är naturliga och det första av dessa ligger ca 200 meter uppströms sammanflödet med Lillån. Vid järnvägen finns ett svårt, troligen definitivt hinder som hindrar öring från Vättern.
För Vätterns öring är Musslebobäckens nedre delar viktiga lek- och uppväxtområden. En av elfiskelokalerna ligger ca 150 m uppströms sammanflödet med Lillån och nås därmed av öring från Vättern. Tätheten av årsungar på denna lokal var relativt hög vid elfisken 2007 och 2011. I vattendraget förekommer även den rödlistade arten flodnejonöga. Öring sattes på 1990-talet ut uppströms i Musslebobäcken, men det finns ingen uppföljning på hur utsättningen lyckades.
Musslebobäckens ekologiska status bedöms vara god. Moränen i området är kalkrik vilket gör att risken för försurning är liten. Musslebobäckens dalgång har höga naturvärden, inte minst geologiska på grund av de glacifluviala bildningarna och ravinerna vilka även ger området en tilltalande landskapsbild. Bäcken är relativt opåverkad av markanvändning och intill vattendraget är vegetationen lummig på ofta källpåverkad mark. Den artrika och olikåldrade lövskogen på sluttningarna utmed bäcken är delvis uppvuxen på gammal slåtter- och betesmark och har rikligt inslag av ädellövträd. Här växer bland annat ask, lönn, ek, björk, asp, hägg, gråal, klibbal och bitvis en hel del hassel. På sina ställen dominerar relativt grov al på socklar. Det finns rikligt med död ved och de mossbelupna fuktiga lågorna har gett upphov till en artrik förekomst av tickor. Till mer ovanliga och rödlistade arter i området hör kandelabersvamp, laxticka och veckticka. Floran i dalgångarna är artrik. Här förekommer arter som strutbräken, bäckbräsma, kransrams, och skärmstarr. Mitt emellan Musslebo och Åkarp har även ett stort bestånd av jättestarr, som är sällsynt i hela Småland, hittats. Området är även värdefullt för fåglar och mollusker. Utmed bäcken finns kulturspår efter äldre anläggningar bland annat damm, vattenfall och ett fint stensatt kvarnfäste.
För att naturvärdet ska bestå bör området lämnas orört. Fortsatt bete på de delar intill vattendraget som idag betas vore positivt för många arter. Vid skogsbruksåtgärder bör en bred ekologiskt funktionell kantzon lämnas intill bäcken.
Blåsippa
Bäckbräsma
Flodnejonöga (NT)
Gullpudra
Kandelabersvamp (NT)
Kransrams
Laxticka (VU)
Långfliksmossa
Ormbär
Skriftlav
Strutbräken
Veckticka (NT)
Öring
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings
kommun - sjöar och vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Rogberga/Öggestorp
Ekologisk status: God
Areal: 296.0 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Tenhultasjön och dess omgivning hyser höga naturvärden. I Tenhultasjön finns den rödlistade blågrönalgen sjöhjortron och vid sjön växer den rödlistade strandlummern. Fiskfaunan är relativt artrik och sjön är även värdefull för fågellivet. I anslutning till sjön finns flera områden med höga naturvärden som nyckelbiotoper, områden med biotopskydd och ett rikkärr. Dessutom har Tenhultasjön ett mycket stort värde som friluftsområde.
Tenhultasjön är belägen strax sydost om samhället Tenhult och ingår i Huskvarnaåns vattensystem. Sjön avvattnas via Femtingaån till Stensjön och det största tillflödet utgörs av Stenån som mynnar till sjöns södra del. Tenhultasjön har en areal på 2,99 km2 och ett största djup på 30 m. Höjden över havet är 213,7 m. Vandringshinder förekommer nedströms Stensjön. Tenhultasjön omges huvudsakligen av en bergig skogsmark, men i den nordvästra delen är andelen öppen mark större. Tillrinningsområdet är 31,7 km2 och består av skogsklädda bergstrakter med inslag av myr- och odlingsmark. De övervägande steniga stränderna avlöses på sina håll av mer sandiga eller bergiga partier. Den sparsamma vegetationen utgörs framför allt av kortskottsväxter samt glesa vassar. Säregna bergsuddar klädda med gammal skog går ut i sjön. Nära sjön är bebyggelsen sparsam förutom vid fritidshusområdet Målen utmed den nordöstra stranden. Tenhultasjön bedöms ha en god ekologisk status. Det är mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning (pH) som har avgjort statusen. Undersökningar av vattenväxter (makrofyter) samt mätningar av siktdjup visar hög status.
Buffertkapaciteten är mycket god enligt mätningar fram till 2005, vattnet är måttligt färgat och siktdjupet mycket stort. Tenhultasjön har en måttligt hög halt syretärande ämnen.
Tenhultasjön och dess omgivning har höga naturvärden. Flera områden i anslutning till sjön är klassade som nyckelbiotoper och det finns två biotopskyddsområden samt ett rikkärr vid Fiskaretorpet. Uvaberget (51:049) är en bergbrant med barrnaturskog och höga naturvärden som ansluter till Tenhultasjöns sydvästra del. Berget är en välbesökt utsiktspunkt. I Tenhultasjön förekommer den rödlistade blågrönalgen sjöhjortron Nostoc zetterstedti vilket ger sjön ett genbanksvärde. Strandlummer och höstlånke växer vid och i sjön. Förekommande fiskarter är siklöja, gädda, sutare, ruda, mört, lake, gers, abborre samt i sjöns tillflöden även öring och bäckröding. Tenhultasjön hyser dessutom ett bestånd av signalkräfta. Såväl storlom som smålom förekommer i sjön, den förra som häckfågel och den senare endast för födosök. Häckande strömstare och forsärla finns i Stenån uppströms Tenhultasjön. Tenhultasjön har ett mycket stort värde som friluftsområde. Området vid Tenhults herrgård har ett stort värde som närströvområde. Tenhultsbadet i den norra delen av sjön är en kommunal badplats. I sjön bedrivs ett omfattande fritidsfiske som administreras av Tenhultasjöns fiskevårdsområdesförening. Generellt strandskydd gäller intill 100 m från strandlinjen för Tenhultasjön.
Åtgärder som kan skada områdets naturvärden bör undvikas. Målsättningen är att bevara Tenhultasjöns karaktär av klarvattensjö för bad, fiske och rekreation.
Sjöhjortron (NT)
Storlom (EU)
Strandlummer (NT)
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Rogberga/Öggestorp
Ekologisk status: Måttlig
Areal: 324,7 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Stensjön är utpekad som regionalt värdefull med avseende på natur. Det höga naturvärdet utgörs av ett mycket rikt växt- och djurliv. Strand- och vattenvegetationen är mångformig, fiskfaunan är artrik och i området förekommer utter. Sjön har betydelse för forskning med avseende på utter och är utpekad som regionalt värdefull ur naturmiljösynpunkt. Stensjön har dessutom ett mycket stort värde som rekreationsområde.
Stensjön ingår i Huskvarnaåns vattensystem och är belägen 2 km sydväst om Lekeryd på en höjd över havet av ca 213 m. Stensjön ligger i den förkastningszon som sträcker sig från Bunn via Ramsjön och Huskvarnaåns dalgång till Tenhultasjön. Sjön är måttligt näringsrik och har en areal på 3,4 km2 och ett största djup på 9 m. Det största tillflödet är Huskvarnaån som mynnar till norra delen av sjön och som utgör sjöns utlopp i nordväst. Övriga större tillflöden är Stensjöån som avvattnar vidsträckta områden sydost om sjön samt Femtingaån som avvattnar Tenhultasjön. Tillrinningsområdet är 591 km2 och består mestadels av skogsmark med inslag av myrmark. Andelen jordbruksmark är stor i framför allt dalgångarna. Sjön omges huvudsakligen av skogsmark men i sydväst och nordost överväger jordbruksmarken. Stränderna är mestadels minerogena med sand, sten och berg, men sankare partier finns kring åmynningar och utlopp. Vattenvegetationen är på sina håll riklig med bland annat bladvass och sjösäv. På grundare stenbottnar förekommer även kortskottsväxter som notblomster. Bebyggelsen kring sjön utgörs av Öggestorps tätort, en del lantgårdar av vilka Ulvsnäs säteri är den största samt en omfattande fritidsbebyggelse vid Tovrida udde.
Stensjön bedöms ha en måttlig ekologisk status. Det är förhöjda halter av näringsämnet fosfor i vattnet som har avgjort statusen. Förhöjda fosforhalter är ett tecken på övergödning, vilket kan leda till syrebrist och förändringar i ekosystemet.
Undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) och växtplankton samt mätningar av försurning (pH) och siktdjup visar dock god status. Siktdjupet är stort och vattnet måttligt färgat. Sjön har en mycket god buffertkapacitet. Stensjön har ett rik växt- och djurliv. Vid sjön växer bland annat smalkaveldun och sprängört. Till de mindre vanliga växterna hör grovnate, trubbnate, stor andmat, korsslamkrypa, vekt braxengräs och blomvass. Till Stensjöns fiskarter hör sik, siklöja, gädda, sutare, sarv, mört, lake, abborre och gös. Uppströms i Huskvarnaån och Stensjöån förekommer öring. Signalkräfta finns i sjön och utter förekommer i området. För Stensjön gäller ett utökat strandskydd intill 200 m från strandlinjen för norra stranden från Huskvarnaåns inflöde till dess utlopp. Stensjön har ett mycket stort värde som rekreationsområde. I sjön förekommer ett omfattande fritidsfiske som administreras av Stensjöns fiskevårdsområdesförening.
För att bevara sjöns naturvärden och dess utnyttjande som rekreationsområde bör alla åtgärder som kan skada områdets naturvärden undvikas.
Utter (VU)
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Utdrag ur hotartsregistret 2008.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Rogberga/Öggestorp
Ekologisk status: God
Längd: 6,3 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Stensjöån är utpekad som nationellt värdefull med avseende på natur och regionalt värdefull med avseende på fiske. Stensjöån har på grund av den värdefulla fisk- och bottenfaunan, med arter som till exempel öring och dagsländan Rhitrogena germanica, ett högt naturvärde. Vattendraget bedöms ha en hög grad av naturlighet och häckande forsärla är känd från ån. Kulturella värden finns dessutom i form av rester efter två kvarnar och vattendraget är även värdefullt för friluftslivet.
Stensjöån är samlingsnamn för Rummaån och Stensjöån nedströms sammanflödet med Bokån. Ån rinner upp söder om Forserum och mynnar i Stensjön vid Öggestorp. Ån kommer från Blekamossen vid Pustanäs mellan Malmbäck och Nässjö. Ån är cirka 6,3 kilometer lång och har ett avrinningsområde på 75 km2. Ån avvattnar huvudsakligen skogs- och myrmarker, men i själva dalgångarna finns även inslag av odlingsmarker. Hela ån har biotopkarterats, vilket innebär att man genom fältbesök har kartlagt den påverkan som finns i vattendraget. Närmiljön domineras av lövskog och 7 % av strandlängden bedöms vara starkt påverkad. Omkring 40 % av ån är rensad och/eller rätad/omgrävd. Vandringshinder saknas. Närmst Stensjön rinner bitvis ån strömmande i en stenig blockrik fåra. Antalet sjöar som kan utjämna flödesvariationerna är mycket litet i avrinningsområdet vilket gör att ån är känslig för låga vattenföringar.
Stensjöån bedöms ha en god ekologisk status. Det är undersökningar av fisksamhället som har avgjort statusen. Undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar dock hög status. Mätningar av näringsämnet fosfor och försurning (pH) visar god status. Stensjöån fungerar som recipient för Forserums avloppsreningsverk, vilket bland annat resulterar i en förhöjd kvävehalt och enligt mätningar fram till 2004 har Stensjöån en hög till mycket hög kvävehalt. Det relativt stora inslaget av myrmarker i tillrinningsområdet avspeglas i åns humösa vatten som betecknas som betydligt färgat. Åns buffertkapacitet bedöms som mycket god.
I Stensjöån finns en mycket artrik och värdefull bottenfauna med bland annat dagsländan Rhitrogena germanica och nattsländearterna Hydropsyche saxonica, Ceratopsyche silfvenii och Notidobia ciliaris. I ån finns såväl öring som bäckröding. Den senare arten är utsatt i vattendraget. Enstaka öringar vandrar ut i Stensjön, men öringbeståndet är mycket svagt i förhållande till de mycket goda öringbiotoper som ån uppvisar. Till fiskfaunan hör även bergsimpa, elritsa och lake. Fiskevårdåtgärder i form av utläggning av lekgrus har utförts i Stensjöån och fler åtgärder är planerade. Häckning av forsärla är känd från ån och utmed vattendraget finns lövskogsområden med höga naturvärden. Noteringar finns om att nordstedts maskros och mellansmörblomma förekommer inom området. På ett ställe utmed ån finns rester efter ett par kvarnar. Nedre delen av Stensjöån arrenderas av Södra Vätterbygdens Flugfiskeförening.
Målsättningen för Stensjöån är att öringen ska fortleva opåverkad och åtgärder i vattendraget bör leda till ökade tätheter. Då det är ont om död ved i vattendraget är ett förslag på åtgärd att död ved ska läggs ut i ån.
Forsärla
Öring
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Utdrag ur hotartsregistret 2008.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Ödestugu
Ekologisk status: Måttlig
Areal (ha): 1.8 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Hokasjön och dess norra strand har mycket höga naturvärden eftersom sjön med dess strandkant hyser så mycket som fyra rödlistade arter. En av de rödlistade arterna är den starkt hotade svampen strandjordtunga (Geoglossum littorale). Sverige hyser en betydande majoritet av världens totala kända förekomst av strandjordtunga, vilket gör att vi har ett globalt bevarandeansvar för arten. Strandjordtunga förekommer bara i sex kända sjöar i världen där fem av dem ligger i Jönköpings och Kronobergs län. Hokasjön är en av dem.
Hokasjön är en svagt humös oligotrof sjö som ingår i Lagans vattensystem i sydöstra delen av Jönköpings kommun. Sjöarealen är 1,27 km² och det största djupet är noterat till 16,3 meter. En del mer näringsrika miljöer förekommer. Utefter de mestadels sandiga stränderna växer svaga till måttliga vassar. Tillrinningsområdet är 117,0 km² stort och består mestadels av skogsmark med inslag av myr- och odlingsmark. Barrskog dominerar omgivningen, men en hel del åkermark samt en större golfbana påträffas också vid sjön. Vandringshinder finns vid utloppet samt ca 500 m uppströms vid Lyngemadssjöns utlopp. Viken vid Ulfstorps gård hyser en flora som tyder på kraftig näringstillförsel i kombination med föroreningar. Förutom övervattensvegetation förekommer även kort- och långskottsvegetation samt flytbladsvegetation i sjön. Den ekologiska statusen i Hokasjön är måttlig. Det är undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) som har avgjort statusen. Mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning (pH) visar dock god status.
Landskapet kring Hokasjön är öppet och kuperat med lövrika hagar och bryn mot åkern och sjön. En vacker björkudde sticker ut i sjön norrifrån. Udden är tydligt uppbyggd av finkornigt sorterat material och har ett stort värde för landskapsbilden. Stora delar av udden betas och har en hävdgynnad flora som bockrot, liten blåklocka och brudbröd. En svag gödselpåverkan kan skönjas i hagen. Vad som gör udden mycket värdefull är strandkanten. Strandkanten hyser den hotade arten strandjordtunga. Strandjordtungan har mycket speciella krav på sin växtmiljö. Alla kända förekomster i Sverige är belägna på flacka, grusiga eller sandiga stränder vid oligotrofa/meso-oligotrofa sjöar. Samtliga sjöar med förekomst av strandjordtunga har en omfattande naturlig eller artificiell variation av vattenståndet. Strandjordtungan uppträder dessutom alltid i anslutning till växtsamhällen dominerade av strandpryl. Andra rödlistade arter i området är klotgräs och rödlånke som också trivs i den här typen av miljö.
De största framtida och historiska hoten mot strandjordtungan är framför allt ändring av vattenståndsregimen och till viss del också eutrofiering. Troligen är strandjordtungan relativt tålig när det gäller variationer i pH-värde. För närmare information om strandjordtungans specifika krav se dess åtgärdsprogram. Arten är knutet till en idag ovanlig naturtyp och bevarandeåtgärder för strandjordtungan innebär att flera hotade växtarter gynnas.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Ödestugu
Ekologisk status: God
Längd: 14,0 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: Naturreservat
Hästgångsån är ett relativt orört vattendrag med högt naturvärde. I ån finns ett stationärt bestånd av öring och det lägre djurlivet är artrikt. Här finns även utter. Även Hästgångsåns omgivningar hyser naturvärden. En slåttermark med höga naturvärden finns i anslutning till ån vid Hästgången och en del av Hästgångsån ingår i Lyngemadssjöns naturreservat. Hästgångsån har betydelse för forskningen eftersom den ingår i den nationella kalkeffektuppföljningen och området är även värdefullt för friluftslivet.
Hästgångsån rinner upp nordväst om Malmbäck och sedan vidare till Lyngemadssjön och Hokasjön. Avrinningsområde är ca 41 km2 och beläget inom Jönköpings och Nässjö kommuner. Ån avvattnar huvudsakligen skogs- och myrmarker. Andelen odlingsmark i området är liten. Bebyggelsen utmed ån är mycket sparsam och består av några enstaka gårdar och fritidshus. På grund av vattenkraftutnyttjande rinner större delen av ån nedströms Lyngemadssjön i en turbintub till ett kraftverk vid Hokasjön. Hästgångsån domineras av lugnflytande sträckor men det finns även sträckor med tilltalande strömvattenmiljöer. Det finns tre artificiella vandringshinder i ån. Avrinningsområdet är försurningspåverkat och innan kalkningen påbörjades 1988 var området försurningsskadat. Årliga kalkningsinsatser genom en kombination av källsjö- och våtmarkskalkning har medfört att de vattenkemiska förhållandena har stabiliserats och åns ekologiska status bedöms vara god.
Hästgångsån bedöms ha en god ekologisk status. Det är undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) och fisksamhället som har avgjort statusen. Bedömningen stärks av mätningar av näringsämnet fosfor, försurning (pH) och metaller som visar god status Undersökningar av kiselalger på stenar (påväxt) visar dock hög status. Hästgångsån är ett relativt orört vattendrag och i ån finns ett stationärt bestånd av öring. Innan kalkningen startade var öringsbeståndet försurningspåverkat. Numera bedöms fisk- och bottenfaunan vara opåverkad av försurningen. Förutom öring har även elritsa och gädda påträffats i vattendraget. Det lägre djurlivet är artrikt, men förekomst av sällsynta eller hotade arter har inte konstaterats. Även Hästgångsåns omgivningar hyser naturvärden. Vid Hästgången finns till exempel en slåttermark (52:009) med höga naturvärden som sträcker sig fram till Hästgångsån där den övergår i en liten starrmad där bland annat smörboll och ängsvädd växer. Även den rödlistade arten loppstarr är rapporterad från området. Lyngemadssjön (52:016) är ett naturreservat som utgörs av ett större naturskogsområde där även en del av Hästgångsån ingår. Hästgångsån har betydelse för forskningen eftersom den ingår i den nationella kalkeffektuppföljningen. Genom sin relativa orördhet och vildmarkskaraktär utgör området även ett intressant mål för den naturintresserade besökaren.
Fortsatta kalkningsinsatser är nödvändiga för att undvika försurningspåverkan. Samtliga åtgärder som kan skada områdets naturvärden bör undvikas.
Loppstarr (VU)
Utter (VU)
Öring
VISS (Vatteninformationssystem Sverige)
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Utdrag ur hotartsregistret 2008.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2000. Naturvärdesbedömning Vattendrag, Lagan i
Jönköpings län, Projekt Höglandsvatten 2000. Meddelande 2000:56.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Ödestugu
Ekologisk status: -
Areal: 61,5 hektar
Kemisk status (ej Hg): -
Skydd: Naturreservat
Lyngemadssjön och de flerhundraåriga naturskogarna däromkring är av stor betydelse för ett flertal växter och djur och är skyddat som naturreservat. Utter har observerats i området.
Lyngemadssjön är egentligen uppdämning av Hästgångsån och ligger i Jönköpings kommuns sydöstra hörn. Delar av sjön tillhör Vaggeryds kommun. Lyngemadssjön är näringsfattig och färgas brun av humusämnen. Naturligt förekommande fiskar i Lyngemadssjön är abborre, gädda, mört och benlöja. Uppströms Hästgångsån har utterspår noterats. I sjön finns flera öar där vissa utgörs av bergknallar som kan sticka upp mer än 10 meter över vattenytan. På öarna växer knotiga tallar – en del är hela 300 år gamla. Lyngemadssjön och den flerhundraåriga skogen runtomkring är skyddat som naturreservat (52:016 Naturreservatet Lyngemadssjön). Under häckningstid förekommer bland annat storlom, fiskgjuse och fisktärna i området. Under sommaren är rastande vadare en vanlig syn och andra arter som kan observeras är bl.a. gluttsnäppa och skogssnäppa.
Lyngemadssjön är skyddat som naturreservat och dess skötsel styrs genom gällande skötselplan.
Utter (VU)
Fisktärna (EU)
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län
Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2007. Skötselplan för naturreservatet
Lyngemadssjön i Vaggeryds och Jönköpings kommuner
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Svarttorp
Ekologisk status: God
Areal: 159,3 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Ramsjön och dess omgivning hyser höga naturvärden i och med förekomsten av utter, den artrika fisk- och bottenfaunan samt det intressanta fågellivet med häckande arter som exempelvis storlom, fiskgjuse och lärkfalk. I anslutning till sjön finns en av Europas fåtal kända lokaler för strimgröe. Stränderna och omgivningarna är varierande och vid sjöns västra sida finns naturreservatet och Natura 2000-området Ramlaklint och Uvaberget. Ramsjön med omgivningar har även ett mycket stort värde som friluftsområde och sjön utgör ett presumtivt forskningsobjekt med avseende på uttern.
Ramsjön är en måttligt näringsrik sjö som ligger 12 km nordost om Huskvarna mellan Skärstad och Svarttorp. Sjön ingår i Huskvarnaåns vattensystem och ligger i en markerad sprickdal som sträcker sig i nordostlig till sydlig riktning. Tillrinningsområdet är 340 km2 och består av övervägande skogs- och odlingsmark med inslag av myrmark. Sjöarealen ät 1,65 km2 och det största djupet ligger på 19 m. Höjden över havet är 221,2 m. Ramsjöns kuperade omgivning med bland annat bergen Ramlaklint och Uvaberget är huvudsakligen bevuxen med barr- och blandskog, men i den flackare dalgången söder om sjön dominerar odlingsmarker. Ramsjön är uppdelad i två djupare bassänger med ett grundare parti däremellan. Ett grundare parti finns även i den södra delen av sjön där Huskvarnaån har sitt in- och utlopp. I den norra delen av sjön mynnar en bäck som avvattnar Lillesjön och Rävlingasjön. Även om Ramsjön inte är reglerad påverkas sjöns vattenstånd i mindre omfattning av vattenregleringen av den uppströms liggande sjön Ylen. I Huskvarnaån strax uppströms Ramsjön finns en kraftstation. Stränderna är varierade med bergiga, steniga och sandiga partier. Den måttliga vegetationen består främst av bladvass, säv och flytbladsväxter, men även notblomster förekommer. I mindre omfattning finns såväl åretruntboende som fritidsbebyggelse omkring sjön.
Ramsjön bedöms ha en god ekologisk status. Det är undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) som har avgjort statusen. Mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning (pH) visar god status och siktdjup visar hög status. Bedömningen stärks av att sjön har en liten hydromorfologisk påverkan, vilket innebär att sjöns vattennivå och utlopp i stort sett inte är påverkat av människan. Sjön har en mycket god buffertkapacitet enligt mätningar fram till 2005. Ramsjön har en måttligt hög halt syretärande ämne och sommartid har mycket låga syrehalter konstaterats i bottenvattnet. Vekt braxengräs växer i sjön och strax norrut i anslutning till Lillesjön finns en av Europas fåtal kända lokaler för strimgröe, Glyceria striata. Till den artrika fiskfaunan hör sjölevande öring, sik, siklöja, gädda, lake, sutare, braxen, sarv, mört, gers, abborre och gös. Även signalkräfta finns i sjön. Fynd av den tidigare rödlistade sötvattensnäckan, Bithynia leachi har gjorts. Vid undersökningar i utloppet har även en artrik bottenfauna konstaterats med bland annat en ovanlig nattslända, Hydroptila Dalman och en ovanlig dagslända, Baetis buceratus. Bland häckande sjöberoende fåglar märks bland annat storlom, fiskgjuse och lärkfalk. Sångsvan förekommer regelbundet som rastande under flyttningstid. Såväl strömstare som forsärla har häckat vid Huskvarnaån i anslutning till sjön. Utter förekommer i området. Ramlaklint och Uvaberget vid Ramsjöns västra sida är naturreservat och Natura 2000-område. Ramsjön med omgivningar har även ett mycket stort värde som friluftsområde och i sjön förekommer ett relativt omfattande fritidsfiske, vilket administreras av Ramsjöns fiskevårdsområdesförening. Förutom det generella strandskyddet intill 100 m från strandlinjen gäller ett utökat strandskydd öster om sjön upp till vägen mellan Ramsjöholm och Hulsingstorp.
För att bevara de höga naturvärden som sjön och dess omgivningar uppvisar bör alla åtgärder som kan skada områdets naturvärden undvikas.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Järsnäs
Ekologisk status: Måttlig
Areal: 786,7 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Stora Nätaren är utpekad som nationellt värdefull med avseende på natur och regionalt särskilt värdefull med avseende på fiske. Sjön har ett högt naturvärde genom en artrik fiskfaunan, en värdefulla bottenfaunan, förekomsten av utter samt en mångformig strand- och vattenvegetation. Stora Nätaren utgör tillsammans med Lilla Nätaren, Huskvarnaån, Ylen och Ryssbysjön riksintresse för naturvården genom områdets betydelse för utterstammen i regionen. Stora Nätaren är även en viktig rastlokal för sjöfåglar och flera arter häckar i området. Sjön är utpekad som nationellt värdefull ur naturmiljösynpunkt och regionalt särskilt värdefull ur fiskesynpunkt. Stora Nätaren och dess omgivningar har dessutom ett mycket stort värde som friluftsområde.
Stora Nätaren är belägen 7 km nordost om Lekeryd. Stora Nätaren är den mellersta sjön av de tre sjöarna Ylen, Stora och Lilla Nätaren som ligger förbundna med varandra genom korta åsträckor och sund. Det största tillflödet kommer från Lilla Nätaren, som via Vargsundet är förbunden med Stora Nätaren. Övriga tillflöden är Hjorteboån som bland annat avvattnar Skärsjön och Ribbingsnässjön. I norr mynnar Venabäcken som avvattnar Venabäcksmyren och Breafallsmossen. Stora Nätarens höjd över havet är 251,3 m, det vill säga på samma nivå som sjön Ylen. Sjön har en areal på 7,56 km² och ett största djup på 16,7 m. Tillrinningsområdet är 265 km² och består till huvuddelen av skogs- och myrmark med inslag av odlingsmark. Stora Nätaren omges huvudsakligen av bland- och lövskog med inslag av åker- och hagmark samt en liten del myrmark. Stränderna är omväxlande minerogena med berg, sten och sand, men sankare partier med organogent material förekommer. I söder finns även en dikad mindre mosse i anslutning till sjön. I den södra delen av sjön samt i många vikar är vegetationen riklig med bland annat bladvass, kaveldun, sjösäv, näckrosor. Under mitten av 1800-talet sänktes Stora Nätaren och sjön är sedan 1922 reglerad via dammluckor vid Ylens utlopp. Dämmet utgör ett vandringshinder för fisk. Runt sjön finns en blandad bebyggelse av fritidshus och åretruntbostäder. Den största koncentrationen av fritidshus finns vid den nordöstra delen av sjön.
Innan avloppsreningsverket i Nässjö byggdes ut och förbättrades mottog Ryssbysjön och Huluån samt Lilla och Stora Nätaren ett bristfälligt behandlat avloppsvatten. Dessutom fanns fram till 1960 en jästfabrik i Nässjö som släppte ut orenat avloppsvatten till vattensystemet. Den stora tillförseln av kväve och fosfor till vattendragen innebar att sjösystemets näringsstatus höjdes dramatiskt, vilket har resulterat i återkommande algblomningar och igenväxning av många vikar.
Stora Nätarens ekologiska status bedöms vara måttlig. Det är undersökningar av växtplankton som har avgjort statusen. Bedömningen stärks av mätningar av näringsämnet fosfor samt siktdjup som visar måttlig status. Undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) och mätningar av försurning (pH) visar god status. Stora Nätarens är näringsrik med en hög kvävehalt och en hög till mycket hög fosforhalt. Under sommar och vinter råder syrefria förhållanden i sjöns djupare delar. Undersökningar av de återkommande algblomningarna har visat att cyanobakterier (blågrönalg) av släktet Snowella och Woronichinia naegeliana samt kiselalgen Asterionella formosa dominerar. I Stora Nätaren förekommer ett måttligt antal släkten cyanobakterier vilka är potentiellt toxinbildande. Ett omfattande åtgärdsarbete pågår i sjösystemet för att minska näringsämnestransporten och återställa balansen i fisksamhället.
Stora Nätaren utgör tillsammans med Lilla Nätaren, Huskvarnaån, Ylen och Ryssbysjön riksintresse för naturvården bland annat på grund av områdets betydelse för utterstammen i regionen. Bottenfaunan i litoralzonen bedöms ha höga naturvärden med bland annat förekomst av de två snäckarterna Gyraulus crista och Valvata piscinalis. Sjön har en artrik växtlighet med till exempel trubbnate, slamkrypa och vekt braxengräs. Eftersom hela sjösystemet Ylen, Stora Nätaren och Lilla Nätaren är sammanbundet kan fisk vandra mellan sjöarna. Till den artrika fiskfaunan hör sik, gädda, sutare, ruda, braxen, sarv, mört, lake, stensimpa, gers, abborre och gös. Även signalkräfta förekommer i sjön. Äldre uppgifter om siklöja och färna bedöms som tveksamma. Till Stora Nätarens häckfåglar räknas bland annat storlom, häger och fiskgjuse. Som mest har sju par svarthakedoppingar häckat i anslutning till sjön som också är en viktig rastlokal för sjöfåglar. Utter förekommer i sjösystemet. Strax norr om sjön finns det värdefulla våtmarkskomplexet Venabäcksmossen (63:030). I Venabäcken har fynd av den ovanliga bäcksländan Nemurella pictetii gjorts. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller för Stora Nätaren. Stora Nätaren och dess omgivningar har ett mycket stort värde som friluftsområde. I sjön bedrivs ett omfattande fritidsfiske som administreras av Stora Nätarens fiskevårdsområdesförening. I sjön förekommer även ett omfattande båtburet friluftsliv.
För att höja Stora Nätarens ekologiska status krävs en minskad näringsbelastning på sjön. Sjön tillförs näringsämnen via Lilla Nätaren och Ryssbysjön och är därför beroende av det åtgärdsarbete som pågår i dessa vatten. För att förbättra kunskapen om sjöns status bör nuvarande analyser av vattenkemin fortgå och eventuellt komplertas med ytterligare undersökningar. För att bevara sjöns höga naturvärden, däribland en livskraftig utterstam, och dess stora värde som rekreations- och fiskesjö bör åtgärder som kan skada områdets naturvärden undvikas.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Järsnäs
Ekologisk status: Otillfredsställande
Areal (ha): 260.1
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Lilla Nätaren är utpekad som nationellt värdefull med avseende på natur. Sjön har en artrik fiskfauna och förekomst av utter. Sjön är även en viktig rastlokal för sjöfåglar och arter som till exempel storlom och fiskgjuse häckar i området. Lilla Nätaren utgör tillsammans med Stora Nätaren, Ylen, Huskvarnaån och Ryssbysjön riksintresse för naturvården bland annat på grund av områdets betydelse för utterstammen i regionen. Sjön och dess omgivningar har dessutom ett mycket stort värde som friluftsområde.
Lilla Nätaren ligger omkring 10 km öster om Lekeryd och tillhör Huskvarnaåns vattensystem tillsammans med de nedströms liggande sjöarna Stora Nätaren och Ylen. Uppströms i vattensystemet ligger Ryssbysjön som har problem med övergödning. Lilla Nätarens två huvudsakliga tillflödena är Lanån i nordöst och Huluån i söder. Sjön ligger på en höjd av 251 meter över havet, har en areal på 2,6 km² och ett största djup på 10,2 meter. Tillrinningsområdet är 182 km² och domineras av skogs- och myrmark med inslag av odlingsmark. Under mitten av 1800-talet sänktes Lilla Nätaren och sjön är sedan 1922 reglerad med 1,6 m via dammluckor vid Ylens utlopp. Runt sjön finns en spridd bebyggelse av såväl jordbruksfastigheter som fritidshus. I norr ligger Sunds herrgård med bland annat restaurang och pensionat. Stränderna är överlag steniga med en riklig vegetation av bland annat bladvass, rörflen, sjösäv och knappsäv. Sjöns ekologiska status bedöms vara otillfredsställande.
Eftersom hela sjösystemet Ylen, Stora Nätaren och Lilla Nätaren är sammanbundet kan fisk vandra mellan sjöarna. Fiskfaunan är artrik med sik, siklöja, gädda, sutare, ruda, braxen, sarv, mört, färna, lake, stensimpa, gers, abborre och gös. Även signalkräfta finns i sjön. I Ylens utlopp finns ett dämme som hindrar fisk från att vandra längre ned i Huskvarnaån. Till områdets häckfåglar hör häger, trana, storlom och fiskgjuse. Brun kärrhök är observerad i området och sjön är dessutom en viktig rastlokal för sjöfåglar. Utter förekommer i sjösystemet. Lilla Nätaren är tillsammans med Stora Nätaren och Ylen av stort friluftsintresse. Allmänhetens möjlighet till fritidsfiske försämras dock på grund av att det inte finns någon fiskevårdsområdesförening bildad för Lilla Nätaren.
Sedan 2003 provtas Lilla Nätaren årligen med avseende på vattenkemi, klorfyll och plankton. Vattenundersökningarna visar att Lilla Nätaren har mycket höga kväve- och fosforhalter. Detta medför en ökad risk för potentiellt giftiga och långvariga blomningar av blågröna alger under sommarmånaderna och orsakar ofta syrebrist på sjöbotten sommar- och vintertid. Näringsrikedomen medför även en ökad grumlighet i vattnet och i kombination med sjöns färgade vatten ligger siktdjupet ofta på mindre än 1 meter. Den ekologiska statusen bedöms vara otillfredställande. Buffertkapacitet är mycket god. De höga fosforhalterna beror till stor del på näringsämnestransport från Ryssbysjön som ligger uppströms Lilla Nätaren i Nässjö kommun. Ryssbysjön har problem med övergödning efter en sedan länge nedlagd jästfabrik och utgör dessutom recipient för Nässjö avloppsreningsverk. Innan jästfabriken lades ned 1960 och man gjorde en utbyggnad av det kommunala reningsverket tillfördes vattensystemet stora mängder växtnäringsämnen som delvis kom att ackumuleras i sjöarna.
Ett omfattande åtgärdsarbete pågår i sjösystemet för att minska näringsämnestransporten och återställa balansen i fisksamhället. Reduktionsfiske utförs i Ryssbysjön sedan år 2006 och resultat därifrån pekar mot en positiv förändring där mer rovfisk kan hålla tillbaka de negativa effekterna av för mycket vitfisk. I Lilla Nätaren har reduktionsfiske skett under 2009-2011. Som en uppföljning av resultatet provfiskades sjön år 2013.
För att höja Lilla Nätarens ekologiska status krävs en minskad näringsbelastning på sjön. Lilla Nätaren tillförs näringsämnen i ökad utsträckning via Huluån från Ryssbysjön och det är därför avgörande för Lilla Nätaren status att åtgärder genomförs i Ryssbysjön för att motverka övergödningen. Åtgärder för att förbättra sjöns ekologiska status innefattar bland annat ett fortsatt reduktionsfiske, anläggning av en våtmark som kan fungera som sedimentfälla vid Huluåns utlopp i sjön samt upprättandet av en fiskevårdsplan. För att förbättra kunskapen om Lilla Nätaren bör nuvarande undersökningar av vattenkemin fortgå och kompletteras liksom undersökningar av till exempel planktonsamhället, makrofyter och sediment utföras. För mer information se länsstyrelsens rapport Lilla Nätaren - tillstånd och förslag på åtgärder, 2008.
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2007. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Jönköpings kommun, 2004. Grönstrukturplan för Jönköping och Huskvarna.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2007. Vätterbäckar i Jönköpings län. Meddelande
2007:42.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Järsnäs
Ekologisk status: Måttlig
Areal: 626,38 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Ylen är utpekad som nationellt särskilt värdefull med avseende fiske och nationellt värdefull med avseende på natur. Sjön har ett högt naturvärde på grund av den artrika fiskfaunan, förekomsten av utter samt en mångformig strand- och vattenvegetation. Ylen är även en viktig rastlokal för sjöfåglar och arter som till exempel storlom och fiskgjuse häckar i området. Sjön utgör tillsammans med Stora Nätaren, Lilla Nätaren, Huskvarnaån och Ryssbysjön ett riksintresse för naturvården bland annat på grund av områdets betydelse för utterstammen i regionen. Ylen är utpekad som nationellt värdefull ur naturmiljösynpunkt och regionalt särskilt värdefull för fisket. Sjön och dess omgivningar har dessutom ett mycket stort värde som friluftsområde.
Ylen är en måttligt näringsrik sjö som hör till Huskvarnaåns vattensystem och är belägen drygt 8 km nordost om Lekeryd. Ett mindre parti av sjöns norra del hör till Aneby kommun. Ylen, Stora och Lilla Nätaren och Ryssbysjön utgör ett sammanhängande sjösystem som endast åtskiljs av korta åsträckor eller sund. Det största tillflödet kommer från Stora Nätaren. Övriga tillflöden, såsom de i norr mynnande Sågebäcken och Fivlerydsbäcken, är av mindre betydelse för sjön. Ylen har en area på 6,11 km² och ett största djup på 36,4 m. Höjden över havet är 251,3 m. Sjön omges av lövskog och betesmark samt av spridd åkermark främst i området väster om sjön. Tillrinningsområdet är 302,4 km² stort och består mestadels av skogsmark med inslag av myr- och jordbruksmark. Stränderna är övervägande bergiga och steniga, omväxlande med mer sandiga och organogena partier. Övervattensvegetationen är sparsam, men i den norra delen av sjön är vegetationen riklig utmed stränderna med bland annat rörflen, näckrosor, starr, smalkaveldun och mäktiga bladvassbestånd. Även kortskottsväxter förekommer. Under mitten av 1800-talet sänktes Ylen och sjön är sedan 1922 reglerad med dammluckor vid utloppet Kungsbron. Runt hela sjön finns en blandad bebyggelse av fritidshus och åretruntbostäder. Den största koncentrationen av fritidshus finns i den nordvästra delen av sjön. Ylen och dess omgivningar har ett mycket stort värde som friluftsområde. I sjön bedrivs ett omfattande fritidsfiske, vilket administreras av Ylens fiskevårdsområdesförening. I sjön förekommer även ett omfattande båtburet friluftsliv.
Ylen bedöms ha en måttlig ekologisk status. Det är fisksamhället som har avgjort statusen. Bedömningen stärks av att hydromorfologin visar måttlig status medan mätningar av näringsämnet fosfor och siktdjup visar god status. Sjöns bffertkapacitet är mycket god och sjön har ett måttligt siktdjup och ett måttligt färgat vatten. Mängden syretärande ämnen mätt som TOC visar på en måttligt hög halt. Sjön har en artrik växtlighet med bland annat slamkrypa, vekt braxengräs, korsandmat, lång-, krus- och trubbnate. Till den artrika fiskfaunan hör sik, siklöja, gädda, sutare, löja, braxen, mört, lake, gers, abborre och gös. Även signalkräfta förekommer i sjön. Sjöfåglar som storlom och fiskgjuse häckar i området. Smålom fiskar regelbundet i sjön och rördrom, brun kärrhök och trastsångare har noterats. Utter förekommer i området. Lusthusön i den södra delen av sjön är skyddad genom naturminne. Ylen ingår i det område av riksintresse för naturvården som omfattar Huskvarnaån från Stensjön till Ryssbysjön. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller.
För att höja Ylens ekologiska status krävs en minskad näringsbelastning på sjön. Sjön tillförs näringsämnen via Stora och Lilla Nätaren samt Ryssbysjön och är därför beroende av det åtgärdsarbete som pågår i dessa vatten. För att förbättra kunskapen om sjöns status bör nuvarande analyser av vattenkemin fortgå och eventuellt komplertas med ytterligare undersökningar. För att bevara sjöns höga naturvärden, däribland en livskraftig utterstam, och dess stora värde som rekreations- och fiskesjö bör åtgärder som kan skada områdets naturvärden undvikas. Befintlig regleringsamplitud bör ses över.
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2005. Nissans övre avrinningsområde. Meddelande
2005:19.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Utdrag ur hotartsregistret 2008.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Järsnäs
Ekologisk status: -
Areal: 86.1 hektar
Kemisk status (ej Hg): -
Skydd: -
Skärsjön är utpekad som regionalt värdefull med avseende på fiske. Sjön är en näringsfattig klarvatten sjö som utgör ett sällsynt inslag i regionen. Exempel på fåglar som häckar i området är storlom. Utter förekommer i området och i sjön finns den rödlistade algen sjöhjortron. Till fiskfaunan hör bland annat inplanterad röding, sik och siklöja. Skärsjön och dess omgivningar har ett stort värde som friluftsområde.
Skärsjön ligger omkring 5 km sydväst om Järsnäs på gränsen mellan Jönköpings och Nässjö kommuner. Sjön tillhör Hjorteboåns delavrinningsområde och endast två mindre tillflöden rinner till sjön, av vilka Svenstorpsbäcken från Storsjön är det största. Skärsjön ligger i en djup sänka mellan två kraftiga ryggar av diabas och har en areal på 0,87 km2 och ett största djup på 35 m. Tillrinningsområdet är 3,4 km2 och består huvudsakligen av skogsmark. De sluttande omgivningarna är klädda med blandskog med inslag av ädellövskog. Stränderna är mestadels steniga och bergiga, men på några ställen finns fina sandstränder. Botten domineras av kvartsit som går i dagen vid västra stranden. Vattenvegetationen utmed sjöns stränder är mycket sparsam. I sjön finns den sällsynta klotformiga algen sjöhjortron Nostoc zetterstedtii, som tillhör släktet cyanobakterier. Bebyggelsen kring Skärsjön inskränker sig till ett mindre antal hus vid den norra och södra änden. Skärsjön är en mycket näringsfattig klarvattensjö med en låg till måttlig kvävehalt och en låg fosforhalt enligt mätningar fram till 2001. Sjön har ett obetydligt till svagt färgat vatten och en god buffertkapacitet. Det klara vattnet medför ett mycket stort siktdjup (9,5 m). Utpräglat näringsfattiga sjöar som Skärsjön är sällsynta i regionen. Till sjöns fiskfauna hör bland annat röding, sik och siklöja. Dessa arter är emellertid ursprungligen utsatta i Skärsjön. Rödingbeståndet är svagt men det är dock anmärkningsvärt att arten lyckats etablera sig. Till Skärsjöns häckfåglar hör storlom och utter är observerad i området. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller för Skärsjön. Skärsjön med dess kuperade omgivningar har ett mycket stort värde som friluftsområde och ingår i Forserumortens fiskevårdsområde.
För att Skärsjöns karaktär som en näringsfattig klarvattensjö ska bestå bör ingrepp som riskerar att skada naturmiljön undvikas. En ökad humushalt i sjövattnet betraktas som det största hotet mot den rödlistade algen sjöhjortron, men försurning och övergödning både genom fosfor och kvävetillförsel kan också hota arten. Sjöar med värdefulla bestånd bör så långt som möjligt skyddas, såväl från tillförsel av humus som från fosfor och kväve, samt inventeras regelbundet.
Naturvärdesklass: 3
Kommundel: Järsnäs
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 2,3 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Lanån är relativt opåverkad och har ett högt naturvärde. Till åns bottenfauna hör bred paljettdykare och i området förekommer utter och ett intressant fågelliv med bland annat fiskgjuse och storlom. I anslutning till ån finns ett våtmarkskomplex och i närheten växer granspira. Området kring Stenkar med dess gamla kvarnmiljö är dessutom ett intressant utflyktsmål och värdefullt ur kulturell synpunkt.
Lanån mynnar till östra sidan av Lilla Nätaren och avvattnar Skärsjön och Hästsjön. Avrinningsområdet uppgår till ca 46 km2 och domineras av barrskog med en relativt stor andel våtmark. Den nedre delen av Lanån är relativt lugnflytande och ån passerar genom ett flertal våtmarksområden. Mellan Skärsjön och Hästsjön är fallhöjden större och ån har ett mer strömmande vatten. Närmiljön domineras av barr/blandskog. Det finns fem definitiva vandringshinder för öring i Lanån. Lanån bedöms ha en måttlig ekologisk status på grund av att en stor del av ån är påverkad av rensning och omgrävning. Mätningar av näringsämnet fosfor visar god status och risken att statusen försämras på grund av näringsämnen bedöms som liten. Ån har en mycket god buffertkapacitet och sannolikheten för försurning är liten på grund av att moränen i området är kalkrik. Bottenfaunans status i ån bedöms som hög baserat på en provtagning från 2000. Till fisk- och bottenfaunan i Lanån hör arter som bred paljettdykare och mört. Granspira, som är en rödlistad kärlväxt, växer vid en liten göl i närheten av ån och storlom och fiskgjuse är observerade intill Skärsjön. Utter förekommer i området. Bebyggelse saknas i stort sett utmed Lanån. Vid Stenkar strax uppströms Skärsjön finns emellertid den gamla kvarnmiljön bevarad som är av intresse för friluftslivet.
För att naturvärdena ska bestå bör åtgärder som riskerar att skada Lanåns relativt opåverkade vattenkvalitet undvikas.
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Utdrag ur hotartsregistret 2008.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Järsnäs
Ekologisk status: -
Areal: 13.5 hektar
Kemisk status (ej Hg):-
Skydd: -
Järsnäsa Lillesjö är utpekad som regionalt särskilt värdefull med avseende på fiske. Sjön hyser naturvärden främst på grund av att den håller ett rikligt bestånd av den hotade flodkräftan. Sjön är dessutom värdefull som badplats för närboende. Järsnäsa Lillesjö är utpekad som regionalt särskilt värdefull ur fisksynpunkt.
Järsnäsa Lillesjö ligger vid byn Järsnäs ca 8 km öster om Lekeryd. Sjön, som har ett mycket litet tillrinningsområde på endast 0,5 km2, avvattnas norrut till Stora Nätaren. Det största djupet är uppmätt till 6 m och sjöns areal uppgår till 14 ha. Stränderna är omväxlande steniga och sanka. I söder sträcker sig flikar av Yngsåsamossens komplex av mosse- och kärrytor ända fram till sjön. I framför allt den norra delen av sjön är vegetationen tämligen riklig. Bebyggelse vid sjön finns endast omkring kyrkan vid sjöns norra del. Vattenkemiska analyser från Järsnäsa Lillesjö fram till 2002 visar på en måttligt hög kvävehalt och en måttligt hög till hög fosforhalt. Sjön har ett svagt till måttligt färgat vatten, ett måttligt siktdjup och en god buffertkapacitet. I Järsnäsa Lillesjö växer trubbnate och vid sjöns södra spets finns ett bestånd av granbräken. Det finns ett rikligt bestånd av flodkräfta i sjön, men vid jämförelse mellan kräftprovfiske från 2002 och 2004 visade det sig att fångsten hade sjunkigt kraftigt. Vid sjöns norra del finns en badplats som framför allt används av boende i Järsnäs. För Järsnäs skola utgör sjön ett närbeläget studieobjekt. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller för Järsnäsa Lillesjö.
För att bevara beståndet av flodkräfta har sjön föreslagits bli ett skyddsområde för flodkräfta. Övriga föreslagna åtgärder är t.ex. utbildning och informationsutskick till sakägare och boende angående sjöns höga naturvärde, kräftprovfiske vartannat år samt sjukdomsanalys på kräftor från provfiske.
Flodkräfta (EN)
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2007. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv. Remissversion.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Skärstad
Ekologisk status: Otillfredsställande
Areal: 507,4 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Landsjön är utpekad som regionalt särskilt värdefull med avseende på natur och regionalt värdefull med avseende på fiske. Sjön har ett mycket högt naturvärde och är ett framstående exempel på en näringsrik slättsjö. Sjön utgör en av länets främsta fågellokaler och har stor betydelse som rastlokal för änder och vadare. Bland häckande fåglar märks bland annat trastsångare, gräshoppssångare, vattenrall, brun kärrhök, dubbelbeckasin, dvärgbeckasin, pungmes, rörhöna, skäggmes och lärkfalk. I Landsjön lever en artrik fiskfauna och den rödlistade sumpkamgälsnäckan. Sjön utgör en av länets absolut artrikaste fladdermuslokaler med åtta påträffade arter varav trollfladdermus är rödlistad. Vattenvegetationen är ganska artrikt med arter som borstsäv och hårsärv. Tidigare har även havssäv påträffats. Landsjön ingår i riksintresse för naturvården genom ”Skärstaddalen med Landsjön” samt ”Östra Vätterstranden med Girabäcken, Västanå och Röttleån”. Sjön har en mycket hög biologisk funktion och innehar höga raritetsvärden.
Landsjön är en naturligt näringsrik slättsjö som ligger i östra änden av Skärstaddalen en knapp mil norr om Huskvarna. Sjön ingår i Motala Ströms och därmed också Vätterns vattensystem och tillhör Edeskvarnaåns avrinningsområde. I tillrinningsområdet finns en stor andel odlingsmark samt löv- och barrskog. Lyckåsån i östra delen av sjön är det största tillflödet och sjön avvattnas via Edskvarnaån. Landsjön har en areal på drygt 5 km2 och ett största djup på 11 m. Sjön ligger i ett småskaligt och representativt odlingslandskap med lång kontinuitet och med inslag av öppen äng, sötvattenstrandäng och betad skog. Stränderna är mestadels sandiga med enstaka inslag av berg. De bördiga markerna kring Landsjön har utnyttjats för odling under lång tid. För att skapa mer odlingsmark har sjön varit föremål för upprepade sänkningar alltsedan slutet av 1700-talet. Förutom Kaxholmens samhälle utgörs den tämligen omfattande bebyggelsen runt sjön av såväl fritidshus som åretruntbostäder och lantgårdar. Sedan år 1918 är sjön reglerad genom ett dämme vid utloppet. Landsjön har en regleringsamplitud på knappa två meter (146,33 – 144,53).
Landsjön är en naturligt näringsrik sjö men genom att sjön länge fått ta emot ett överskott av fosfor har den blivit övergödd och bedöms idag ha en otillfredsställande ekologisk status. Det största tillskottet av fosfor kommer från omgivande mark och tillrinnande vattendrag, men även från sedimenten i sjön som läcker fosfor. Fosforhalten är extremt hög i sjön och även den uppmätta halten kväve är hög. Även planktonundersökningar som är utförda i Landsjön visar på en hög näringsrikedom. Syrgasbrist i bottenvattnet har konstaterats vid ett flertal tillfällen såväl sommar- som vintertid. Sjön har en mycket god buffertkapacitet. Vattnet är svagt till måttligt färgat och siktdjupet i sjön bedöms som litet till måttligt. Utifrån sjöns näringsstatus och tidigare års förekomst av blågrönalger bedöms risken för långvariga blomningar av potentiellt toxiska blågrönalger som stor i Landsjön. Ett åtgärdsprogram har tagits fram för att komma till stånd med åtgärder för att minska tillförseln av näring till Landsjön.
Naturvärden kring Landsjön är mycket stora och sjön ingår i riksintresse för naturvård Östra Vätterstranden med Girabäcken, Västanå och Röttleån. Som botanisk lokal är sjön intressant då den kalkrika leran skapar förutsättningar för en för området ovanlig flora med bl.a. flera havsstrandväxter som spjutmålla, borstnate och hårsäv. Även havssäv har tidigare funnits vid Landsjön. Vattenvegetationen är riklig och runt hela sjön växer gott om vass. I strandkanten kan man finna andmat, korsandmat och stor andmat. Till Landsjöns flora hör även arter som gul och vit näckros, vattenstjärna, slamkrypa, korsslamkrypa, nålsäv, agnsäv, blåsäv, hornsäv, skånskt mannagräs, sprödarv, axslinga, kransslinga, vattenpest, höstlånke samt krus-, trubb-, ål-, grop- och gäddnate. Vårtsärv hittades vid sjön 2006 och är en ny art för Småland. Genom sin lokalisering i Skärstaddalen, med närheten till Huskvarna och Jönköping, är Landsjön mycket populär ur fiskesynpunkt. Sjöns fina gäddbestånd fungerar som en magnet på tillresande sportfiskare. Även abborrfisket är bra, men har enligt flera muntliga källor blivit sämre den senaste tiden. Landsjön har i övrigt ett förhållandevis lågt artantal. Anledningen till det låga artantalet är att sedan istiden aldrig har funnits några invandringsmöjligheter för fisk från Vättern. Ål, röding, sik, siklöja, gös och gädda har vid olika tillfällen planterats in i sjön. Siklöjan är numera försvunnen från Landsjön som saknar förutsättning för arten så länge det råder syrebrist i bottenvattnet under sommaren. Sjön har provfiskats år 2004 och 2010, varpå abborre, gers, gädda, gös, mört och ruda påträffades vid det senare tillfället. Balansen mellan rovfiskar och övriga fiskar är god men sjön innehåller många individer.
Landsjön är en av länets främsta fågelsjöar. Vid sjön har över 230 fågelarter noterats och cirka 90 arter uppskattas häcka vid sjön. De mäktiga vassområden som breder ut sig i den nordöstra och sydvästra delen av Landsjön erbjuder t.ex. lämpliga häckningsmiljöer för hotade och ovanligare fågelarter som sångsvan, brun kärrhök, vattenrall, trastsångare och skäggmes. Under vår- och höstflyttningen uppsöker änder och vadare strandängarna och de grunda vikarna för födosök och småfåglar rastar i vassområdena. För arter som fiskgjuse och häger erbjuder Landsjön en viktig fiskeplats. Under vår och försommar sjunger näktergal, rosenfink, gräshoppsångare och ibland även flodsångare från strandområdena. Från fälten nära sjön hörs kornknarr och då och då även vaktel. Bland andra rödlistade eller regionalt hotade fågelarter som regelbundet observeras i Landsjöområdet kan även nämnas t.ex. bivråk, havsörn, pilgrimsfalk, dvärgbeckasin, kungsfiskare och pungmes. Även för fladdermöss är området runt Landsjön viktigt och utgör en av länets absolut artrikaste lokaler. Åtta arter har påträffats, varav trollfladdermusen är rödlistad (NT). Övriga arter som påträffats är stor fladdermus, nordisk fladdermus, dvärgfladdermus, gråskimlig fladdermus, vattenfladdermus, långörad fladdermus och mustasch- eller Brandts fladdermus som är omöjliga att skilja åt i fält. Till det lägre djurlivet hör bland annat två sötvattensnäckor Valvata macrostoma och Valvata piscinalis, samt en glacialrelikt; taggmärlan Pallasea quadrispinosa.
Landsjön utnyttjas i stor utsträckning till friluftsaktiviteter. Utmed den södra och nordvästra sidan av sjön finns en del fritidshus och de kommunala badplatserna, Hunnerydsbadet vid Kaxholmen och Skarvesten vid den norra stranden, är välbesökta. I sjön bedrivs ett omfattande fritidsfiske både sommar och vinter, vilket administreras av Landsjöns fiskevårdsområdesförening. Det rika fågellivet i och omkring sjön lockar många besökare bland annat till det fågeltorn (71:097) som finns nära Lyckåsåns mynning i sjön. Vid sjön har även Rosenlunds ornitologiska klubb sin fältstation (71:096) med en omfattande verksamhet. Generellt strandskydd intill 100 m från strandlinjen gäller för Landsjön. Landsjön ingår i biosfärområdet ”Östra Vätterbranterna”.
Näringstillförseln till Landsjön, liksom det interna läckaget av fosfor, måste minska om värdena i sjön skall kunna bevaras på lång sikt. Jordbruket står för den dominerande delen av fosforbelastningen i tillrinningsområdet. I åtgärdsprogrammet för Landsjön föreslås åtgärder i tre steg: innan näringsämnena når vattendragen, rening av vattendrag och bäckar samt åtgärder i sjön. Detta innefattar bland annat anläggning av skyddszoner och våtmarker, upprättande av en fiskevårdsplan samt informationsspridning. Att fisksamhället i sjön är i balans bidrar till ett minskat internt fosforläckage. Det är därför viktigt med en väl genomtänkt förvaltning som gynnar förekomsten av rovfiskarna abborre och gädda. Genom att återupprätta och bevara strandnära bete och mekaniskt röja vassen på våren kan man motverka strandzonens igenväxning och utbredning av bladvass och gynna mångfalden i strandzonen. Jönköpings kommun har genomfört en VA-utredning för Skärstad och Ölmstad för att minska problemen med bräddningar vid kraftiga regn. En omprövning av villkoren för vattenregleringen skulle minska risken för negativ påverkan på växt och djurlivet kring sjön.
Arter
Backsvala (NT)
Bivråk (EN)
Blå kärrhök (VU) (EU)
Brunand (NT)
Brun kärrhök (EU)
Dubbelbeckasin (NT) (EU)
Dvärgbeckasin
Entita (NT)
Fiskgjuse (EU)
Fjällvråk (NT)
Flodsångare (VU)
Gräshoppsångare (NT)
Göktyta (NT)
Havsörn (NT) (EU)
Hämpling (NT)
Kornknarr (VU) (EU)
Kungsfiskare (VU) (EU)
Mindre hackspett (NT)
Mindre strandpipare
Pungmes (VU)
Rosenfink (NT)
Rödstrupig piplärka(NT)
Rördrom (NT) (EU)
Salskrake (NT) (EU)
Sidensvans
Skedand (NT)
Skogsduva (NT)
Skäggmes
Smådopping
Småfläckig sumphöna (VU) (EU)
Smålom (NT) (EU)
Snatterand
Stjärtand (NT)
Stenskvätta (NT)
Storspov (NT)
Sumpkamgälsnäcka (NT)
Sånglärka (NT)
Sångsvan (EU)
Sädgås (NT)
Trastsångare (NT)
Trollfladdermus (NT)
Törnskata (NT) (EU)
Vattenrall
Vaktel (NT)
Vinterhämpling (NT)
Ål (CR)
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2012. Landsjöns fiskevårdsområde, Lokal
förvaltnings- och utvecklingsplan nr 2012:06
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Gränna
Ekologisk status: -
Areal: 0.24 hektar
Kemisk status (ej Hg): -
Skydd: Natura2000
Natura 2000-området Högaberg har mycket höga naturvärden knutna till arten större vattensalamander. Syftet med bevarandet av området är att bidra till att upprätthålla denna art i en gynnsam bevarandestatus i den boreala regionen.
I Högaberg finns en damm där både större och mindre vattensalamander leker. Dammen är omgiven av öppen betesmark. Enstaka björkar och andra lövträd växer intill dammen. Dammen är instängslad och ligger alldeles intill en scoutgård.
Periodvis bör området kring dammen betas för att åstadkomma tramp. Lekvattnet i dammen bör vara solbelyst och murkna trädstammar och stubbar kan med fördel lämnas kvar i landmiljön kring dammen. Inplantering av fisk och kräftor får ej ske. Dikning eller annan påverkan på hydrologin i närområdet bör undvikas. När åtgärder som kan orsaka näringsläckage till dammen utförs ska en skyddszon finnas. Denna skyddszon får i varje enskilt fall anpassas efter åtgärden samt hur den kan tänkas påverka dammen.
Större vattensalamander (Triturus cristatus)
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2005. Bevarandeplan för Natura 2000-område Högaberg.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Gränna
Ekologisk status: God
Areal: 572.1 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: Natura-2000
Ören är utpekad som nationellt särskilt värdefullt med avseende på natur och fiske. Sjön har mycket stora naturvärden och är klassad som riksintresse för naturvården och är skyddad genom att vara utpekad som Natura 2000-område. Sjöns stora djup och klara vatten gör Ören unik. Den har dessutom ett högt naturvärde som en av de fåtaliga rödingsjöarna i södra Sverige. Sjön har också i övrigt ett rikt fiskliv med bl.a. den vanliga höstlekande siklöjan, sik och nors. Dessutom har det funnits vårlekande siklöja och eventuell stensimpa. Det är dock osäkert om dessa arter fortfarande finns i sjön. Sjön har även ett intressant fågelliv med häckand fiskgjuse och storlom samt en intressant och för regionen sällsynt strandvegetation med arter som trådnate, grovnate och blåsäv. Uttrar har noterats i omgivningarna. Vidare har sjön en presumptiv betydelse för forskningen med avseende på röding och vårlekande siklöja och ett mycket stort värde som rekreations- och friluftsområde. Ören är bedömd som nationellt särskilt värdefull ur natur-, fisk-, och fiskesynpunkt.
Ören är en oligotrof - mesotrof (näringsfattig/måttligt näringsrik) sjö i en gravsänka belägen strax söder om Örserum samhälle, ca 6 km öster om Gränna. Halva delen av sjön ligger inom Anebys kommun. Ören tillhör Röttleåns vattensystem och har ett tillrinningsområde på 74,2 km2. De kalkrika moränmarkerna i tillrinningsområdet domineras av skogsmark med inslag av odlingsmark. Ören avvattnas via Örsån till Bunn och sjöns största tillflöde är Kierydsån som mynnar i söder. Förutom Örserums samhälle utgörs bebyggelsen kring sjön av en del lantgårdar och fritidshus, de senare huvudsakligen utmed den nordöstra stranden. Stränderna är övervägande steniga och bergiga med förekomst av kortskottsväxter. I norra delen av sjön finns dock vissa partier med sand och lera. Vattenvegetationen är måttlig, men i en del vikar finns täta vassar. Ören har en areal på 9,19 km2 och ett största djup på 35,8 m. Under åren 1843-44 sänktes sjön med 2 meter. Sjön ingår idag i ett större regleringsmagasin som även innefattar Bunn och Kvarnsjöarna vilka avvattnas via Gränna kraftstation samt det naturliga utloppet via Röttleån. Örens ekologiska status bedöms vara god. Sjön har en hög alkalinitet (förmåga att motstå förändringar i pH-värdet) och därmed en god motståndskraft mot försurning. Sjön har en viss hydromorfologisk påverkan i form av vattenreglering, men nuvarande bedömning är att vattennivån inte påverkas till den grad att vattenlevande växter och djur tar skada i större utsträckning. En utredning om vattenregleringen är planerad under 2013.
Ören uppvisar en artrik fiskfauna. Förekommande fiskarter är gädda, abborre, mört, sik, siklöja (höstlekande), nors, sutare, braxen, lake, sarv, gers, storröding och bergsimpa. Dessutom har den mycket ovanliga vårlekande siklöjan förekommit i sjön. I dagsläget är det dock osäkert om arten fortfarande finns kvar eftersom inga exemplar påträffades under provfisken 2005 och 2006. Det finns även uppgifter (om än osäkra) om förekomst av stensimpa. Vid riktade försök att fånga arten via strandnära elfiske hösten 2000 fångades bergsimpa samt några individer som enligt DNA-analyser skulle kunna var hybrider mellan sten- och bergsimpa. Av allt att döma är bestånden av nors, sutare, sarv och gers introducerade under 1900-talet. Dessutom finns sparsamt med gös som sannolikt vandrar in från Bunn där arten introducerats och nu finns i reproducerande bestånd. Flodkräfta har tidigare funnits i sjön men idag finns istället rikligt med signalkräfta som introducerades i sjön första gången 1982. Fisket regleras av Örens fiskevårdsområdesförening. I bottenfaunan förekommer den regionalt sällsynta nattsländan Mystacides azurea. Strandvegetationen hyser flera intressanta och för regionen sällsynta arter såsom blåsäv, grovnate, trådnate, brunstarr och slokstarr. Det är däremot osäkert om den tidigare förekomsten av klotgräs finns kvar. Till Örens häckfågelfauna hör storlom, häger, småskrake och fiskgjuse. Utter har noterats bl.a. i Kierydsån och i själva Ören. Vållingsön i Aneby kommun är avsatt som naturreservat. Sjön omfattas av strandskydd 100 meter. Vandringshinder förekommer nedströms sjön. Ören är utpekad som ett Natura 2000-område med syftet att upprätthålla naturtypen och arterna stensimpa och utter i en gynnsam bevarandestatus.
Reglerna för fisket ska vara utformade så att fisketrycket inte blir för hårt på framförallt röding och vårsiklöja. En ökad vattenståndsreglering kan påverka rödingens lekplatser, fiskyngel, kräftor och andra djur och växter som lever på grunt vatten negativt, varför befintligt tillstånd för vattenreglering bör ses över på sikt. Inventering av utterns förekomst och utbredning i och vid sjön bör utföras. Ytterliggare undersökningar av förekomsten av stensimpa bör utföras och verifieras via DNA-analyser. Om stensimpa påträffas bör uppföljning ske genom strandelfisken vart 5:e år. Även nya provfisken för att utreda vårsiklöjans förekomst bör utföras. Vid åtgärder som utförs i anslutning till sjön eller tillrinnande vattendrag ska en skyddszon finnas mot vattnet. Rensning av diken i anslutning till Ören ska i möjligaste mån undvikas. Om rensning ändå genomförs ska skyddsåtgärder genomföras för att minimera tillförseln av sediment till sjön.
Fiskgjuse (EU)
Rördrom (NT)
Stensimpa (EU)
Storlom (EU)
Sydsvensk storröding (EN)
Trastsångare (NT)
Utter (EU) (VU)
Vårlekande siklöja (CR) eventuellt försvunnen
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings
kommun - sjöar och vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2008. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Gränna
Ekologisk status: God
Areal: 1020 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: -
Bunn är utpekad som regionalt särskilt värdefull med avseende på fiske. Sjön har ett högt naturvärde genom den varierande natur, flora och fauna som sjön och dess närmsta omgivningar uppvisar. Bland häckande sjöfågel märks fiskgjuse och lärkfalk och bland rastande fåglar ett högt antal storskrakar. Även gräshoppsångare har noterats i området. Fiskfaunan är relativt artrik och strand- och vattenvegetationen mångformig. Utter har noterats i sjön. Bunn har ett mycket stort värde som rekreations- och friluftsområde.
Bunn tillhör Röttleåns vattensystem och ligger ca 2 km sydost om Gränna. Bunn är en måttligt näringsrik sjö med en areal på 10,2 km2. Höjden över havet är 196,5 meter (m). Sjön är uppdelad i tre avgränsade bassänger; södra, mellersta och norra Bunn. Halva södra Bunn tillhör Aneby kommun. Södra Bunn är den grundaste av de tre bassängerna, med ett största djup på 8 m. Mellersta och norra Bunn har ett största djup på 16 m respektive 20 m. Norra Bunn är även rik på vikar, öar och skär. Det största tillflödet är Örsån som kommer från Ören. Övriga tillflöden till Bunn är bland annat Ruppenån och Bjällebäcken. Tillrinningsområdet är 175,2 km2 och består mestadels av barrskog och odlingsmark. Stränderna är ömsom branta och steniga, ömsom flacka och sandiga eller sanka. Barrskog dominerar utmed stränderna, men på sina håll är lövinslaget stort. Vattenvegetationen är mestadels måttlig, i många vikar har dock täta vassar bildats. Vid mitten av 1800-talet sänktes sjön med två meter för att bönderna skulle få mer odlingsmark. I en vattendom från 1920 fastställdes en regleringsamplitud av maximalt 1 m för Bunn. Bunn och Ören avvattnas huvudsakligen genom den anlagda utloppstuben vid Bunnström till kraftverket i Gränna. Kring sjön finns en tämligen omfattande bebyggelse av såväl fritidshus som åretruntbostäder. Mindre byar kring sjön är Hövik, Bunn och Bunnström.
Bunn bedöms ha en god ekologisk status. Det är undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) som har avgjort statusen. Bedömningen stärks av mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning (pH) som visar god status och siktdjup som visar hög status. Undersökningar av växtplankton och fisksamhället visar dock hög status. Sjön har en mycket god buffertkapacitet enligt mätningar fram till 2005, ett svagt färgat vatten och ett mycket stort siktdjup. Vid jämförande undersökningar mellan de tre olika delbassängerna har något näringsrikare förhållanden konstaterats i södra Bunn. Regleringen av vattennivån i Bunn kan leda till att vissa vattenlevande växter och djur kan ta skada. Bunn har höga naturvärden genom den varierande natur, fauna och flora som sjön och dess närmaste omgivningar uppvisar. Hästsvans och grovnate växer i sjön och nedströms finns även gulkavle och korsslamkrypa. Man har även funnit den klotformiga cyanobakterien (blågrönalg) sjöplommon Nostoc pruniforme i sjön. Fiskfaunan är tämligen artrik med arter som gädda, abborre, mört, nors, sutare, ruda, braxen, lake och gös. Även signalkräfta förekommer i sjön. Öarna i sjön är värdefulla som häckningsplatser för sjöfåglar som fiskgjuse och lärkfalk. Bland rastande fåglar märks ett stort antal storskrakar. Även gräshoppsångare har noterats i området. I den omgivande lövskogen förekommer mindre flugsnappare. Utter har noterats i Bunn och Ruppenån. Bunn har ett mycket stort värde som rekreations- och friluftsområde. Sjön nyttjas flitigt av det båtburna friluftslivet med såväl rodd- och motorbåtar som kanoter. Det finns två kommunala badplatser i sjön, en i norra och en i södra Bunn. Två fiskevårdsområdesföreningar finns bildade för sjön, den ena omfattar södra Bunn och den andra omfattar mellersta och norra Bunn. Vandringsleden John Bauerleden, so sträcker sig mellan Gränna och Huskvarna, passerar södra Bunn.
För att bevara Bunns rika växt- och djurliv samt områdets goda möjligheter till turism och friluftsliv ska åtgärder som kan skada områdets naturvärden undvikas. Vattendomen som avgör tillåten regleringsamplitud av vattennivån bör ses över.
Fiskgjuse (EU)
Gräshoppsångare (NT)
Storskrake (EU)
Utter (VU)
VISS (Vatteninformationssystem Sverige)
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2007. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Utdrag ur hotartsregistret 2008.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Gränna
Ekologisk status: Måttlig
Längd: 12,0 kilometer
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: Natura2000 Naturreservat
Röttleån är utpekad som nationellt värdefull med avseende på natur och nationellt särskilt värdefull med avseende fiske. Åns dalgång har mycket höga naturvärden både vad gäller geologi, kultur, flora och fauna. Nedre delen av ån utgör ett betydelsefullt lekområde för Vätterns öring, harr och flodnejonöga och i vattendraget har den sällsynta nattsländan Hydropsyche saxonica noterats. Uppströms i ån finns ett stationärt bestånd av strömlevande öring. Röttleån är häckningslokal för såväl strömstare som forsärla och både utter och större vattensalamander har noterats i området. Fladdermusfaunan kring ån är artrik med åtta observerade arter vid Röttle by. Nedersta delen av Röttleåns dalgång ingår i Västanå naturreservat, Natura 2000-område och riksintresset Östra Vätternstranden. Här har ån skurit sig en djup kanjon genom Visingsöformationens lagerföljd av sedimentära bergarter. Flera skogliga nyckelbiotoper finns dokumenterade utmed åns övre delar och området är bland annat värdefullt för arter knutna till kontinuitet i ädellövträd. Det finns även flera möjliga limniska nyckelbiotoper i ån. Röttleåns dalgång och Röttle by med dess gamla kvarnar och övrig bebyggelse har ett mycket stor kulturmiljövärde och lockar stora mängder besökare varje år.
Röttleån rinner från norra Bunn via Övre och Nedre Kvarnasjöarna och mynnar i Vättern vid Röttle by, strax söder om Gränna. Åskebäcken utgör det största biflödet till Röttleån vars avrinningsområde omfattar 31 km2 och domineras av skogsmark med ett stort inslag av lövskog samt jordbruksmark. De övre delarna av Röttleåns dalgång utnyttjas till stor del som jordbruksmark. Nästan hela ån har biotopkarterats, vilket innebär att man genom fältbesök har kartlagt den påverkan som finns i vattendraget. Närmiljön domineras av barr-, bland- och lövskog och 21 % av strandlängden bedöms vara starkt påverkad. Strax över hälften av åsträckan är kraftigt rensad och/eller rätad/omgrävd. Fallhöjden på den omkring åtta kilometer långa åsträckan från Nedre Kvarnasjön till Vättern uppgår till drygt 100 m. Den stora fallhöjden gjorde att vattenkraften redan på 1600-talet togs i anspråk för kvarndrift. Numera avleds dock merparten av vattensystemets vatten via en kraftverkstub från norra Bunn till kraftverket vid Gränna. Flöden i den naturliga bäckfåran är därför starkt påverkad av regleringen uppströms. Det finns tretton vandringshinder i ån, samtliga dammar och endast Jerusalems kvarn är klassat som naturligt hinder. Åns strömtyper är ganska jämnt fördelade på lugnflytande, svagt strömmande och strömmande sträckor. En stor del av Röttleån är rensad eller omgrävd.
Röttleåns ekologiska status bedöms sammantaget vara måttlig. Det är mätningar av näringsämnet fosfor, som visar otillfredsställande status, som har avgjort statusen. Förhöjda fosforhalter i vattnet är tecken på övergödning, vilket kan leda till syrebrist och förändringar i ekosystemet. Fosfor sänker statusen trots att undersökningar av bottenlevande smådjur (bottenfauna) visar hög status och fisksamhället god status. Bedömningen stärks av att vattendraget har en stor hydromorfologisk påverkan. Detta innebär att människan genom rensning och omgrävning har förändrat vattenmiljön, vilket kan skada växt- och djurlivet. Det finns också dammar eller andra hinder som hindrar vattenlevande växter och djur från att sprida sig. Regleringen av dammar och sjöutlopp påverkar vattennivån på ett sätt som kan skada vattenlevande växter och djur. Kväve- och fosforhalterna är mycket höga i Röttleån och biflödet Åskebäcken, vilket tyder på en stark jordbrukspåverkan. Vattendraget är inte försurningspåverkat och buffertkapaciteten i ån är mycket god.
Röttleåns dalgång har mycket höga naturvärden vad gäller geologi såväl som flora och fauna. I ån har bland annat en sällsynt nattslända, Hydropsyche saxonica, noterats. Nedersta delen av dalgången ingår i Västanå naturreservat, Natura 2000-område och riksintresset Östra Vätternstranden. Här har Röttleån skurit sig en djup kanjon genom Visingsöformationens lagerföljd av sedimentära bergarter. Dalgången är bevuxen med en örtrik lövblandskog och utgör en värdefull lokal för arter knutna till kontinuitet i ädellövträd. Flera rödlistade lavar växer i området. Nedre delen av Röttleån utgör ett betydelsefullt lekområde för uppvandrande öring, harr och flodnejonöga från Vättern. Harren, som leker under våren, simmar vanligen upp i ån innan vårens högvatten avtagit. Öringen, som är höstlekande, simmar upp när höstregnen ökat på vattenföringen i ån. Den korta strömsträcka som är tillgänglig för uppvandrande fisk från Vättern nedströms det 20 meter höga vattenfallet i Röttle by har vid elfiskekontroller visat på mycket höga tätheter av öringungar. Röttleån utgör säkerligen det viktigaste lekområdet för öring på den östra sidan av Vättern. Uppströms fallen i Röttle by finns ett gott, stationärt bestånd av strömlevande öring. Vid elfisken i Röttleån har dessutom påträffats elritsa, bergsimpa, gädda, sutare och lake.
Hela åsträckan upp till Kvarnsjön kantas av igenväxande odlingsmarker och kärrområden som bland annat har ett rikt fågelliv. På flera platser utmed ån häckar till exempel forsärla och strömstare. Till Röttleåns fauna kan även räknas utter som noterats vid ån. Dessutom har förekomst av större vattensalamander noterats i småvatten i närheten av ån. Vid Röttle by har en rik fladdermusfauna konstaterats i anslutning till ån. Hela åtta arter påträffades under en inventering 1999 vilket gjorde Röttle till den artrikaste lokalen. Flera skogliga nyckelbiotoper finns dokumenterade utmed åns övre delar och det finns även flera möjliga limniska nyckelbiotoper. Utmed Röttleån finns flera gamla kvarnanläggningar. De äldsta kvarnarna är Jerusalems kvarn med anor från 1200-talet och Rasmus kvarn från Per Brahes tid (1600-talet). I åns övre del finns dessutom Alboga valskvarn från sekelskiftet och Prestekvarn från 1880-talet som även de är kulturhistoriskt intressanta industrimiljöer. Röttleåns dalgång och Röttle by med dess gamla kvarnar och övrig bebyggelse lockar stora mängder besökare varje år. Välbesökt är även Västanå naturreservat och Natura 2000-område. Vid Röttleåns mynning finns en liten småbåtshamn och vid Västanå finns en golfbana i närheten av ån.
Fortsatt skötsel enligt fastställd skötselplan och bevarandeplan krävs för att naturvärdena ska bestå. Röttleåns värden kan påverkas negativt av till exempel kulvertering eller förändring av vattendragets sträckning eller bottenprofil, vandringshinder, utsläpp, inplantering av främmande fiskstammar och skogsavverkning längs vattendraget. Det finns ett behov av att se över regleringen av sjösystemen längre upp i ån för att säkerställa en högre vattenföring i Röttleån.
VISS (Vatteninformationssystem Sverige).
Jönköpings kommun, 1999. Vattenöversikt för Jönköpings kommun - sjöar och
vattendrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2007. Åtgärdsplan för skydd och restaurering av
sjöar och vattendrag i Jönköpings län. Områdesdel: Motala ström och Göta älv.
Remissversion.
Naturvårdsverket, 2006. Riksintresse för naturvård. Naturvårdsverkets förslag
till översyn av områden av riksintresse för naturvård.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2007. Beskrivning av föreslagna naturreservat i
Jönköpings kommun. Opublicerat dokument.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Gränna
Ekologisk status: -
Längd: 2,9 kilometer
Kemisk status (ej Hg):-
Skydd: Naturreservat Natura 2000
Girabäcken har ett mycket högt naturvärde och utgör naturreservat, Natura 2000-område och del av riksintresset Östra Vätterbranten. Området är en geologisk nyckellokal där visingsöformationen tydligt blottläggs. Girabäcksravinen är en bland ett fåtal unika ädellövskogsbiotoper utefter östra Vätterns strand som hyser en mängd sällsynta arter, bland annat en exklusiv landsnäcksfauna med ett trettiotal arter där större barksnäcka och bukig spolsnäcka finns representerade. Tillsammans med de floristiska, ornitologiska och entomologiska värdena gör det området mycket värdefullt. Eftersom området är lättillgängligt är det även en välbesökt studie- och friluftslokal.
Girabäcken är en smal och djup sprickdalravin som skär genom Östra Vätterbranten knappt 1 km om Uppgränna by. Höjdskillnaden ligger på omkring 85 meter och bäcken har skurit sig ned och bildat en smal, skuggig och biologiskt sett mycket rik ädellövskogsravin. Länsstyrelsen i Jönköpings län avsatte Girabäcken till naturreservat 1998 med anledning av dess geologiska värden och säregna ädellövskogbiotop. Här växer förutom de ädla lövträden, alm, ask, lind, ek, lönn och hassel också oxel, rönn, klibbal, gråal och fågelbär. Mot gamla Tranåsvägen är trädskiktet uppblandat med barrträd och där finns ett påtagligt inslag av stående eller liggande döda träd. Till buskskiktet hör olvon, skogstry, brakved, måbär och trubbhagtorn. Örtfloran karakteriseras av framförallt en stor mängd lundväxter däribland ramslök, storrams, trolldruva, lundelm, långsvingel, gulsippa, desmeknopp och nässelklocka. I och omkring bäcken växer ett flertal ormbunksarter bland annat en del krävande arter som lundbräken, nordbräken och strutbräken. I områdets övre del förekommer murgröna vildväxande i ett rikligt bestånd som är en av länets få kända lokaler.
Girabäcken och dess närområde har efter inventering visat sig hysa en tydlig lövurskogsfauna med en mycket rik och exklusive landmolluskfauna. Här förekommer de mycket sällsynta och hotade arterna större barksnäcka (Ena montana) och bukspolsnäcka (Macrogastra ventricosa). Landsnäckor har mycket dålig spridningsförmåga och tyder på lång skogskontinuitet och att området är relativt orört. Även insektsfaunan i området visar på hög diversitet med god förekomst av arter som indikerar höga naturvärden och lång skogskontinuitet. En mindre vanlig art knuten till äldre lövbestånd är barkglansbaggen (Rhizophagus nitidulus), en bagge som lever som rovdjur på barkborrar och andra smådjur under barken. Andra sällsynta arter som förekommer i Girabäcken är arter av fuktbagge (Cryptophagus populi), tvåfärgad barksvartbagge (Corticeus bicolor), barkbagge (Synchita humeralis), liten brunbagge (Orchesia minor) och långhorning (Grammoptera ruficornis). Det är också troligt att själva Girabäcken hyser intressanta vattenlevande djur. Den naturskogsliknande lövskogen med sitt täta buskskikt ger förutsättningar för ett rikt fågelliv. Här märks bland annat koltrast, taltrast, rödvingetrast, trädgårdssångare, svarthätta, grönsångare, gärdssmyg. Mindre flugsnappare, rosenfink och skogsduva hör till de hänsynskrävande arter man återfinner i Girabäcken. Bland hackspettarna återfinns gröngöling, större hackspett och den hänsynskrävande mindre hackspetten. I området finns även gott om tickor, exempelvis strävticka, glasticka, svedticka, korkmussling, hjortticka, fnöskticka, klibbticka, platt-ticka, lysticka, alticka, sotticka, sälgticka, valkticka, kuddticka, björkticka, klyvporing, sidenticka, zonticka, violticka och ockraporing.
Girabäckens ravin är en geologisk nyckellokal eftersom den uppvisar fastlandets tydligaste skärning genom visingsöformationens bergarter. Det är i huvudsak sandsten bildad för ungefär 800 miljoner år sedan. Formationen är indelad i tre avdelningar där den undre består av gulaktiga sandstenar, den mellersta av färgade sand- och mostenar och den övre av ler- och kalkstenar. De övre lagren är synliga ovan jord. I slutet av 1890-talet pågick sandstensbrytning i området. Rester från den epoken syns idag främst genom stenbrottet som nu är en väl skuggad och i växtlighet inbäddad 10 meter djup damm, men även vid Vätterstranden där rester av bryggområdet kan skönjas. Området är lättillgängligt och genom hela området löper en markerad stig i öst-västlig riktning. För att underlätta framkomligheten finns anordningar i form av broar, räcken, trappor och spänger. För besökaren finns även en iordningsställd grillplats.
Områdets känsliga miljö och sällsynta snäckfaunan ska bevaras. Snäckorna har dålig spridningsförmåga och är känsliga för bland annat förändringar i fuktighets- och ljusförhållanden. Därför ska så få ingrepp som möjligt utföras och de som utförs ska göras med stor försiktighet. För mer information kring skötsel se upprättad skötsel- och bevarandeplan kopplat till naturreservasbeslutet.
Barkbagge
Barkglansbagge
Barksnäcka
Blåsippa
Brunbagge
Bukspolsnäcka (NT)
Cryptophagus populi
Denticollis linearis
Desmeknopp
Ekgrenbrunbagge
Fuktbagge
Gröngöling
Grönsångare
Gullpudra
Gulsippa
Gärdssmyg
Klubbspolsnäcka
Koltrast
Lind
Liten brunbagge (NT)
Lundbräken
Lundelm
Långhorning
Långsvingel
Mindre flugsnappare (NT)
Mindre hackspett (NT)
Mindre skogsglanssnäcka
Murgröna
Nordbräken
Nässelklocka
Ormbär
Ramslök
Rosenfink (NT)
Rödvingetrast
Sidensnäcka
Skogsduva (NT)
Skogsdvärgsnäcka (NT)
Skärmstarr
Stjärtmes
Större barksnäcka (VU)
Större hackspett
Större kristallsnäcka
Större skogsglanssnäcka
Storrams
Svartbagge
Strutbräken
Svarthätta
Svart trolldruva
Taltrast
Trolldruva
Trädgnagare
Trädgårdssångare
Tvåfärgad barksvartbagge (NT)
Skogsstyrelsen. Nyckelbiotopsinventeringen.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1995. Natur Jönköpings län.
Koschatsky M., 1991. Stencil Inventeringsrapport, Girabäcken, Gränna.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2005. Bevarandeplan för Natura 2000-område
Girabäcken.
Naturvärdesklass: 1
Kommundel: Visingsö
Ekologisk status: God
Areal: 194 000 hektar
Kemisk status (ej Hg): God
Skydd: Natura 2000
Vättern är utpekad som nationellt särskilt värdefull med avseende på natur och fiske. Sjön utgör dessutom Natura 2000-område samt riksintresse för naturvård och yrkesfiske. Fiskfaunan är talrik med 31 arter representerade. Den mest kända av dessa är vätterröding (Salvelinus umbla) som bedöms ha mycket stort skyddsvärde med få motsvarigheter i landet. Vättern utgör dessutom lek- och uppväxtområde för öring och harr. I sjön finns flera glacialrelikter som exempelvis hornsimpa och vitmärla. Bottenfaunan i sjön är speciell med ett par rödlistade arter och flera specifika norrlandsarter. Vättern är mycket betydelsefull för fågellivet. Vättern är dessutom av stor betydelse för rekreation, turism, friluftsliv och fiske samt som forsknings- och demonstrationsobjekt. I anslutning till sjön finns flera naturreservat och områden av riksintresse.
Vättern är Sveriges näst största sjö och är i många avseenden unik, inte minst genom sitt stora djup, goda vattenkvalitet och intressanta fauna. Sjön är belägen 88,5 meter över havet, är 135 km lång och har en medelbredd på omkring 15 km. Strax söder om ön Visingsö finns sjöns största djup på hela 128 m. Medeldjupet i sjön ligger på omkring 40 m. I förhållande till sin stora yta (1 940 kvadratkilometer) har Vättern ett mycket litet tillrinningsområde på omkring 6 700 km2. Den direkta nederbörden på sjöytan är därför av stor betydelse. Sjöns stora vattenvolym och yta i förhållande till tillrinningsområde medför att sjön har en lång omsättningstid på omkring 60 år.
Tillrinningsområdet domineras utöver vattenyta av barr- och blandskog. Till Vättern mynnar ett stort antal vattendrag där de sex största utgörs av Forsviksån, Huskvarnaån, Mjölnaån, Röttleån, Tabergsån och Skyllbergsån. Vätterns utlopp utgörs av Motala ström. Vattenståndet i Vättern regleras via kraftverket i Motala. Vättern delas mellan fyra län och åtta kommuner (Jönköping, Habo, Hjo, Karlsborg, Askersund, Motala, Vadstena och Ödeshög) och förser närmare 250 000 människor med dricksvatten per år.
Landskapsbilden kring Vättern är varierad med skärgård i norr, öppna vattenytor i mellersta delen och sten-, grus- och sandstränder samt erosionsbranter i söder. Sjön har uppkommit som en följd av starka rörelser i jordskorpan under en mycket lång tidsperiod. För uppskattningsvis 600-900 miljoner år sedan orsakade enorma öst-västliga krafter att jordskorpan sprack upp varvid stora bergsområden sjönk ner och den gravsänka som kom att utgöra Vättern bildades. På den östra sidan av Vättern ligger höjdpartierna utmed förkastningsbranten på över 300 meter över havet, vilket ger en höjdskillnad på över 200 m till Vätterns yta. Förkastningsbranten är som mäktigast mellan Huskvarna och Gränna och avtar sedan norrut. Genom att landhöjningen är snabbare i sjöns norra del jämfört dess södra del stiger vattenytan i söder. Vid Bankeryd stiger vattenytan med drygt 1 mm per år.
Vättern är idag en näringsfattig klarvattenssjö med låga fosforhalter och ett stort siktdjup på omkring 13 meter. Under mitten av 1900-talet var dock sjön påverkad av övergödning och andra föroreningar och tidvis uppmättes siktdjupet till omkring ynka 7 meter. År 1957 bildades därför Kommittén för Vätterns vattenvård med syfte att bevara sjöns unika egenart och samordna åtgärder, övervakningsprogram och forskning i och omkring Vättern. Organisationen ombildades 1989 till Vätternvårdsförbundet vars medlemmar utgörs av kommuner, landsting, länsstyrelser, företag m.fl. runt Vättern. Efter omfattande åtgärder på reningsverk och industrier minskade näringshalterna gradvis från ca 10 ug Tot-P/l vid 1970-talets början då mätningar påbörjades till dagens mycket låga nivåer på ca 3-5 ug Tot-P/l. Den minskade näringstillgången resulterade i att vattnet åter blev mycket klart och ur näringssynvinkel är sjön tillbaka till det tillstånd som rådde vid förra sekelskiftet. Trots detta ligger dagens siktdjup på 13 meter en bra bit ifrån det maximala siktdjup på drygt 17 m som uppmättes på 1910- och 30. För närvarande föreligger en obalans mellan kväve och fosfor i sjön. Medan fosforhalterna i vattenmassan är relativt låga uppvisar halterna av kväve en ökande trend, om än stabiliserad på senare tid. Den största kvävekällan bedöms vara nedfall från luften direkt på sjöytan. Höga kvävehalter kombinerat med låga fosforhalter innebär en mycket liten risk för blomning av potentiellt giftbildande cyanobakterier (blågrönalger). Belastningen av miljögifter till Vättern har under lång tid varit hög. Såväl metall-/gruvindustri som pappersindustri har förekommit under lång tid med en historisk hög belastning. Halter av miljögifter (PCB, DDT/DDE, dioxiner samt flamskyddsmedel) är förhöjda i Vätternfisk. Såväl röding, öring och lax är belagda med så kallade kostrekommendationer utfärdade av Livsmedelsverket vilket innebär konsumtionsbegränsning. Övriga tungmetaller bedöms inte utgöra något problem. Vätterns kalla vatten och låga produktion medför att sjön har mycket goda syreförhållanden med ett syrerikt tillstånd även i bottenvattnet. Sjön är mycket motståndskraftig mot försurning och har en god buffertkapacitet och ett pH-värde över 7,5. För att följa förhållandena i Vättern undersöks vattenkvaliteten, bottenfaunan samt växt- och djurplanktonutvecklingen årligen. Vätterns ekologiska status bedöms som god.
Naturvärdena i och omkring Vättern är mycket höga och hela sjön utgör riksintresse för naturvården. Av Sveriges dryga 50 sötvattenfiskarter förekommer 31 stycken i Vättern. Dessutom finns över 110 djurplanktonarter, ca 300 växtplanktonarter samt ca 30 olika bottenfaunaarter på djupbotten. Faunan har i många avseenden en norrlandskaraktär som inte påträffats i andra syd- eller mellansvenska vatten och i Vättern finns arter som i övrigt bara påträffats i syrgasrika, forsande vatten. Att Vättern har en mycket speciell fauna har sin grund i sjöns storlek, stora djup, långa omsättningstid och istidshistoria. I djurlivet ingår ett antal ishavsrelikter, vilka har sitt ursprung från tiden innan Vättern avsnördes från Baltiska issjön för ca 10 000 år sedan vid inlandsisens avsmältning. Av fiskarterna räknas nors, röding och hornsimpa som istidsrelikter. Bland kräftdjuren räknas taggmärla Pallasea quadrispinosa, skorv Saduria entomon, sjösyrsa Relictacanthus lacustris, vitmärla Pontoporeia affinis, pungräka Mysis relicta, samt en liten copepod utan svenskt namn, Limnocalanus macrurus, som istidsrelikter. Ett 30-tal bottenfaunaarter bidrar i hög grad till att forma Vätterns unika och skyddsvärda fauna. Bottenfaunan bedöms ha små likheter med faunan i andra svenska sjöar och vattendrag, exempelvis har en dagslända av släktet Caenis noterats som enda lokal i landet och i sjön förekommer även den rödlistade arten sjösyrsa (NT). I Vättern finns även de tidigare rödlistade arterna Hydropsyche contubernalis, Riolus cupreus och skorv. Mest känd bland fiskfaunan är den storvuxna och ursprungliga vätternrödingen som har ett mycket stort skyddsvärde med få motsvarigheter i landet. Storrödingbeståndet utgör det överlägest största, även nationellt sett. Rödingen är upptagen på den svenska rödlistan över hotade arter under kategorin CR (akut hotad) och tyvärr bedöms rödingbeståndets status i Vättern som svagt. Provfisken under åren 2005-2012 uppvisar visserligen en tydlig uppgång i antal rödingar, samtidigt som den absoluta fångstnivån visar att Vätterrödingens beståndsstatus fortfarande är svag. Frididsfisket står idag för det absolut största uttaget av arten. Öring och harr är andra laxfiskar som liksom rödingen har stora krav på vattenmiljön. Den storvuxna öringen och harren har sitt uppväxtområde i Vättern och leker i dess tillflöden. Stammarna anses ha ett stort skyddsvärde. Mängden vuxen öring i Vättern tycks öka. Detta beror dock sannolikt på att nya reproduktionsområden har skapats genom biotopvårdsarbete i lekbäckarna kring sjön, exempelvis genom utrivning av dammar och skapade passager kring vandringshinder. Harren, som inte går lika högt upp i vattendragen som öringen för sin lek, visar inte samma uppåtgående trend och mycket tyder på att beståndet är svagt. Andra förekommande fiskarter är nissöga, lax, siklöja, abborre, lake och gädda samt flodnejonöga som är ovanlig i svenska insjöar. Fiskets inriktning har förändrats markant under senare år. Tidigare riktades fisket mot sik och röding men idag utgör istället signalkräfta den viktigaste arten för fisket och står för över 90 % av intäkterna i fisket.
Vätterns klara vatten ger möjlighet för växtlighet på bottnar ned till ansenliga djup.
Vid undersökningar av vattenvegetationen i Vättern har kransalger av släktet Chara och Nitella noterats. Till sjöns växtlighet hör även braxengräs, trådnate, notblomster, strandpryl och sylört. Havsstrandväxter som sandstarr och strandråg växer på flera stränder. Ovanliga arter som klotgräs och styvnate har noterats fram till 1950. Bland det stora antal fågelarter som häckar i Vättern eller dess omedelbara närhet alternativt utnyttjar sjön för sitt födosök hör t.ex. storlom, smålom, fiskgjuse, mindre strandpipare, kungsfiskare, fisktärna, silvertärna, drillsnäppa och backsvala. Strömstare och forsärla förekommer som häckfåglar i många tillflöden till Vättern och ett stort antal fågelarter använder Vättern som ledlinje vid sina flyttningar under både vår och höst. Norra Visingsö med naturreservatet Erstad kärr är dessutom länets främsta fågellokal och utgör ett fågelskyddsområde. Vättern med omgivningar har ett mycket stort värde för turism, rekreation och friluftsliv för en rad olika intressegrupper. Vättern utgör ett Natura 2000-område. Vättern är även föreslaget som vattenskyddsområde och beslut om skyddsföreskrifter beräknas tas år 2013.
För att Vätterns höga naturvärden ska bestå är det viktigt att en dess goda vattenkvalitetet bevaras. Utsläpp av föroreningar eller annan tillförsel av metaller och organiska gifter, muddring, vattenreglering, täktverksamhet eller närsalttillförsel kan påverka sjöns naturvärden negativt, liksom överfiske eller inplantering av främmande fiskstammar. Bland viktiga åtgärder för sjön kan regler och riktlinjer för fisket, tillsyn, utsättning av fisk och undersökningar för att få bättre kunskap om ekosystemet nämnas.
Naturvärdesklass: 2
Kommundel: Ölmstad
Ekologisk status: -
Areal: 0.26 hektar
Kemisk status (ej Hg): -
Skydd: Natura 2000
Området har mycket höga naturvärden knutna till arten större vattensalamander. Syftet med bevarandet av området är att bidra till att upprätthålla denna art i en gynnsam bevarandestatus i den boreala regionen. En ensam spärrgrenig ek med närmare 4 meter i omkrets står intill dammen. Solexponerade jätteekar av hög ålder är alltid nyckelobjekt. Håligheter kan hysa krävande småkryp och barken skorplavar. Området är klassad som nyckelbiotop i odlingslandskapet samt är Natura 2000- område.
Prästekvarn ligger omkring 3,5 km norr om Ölmstad. Söder om vägen vid Prästekvarn finns en grund, grävd damm där större och mindre vattensalamander leker. Dammen ligger i en betesmark och kring dammen växer det glest med lövträd (björk och ek). En ensam spärrgrenig ek med närmare 4 meter i omkrets står intill dammen. Vid trädbasen finns lite mulm och blottad ved och på barken växer hjälmbrosklav. Det är cirka 200 meter till äldre granskog. Dammen instängslad så att betesdjur ej kan beta närmast dammen.
Riskerar dammen att växa igen ska skötselåtgärder i form av bete eller dylikt vidtas. Inplantering av fisk och kräftor i dammen ska inte tillåtas. Lekvattnet i dammen bör vara solbelyst och murkna trädstammar och stubbar kan med fördel lämnas kvar i landmiljön kring dammen. Dikning eller annan påverkan på hydrologin i närområdet bör undvikas. Eken bör bevaras.
Större vattensalamander (EU)
Hjälmbrosklav (NT)
Pro Natura, 1999. Nyckelbiotoper i odlingslandskapet.
Jönköpings kommun, Landsbyggden Kulturhistorisk utredning 1988.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2005. Bevarandeplan för Natura 2000-område
Prästekvarn.