För att styra planeringen och bebyggelseutvecklingen mot en långsiktig hållbar samhällsutveckling, redovisas i översiktsplanen riktlinjer för byggnation i tätorter och på landsbygden. Bygglovpliktens omfattning regleras i plan- och bygglagen (PBL).
Parallellt med översiktsplanen, vid frågor som berör planering och byggande, gäller de fördjupade översiktsplanerna Utbyggnadsstrategi 150000 invånare och Ramprogram för södra Munksjön med tillhörande underlagsrapporter. Kommunens verktyg för att genomföra en byggnation enligt målsättningen är det kommunala bostadsförsörjningsprogrammet.
Viljeinriktning
· Byggnation och exploatering i kommunen ska ske på ett hållbart sätt, sett till ekologiska, sociala och ekonomiska faktorer.
· Byggnation ska vara möjlig i varje kommundel och i alla tätorter.
· Kommunen är positiv till ny bebyggelse på landsbygden.
· Kommunen ska hushålla med sina resurser, genom att prioritera förtätning och omvandling på redan ianspråktagen mark samt bygga med en hög exploateringsgrad utifrån platsens förutsättningar.
· Nya byggnader och anläggningar på landsbygden ska förläggas med hänsyn till människors hälsa och säkerhet samt anpassas till befintlig bebyggelse, landskapsbild, service och vägnät, detta ska göras på ett sätt som inte inverkar negativt på jord- och skogsbrukets bedrivande, eller på natur-, kultur- och friluftsintressen. Därför ska försiktighet även vidtas vid nyexploatering i områden utan befintlig bebyggelse och dessa områdens särskilda förutsättningar.
· När befintlig bebyggelse förändras och utvecklas ska hänsyn tas till hälsa och säkerhet, närhet till miljöfarlig verksamhet, landskapsbild, stadsbild, byggnadens karaktär och omgivande bebyggelse- och naturmiljö.
· Gröna ytor som har stort värde för rekreation, dagvatten eller stadsmiljön ska inte exploateras.
· För att slå vakt om den centrala tätortens långsiktiga intressen ska bebyggelseutveckling inom den tätortsnära zonen främst ske genom planläggning.
· Bostäder, arbetsplatser och verksamheter ska i första hand byggas intill befintliga eller framtida kollektivtrafikstråk.
· Nya strukturer ska möjliggöra gång- och cykelavstånd till arbete, skola, service och fritidsaktiviteter samt skapa ett större underlag för kollektivtrafik och service.
· Kommunen ska sträva efter att skapa blandade bebyggelseområden, med varierande arkitektur och innehåll. Det inkluderar olika bostadstyper och upplåtelseformer, integrerat med arbetsplatser, icke störande verksamheter, service, natur- och grönområden.
· Fördjupade översiktsplaner eller motsvarande översiktliga planeringsunderlag, ska upprättas för A6-området, Maden-Huskvarna, Torsvik, Gränna och Visingsö för att klargöra hur en utveckling av dessa områden ska ske.
· LIS-områden ska kunna utvecklas vid områden som har närhet till service.
Motivering
Översiktsplanen gör en uppdatering av utbyggnadsstrategin från år 2011. De grundläggande principerna är desamma, men kartan och beskrivningarna är uppdaterade till förhållanden som gäller 31 december 2015.
Jönköpings kommun växer årligen med mer än 1000 personer vilket kräver att kommunen förbereder och planerar för var dessa nya invånare ska bo och arbeta. Enligt kommunens prognoser beräknas folkmängden i kommunen vara 140000 år 2020. Målet är att bygga 800 bostäder/år. Det kommunala bostadsförsörjningsprogrammet redovisar att vi kan täcka upp det behovet om nybyggnation sker i enlighet med kommunens planering.
Översiktsplanen redovisar möjlighet att bygga 5000 nya bostäder inom förtätnings- eller omvandlingsområden inom befintliga tätortsstrukturer och 8500 bostäder inom nyexploateringsområden. Cirka 400 hektar beräknas gå åt till nyexploateringsområden för bostäder, varav 50 % utgörs av åkermark. Utöver detta kommer ett stort antal nya bostäder byggas inom Södra Munksjöområdet, det kan handla om 6000-10000 bostäder. A6 utredningsområde bedöms kunna rymma ytterligare 4000 bostäder. Översiktsplanen redovisar också 900 hektar mark för nya verksamhetsområden, 21 % av dessa ligger på åkermark. Det innebär att det totalt behövs 1300 hektar ny mark för exploatering. Redan ianspråktagen mark som ska omvandlas består av 300 hektar inom Södra Munksjöområdet och därutöver 100 hektar i övriga delar av tätorterna.
För att bland annat undvika fragmentering av landskapet och för att hushålla med mark är det viktigt att även i de mindre tätorterna bygga enligt principerna om förtätning och att hushålla med resurser.
Översiktsplanen redovisar markområden där det är möjligt att bygga bostäder och verksamheter i alla delar av kommunen, både i våra tätorter och på landsbygden. Målet är att kommunen ska växa på ett hållbart sätt, oavsett om det är i tätort eller på landsbygd. Det gör vi genom att bygga med en högre exploateringsgrad för att hushålla med mark och resurser, planera bebyggelse i kollektivtrafikstråk, förtäta och omvandla redan anspråktagen mark och se till att bebyggelsen fylls med ett blandat innehåll. Genom att låta tätorterna växa genom förtätning och omvandling inom städernas och tätorternas gränser på redan exploaterad mark skapas en sammanhållen bebyggelsestruktur och vi undviker en stads- och tätortsutbredning. Vi hushåller också på detta vis med våra resurser eftersom en glesare struktur förbrukar stora markarealer, inte bara för bebyggelsen utan även för vägar och annan infrastruktur. I närheten av den centrala tätortens utbredning är det ett stort tryck på att ändra pågående markanvändning, till exempel för att bygga ny infrastruktur, ny bostadsbebyggelse, nya verksamhetsområden, fritidsanläggningar med mera. För att slå vakt om den centrala tätortens långsiktiga utveckling har ett markområde kallat för tätortsnära zon markerats på kartan. Inom denna zon ska förändringar främst ske genom planläggning för att kunna styra utvecklingen på ett medvetet och strategiskt vis för att undvika oplanerad spridning av staden och värna om tätortsnära rekreationsområden och framtida utveckling.
Det är dock samtidigt viktigt att det också finns mark för nyexploateringsområden och kompletterande bebyggelse för att tätorterna ska kunna utvecklas och för att den typ av bostäder som inte kan åstadkommas genom förtätning och omvandling byggs. Byggnation ska då ske inom eller i direkt anslutning till befintlig bebyggelsestruktur och stärker och kompletterar på så vis stads- och kommundelarna.
Gränna och Visingsö är populära besöks- och boendeområden i vår kommun och de har en lång historia bakom sig. Det saknas idag uppdaterade planeringsdokument som anger hur dessa områden ska utvecklas. Därför ska kommunen tydliggöra detta i fördjupade planeringsunderlag. Även omvandlingsområdena A6 och Maden samt verksamhetsområdet Torsvik behöver fördjupat planeringsunderlag för att klargöra hur en utveckling av dessa områden kan ske.
Hushålla med resurser
Kommunens ambition är att i första hand förtäta och omvandla redan ianspråktagen mark och att vara varsam till att anlägga ny bebyggelse på rekreationsområden eller skogs- och jordbruksmark. Mark med dessa användningsområden kan aldrig återfå sin användning om dessa exploateras, detta är viktigt att beakta i planeringen, men där det samhälleliga behovet av att utveckla tätorterna bedöms högre måste undantag kunna möjliggöras. Flera av kommunens tätorter omgärdas eller gränsar i flera fall till jordbruksmark. Det är också viktigt att kommunen värnar om sin skogs- och jordbruksmark och inte låter nybyggnation eller ändrad markanvändning förhindra bibehållandet av öppna landskap och jordbruksenheter för produktion. En byggnation på brukningsvärd jordbruksmark får enligt 3 kap. § 4 MB tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.
Försiktighet gäller också för ny bebyggelse i skogsområden där bebyggelse saknas. Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen ska enligt 3 kap. 4§ MB så långt som det är möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra ett rationellt skogsbruk. Ny bebyggelse ska därför placeras så att den inte försvårar skogsskötseln.
Genom att i möjligaste mån avstå en byggnation på oexploaterad skogs- eller jordbruksmark, undviker kommunen att fragmentera landskapet och hushåller därmed med våra resurser, samtidigt som hänsyn tas till kultur-, natur, och friluftsvärden, det vill säga våra allmänna intressen. Ny bebyggelse på landsbygden ska därför alltid lokaliseras intill annan bebyggelse, eftersom en ny enstaka bebyggelse kräver att näringen måste ta hänsyn till bebyggelsen. På så vis kan vi också upprätthålla obebyggda delar av landskapet.
Högre exploateringsgrad
En viktig målsättning är att vi ska bygga med en högre exploateringsgrad än vad vi har gjort under senare år, både när vi förtätar, omvandlar eller bygger på nya områden. Utbyggnadsprinciperna anpassas till lämplig skala beroende på tätortens storlek. En högre exploateringsgrad ger god markhushållning och innebär också det mest ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbara. En tätare bebyggelsestruktur har också en avgörande betydelse för att kollektivtrafiken ska få ett tillräckligt underlag och kunna få en så hög standard att den uppfattas som tillräckligt attraktiv för att man ska avstå från bilen. Ett avstånd på maximalt 400 meter från ett kollektivtrafikstråk bedöms ge en mycket bra tillgänglighet och därför ska en hög exploateringsgrad eftersträvas inom detta område. 400-600 meter bedöms också vara ett rimligt avstånd för att åka kollektivt, men här kan exploateringsgraden vara något lägre än i det förra fallet.
Tätortsbefolkningen ska ha förutsättningarna att ha gång- och cykelavstånd och kortare kollektivtrafikresor till arbete, skola, service och fritidsaktiviteter för att uppnå ett hållbart resande. Inom det egna närområdet är det också viktigt att det finns närservice (både offentlig och kommersiell), förskola, lekområden och grönområden. Den viktigaste målsättningen för att klara detta är att förtäta och omvandla i befintlig bebyggelsestruktur. Södra Munksjöområdet är det mest betydelsefulla omvandlingsområdet i den centrala tätorten med de bästa förutsättningarna att bygga för en god hållbar utveckling.
Variationsrika bebyggelseområden
Tillkommande bebyggelse ska berika staden och tätorterna och komplettera omgivande bebyggelse på ett tilltalande sätt, både genom innehåll och genom arkitektur. Bebyggelsestrukturen ska vara så flerfunktionell och komplex som möjligt. Fler verksamheter, arbetsplatser och service i ett bostadsområde och en jämnare sammansättning av bostadstyper ger en mer integrerad, jämställd, aktiv, trivsam, trygg och levande stad, tätort och stadsdel. För att skapa en levande stadsmiljö är det viktigt att möjliggöra lokaler för verksamheter i bottenplan när kommunen detaljplanelägger ett område.
Översiktsplanen är en strategisk plan. Det är först vid efterföljande planeringsskeden som man prövar områdets lämplighet för ett visst projekt. Då ska återigen olika intressen sammanvägas som till exempel påverkan på grönområden och kulturmiljön, närhet till miljöfarlig verksamhet och andra störningar, närhet till kommunikationer, dagvattenhantering, klimatanpassningsåtgärder, geoteknik, och andra tekniska lösningar.
För att tillmötesgå invånarnas olika bostadsbehov och önskemål är det betydelsefullt att se till att det finns tillgång till en blandad bostadsbebyggelse i alla stadsdelar och i alla tätorter, både när det gäller upplåtelseformer och bostadstyper. Då ökar möjligheten att kunna bo kvar i sitt närområde när behovet av en annan typ av bostad efterfrågas. Hänsyn måste tas till en åldrande befolknings specifika behov med närhet och tillgänglighet som är viktiga faktorer för att människor ska trivas. Det gäller även att kunna uppfylla kommunens ansvar att tilldela bostäder till socialförvaltningens målgrupper. Vid förtätning och kompletterande byggnation finns det stora möjligheter att se till att den befintliga miljön blir mer blandad och integrerad. Områden som bedöms som alltför ensartade kan göras mer komplexa och variationsrika.
Grönområden behövs både för att värna om den biologiska mångfalden, men också för att ge människor möjlighet till rekreation och kunna nyttja ytor för sociala aktiviteter och som mötesplatser. Om ett värdefullt grönområde behöver tas i anspråk för exploatering, ska kompensationsåtgärder övervägas. Med det menas att till exempel ett intilliggande grönområde görs mer attraktivt och tillgängligt eller att det i ett annat planteras vissa arter eller skapas en miljö som är attraktiv för växt- och djurlivet. Grönområden har också betydelse för dagvattenhanteringen. Genom att avrinningsstråk och infiltrationsytor behålls eller skapas, ges förutsättningar för en långsiktig hållbar dagvattenhantering. Stora dagvattenflöden från riktigt stora regn kan också behöva ledas på vissa gator till närliggande recipient för att undvika översvämningar.
Boende på landet
Gårdar med jordbruksverksamhet och djurhållning är ett naturligt inslag i det lantliga landskapet och är därför också ett naturligt komplement till övrig bebyggelse och verksamheter. Att bo på landsbygden innebär en viss närhet till djur och annan jordbruksdrift vilket måste vara en av förutsättningarna för att kunna kalla det landsbygd och det många människor efterfrågar. Mot bakgrund till detta måste enstaka ny bebyggelse kunna prövas att placeras intill bostadsfastigheter med djur. Jordbruksdrift och djurhållning ger dock upphov till viss lukt, ljud och allergena ämnen och dessa faktorer påverkar till viss mån den slutliga bedömningen i det enskilda fallet. Andra faktorer att ta hänsyn till är den förhärskande vindriktningen (som i Jönköpings kommun är sydväst), topografin, vegetation, fysiska barriärer, utformning av stall och stallområde, till exempel var gödselanläggningen är placerad.
Om befintlig bebyggelse förändras och utvecklas ska hänsyn tas till landskapsbilden, byggnadens karaktär och omgivande bebyggelsemiljö. För befintliga byggnader med ursprunglig karaktär gäller varsamhetskraven i plan- och bygglagen 8 kap. 13-18 §§ PBL.
Nya tillfartsvägar ska inte anordnas på sådant sätt att de
gör stora ingrepp i naturmiljön. För ny enskild väg som ansluts till allmän väg
krävs tillstånd av väghållningsmyndigheten (Trafikverket), eller
vägsamfälligheten enligt de allmänna bestämmelserna i 39 § väglagen.
Följder av vald inriktning
Genom att kommunen medvetet styr bebyggelseutvecklingen och utformar tätorterna enligt översiktsplanens riktlinjer, minskar de negativa konsekvenserna som uppkommer på människors hälsa och på naturmiljön.
Genom att byggnation sker med en hög exploateringsgrad och genom att förtäta och omvandla redan ianspråktagen mark samt lokalisera nya bebyggelseområden i anslutning till befintliga kvartersstrukturer, hushåller kommunen med resurserna. En blandad och variationsrik bebyggelse skapar trygga miljöer, med närhet till service, grönområden, arbetsplatser, fritidsaktiviteter med mera. En ökad befolkningsmängd i våra befintliga tätorter skapar ett större underlag för service, såväl kommersiell som offentlig. Kollektivtrafiken får på så sätt möjlighet att skapa ett mer effektivt och utbyggt kollektivtrafiksystem, vilket kan få fler resenärer att välja bort bilen. En blandad bebyggelse medför också att fler har gång- och cykelavstånd till arbete, skola och fritidsaktiviteter.
En förtätning och utbyggnad av våra tätorter ger en större befolkningsmängd, vilket innebär att fler människor får tillgång till våra gemensamma strukturer och service vilket bidrar till ett mer effektivt samhälle. Genom att vi får en större befolkning ökar dock också mängden trafik. Kommunen har som målsättning att biltrafiken inte ska öka trots att folkmängden ökar. Ett medel att nå detta är att översiktsplanen föreslår just denna bebyggelsestruktur som stärker de hållbara transporterna. Den långsiktiga trafikutvecklingen har analyserats i kommunikationsstrategin. Kommunen följer utvecklingen och har på så vis möjlighet att vidta fler åtgärder om det behövs för att nå uppsatta mål.
En ökad befolkning innebär också en högre efterfrågan och ett ökat användande av grönytor och friluftsområden. En medveten planering och utformning av dessa områden kan hantera en ökad användning. När det byggs mer kan grönområden få ett lyft och utvecklas och blir då mer tillgängliga och efterfrågade, vilket dock i sin tur kan leda till ett ökat slitage. Drift- och skötselbehovet kommer då att öka.
Genom att placera ny bebyggelse intill befintliga strukturer
och inte skapa nya ensamlägen eller bygga i utsatta lägen i landskapet eller på
jordbruksmark, minskar de negativa konsekvenserna som kan uppkomma i det öppna
landskapet. Att vara restriktiv till byggnation på jordbruksmark innebär att
tillgången till mark som kan producera livsmedel eller användas som betesmarker
inte minskar. Inte heller upplevelsen av de kulturella värdena påverkas
negativt, istället kan äldre strukturer behållas och utvecklas. De kulturella
och ekologiska värdena bibehålls i landskapet, genom
att markerna hålls öppna av aktivt brukande samt av betande djur. Att undvika
att bygga på både jordbruksmark och skogsmark samtidigt som kommunen är positiv
till ny bebyggelse på landsbygden är en balansgång. Översiktsplanens lösning på
den konflikten är att ny bebyggelse ska lokaliseras i anslutning till annan
befintlig bebyggelse där jord- och skogsbruket redan måste ta hänsyn till den
befintliga bebyggelsen. En annan möjlighet är att se till att det finns
utbyggnadsmöjligheter i de mindre tätorterna för att tillmötesgå de som vill bo
på landet i en tätort.
Utpekade LIS-områden upptar en begränsad del av sjöarnas totala strandsträckor och genom styrning i detaljplaner kontrolleras strukturer som till exempel bebyggelsens placering samt vatten- och avloppsanläggningar, vilket minimerar risken för betydande konsekvenser på natur- och friluftsliv. Närheten till befintlig service och kollektivtrafikstråk medför att den positiva utvecklingen av landsbygden inte behöver leda till ett ökat bilberoende.
En successiv utveckling av bebyggelsen innebär alltid konsekvenser för de som bor och arbetar i det aktuella området. Dessa konsekvenser är normalt en ökad trafikmängd, ändrad parkeringssituation, ianspråktagande av ytor som inte är bebyggda vilket kan skapa nya ljusförhållanden och förändrad utsikt i närliggande bebyggelse. Denna typ av förändringar i omgivningen måste dock normalt kunna accepteras om inriktningen mot en trygg, variationsrik och levande stadsmiljö ska kunna nås.
Kommunen har möjlighet att överväga en ännu högre exploateringsgrad än vad som eftersträvats tidigare år inom förtätnings- och nybyggnadsobjekten om man anser att nyexploateringsområdena tar för stora ytor av jord- och skogsmark. Man kan vid kommande planläggning utreda förutsättningar för en högre exploatering och ställa det mot möjligheten att lösa de planmässiga frågorna, platsens förutsättningar och marknadens önskemål.