|
|
|
Jönköpings kommun har en mycket varierad och biologiskt rik natur. I väster och söder består kommunen till stor del av ett skogslandskap med myrmarker, i öster ett småbrutet skogs- och jordbrukslandskap och i de centrala delarna finner man Vättersänkan med sina hisnande branter och tillrinnande vattendrag. Jönköpings kommun som organisation har ett övergripande ansvar för naturvård och biologisk mångfald och för hur den fysiska planeringen påverkar vår natur. För att upprätthålla kunskapsnivån och hitta rätt former för arbete med skydd av arter och biotoper, krävs ständigt ny kunskap om natur och naturförhållanden.
Kommunens ambition är att bevara natur- och grönområden för friluftsändamål och/eller naturvårdsändamål. Tillgång till naturen och en bevarad och utvecklad biologisk mångfald på ekosystem-, art- och genetisk nivå är väsentlig för människors välbefinnande och samhällets utveckling. Metoder för bevarande inkluderar olika områdesskydd (exempelvis naturreservat), en god grön infrastruktur för mark- och landområden samt en välplanerad skötsel av områdena.
Program
för hållbar utveckling – miljö (PHU) som är kommunens måldokument för
miljöarbetet uppdateras årligen och är ett mycket viktigt styrdokument för
utvecklingen av naturvården i kommunen. Det övergripande naturvårdsarbetet
styrs även av kommunens Naturvårdsprogram,
där alla värdefulla naturområden finns upptagna och beskrivna. Skötseln av
naturen styrs i huvudsak av skötselplaner för naturreservat och andra
naturområden, Grönstrukturplan för
Jönköping och Huskvarna samt Program
för Jönköpings skogar och trädbärande marker.
Viljeinriktning
· Naturvärden och biologisk mångfald på land och i vatten ska bevaras, förstärkas och utvecklas och samtidigt kunna vara tillgängliga på ett hållbart sätt.
· Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner, processer och tjänster skall upprätthållas och värnas.
· Kommunen ska ha ett aktuellt naturvårdsprogram.
· Kommunen ska ha en aktuell grönstrukturplan. Den ska peka ut större grönområden och sammanhängande gröna stråk som är strategiskt viktiga för naturvården och friluftslivet och som ska tas tillvara vid planering.
· I nyexploaterade områden och omvandlingsområden ska gröna korridorer skapas, bevaras och utvecklas, för att utgöra en del i den sammanhängande grönstrukturen.
· Kommunen ska aktivt arbeta för att skydda värdefulla naturområden genom bildande av naturreservat eller andra skyddsformer som biotopskydd, naturminnen eller naturvårdsavtal.
· Riktlinjer för naturvårdskompensation vid exploatering på kommunal eller annan mark ska tas fram av kommunen.
· Information om naturvärdena i kommunen ska vara aktuell och av hög klass samt finnas tillgänglig för medborgare och besökare.
· Yt- och grundvattentillgångar ska ge förutsättningar för en god livsmiljö för växter och djur.
· Lågexploaterade områden ska bevaras.
· Kommunen ska, i egenskap av en drivande organisation i Biosfärområde Östra Vätterbranterna, verka för att biosfärområdet ska vara en modell för hållbar utveckling, där naturvärden och ekosystemtjänster har en avgörande betydelse.
· Ekologiskt känsliga områden ska skyddas från negativ påverkan.
Motivering
Naturvårdens inriktning styrs av riksdagens 16 nationella miljömål och för Jönköpings kommuns del är 14 av dessa relevanta. 10 av dessa 14 har direkt bäring på naturmiljön där det viktigaste och mest övergripande är miljömål 16, Ett rikt växt- och djurliv. Här fastställs att den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, att arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Kommunen har här ett ansvar för att alla arter ska finnas i livskraftiga populationer. För invasiva arter följer kommunen nationella riktlinjer. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd. Regeringen har i och med antagandet av Nagoyamålen under FN-konventionen om biologisk mångfald 2010 en ambition att skydda totalt minst 17 % av alla förekommande naturtyper. Staten har pekat ut riksintressen inom naturvårdsområdet samt riksintressen inom EU-nätverket Natura 2000, vilket är vägledande för att identifiera och skydda värdefulla naturområden.
Kommunens arbete med naturvård
Arbetet med naturvård läggs fast i Naturvårdsprogram för Jönköpings kommun 2009-2013. Där klassificeras 1654 områden med värdefull natur i klasserna 1-4 där Klass 1 är högsta naturvärde, Klass 2 mycket högt naturvärde, Klass 3 högt naturvärde och Klass 4 naturvärde. Naturvårdsprogrammet innehåller kommunens detaljerade riktlinjer för naturområden och ska förnyas när ny information framkommer. Uppdatering av enskilda objekt kan ske kontinuerligt, högre klassning av ett område eller införande av nya områden kan dock bara göras efter samråd med berörda parter. Tillägg kan göras vid översiktsplanens aktualitetsförklaring som sker under varje politisk mandatperiod. Kommunen har efter Naturvårdsprogrammets antagande 2009 gjort flera stora inventeringar: våtmarker och gräsmarker inventerades 2014-2015, kommunala nyckelbiotoper 2011-2013 samt skyddsvärda träd 2008-2012. Dessa samt all annan ny information om naturvärdena kommer att infogas i det nya naturvårdsprogrammet som beräknas färdigställas senast 2016. Resultatet från nyckelbiotopsinventeringen på kommunal mark i form av biologiska och sociala aspekter ska även införlivas kommunens skogsskötselplan.
Kommunen behöver för att gynna och bevara den biologiska mångfalden arbeta med kommuntäckande naturinventeringar på naturtyps- och/eller artnivå. Inventering har skett av utter, mollusker samt i befintliga och planerade naturreservat. Biotoper och artgrupper där kunskapen behöver utökas är till exempel biotoperna lövskogar med ädla och triviala trädslag, myrmarker, sandiga marker, hällmarker, strandmiljöer i Vättern, ruderata marker (ständigt utsatta för störningar) och för artgrupper som ryggradslösa djur (insekter, mollusker, spindlar) samt svampar och kryptogamerna mossor och lavar. Arbete med hotade arter är mycket viktigt för bevarande av arter. Hotartsregistret som används i kommunen erhålls genom Artdatabanken, där kommunen också har tillgång till förekomster av sekretessklassade arter. I den senaste så kallade rödlistan över hotade arter, Rödlistade arter i Sverige 2015, har 21 600 arter bedömts och 4 273 (ca 20%) har bedömts vara rödlistade och ungefär hälften av dessa hotade. Skog och jordbruksmark är de två landskapstyper där flest rödlistade arter förekommer. 52 % av alla rödlistade arter utnyttjar skogen, vilket även gäller för jordbruksmark. 80 % har alltså bedömts ha livskraftiga populationer. Artdatabanken ansvarar för den svenska listan. Klassificeringssystemet har beslutats av den internationella naturvårdsunionen, IUCN. Det finns 10 olika rödlistekategorier och för många av de starkast hotade arterna har nationella åtgärdsprogram tagits fram. De rödlistekategorier som vi arbetar med på kommunal nivå är huvudsakligen
NT (Near Threatened), nära hotad
VU (Vulnerable), sårbar
EN (Endangered), starkt hotad
CR (Critically Endangered), akut hotad
Många naturområden är
insprängda i bebyggelsen som brantmiljöerna längs östra och västra
vätterbranterna samt längs Tabergsån, Huskvarnaån och Lillåarna i Bankeryd,
Råslätt/Jönköping och Huskvarna. Ett stort antal sjöar är biologiskt mycket
värdefulla med Vättern som den i särklass viktigaste. Stråken, Bunn, Ören,
Rocksjön och Stensjön är andra biologiskt viktiga sjöar. Detaljplanelagda
områden i tätorter och industriområden är till största delen planerade för
bebyggelse, transporter, anlagda park- och tomtområden men innehåller natur i
form av opåverkad natur, delar av park- eller grönområden vilken är av stor
vikt för naturvården och friluftslivet. Det är nödvändigt för planering
av naturvård, biologisk mångfald och friluftsliv att kommunen har en aktuell
grönstrukturplan för hela kommunen inklusive tätorterna. I dagsläget finns
grönstrukturplaner för Jönköping, Huskvarna och Bankeryd. Kommunen ska ha
skötselplaner för naturområden med en prägel av biologiska och sociala värden,
genomföra miljökonsekvensbeskrivningar, MKB, vid upprättande av detaljplaner,
då påverkan på naturmiljöer är ett betydelsefullt inslag. För att den
biologiska mångfalden skall kunna bevaras i framtiden krävs förståelse och
engagemang från enskilda, organisationer och företag. Naturen och dess
biologiska mångfald är intimt sammankopplade med friluftsliv, hälsa, vistelse i
natur och utomhuspedagogik – se Friluftsliv.
Av största vikt är att prioritera bildande av naturreservat eller annat områdesskydd samt skydda och sköta naturområden. Områdena måste ha tillräcklig storlek för naturvårdens och friluftslivets behov. Kommunen ska också arbeta med andra former av skydd eller skötsel av värdefulla naturområden. De viktigaste är att bilda biotopskyddsområden eller skriva Naturvårdsavtal, riktlinjer tas upp under Skyddad natur och dess kartlager med områdesbeskrivningar.
Kommunen ska arbeta för bevarande och främjande av de öppna, småskaliga, natur- och kulturmarkerna i landskapet. För kommunens skogsskötsel är rekreations-, natur och kulturmiljövärden likställda mål. Samtliga dessa mål är överordnade virkesproduktion.
Naturvård i vattenmiljöer
Kommunen har förbundit sig att verka för att upprätthålla eller där det är nödvändigt förbättra den ekologiska eller kemiska statusen på vattenförekomster. För att uppnå god status eller/och inte försämra statusen på kommunens vattenförekomster behövs många åtgärder och hänsynstaganden, se riktlinjer för Särskilt värdefulla vatten. Generellt gäller att
· Dagvattenutsläpp ska genomgå en tillräckligt hög rening innan det släpps ut i vattenförekomster, dvs. miljökvalitetsnormerna för vatten ska inte överskridas.
· Stor hänsyn ska tas vid avverkning intill vattenförekomster och en ekologiskt funktionell kantzon lämnas för att undvika erosion samt läckage av näringsämnen och tungmetaller.
· Vid skogsåtgärder eller för att utveckla de biologiska värdena i vattendrag ska metoder för att gynna biologisk mångfald användas.
· All vattenverksamhet (ledningsdragningar, utfyllnader, vägbyggen etc.) ska utföras på ett sätt som minimerar grumling.
· Ingen ytterligare extern tillförsel av näringsämnen (fosfor) får ske i områden kring vattenförekomster som inte uppnår god ekologisk status på grund av övergödning. En skyddszon ska lämnas på jordbruksmark i anslutning till dessa vatten.
· Andelen död ved i vattendrag ska öka och metoder för att bibehålla död ved i och intill vatten skall utvecklas.
· Kalkningsverksamheten ska fortlöpa inom försurningspåverkade områden och biologiskt återställningsarbete ska utföras för att arter som försvunnit eller minskat i antal på grund av försurning för att de ska kunna återkomma/återhämta sig.
· Ingen ytterligare belastning på vattnet får ske via avloppsutsläpp. Utvecklingsområden i direkt anslutning till sjöar som inte uppnår god ekologisk status till följd av övergödning är endast lämpligt om kommunalt vatten- och avlopp kan anordnas.
Motivering och mer information finns under Hälsa och säkerhet/Miljökvalitetsnormer under vatten.
Grön infrastruktur
Arbete med en sammanhängande grön infrastruktur är nödvändigt för att ha livskraftiga populationer av alla arter. För att det ska vara möjligt behövs sammanhängande ytor för att kunna bevara landskapet i ett naturvårdssammanhang, livskraftiga miljöer för förekommande naturtyper samt ett aktivt arbete för att arter ska ha livskraftiga populationer med möjlighet till spridning och en sammanhängande yta där de förekommer. Det är viktigt att arterna har möjlighet till utbyte mellan delpopulationer för att långsiktigt finnas kvar. För att det ska vara möjligt behövs en grön infrastruktur på land och i vatten, på lokal, regional och landskapsnivå. Sammanhängande områden av värdefull natur ska inte splittras upp. Det är nödvändigt både inom tätorterna där situationen för arterna kan vara mer pressad genom nybyggnation av bostäder, fastigheter och infrastruktur men också i det omgivande landskapet där fragmenteringen av skogar, hävdade områden, våtmarker och andra värdefulla miljöer kan vara betydande. Det är viktigt inom infrastruktur då vägar och öppna miljöer ofta kan fungera som spridningsbarriärer för många djur som till exempel fiskar, groddjur, hasselmus, utter och större däggdjur. För många lavar och insekter är det viktigt att strukturer som äldre grova träd med många livsutrymmen finns inom ett sådant avstånd att spridning av arten är möjlig. Ibland kan till och med 100 m vara ett för långt avstånd för att spridning ska vara möjlig.
Arbete med grön infrastruktur i ett landskapsperspektiv
pågår både på nationell och regional nivå och det är viktigt att delta i det
arbetet som kommun med kännedom om lokala förhållanden. I arbetet verkar
myndigheterna för att en funktionell grön infrastruktur ska finnas och bibehållas oavsett administrativa gränser och ett nationellt
underlag som kan tillämpas på alla geografiska nivåer ska tas fram. Fokus
kommer att läggas på värdekärnor och värdetrakter för naturtyper och arter samt
områden med hög förändringstakt och/eller högt påverkanstryck. Handlingsplaner
för arbetet tas fram av regionala myndigheter som länsstyrelserna med
kommunerna och andra aktörer som aktiva deltagande partners. Här framhålls
nödvändigheten av kommuners implementerande av en grön infrastruktur i sina
översiktplaner. Jönköpings kommun har
tagit fram ”värdetrakter för biologisk mångfald” genom en analys av skyddsvärda
arter, värdefulla skogsområden i form av nyckelbiotoper samt skyddsvärda träd i
kommunen. Värdetrakterna följer i stora delar vättersänkans
landskapsformationer. Detta område präglas av ett kulturlandskap av åkermark
betesmark och andra kulturpräglade naturvärden. Men här finns också tämligen
opåverkade områden i form av ädellövskog och tall-ekskog längs vätterbranterna.
Även längs och i vattenområden finns mycket värdefulla miljöer. Intressant är
även att värdetrakter för biologisk mångfald tenderar att sammanfalla i och
nära tätortsbebyggelse. Resultatet stämmer väl med de områden som är
naturreservat och Naturvårdsprogram klass 1 och 2 med undantag för
skogslandskapet med myrmarker i de västra och södra delarna av kommunen.
Karaktären skogs- och myrmark tenderar inte att ge utslag för ”värdetrakter för
biologisk mångfald”. Läs mer under Underlag/Värdetrakter
för biologisk mångfald.
Biosfärområde Östra
Vätterbranterna
Biosfärområdet utgörs
till stora delar av en sammanhängande värdetrakt för biologisk mångfald och
tätortsmiljöerna i Jönköping och Huskvarna hänger enligt kommunens
värdetraktsanalys i hög grad samman med hela biosfärområdet. UNESCOS
beslut att bilda biosfärsområdet Östra Vätterbranterna år 2012 var en framgång
för det omfattande samarbete som bedrivits mellan en rad olika aktörer med
intressen i området. Arbetet organiseras i en ideell förening. Biosfärsarbetet
är viktigt och området kan komma att ha stor betydelse i framtiden, inte minst
som besöksmål. Under 2014 genomfördes ett omfattande arrangemang då UNESCO
förlade ett möte till Jönköping och biosfärområdet. Det samlade deltagare från
biosfärsområden i alla världsdelar och var utomordentligt lyckat och väl
genomfört tack vare omfattande ideellt arbete från föreningens medlemmar. Från
många håll har framhållits hur viktigt detta visat sig vara och vilken
betydelse det har haft för kommunen. Kommunen har nu ökat anslaget till
biosfärarbetet och därigenom har en koordinator kunnat anställas. Ett mål är att skapa en
tydligare förankring i den kommunala verksamheten och visa på värdet av att ha
ett biosfärområde i kommunen. Under 2016 färdigställs föreningens
biosfärprogram och därefter blir det enklare för att bygga strategier för hur
vi ska driva arbete i och samverka mellan kommuner, länsstyrelser,
Skogsstyrelsen, högskolan, ideella föreningar och intresseorganisationer.
Ekologiskt känsliga områden
De här områdena omnämns särskilt i Miljöbalken och behöver skyddas från negativ påverkan. De är dels naturmiljöer som är särskilt känsliga för påverkan och dels områden som redan utsatts för en betydande miljöpåverkan och inte ska belastas mer. Särskilt känsliga områden är till exempel skogliga nyckelbiotoper, äldre skogsmiljöer, kontinuitetsskogar och sumpskogar, ängs- och hagmarker med lång obruten hävd och som inte utsatts för kemiska produkter i form av handelsgödsel eller växt- och djurskyddspreparat, rikkärr, genom dikning och täkt opåverkade mossar samt viktiga häckningsområden och rastplatser för fåglar. Redan starkt påverkade miljöer är till exempel sjöar som Landsjön och Barnarpasjön där näringshalten är alltför hög för att tåla ytterligare påverkan eller Munksjön där föroreningar från staden är påtagliga. I dessa miljöer pågår eller planeras ofta åtgärder för att lindra negativa miljöeffekter.
Arters rörelser slutar inte med kommungränserna så det är av stor vikt att samarbete sker med andra kommuner och statliga myndigheter vad gäller naturvårdsområden, vattendrag och sjöar som delas av flera kommuner och län. Ekologiskt känsliga områden som delas mellan kommuner är till exempel Komosse, Dumme mosse och Stråken i väster och en lång rad mossar, vattendrag och våtmarker som delas av Jönköpings, Vaggeryd, Nässjö och Gislaveds kommun.
Vi har valt att inte ha några särskilda riktlinjer för ekologiskt känsliga områden – de ingår till största delen i Natur/Värdefull natur och Natur/Särskilt värdefulla vatten och där finns en rad riktlinjer.
Följder av vald inriktning
Vid exploateringar ska naturvärdena alltid bedömas och tas hänsyn till. Bedömningen att områden med Klass 1 eller 2 i Naturvårdsprogrammet är av sådan betydelse för naturvården och den biologiska mångfalden att de inte ska få tas i anspråk eller påverkas negativt vid exploateringar, innebär att den biologiska mångfalden inom kommunen bevaras. Naturvård och friluftsliv är väsentliga komponenter för att människor ska trivas i ett område, ha en god livsmiljö och uppnå en god hälsa. Det är också en mycket viktig attraktionskraft för såväl boende som besökare. Genom att dessutom fastställa riktlinjer för kompensation vid förlust av naturvärden, bibehålls mängden och kvaliteten på kommunens naturområden. Genom fastställande av skydd ges ytterligare styrka i argumenten för bevarande av utvalda områden.
Med en väl fungerande grön infrastruktur för mark- och vattenområden skapas möjligheter för att bevara den biologiska mångfalden. Människan är beroende av naturen genom ekosystemtjänster som till exempel tillhandahållande av virke, pollinerande djur för våra grödor, naturområden för rekreation och turism, dämpning av buller och vattenutjämning. Läs mer under Naturresurser. Den sammanlänkande strukturen i form av naturområden eller vatten ska vara god, för att populationerna ska vara livskraftiga med en stor genetisk variation samt motståndskraft mot sjukdomar och förändringar. En landskapsekologisk planering med fokus på biologisk mångfald, grön infrastruktur och välfungerande ekosystemtjänster gör rustar även kommunen för framtidens utmaningar i form av klimatförändringar och miljöpåverkan. Genom att ha och arbeta efter ett aktuellt Naturvårdsprogram kan kommunen återfinna eventuella brister i den gröna infrastrukturen och åtgärda dessa och därigenom bevara arter, biotoper, ekosystem och landskapsstrukturer som är viktiga för naturvården. Genom att arbeta med att ta bort vandringshinder och bygga faunapassager för vattenlevande varelser så bidrar kommunen till att den gröna och blå infrastrukturen förbättras.
Genom att planera i enlighet med detta uppfyller kommunen sina internationella åtaganden via det europeiska Natura 2000-nätverket, UNESCOs Man and Biosphere-program samt naturrelaterade delar i Ålborgåtagandena åtaganden.