Naturresurser är något
som är naturligt förekommande och som efterfrågas och används av människan,
exempelvis olika material och energier. Vissa typer av naturresurser är i
princip outtömliga, till exempel strålning från solen, andra kräver viss
skötsel men är förnyelsebara som till exempel vatten, djur och växter. Det
finns också naturresurser som endast finns i en begränsad mängd, vilket
innebär att när de tagit slut eller förstörts är de borta för alltid. De naturresurser som är ändliga, alltså de som
kan ta slut, kan delas in i två undergrupper som i viss mån kan återanvändas
som till exempel sand och mineral, medan andra till exempel olja och kol
förstörs vid användning.
· Jönköpings kommun ska hushålla med sina naturresurser och den kommunala verksamheten ska präglas av gott förvaltarskap samt god ekonomisk hushållning.
· Resurshushållningen ska vara inriktad mot ett långsiktigt hållbart samhälle såväl ekonomiskt som socialt och miljömässigt.
· Kommunen ska vara restriktiv mot exploatering av jordbruksmark.
· Kommunen ska göra en utredning över samt värdering av kommunens jordbruksmark inklusive dess ekosystemtjänster senast 2017. Den ska ligga till grund för bedömningar av nyexploatering av markområden. Arbetet kan göras via ett tematiskt tillägg till översiktplanen, en TÖP eller genom ett motsvarande översiktligt planeringsunderlag.
· Ekosystemtjänsternas funktion ska upprätthållas, förstärkas genom att aktivt användas som planeringsverktyg i den fysiska planeringen.
Motivering
God hushållning innebär att använda de areella och fysiska resurserna till det de är bäst lämpade för, samt att långsiktiga intressen ska väga tyngre än kortsiktiga för att driva samhällsutvecklingen framåt på ett resurseffektivt sätt. Att hushålla med naturresurser innebär dels att bevara värden som annars kan gå förlorade men också att exploatera i den utsträckning som är möjligt utan att överutnyttja naturens resurser. Förvaltningen av naturtillgångar är en internationell fråga, även om vi lokalt ser många konsekvenser av överexploateringen, det beror på ett ömsesidigt beroende och den internationella handeln med varor och naturtillgångar. Vårt ekologiska fotavtryck, hur mycket naturresurser vi använder, bestäms bara till en mindre del av resurser som finns inom kommunen. Väldigt mycket av det vi använder tillverkas och kommer ur naturresurser från platser utanför kommunen.
De naturresurser som behandlas i detta kapitel är inte alla utan endast de utvalda som anses ha stor betydelse för planeringen av mark- och vattenanvändningen i kommunen. Dessutom använder vi oss av ett flertal naturresurser som inte finns i kommunen, som därmed endast indirekt påverkar planeringen av markanvändningen här. Vatten är så pass omfattande att det tagits med i flera teman, nämligen natur och teknisk försörjning samt i underlaget miljökvalitetsnormer. Vind som naturresurs behandlas under temat energi.
En hållbar utveckling av vårt samhälle är en viktig förutsättning för att minska den totala miljöpåverkan. Enligt miljöbalken 3 kap. 4§ är jord- och skogsbruk näringar av nationell betydelse. Brukningsvärd jordbruksmark får användas för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och behovet inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark kan tas i anspråk. För att spara på resursen åkermark bör i första hand en samlad bebyggelse eftersträvas eftersom den förbrukar mindre markarealer inte bara för bebyggelsen utan även för vägar och annan infrastruktur. Jord- och skogsbruket i kommunen står för både lokal produktion av mat och råvaror samt för ekosystemtjänster. Det är också angeläget att hålla landskapet öppet varpå småskaligt jordbruk och befintliga äng- och hagmarker ska främjas. Flera av kommunens tätorter omgärdas eller gränsar i flera fall till jordbruksmark. Kommunen ska vara restriktiv till att tillåta ny bebyggelse eller anläggningar på jordbruksmark och kommunens ambition är att i första hand förtäta och omvandla redan ianspråktagen mark, men där det samhälleliga behovet av att utveckla tätorterna bedöms högre måste undantag kunna möjliggöras.
Följder av vald inriktning
En god förvaltning av naturresurserna stärker samhället och gör det mer robust och mindre sårbart. Lokal matproduktion genom att upprätthålla det lokala jordbruket minskar sårbarheten för samhället vad gäller matproduktion. Lokala täkter i form av torv, grus, sand, berg eller jord samt i gruvverksamhet är betydelsefulla för att minska transporter och på ett hållbart sätt använda lokala resurser under förutsättning att inte natur-, frilufts-, eller kulturvärden går till spillo.
Effekterna av naturkatastrofer som stormar eller kraftiga regn minskar genom att naturliga funktioner och ekosystem upprätthålls. De naturliga systemen och dess ekosystemtjänster fungerar bland annat som buffringsmagasin för vatten och vegetationen begränsar riskerna för olika former av erosion.