Naturresurser > Jord- och skogsbruk

Definition

De ytor som markerats som stora öppna jordbrukslandskap bedöms som särskilt viktiga utifrån produktionsmöjligheter, landskapsbild och kulturella värden.

Riktlinjer

· I de stora öppna jordbrukslandskapen ska kommunen vara restriktiv mot exploatering och med att tillåta annan markanvändning.

· Stor försiktighet och restriktivitet gäller för att tillåta ny bebyggelse och exploatera i områden utan befintlig bebyggelse.

· Nya byggnader och anläggningar ska förläggas så att de inte inverkar negativt på jord- och skogsbrukets bedrivande, eller på natur-, kultur- och friluftsintressen, samt anpassas till befintlig bebyggelse, landskapsbild, service och vägnät.

· Kommunen ska göra en utredning över samt värdering av kommunens jordbruksmark inklusive dess ekosystemtjänster senast 2017. Den ska ligga till grund för bedömningar av nyexploatering av markområden. Arbetet kan göras via ett tematiskt tillägg till översiktplanen, en TÖP eller genom ett motsvarande översiktligt planeringsunderlag.

Motivering

Jordbruk är människans brukande av mark genom bearbetning av åkrar och betesmark i syfte att producera livsmedel, djurfoder samt råvaror för energi- eller industriändamål. Jordbruk är jämte skogsbruk och fiske den viktigaste areella näringsgrenen. Skogsbruk eller skogshushållning är nyttjande av skog för produktion av råvaruprodukter som timmer, massaved och bränsle. Skogsbruket omfattar till exempel skogsskötsel i form av föryngringsåtgärder, röjning och gallring samt avverkning och virkestransporter.

En hållbar utveckling av vårt samhälle är en viktig förutsättning för att minska den totala miljöpåverkan. Enligt miljöbalken 3 kap. 4§ är jord- och skogsbruk näringar av nationell betydelse. ”Brukningsvärd jordbruksmark får användas för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och behovet inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark kan tas i anspråk.” För att spara på resursen åkermark bör i första hand en samlad bebyggelse eftersträvas eftersom den förbrukar mindre markarealer inte bara för bebyggelsen utan även för vägar och annan infrastruktur. Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

Jord- och skogsbruket i kommunen står för både lokal produktion av mat och råvaror samt för ekosystemtjänster. Intresset för mat och matens ursprung är stort. Ett samhälle med en lokal matförsörjning är också långsiktigt mer robust. Det är också angeläget att hålla landskapet öppet varpå småskaligt jordbruk och befintliga äng- och hagmarker ska främjas.

Flera av kommunens tätorter omgärdas eller gränsar i flera fall till jordbruksmark. Kommunen ska vara restriktiv till att tillåta ny bebyggelse eller anläggningar på jordbruksmark och kommunens ambition är att i första hand förtäta och omvandla redan ianspråktagen mark, men där det samhälleliga behovet av att utveckla tätorterna bedöms högre måste undantag kunna möjliggöras. Det är också viktigt att privata markägare av jordbruksmark är restriktiva till byggnation eller ändrad annan markanvändning för att kunna bibehålla öppna landskap och jordbruksenheter för produktion.

Stor försiktighet gäller också för ny bebyggelse i skogsområden där bebyggelse saknas. Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen ska enligt miljöbalken 3 kap 4§ så långt som det är möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra ett rationellt skogsbruk. Ny bebyggelse ska därför placeras så att den inte försvårar skogsskötsel och skogsbruk.

Genom att i möjligaste mån avstå en byggnation på oexploaterad skogs- eller jordbruksmark, undviker kommunen att fragmentera landskapet och hushåller därmed med våra resurser, samtidigt som hänsyn tas till kultur-, natur, och friluftsvärden, det vill säga våra allmänna intressen.

För att kunna uppskatta hur mycket brukningsvärd jordbruksmark som finns i kommunen samt värdera dess betydelse ska en utredning om jordbruksmarkens värden göras. Jordbruksmarkens ekosystemtjänster är också mycket viktiga och behöver kartläggas vid denna utredning. Ekosystemtjänsterna ska aktivt användas i planeringssammanhang, vilket uttrycks i riktlinje under kapitlet Naturresurser/Ekosystemtjänster.