Kulturmiljö > Särskilt värdefulla kulturområden > Områdesbeskrivningar
Angerdshestra kyrkby
Kyrkbyn ligger i ett öppet kuperat landskap, med åker och betesmark. I området är fyra byggnader särskilt utpekade: Angerdshestra kyrka, prästgården, den före detta skolan och den före detta lärarbostaden.
Område 1, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Byn ligger på en höjdsträckning, omgiven av öppen åker- och betesmark. Byns struktur uppstod i samband med laga skiftet på mitten av 1800-talet. Området omfattar ett flertal gårdar och ett missionshus.
Område 2, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Bankeryds kyrkby med hembygdsgård
Byn ligger på en höjdrygg i Bankerydsdalen och omges av odlingsmark, lövskogsbestånd och, i norr, villabebyggelse. Aktuella byggnader inom området är Bankeryds kyrka, en prästgård, en hembygdsgård, det före detta ålderdomshemmet, två skolhus och Backen Västergård, som är en jordbruksegendom.
Område 3, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Gården ligger i ett öppet odlingslandskap, som sluttar svagt mot Vättern. Granbäcks gård består av en huvudbyggnad och ett antal mindre träbyggnader, till exempel uthus, arrendatorbostad och ladugård.
Område 4, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Gården ligger på ett flackt odlingsområde i Bankerydsdalen, med en mindre sänka i öster, där Lillån flyter förbi. Gården omfattar en huvudbyggnad, en arbetar- och arrendatorbostad och ett antal ekonomibyggnader.
Område 5, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Villaområdet ligger i starkt kuperad terräng vid Vätterns östra strand, delvis omgiven av lövskog. Området består av rödfärgade trävillor från 1900-talets början, var och en omgiven av en stor tomt.
Område 6, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Barnarps kyrkby ligger väster om Barnarpssjön, på en höjd med öppet odlingslandskap i väster och samlad bebyggelse i nordväst. Som bevaransvärda listas Barnarps kyrka, från slutet av 1100-talet, prästgården och en gästgivaregård.
Område 7, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området ligger i den ravin där Lillån/Hällstorpsån flyter fram. På 1600-talet anlades ett borrbruk på platsen och idag finns två torpställen kvar, utöver dessa finns en kraftverksdamm med tillhörande kraftstation, från 1914-15. Här finns även en maskinistbostad i villastil från 1920-talet och ytterligare en kraftstation, från 1932.
Område 8, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
En gård med stor trädgård, placerad vid Barnarpssjöns nordöstra strand, omgiven av ett flackt odlingslandskap. Gården består av en huvudbyggnad från 1838, två flygelbyggnader från 1800-talets slut, en magasins- och uthuslänga från 1800-talets början och ett antal ekonomibyggnader från 1920-talet.
Område 9, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Byn ligger på en ö i Konungsö mosse, runt om finns ett kuperat odlingslandskap, med åkrar, betesmark och inslag av blandskog. Byn består av fem gårdar, som utgör resterna av en radby, utmed en bygata. De flesta av bostadshusen härrör från 1850-talet, ett är dock en asymmetrisk villa från 1908. Till gårdarna hör även ett antal ekonomibyggnader.
Område 10, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Gården ligger omgiven av lövskogsområden, i en östlig sluttning ner mot Hattabäcken. Manbyggnaden är uppförd 1870 och flankeras av två flyglar, den ena bostad och den andra en bod. Byggnaden omges av en lummig trädgård och ekonomibyggnaderna uppfördes på 1860-talet.
Område 11, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Byn ligger på Gårdsjöns östra sida med de utpekade fastigheterna närmast sjön. Här finns Bottnaryds kyrka, uppförd 1663 och en prästgård från 1871-73.
Område 12, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Gårdens byggnader ligger i ett öppet odlingslandskap, med Elgån i öster och lite högre terräng med barrskog i väster. Huvudbyggnaden uppfördes under 1600-talet andra hälft och fick sitt nuvarande utseende på 1700-talets mitt, i samband med detta uppfördes även flygelbyggnaderna. Det anlades även en park med terrasser, stenmurar, trappor, fiskdammar och en djurpark.
Område 13, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området inkluderar Svansö säteri och Aspholmens före detta skola. Gården ligger på en udde i Svansjöns norra del och skolan på ett näs mellan Svansjön och Tokebosjön. Gården är känd sedan 1300-talet, men manbyggnaden tros vara uppförd på 1690-talet och tillbyggd på 1760-talet. Den södra flygelbyggnaden är uppförd senare, men är byggd i samma stil som den gamla och den norra flygelns ålder är okänd. Aspholmes före detta skola är uppförd 1929.
Område 14, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Aranäs gård ligger i sluttningen ned mot sjön Bunn, i starkt kuperad terräng med åker- och betesmark, lövträdsbestånd och områden med odlingsrösen. Gårdsanläggningen är väl samlad och består av en huvudbyggnad, flankerande flyglar och magasinsbyggnader. Huvudbyggnaden är uppförd i omgångar, med början under 1600-talets slut, den fick sitt nuvarande utseende 1798. Samma år uppfördes även flygelbyggnaderna, medan spannmålsmagasinet troligen härrör från 1700-talet, med ett klocktorn från 1814. Övriga ekonomibyggnader är av senare datum, ladugården uppfördes 1936.
I området finns även andra byggnader, bland annat en enkelstuga från tidigt 1800-tal, och ett gravfält med 10 fornlämningar.
Område 15, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Bunnström omfattar ett ganska stort område, med ett flertal fastigheter och fornlämningar. Området ligger vid sjön Bunns nordvästra del, i ett öppet odlingslandskap. Även den södra delen består av öppen odlingsmark, trots att marken är starkt kuperad. De allra flesta av områdets fornlämningar finns på höjderna i den kuperade, sydvästra delen. Här finns bland annat tre gravfält och en kvadratisk stensättning, samtliga gravfält härrör från järnåldern.
Fastigheterna i området består av gårdsanläggningar som är uppförda under tidigt 1800-tal till tidigt 1900-tal, samt ett före detta soldattorp från början av 1800-talet.
Område 16, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Näs omfattar två fastigheter och ligger i ett svagt kuperat odlingslandskap, invid sjön Ören. Här finns en manbyggnad som uppfördes på 1860-talet och byggdes till omkring år 1900. Väster om denna finns en arrendatorbostad från 1800-talets andra hälft och ekonomigården med magasin, loge, ladugård, vagnsstall och stall, uppfördes alla omkring 1860.
Öster om ekonomibyggnaderna finns en herrgårdsliknande sommarbostad från 1920 och på den norra sidan en timrad parstuga från 1890-talet.
Till gården hör även ett före detta mejeri, som ligger nere vid sjökanten, denna används idag som sommarbostad.
Område 17, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området sträcker sig från Vättern, utmed Röttleån. Bebyggelsen ligger på ömse sidor om ån, som flyter i en djup ravin, med en fallhöjd på 100 meter. I väster sluttar området och avslutas med en brant mot Vättern.
Vid Röttleåns nedre lopp ligger Röttle by, med anor tillbaka till medeltiden. Här finns en samling kvarnbyggnader som tros vara uppförda under 1600-talet, men Jerusalems kvarn kan innehålla delar från medeltiden. Den bevarade bebyggelsen består av timrade enkelstugor och parstugor, i varierande ålder från 1700-1800-talen. Bebyggelsen utmed vägen från Röttle till Gränna består av små före detta torpställen, uppförda under 1800-talet eller tidigt 1900-tal.
I den södra delen av området ligger Västanå slott, huvudbyggnaden uppfördes troligen på 1590-talet. Den har dock genomgått omfattande förändringar genom åren, med en ombyggnad 1767-70 och 1927-28 togs den tredje våningen bort och slottet fick sitt nuvarande utseende.
Område 18, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området ligger på den östra sidan av sjön Bunn och består av ett småsakligt jordbruksområde i kuperad terräng, det sluttar mot väster och Svartsundet. I söder finns betesmarker med ålderdomliga odlingsrösen, som vittnar om gammal odlingsbygd.
Bebyggelsen härrör från tidigt 1800-tal till tidigt 1900-tal, med enkel- och parstugor, bostadshus på gårdar, ekonomibyggnader och andra förrådsbyggnader.
Område 19, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Uppgränna med Vretaholm, Boeryd, Brahehus och Gränna
Området ligger mellan Grännabergets förkastningsbrant och Vättern, i ett öppet odlingslandskap. Vägen som löper genom området är känd sedan medeltiden, under namnet Västra Holavedsvägen, längs denna finns en runsten, en minnessten, en milsten, ett vägmärke och två offerkällor.
Delar av Uppgränna har kvar sin ursprungliga karaktär, från tiden innan laga skiftet 1842. Bebyggelsen är från tiden mellan 1800-talet början och tidigt 1900-tal, här finns timrade gårdsenheter, parstugor, Länsmansgården som är en före detta skolbyggnad samt en kvarnbyggnad i trä från 1935. I söder ligger Vretaholms gård, som omges av en parkanläggning. Ovanför dessa, på förkastningsbrantens krön, ligger ruinerna efter Brahehus slott, som stod klart 1650.
Område 20, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området är svagt kuperat och ligger invid sjön Bunns västra kant, det omfattar Östanå gård och före detta Östanå missionshus. Gården består av en herrgårdsanläggning med en större park åt sjösidan och en allékantad uppfart i väster. Den har anor från medeltiden, men bebyggelsen är senare. Huvudbyggnaden uppfördes 1766, på delvis äldre grund, och försågs senare med tillbyggnader i form av pocher. Sedan tillkom de två inre flyglarna och slutligen uppfördes de yttre flyglarna 1883. Det före detta missionshuset byggdes 1875.
Område 21, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Hakarps kyrkby med Hakarps säteri
Området ligger placerat i ett flackt odlingslandskap med åker- och betesmark, i den södra delen finns en fornlämning i form av en hög. Hakarps kyrka och prästgård är från 1600-talets slut och till kyrkan hör en klockstapel från 1747. Den före detta skolbyggnaden byggdes 1921 och till denna hör även en lärarbostad.
Norr om kyrkan ligger Hakarps säteri, som fick sina säteriprivilegier 1661. Huvudbyggnaden är uppförd under 1840-talet och flankeras av flygelbyggnader som tros vara byggda under 1700-talets slut.
Område 22, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Ett svagt kuperat odlingslandskap, med åker- och betesmark, omfattar Lundaberget i norr och delar av Huskvarnaån i väster. Det finns ett antal fornlämningar i området och de utgörs av gravfält, en hög och en ruin. Ruinen ligger på en ö i Huskvarnaån och är lämningar efter den medeltida sätesgården Rädishälla.
Den nuvarande gårdsanläggningen på Stensholm är belägen nordost om det medeltida läget. Huvudbyggnaden är en timmerbyggnad från 1876 och ekonomibyggnaderna är uppförda under 1800-talets slut. Strax intill ligger ytterligare ett bostadshus, uppfört 1864, något ombyggt på 1950-talet.
Söder om ruinen ligger Stensholms industrianläggning, vilken härrör från Stensholms pappersbruk, som anlades 1702. 1889 brandhärjades bruket men återuppbyggdes strax därefter. På 1950-talet såldes fabriken och fastigheterna till Huskvarna Vapenfabriks AB.
Område 23, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området gränsar till Nässjö kommun och ramas in av Skärsjön, Kvarnagölen och Finnerydssjön. Det är ett starkt kuperat odlingslandskap, med åker- och betesmark och i söder finns ett större sammanhängande område med ett mycket stort antal odlingsrösen. Här finns ett antal fornlämningar, i form av stensättningar, gravfält och ett stenröse. Samtliga fornlämningar finns på områdets högsta punkter och härrör från järnåldern.
Bebyggelsen i området, gårdsenheter, bostadshus och Hattens kvarnbyggnad, är alla uppförda under 1800-talet eller tidigt 1900-tal.
Område 24, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Gården ligger vid sjön Ylens södra del och på dess östra strand, området är starkt kuperat i söder och öster. I norr sluttar terrängen kraftig mot sjön och detta parti är bevuxet med bland annat ålderdomliga ekar. Gårdsanläggningen består av en huvudbyggnad från 1797 och två flyglar från 1800-talets början, samt förrådsbyggnader och magasin.
Område 25, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Byn ligger söder och väster om sundet mellan sjöarna Stora och Lilla Nätaren. I norr finns ett öppet odlingslandskap, i övriga vädersträck finns ett mer kuperat och skogbevuxet landskap. Området är rikt på fornlämningar, med gravfält, högar, rösen, stensättningar och domarringar, i området har man även hittat yxor och andra flintredskap.
Järsnäs kyrka är från 1100- eller 1200-talet, med en tillbyggnad från 1741 som ersattes med en ny tillbyggnad i tegel under en stor renovering 1906. De medeltida delarna är uppförda i sten och de senare i tegel. Söder om kyrkan finns den före detta prästgården, från 1800-talets mitt, ombyggd under 1940-talet. I området finns även Järsnäs före detta skola och sockenstuga, strax intill denna finns även den byggnad som tidigare varit kyrkstallar. Norr om vägen finns den före detta lärarbostaden från 1928 och invid denna finns ytterligare byggnader som är uppförda under 1800-talets mitt.
Område 26, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Gården ligger vid Axamosjöns norra sida, omgiven av ett flackt, öppet odlingslandskap. En allé med bokträd leder fram till gården från väster. Huvudbyggnaden är från 1838, den flankeras av två flyglar, den ena från 1849. Sädesmagasinet är också det från 1800-talet. Axamo gård renoverades 1978. Vid Pileviken ligger två tidigare torpställen under Axamo. Söder om detta ligger lämningar efter Axamo tegelbruk, som under 1800-talet tillverkade bland annat taktegel.
Område 27, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Järstorp – kyrkby och herrgårdsland
Området finns i ett mjukt kuperat odlingslandskap, beläget på höjdplatån väster om Vättern. Mellan de öppna partierna finns ytor med ädellövskog och hagmark med enstaka större träd. Flera av gårdarna i området är av herrgårdskaraktär och centralt på en höjdrygg ligger Järstorps kyrka. Kyrkan är medeltida men genomgick en stor om- och tillbyggnad 1831 och dess torn uppfördes 1864. Strax intill ligger den äldre vinkelbyggda kyrkskolan, där den västra delen från 1829 även använts som sockenstuga. Prästgården ligger väster om dessa och byggdes 1780-talet, men blev om- och tillbyggd på 1950-talet. Här finns även ett skolhus från 1932.
Järstorps säteri har anor från 1600-talet, men huvudbyggnaden och de två flygelbyggnaderna uppfördes under 1800-talet. Väster om säteriet ligger en kolerakyrkogård från 1834, inte långt från ett gravfält från järnåldern. Här finns Klockarps gård, från mitten av 1800-talet och Tolarp, med mangårdsbyggnad från 1906, med flygelbyggnader som uppfördes under sent 1700-tal.
Björnebergs säteri är en av länets bäst bevarade herrgårdsanläggningar från 1700-talet, huvudbyggnaden uppfördes 1766. Utöver denna finns här såväl inre som yttre flygelpar samt trädgård. Berget bakom huvudbyggnaden har anordnats som en engelsk park, med ett högt placerat lusthus och eremitkoja.
Område 28, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Byn ligger vid Dunkehallaåns övre lopp och omges ett odlingslandskap med åkrar och lövskog. I öster gränsar det mot Dalviks bostadsområde. Byn har tjänat som hantverkarby under Klämmestorps gård och bebyggelsen är uppförd under 1800-talet. Här finns bostadshus, skomakarverkstad och en snickeri- och smidesverkstad.
Område 29, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Byn ligger i ett öppet och flackt odlingslandskap, med åker- och betesmark. I byn har det funnits gästgiveri sedan 1680-talet och fram till 1875. Den befintliga gästgiveribyggnaden är från omkring år 1800 och mangårdsbyggnaden från 1875. Övriga byggnader är uppförda under den senare delen av 1800-talet och gårdarna ligger utmed en gammal vägsträckning.
Område 30, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Ett fornlämningsområde som ligger öster om Lillån, på höjden öster om byn Östra Höreda. Här finns fem gravfält, runda stensättningar, kvadratiska stensättningar, resta stenar, ett runt röse, ett par domarringar och en treudd.
Området är ett av kommunens mest intressanta fornlämningsområden.
Område 31, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Kyrkbyn ligger i den norra delen av en vid dalgång, söder om Mulserydssjön. På den södra sidan av byn reser sig en ås som är beväxt med löv- och barrskog, medan hela dalgången består av uppodlad mark. Mulseryds kyrka är en timmerkyrka, som omnämns 1540 i Skara stifts jordebok och det kan finnas delar som härstammar från medeltiden. Strax intill kyrkan finns den före detta skolan, från 1800-talets mitt. Inventeringen nämner tre gårdar som ligger på rad öster om kyrkan, som alla är byggda mellan 1860 och 1890. I området finns även en fornlämning, ett röse med en diameter på 15 meter.
Område 32, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området ligger i ett öppet och flackt odlingslandskap, med åkrar och ängar. Byn domineras av Månsarps kyrka, från 1850-talet. Mittemot kyrkan ligger en skolbyggnad i trä från 1896, i området i övrigt finns ett flertal bostadhus från mitten och slutet av 1800-talet. Väster om själva byn finns det även en gammal kyrkogård, kyrkobyggnaderna är borta, men gravstenar och mur kring ytan finns kvar.
Område 33, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Månsarps södra masugnsplats med Renstorps masugn
Området ligger kring Tabergsån, vid Vederydssjöns norra ände. I närhet till sjöstranden och ån finns ruiner och lämningar av anläggningar som hört till bergshanteringen. Den södra masugnen byggdes 1619, revs 1917-18 och idag återstår endast masugnens nedre del, dammanläggningar och slagghögar. Ytterligare två masugnar har legat i området, båda uppförda under 1670-talet och senare flyttade. Även här finns rester i form av grunder, dammanläggningar och slagghögar.
Område 34, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Fornlämningsområde i flack skogsmark. Här finns två gravfält, med stensättningar, en kistliknande byggnad, treuddar, resta stenar, domarringar med mera.
Område 35, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Fornlämningsområde som ingår som en del i ett större område som sträcker sig in från Vaggeryds kommun. Inom det område som finns i Jönköpings kommun finns ett röse, ett gravfält, domarringar och en treudd med mera.
Område 36, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området ligger mellan Tabergs samhälle, Tabergsån, Kåperydsdammen och vägen till Kåperyd. I området finns Taberg, kommunens näst högsta punkt, 343 meter över havet och 140 meter högre än den omgivande terrängen. Området söder om Taberg, kring Kåperyds by, består av ett småkuperat odlingslandskap omgivet av barr- och blandskog. I området finns en del fornlämningar, i form av stensättningar, gravfält, domarringar och ett antal är knutna till bergshanteringen.
Här har man brutit malm under många år, det finns säkra belägg för bergshantering så långt bak som 1490. Brytningen organiserades under 1600-talet och den sista masugnen ”Söre masugn” revs 1917. Efter andra världskriget återupptogs driften under ett par år, driften lades slutligen ner 1955. I anslutning till berget fann en rad anläggningar, bland annat Månsarps norra och Sandseryds masugnar, båda uppförda 1618 och rivna under andra halvan av 1800-talet. Inom gruvområdet på bergets västra och södra sidor finns stora kratrar, områden med stollar, gruvhål, malmupplag, kolbottnar, kojruiner, dagbrott, samt tre husgrunder efter en bergsmansgård.
Kåperyds by består av fyra gårdar på rad, mangårdsbyggnaderna är uppförda under slutet av 1700-talet, kring mitten av 1800-talet och på den södra gården 1876.
Område 37, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Lidstorps by ligger i ett öppet, kuperat odlingslanskap, med åker- och betesmark. Bebyggelsen består av timrade manbyggnader från 1800-talets första hälft.
Område 38, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Tabergsån leder från Masugnsdammen, söder om Månsarps samhälle, till Munksjön. Det är totalt en fallhöjd på 140 meter från dammens utlopp till Munksjöns inlopp. Tabergsån och dess biflöden var redan under medeltiden utnyttjade för drift av masugnar, hammarsmedjor, kvarnar och benstampar med mera.
Längs åns flöde finns till exempel regleringsdammar, lämningar efter masugnar, kvarndammar, kvarnbyggnader, fabriker, hammare, kraftstationer och lämningar efter en äldre stenbro och en del annat.
Område 39, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området ligger i tätortsmiljö vid Tabergsån och de asymmetriska husen är uppförda i trä någon gång kring 1900-1910. Till bostadshusen hör uthus, som ligger placerade längs med gatan. Vid Kallbäcken finns ett gammalt elverk för likström från 1918, driften upphörde 1968.
Område 40, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Ett litet radhusområde som ligger på en platå, med stark sluttning i söder och kantad av björkbestånd. Husen byggdes av Norrahammars Bruk under 1940-talet som bostäder för tjänstemän och arbetare. De representerar funktionalismen och har även en bevarad trädgård, med kalkstens- och grusgångar, rabatter och en springvattendamm, den senare är dock igenfylld med grus.
Område 41, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området består av ett öppet, kuperat odlingslandskap med åker- och betesmarker samt lövskogsbestånd. I väster begränsas området av Martinsgöl. I byn finns ett antal byggnader från 1700- och 1800-talet, en del något ombyggda.
Område 42, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Byn ligger på en uppodlad höjdsträckning väster om Tabergsådalen och strax väster om byn finns ett bronsåldersröse.
De äldsta delarna av Sandseryds kyrka är medeltida, men kyrkan byggdes om under 1600- och 1700-talen. Den fristående klockstapeln uppfördes 1723. Den prästbostad och församlingshem som idag står norr om kyrkan är från 1927, den tidigare prästbostaden låg på den södra sidan och av den finns en magasinbyggnad av timmer kvar. Här finns även en gammal skolbyggnad, Sandseryds skolhus, från 1915. Gårdarna ligger i en radbyliknande gruppering utmed vägens ena sida och de bevarade manbyggnaderna är från 1800-talets slut och 1900-talets början. På några av tomterna har helt nya bostadshus uppförts.
Område 43, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området ligger på en höjdplatå och är omgivet av tallar och lövträd. Bebyggelsen består av punkthus i tre till fyra våningar, från 1950-talet.
Område 44, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området begränsas i norr av åkermarkerna till Åsa, i väster av Källebäcken, i söder av sockengränsen till Månsarps socken och i öster av Mellansjön och Sörsjön.
I området finns ett stort antal kolgropar, kolmilor och smältplatser med ugnar och slagghögar. Lämningarna härrör från primitiv järnframställning under vikingatid och tidig medeltid.
Område 45, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området består av fornåkrar, belägna i sydsluttning på en höjd, intill och in bland sentida villabebyggelse. I öster och söder barrskog, i väster öppen åkermark. Den fossila åkermarken består av mindre ytor, begränsade av terrasser. Åkerytorna är 50-250 meter långa och 10-40 meter breda (vanligtvis 10-20 meter).
Området utgör ett av länets största och bäst bevarade exempel på fossil åkermark.
Område 46, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Består av tre manbyggnader kring ett fyrkantigt tun, ursprungligen fanns ett fjärde hus, men detta revs 1924. Av de bevarade husen är framkammarstugan i väster äldst, från 1760-talet, den östa byggdes 1770. Loftboden byggdes 1763 och den knuttimrade tvåvånings enkelstuga tillkom på 1850-talets mitt. De hus som uppfördes på 1700-talet är täckta med torv och den nyare stugan har tegeltak.
Område 47, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området innehåller ett flertal fornlämningar, en ödekyrkogård, några husgrunder och två fossila åkermarker.
Område 48, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Byn ligger på en höjdplatå, omgiven av öppna åkermarker. Kyrkobyggnaden är uppförd 1865-1868 och på platsen framför kyrkan står en runsten, vilken har varit inmurad i vapenhusets grund och som flyttades till sin nuvarande plats 1948. Söder om kyrkan ligger den före detta skolan från 1885, strax öster om denna ligger den före detta lärarbostaden, en träbyggnad från 1917.
Inom området finns även Riddersbergs gård, vilken är en herrgårdsanläggning med en huvudbyggnad och två flyglar. Huvudbyggnaden är från 1861, då den ersatte en tidigare som brunnit ner. Flygelbyggnaderna är ursprungligen uppförda på 1700-talet, den södra byggdes till i samband med branden, då denna iordningställdes som bostad och byggdes sedan åter om under 1900-talets början. Öster om herrgården ligger en ekonomibyggnad från 1932.
Område 49, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Herrgården ligger vid den norra delen av Tenhultasjön, strax söder om nuvarande Tenhults samhälle. Egendomen bildades 1846 genom en sammanslagning av Västergården och Östergården. Manbyggnaden byggdes på 1850-talet och blev till- och påbyggd 1903. Manbyggnaden omges av en större parkanläggning, med en lekstuga som är uppförd i två etapper 1903 och 1907. På en udde i sjön finns det en rund paviljong.
Område 50, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området begränsas av skogbeklädda höjdsträckningar på ömse sidor
om dalen. Samhällena Kaxholmen och Skärstad samt Landsjön ligger i dalen. Dalen
består till största delen av öppen odlingsmark och utgör ett av kommunens mest
värdefulla åkermarksområden. Hela området är ett kulturlandskap med ett
vidsträckt slättlandskap med stora visuella värden.
I den nordvästra och den nordöstra delen av området finns ett par områden med
större koncentrationer av fornlämningar. Här finns gravfält från järnåldern,
runda och kvadratiska stensättningar, domarringar och resta stenar. I området
ingår ett antal gårdar, ett före detta gästgiveri och Skärstad kyrkby.
De gårdar som omnämns i inventeringen är Drättinge gård, med anor från 1300-talet, Lyckås gård som är känd sedan medeltiden och då hette Hallösa, Stackeryds gård och Säby gård som ligger vid Landsjöns norra strand.
I Skärstad kyrkby står Skärstad kyrka, en stenkyrka från 1817-1819. Här finns även en prästgård från 1926 och ett timrat bostadshus från 1800-talets första hälft. 1839 byggdes den Adelswärdska skolan, som sedan byggdes ut 1865 och byggdes om till lärarbostäder på 1920-talet.
Råby är ett före detta gästgiveri som är belagt sedan 1500-talet och åtminstone fram till 1800-talets slut. Här finns ett bostadshus vars nuvarande utseende härrör från 1800-talets mitt.
Område 51, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Vista kulle är en av de bästa utsiktspunkterna i södra Vätterbygden. På toppen finns en fornborg från järnåldern, rester av vallar finns på olika platser runt krönet. På krönet finns en offerkälla och inskriptioner av Per Brahe den yngre och Oscar II.
Område 52, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området ligger i ett öppet odlingslandskap, med åker- och betesmark. I de norra delarna är marken starkt kuperad och genom området rinner Huskvarnaån. Området är rikt på fornlämningar, med gravfält, högar, runda och kvadratiska stensättningar, resta stenar och domarringar från äldre och yngre järnåldern. På höjdsträckningen öster om Roestorps by finns ett stråk med ett mycket stort antal odlings- och röjningsrösen.
I området finns också ett par gårdar och bostäder från 1700 och 1800-talet.
Område 53, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Gården ligger ett öppet odlingslandskap vid Huskvarnaåns inlopp från Ramsjön, längre bort finns kraftiga höjder i öster, väster och sydost. Ramsjöholm har anor från 1300-talet, men dagens huvudbyggnad är från 1790-talet. Söder om denna leder en allé ut till landsvägen och en samling ekonomibyggnader med olika ålder, så som stall, ladugård och en större kvarnbyggnad. Väster om huvudbyggnaden, på andra sidan ån, ligger två magasin från 1700-talet och på den nordvästra sidan finns en kraftstation från 1908. På den södra sidan av gården ligger ett par före detta arbetarbostäder, parstugor från 1800-talets slut.
Område 54, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Gården ligger i ett öppet, mjukt kuperat odlingslandskap med åker- och betesmark. I söder rinner Huskvarnaån och längs denna finns ett flertal rester efter kvarnanläggningar. Strömsholm utgör en karolinsk herrgårdsanläggning från 1740-talet och gården blev säteri redan under 1600-talet, men om tiden före detta är mycket lite känt. Här finns en huvudbyggnad med veranda och två med varandra identiska flygelbyggnader. Mitt emot huvudbyggnaden, på andra sidan vägen, finns en uppmurad rundel med stora lövträd i dess ytterkant, denna har ingått i en större trädgårdsanläggning kring herrgården. Nere vid ån finns även ett före detta bränneri och bryggeri från 1800-talets mitt.
Område 55, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Visingsö är en gammal kulturbygd med större koncentration av kulturminnesmärken än de flesta andra platser i landet. Ön tycks ha varit befolkad sedan den yngre stenåldern, av fornfynden att döma. Här finns, förutom fornlämningar, konstföremål och byggnader, ett väl bevarat kulturlandskap, unikt genom sin omfattning. Baserat på detta anses ön vara mycket angelägen att bevara och den har därför blivit klassad som riksintresse för kulturmiljövård.
Ön är rik på fornlämningar och flertalet finns längs krönet på den höjdrygg som löper längs öns mittaxel, här kan särskilt nämnas Norra, Mellersta och Södra gravfälten, tre stora järnåldersgravfält. Det finns även många lämningar spridda över ön, däribland ett område med fossil åkermark på den östra sidan av ön.
På en av de sydligaste spetsarna av ön ligger ruinerna efter den medeltida kungaborgen Näs, från 1100-talets mitt. Borgtypen är mycket ovanlig i Sverige, en så kallad ringmursborg, och dess ålderdomliga konstruktion gör den unik i landet. Större delen av borgen har dock försvunnit, då marken undermineras av vattnet och rasar ner i Vättern.
På ön finns även Visingsborgs slott, vars äldsta delar är uppförda under 1500-talet och den yngsta på 1600-talet. Slottet brann 1718 och idag finns bara ruiner kvar, slottet är mycket starkt förknippat med det svenska rikets historia.
Kumlaby kyrka, från 1100-talet ligger i en miljö som inkluderar en gammal prästgård från 1600-talet, en gårdsanläggning och ett tingshus i sten från 1500-talet. I anslutning till dessa finns ytterligare gårdsanläggningar från 1700-talet.
Rönäs by består av fyra gårdar från 1800-talets mitt och står i en gles rad utmed vägen på dess östra sida, ekonomibyggnaderna står parvis vinkelställda på motsatt sida.
Andra byggnadsverk som omnämns i inventeringen är ett bostadshus i Ed, daterat kring sekelskiftet 1700-1800. Ett sockenmagasin från 1770-talet, en missionskyrka från 1911, två båthus från 1800-talets första hälft och ett antal bostadsbyggnader från olika tider.
Område 56, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Ödestugu – kyrkby och hembygdsgård
Ödestugu kyrkby ligger väl samlad nedanför kyrkan som byggdes under slutet av 1200-talet. Kyrkan har sedan byggts om och till under 1700 och 1800-talen. I byn finns även en före detta skola som är uppförd 1886, en sockenstuga från 1851 och mittemot denna ligger den före detta fattigstugan från 1800-talets första hälft. Här finns även en prästgård från 1889, en hembygdsgård från 1700-talets mitt som troligtvis är ett före detta militärboställe, samt bostadsbyggnader och magasin.
Område 57, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Fornlämningsområde med runda rösen, ett gravfält samt kvadratiska och runda stensättningar. Det största röset har en diameter på hela 25 meter och är 3,5 meter högt, röset går under namnet ”Kungsröset”.
Område 58, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området var en mangangruva som inmutades 1826, områdets rikaste period var mellan 1907 och 1922 och driften lades ner 1930. Under andra världskriget, återupptogs driften och den fortsatte till 1942. I den östra delen av området löper en väg, som ligger på den gamla banvallen för den smalspåriga järnväg som gick mellan gruvområdet och Tenhults station. Från vägen stiger berget kraftigt åt väster, och här finns ett stort antal gruvor med synliga gruvhål. I den norra delen av området finns Jakobsbergsschaktet, med ytterligare ett par gruvhål och en före detta arbetarbostad från 1907. Många av schakten är idag vattenfyllda.
Område 59, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Fornlämningsområde söder om Ånaryd med rösen samt runda och kvadratiska stensättningar.
Område 60, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Byn ligger i ett öppet, svagt kuperat odlingslandskap med åker- och betesmark, här finns även en del stenmurar. I den sydvästra delen av området finns ett par fornlämningar. I övrigt bevarar Romelsjö by fortfarande karaktären av en oskiftad by, med bostadshusen och ekonomibyggnaderna på rad utmed landsvägen. Bostadshusen ligger längre in på tomten, medan ekonomibyggnaderna ligger vid vägen, dessa är uppförda skiftande år under sent 1800 eller tidigt 1900-tal.
Område 61, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Sjöberg ligger söder om Tenhultasjön och här finns en dalgång med öppen mark mot norr, terrängen stiger brant i öster och något svagare åt väster och de skogsområden som finns där. Uppe på höjderna ligger Sjöbergs kvarn, som är uppförd omkring år 1900 och i dalen ligger gården. Sjöbergs gård fanns redan på 1500-talet och fick säterirättigheter 1662. De befintliga byggnaderna är ordnade kring en rektangulär gårdsplan med huvudbyggnaden i norr. Huvudbyggnaden är från 1880-talet och står i vinkel mot en äldre byggnad från omkring 1700, den senare är troligtvis en flygelbyggnad till en tidigare huvudbyggnad. I området finns även fornlämningar i form av ett röse och en bit fossil åkermark.
Område 62, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Ulvsnäs ligger på en udde på Stensjöns östra sida och sjön avgränsar området i både nordlig och östlig riktning, i söder flyter Stensjöån och även den utgör en gräns för området. Åt öster och söder finns ett öppet odlingslandskap, med åker- och betesmarker.
Ulvsnäs omnämns första gången på 1200-talet och ägdes under medeltiden av Vadstena kloster. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes 1861, efter det att den från 1700-talet brann. Flygelbyggnaden klarade sig och är uppförd under 1700-talets början, båda byggnaderna stod tomma och höll på att förfalla vid inventeringen. En allé leder fram till gården, som är omgiven av en större park. Ekonomibyggnaderna öster om gårdens huvudbyggnader är uppförda 1904.
Vid Stensjöån ligger Kniphammaren, en hammare som anlades 1761 och var i drift till 1923. Längre österut vid ån ligger en kvarn med mjölnarbostad, byggnaderna tros vara från 1800-talets mitt.
Område 63, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Område med fornlämningar på Stensjöns östra strand. Här finns två rösen, en rund stensättning och en kvadratisk stensättning. Lämningarna är daterade till brons- och järnålder.
Område 64, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Kyrkbyn ligger i ett öppet odlingslandskap med åker- och betesmark, mot nordväst sluttar terrängen ner mot Stensjön. Kyrkan som är uppförd i sten 1882-83, har ett domineraden läge i byn och landskapet. Strax söder om denna finns en före detta skolbyggnad från 1902 och nordväst om kyrkan ligger Öggestorps före detta prästgård, en byggnad med stomme från omkring år 1800.
Område 65, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Ett fornlämningsområde i ett öppet odlingslandskap, mellan Rommelsjö by och Öggestorp. Här finns gravfält, runda och kvadratiska stensättningar, rösen och en domarring.
Område 66, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Tvågårdsby i ett kuperat odlingslandskap med åkrar, betesmark och blandskog. De två fastigheterna har båda huvudbyggnader från mitten av 1700-talet. Den ena blev sedan påbyggd med ytterligare en våning under 1830-talet och flankeras av två timrade byggnader från 1700-talet respektive 1800-talets början, den ena bostad och den andra en bagarstuga. Den andra gården är en före detta komministergård och huvudbyggnaden flankeras av två flyglar, uppförda under tidigt 1800-tal, den ena bostad den andra med bostadsdel och bod-del.
Område 67, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Området består av Gudmunderyds by och Rasterna vid Vätterstranden. Byn består av ett flertal gårdar i ett öppet och starkt kuperat odlingslandskap och delas av motorvägen som passerar genom området. Nedanför Vätterbranterna finns en smal strandremsa där torpställena under Gudmunderyds gårdar är belägna. Byn består idag av fyra gårdsenheter, med huvudbyggnader från 1700-talets senare del eller 1800-talets början. Till dessa hör en del ekonomibyggnader av vilka många är uppförda vid olika tidpunkter under 1800-talet.
I den nordligare delen av området, nere vid Vätterstanden, finns ett par torp bevarade i ursprungligt skick. Gustavatorpet är från 1800-talets mitt och Rasten från 1700-talets slut. Den senare omfattar även bod och drängstuga, och nere vid vattnet finns ett ålderdomligt båthus bevarat.
Område 68, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Hovaskogs by ligger på en åsrygg, i ett småkuperat landskap med berg i dagen, lövängar, smååkrar och blandskog. Det är en långsträckt by, med fyra ensamgårdar utmed en väg i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen består av enkel- och parstugor i två våningar, uppförda på 1800-talets mitt. Det finns även ett flertal andra byggnader, till exempel förrådsbyggnader, uthus, ladugårdar och undantagsstugor.
Område 69, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Byn ligger i ett område med ett småkuperat flackt odlingslandskap med åkrar och ängar, runt omkring detta finns barr- och blandskog. Byn består av tre gårdar varav två av mangårdsbyggnaderna är från 1800-talets mitt. Till gårdarna hör även uthus- och förrådsbyggnader.
Område 70, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Ölmstads kyrkby med hembygdsgården
Kyrkbyn ligger på en höjdplatå och marken sluttar sedan ner österut, området ligger i ett öppet odlingslandskap med åker- och betesmark. I byn finns Ölmstad kyrka från 1100-talet, delvis ombyggd under 1400-talet. Både kyrka och prästgård sattes i brand 1567-68 under krigandet mot Danmark. Kyrkan byggdes till och fick sin nuvarande utformning 1728-37. Den prästgård som är bevarad i byn tillkom på 1930-talet.
Här finns en hembygdsgård som invigdes 1956, med en samling byggnader från 1700-talet och ett kyrkstall från 1920-talets början. Här finns även en skolbyggnad från 1906 och i byn finns en gård med manbyggnad från 1917. En bit nedför sluttningen österut ligger ytterligare två gårdar, med mangårdsbyggnader från 1800-talet andra hälft, den ena har ytterligare en bostadsbyggnad som flygelbyggnad, uppförd under 1930-talet. Till gårdarna hör även ekonomibyggnader, många från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet.
Område 71, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Två gårdar som ligger på en höjdsträckning sydost om Jönköpings tätort. Ekebergs huvudbyggnad är från 1899 och är ritat av Birger Damstedt, Huskvarna. Huset omges av en större trädgård och på andra sidan vägen finns ett magasin från 1800-talets mitt. Jordanstorps manbyggnad är från 1700-talets slut eller 1800-taets början.
Område 72, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Gården ligger i ett öppet odlingslandskap, med åkermark närmast gården och i öster tar sedan löv- och blandskog vid högre upp i sluttningen. Gården består av ett stort antal byggnader, den stora säteribyggnaden är uppförd 1747 och byggdes senare ihop med en flygelbyggnad från 1700-talets slut. Huset byggdes om på 1850-talet, då i nygotisk stil och rustades upp 1986, samtidigt som den påbyggda flygeln revs. Runt byggnaden finns en stor park, vars äldsta delar är i barockstil och de senare i huvudsak i engelsk stil. I parken ligger en flygelbyggnad från 1800-talets mitt, samt växt- och trädgårdshus. Till gården hör flera arbetarbostäder från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och även en del ekonomibyggnader.
Område 73, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Eklundshov är det bäst bevarade och renodlade koloniträdgårdsområdet i länet. Koloniområdet planerades och byggdes 1928. Det föregicks av en medveten planering efter förebilder från koloniområden kring våra storstäder och målsättningen var att erbjuda arbetarfamiljer i Jönköping en sund miljö utanför staden med möjlighet till odling som skulle bidra till en billig försörjning.
Koloniområdet ligger på en plan yta mellan järnvägen och Vätterns västra strand, mellan stranden och stugorna finns en lövskog med stora ekar. Kolonistugorna är låga med sadeltak, fönster och dörrar är små och enkla. Varje enskild tomt avgränsas med häck eller staket och området har en tydlig struktur. Det finns gott om fruktträd och stugorna ligger inbäddade i grönska.
Område 74, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Det före detta sjukhusområdet ligger mellan järnvägen och Vätterns västra strand, i ett öppet odlingslandskap och omgivet av åkrar och villabebyggelse med lövskogsinslag. På området finns byggnader för olika ändamål och från olika tider, 1870-tal till 1970-tal. Sjukhuset grundades 1874 för hemlösa och handikappade barn och det ursprungliga patienthemmet ”Minnet” är från det året. 1879 uppfördes byggnaden ”Hoppet”, men denna är idag riven. 1909 började man inrikta sig mot barn med epilepsi, så småningom övergick man helt till att vara ett epileptikersjukhus. Under 1930-, 1950- och 1970-talen tillkom ytterligare bebyggelse på sjukhusområdet.
I områdets östra del, mot Vättern, ligger sjukhuskapellet, Ceciliakapellet. Det uppfördes 1880-81, en tegelbyggnad med centralkyrkoplan, omgiven av en kyrkogård. På kyrkogården finns bland andra sjukhusets grundare Ebba Ramseys grav.
Område 75, Landsbygden
Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Gården ligger invid den gamla västra infarten till Jönköping, på en höjd omgiven av odlingsmark med inslag av blandskog, samt svagt kuperad åker- och betesmark. Åsens gård omnämns redan 1593, men huvudbyggnaden är uppförd så sent som 1784. Väster om huvudbyggnaden ligger ytterligare en bostadsbyggnad, denna från runt år 1800. Utöver dessa finns även andra byggnader på gården, en knuttimrad parstuga, ett knuttimrat magasin, stall, vagnsbod och ladugård, samt ett före detta mejeri nere vid vägen.
Område 76, Landsbygden Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 17
Radhus och flerfamiljshus i kvarteren Kroatorpet och Vetet ingår i trädgårdsstaden Huskvarna. Radhusen har små avskilda tomter och flerfamiljshusen har stora balkonger som förmedlar övergången mellan det privata innerummet och den omgivande offentliga grönskan. Flerfamiljshusen har en sluten fasad mot Grännavägen och en öppen fasad mot sjön och solnedgången. Kvarteren utgör en mycket välbevarad och sammanhållen miljö.
Bebyggelsen längs Gripenbergsgatan- Långgatan och Grännavägen uppfördes under en 20-årsperiod under funktionalismens epok. I kvarteren finns en-, två- och fyrfamiljshus med fasader av träpanel och snickarglädje från slutet av 1800-talet vid sidan av byggnader med funktionalistisk utformning i puts från perioden 1935-1955.
Längs Norra Parkgatan finns en samlad miljö som visar hur trädgårdsstaden utformades under 1920-talets nyklassicistiska epok.
Tidstypisk bostadsbebyggelse från 1940-talet i form av flerfamiljshus med fyra lägenheter fördelade på två plan och lamellhus i tre våningar placerade i rader med jämna avstånd. Det är rektangulära byggnader som är putsade i ljusa färger eller mättade mörka nyanser och med tegelklädda sadeltak.
Längs Tegnérgatan och söder om Esplanaden finns istället tvåvånings trävillor med snickeridetaljer och de tillhör Huskvarnas äldsta egnahems- och trähuskvarter.
Esplanaden är en centralplantering från 1911, som
har formen av en längdaxel från öster till väster. Vid renoveringen 2996
anlades ett torg på Esplanaden med staty av huskvarnasonen Alf Henrikson.
Huskvarna, Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 21
Kvarteren Brottaren och Hopparen
Inom området finns Lillgården, en av de få kvarvarande mangårdsbyggnaderna i Huskvarna. På östra sidan om denna ligger åtta radhuslängor uppförda 1946 som arbetarbostäder av Huskvarna AB. Byggnaderna är placerade så de skapar stora öppna gårdar. Även i kvarteret Löparen byggde företaget bostäder i form av parhus för anställda.
Huskvarna, Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 21
Ådalen med Smedbyn, Huskvarna
Industrimiljö som speglar industriutvecklingen i landet sedan 1600-talet, med vattenkraftsanknuten verksamhet längs Huskvarnaåns forsrika branter. Här finns Smedbyn och Stockmakarbyn med smedbostäder i breda timmerbyggnader i en våning från slutet av 1600-talet och 1700-talet, samt Slottsvillan, en disponentvilla med delvis bevarad trädgårdsanläggning från 1895. Två kraftstationer från 1906 och 1914 finns kvar. Slottsvillan är byggnadsminne. Ett bokbestånd vid Slottsvillan är naturminne. Söder om disponentvillan ligger stora tjänstemannavillor från tidigt 1900-tal. De äldre villorna har oregelbundna fasader med stående och liggande panel.
Huskvarna, Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 21
Kvarteren Ungdomen och Ungkarlen
Mindre hyresfastigheter med huvudsakligen tegelfasader. Mitt ibland hyreshusen ligger den gamla gården Gula Sanna omgiven av en stor trädgård.
A6 och Ryhov, Ljungarum, Rosenlund, Vättersnäs, Österängen samt Ekhagen i Jönköping, Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 25
Längs Idrottsvägen finns en väl sammanhållen funktionalistisk bostadsbebyggelse med sparsam utsmyckning. Fasaderna är strikta med putsade ljusa färger.
Längs Hermansvägen finns fem hyreshusgrupper där varje huskropp består av tre sammanbyggda byggnadskroppar kring en gård. Fasaderna är slätputsade.
A6 och Ryhov, Ljungarum, Rosenlund, Vättersnäs, Österängen samt Ekhagen i Jönköping, Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 25
Regementet organiserades 1895 och kasernbyggnaderna i Jönköping byggdes runt 1900. När regementet lades ner revs många byggnader och de som sparades gavs nya användningar. De kvarvarande byggnaderna är uppförda i rött tegel och försedda med småspröjsade och grönmålade rundbågefönster medan andra byggnader har växelvisa fält av rödmålade fasspontpanel.
De äldre sjukhusbyggnaderna inom Ryhovsområdet är i allmänhet uppförda i tegel med beigeputsade fasader, har småspröjsade fönster och sadeltak med eller utan valmade gavlar.Inom Ryhovsområdet finns Ryhovs herrgård, troligen från 1600-talets slut. Den har varit landshövdingeboställe och sjukhusets chefsbostad. På gården finns nu huvudbyggnaden och två flygelbyggnader.
A6 och Ryhov, Ljungarum, Rosenlund, Vättersnäs, Österängen samt Ekhagen i Jönköping, Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 25
Bostadshus som i allmänhet är uppförda i tre våningar i tegel eller ljusputsade fasader och med sadeltak. Byggnaderna är välbevarade och ger en bild av bebyggelseutvecklingen från storgårdskvarter till skivhus och från 20-talsklassicism till funktionalism inom ramen för en stadsplan från 1800-talets slut.
Här finns Östra Folkskolan första skolbyggnad från 1871.
Östra centrum, Kålgården och Liljeholmen i Jönköping, Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 20
Området omfattar Öster, Väster med
institutionsområdet, dammarna i Vattenledningsområdet och Söder/Torpa. Dessa
områden innehåller goda och välbevarade exempel som på olika sätt speglar
viktiga och tidstypiska skeden i stadens historia. De äldsta bevarade
byggnaderna härstammar från stormaktstiden som till exempel miljön kring
Hovrättstorget och Kristine kyrka. Trähusbebyggelsen har gett staden karaktär
under ett par århundranden, som till exempel vid Smedjegatan och på Väster.
Därefter växte stenstaden fram på söder, med en väl sammanhållen och
funktionalistisk bebyggelse.
Jönköping är ett administrativt centrum
sedan 1600-talet med betydelse för stora delar av södra Sverige. Det är en residensstad belägen vid en strategisk kommunikationsknut, in i
1600-talet starkt befäst med hänsyn till anfallsrisken från
Danmark. Sällsynt kanalstadsplan från
1600-talets början samt 1800- och 1900- talens industristad och
ämbetsmannastad. Jönköping har rikliga minnen från 1600-talsstaden genom den
inte helt regelbundna stadsplanen med igenlagda kanaler och inre hamnbassäng.
Gamla infartsvägar. Göta hovrätt, Kristine kyrka, rådhus, skola med mera. Det
tidigare fästningsområdet väster om kanalen mellan Vättern och Munksjön
ersattes under 1800-talets lopp av en zon av parker och för residensstaden karaktäristiska
offentliga byggnader. Småskalig handels- och hantverksbebyggelse i trä som
speglar den förindustriella stadens liv finns bevarad. Jönköping blev en
industristad och den kraftiga expansiva industriutvecklingen medförde
tändsticksfabriken och andra industriella anläggningar. Den tidiga förstaden
Väster med rätvinklig rutnätsplan från 1836 och rester av äldre småskalig
bebyggelse. Stadsdelen utvidgades 1854 och 1877. Hamn och järnvägsanläggningar,
tidiga kommunaltekniska anläggningar. Strandpromenad och mer storstadsmässig
bebyggelse härstammar från 1800-talets slut. Stadsparken. Bäckalyckan.
Stadsdelen Söder och del av Torpa som visar stadsbyggnadsutvecklingen under
1900-talets tidigare del med ett planmönster som utgår från den äldre
rutnätsplanen och sedan antar den tidstypiska oregelbundna, terränganpassade
formen och med bebyggelse av flerbostadshus som är karaktäristisk för 1920-
talets klassicism och funktionalismen.
Östra centrum, Kålgården och Liljeholmen i Jönköping, Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 20
Dunkehallaån har utnyttjats för kvarndrift sedan 1300-talet och på 1850-talet fanns 15 kvarnar och stampar i drift. Då anlades också en rad mindre industrier vid ån och då uppstod också arbetarbebyggelse spontant i industriernas närhet. Dunkehallaområdets bebyggelse och miljö har stora kulturhistoriska och miljömässiga värden.
Den äldsta bebyggelsen på Bymarken uppfördes i en tid då arbetarbostäderna inne i staden var små, överbefolkade och av låg kvalitet. På Bymarken utanför stadsgränsen fanns billigare och torrare mark att bygga på för bostäder för dåligt ställda arbetare i början av 1900-talet. På 1930-talet började utbyggnaden med egnahemsvillor för välsituerade arbetare och lägre tjänstemän. Jämsides med detta byggdes villor för samhällets mer välbärgade klasser.
Bäckalyckan, Bymarken, Dunkehalla och Skänkeberg i Jönköping, Kulturhistorisk utredning, Jönköpings läns museum, Rapport nr 22
Ett område som består av trevånings hyreshusbebyggelse
med lamellhus längs Fornkullegatan och Merkuriusvägen som utgör de huvudsakliga
axlarna i området. I kvarteret Narva är husen vinkelbyggda. Bebyggelsen har en
öppen karaktär med ett grönområde och kuperat skogsområde i väster. Gräshagen tillkom
på 1940 och 1950-talen. Gräshagskyrkan är en kvadratisk kyrkobyggnad
sammanbyggd med en rektangulär samlingssal, byggd 1964.
I kvarteren Nyttan, Nybyggaren och
Nöten finns en småstugebebyggelse där husen är uppförda regelbundet och tätt,
ett typiskt egnahemsområde från 1940-talet. Byggnaderna ligger nära gatan och
bakom husen finns små trädgårdar. Det är enfamiljshus i en våning med källare
och rektangulära planformer. Fönstren har två lufter, taken är sadeltak
respektive valmade med tegel.
Område 13, Gräshagen, Haga, Hagaberg, Kettilstorp,
Mariebo, Råslätt och Torpa villastad. Kulturhistorisk utredning, Jönköpings
läns museum, Rapport nr 27
En mycket enhetlig hyreshusbebyggelse
från 1950-talet. Hyreshusen är av två olika typer, dels med putsade fasader,
dels med tegelfasader. Väster om gatan är husen placerade med en gavel snett
mot gatan samt placerade parallellt efter varandra. Öster om gatan är husen
placerade kring en öppen gård.
Område 13, Gräshagen, Haga, Hagaberg, Kettilstorp,
Mariebo, Råslätt och Torpa villastad. Kulturhistorisk utredning, Jönköpings
läns museum, Rapport nr 27
Kv
Insatsen innehåller friliggande enfamiljsvillor från 1950-talet. Byggnaderna är
rektangulära och har ett mycket brant sadeltak täckt med tegel. Kvarteret är
väl sammanhållet.
Kring kvarteret Instrumentet finns ett tvåvånings radhusområde där byggnaderna är grupperade
kring en öppen plats. Ingångarna är förlagda mot det öppna området och små
trädgårdar finns bakom varje radhuslänga. Byggnaderna är spritputsade i ljusa
färger och har sadeltak med kortare takfall åt baksidorna och gavlarna blir
därmed asymmetriska.
Kvarteret Inseglet är bågformat och
består av enfamiljsbostäder i ett plan med sammanbyggt garage. Husgavlarna med garagen
är placerade mot Kullegatan.
Område 13, Gräshagen, Haga, Hagaberg, Kettilstorp,
Mariebo, Råslätt och Torpa villastad. Kulturhistorisk utredning, Jönköpings
läns museum, Rapport nr 27
Kvarteret Öggestorp, Gamla Råslätt
Småhusbebyggelse bestående av mestadels
tegelklädda enfamiljshus från 1950-talet, flertalet uppförda efter typritningar
från småländska husfabrikanter. De omgivande husen överensstämmer i struktur,
volym och material och hela området har ett traditionellt bebyggelsemönster.
Område 13, Gräshagen, Haga, Hagaberg, Kettilstorp,
Mariebo, Råslätt och Torpa villastad. Kulturhistorisk utredning, Jönköpings
läns museum, Rapport nr 27